Jag har läst och tyckt om alla Marie Sammelis böcker. Hennes böcker bjuder alltid på härliga miljöer och karaktärer att tycka om. Jag har aldrig varit i Sydafrika men tack vare hennes böcker har jag fått läsresa dit flera gånger och det känns som om jag har fått lära känna landet tack vare det.

Det här är andra delen i serien Vingården Cape Haven och vi får återigen möta Sarah som nu bestämt sig för att följa kärleken och flytta till Sydafrika för att börja om där. Livet blir dock inte riktigt som hon hoppats på då Mikaels exfru tränger sig in som delägare i vingården och tar lite väl mycket plats. Dessutom verkar Mikaels mamma föredra exfrun och när mamman dessutom tillfälligt flyttar in hos Mikael tar syret slut nästan helt. I samma veva får Sarah ett intressant men skavigt skrivuppdrag som fyller hennes tankar.

Jag gillar att vi får både en nutida och en dåtid berättelse som lär oss om Sydafrika både nu och då. Den dåtida berättelsen är både intressant och hjärtskärande och det är fint att denna mörkare berättelse får ta plats. 

Den här boken ger många tankar kring relationer, om vårt eget ansvar att ibland faktiskt sätta ner foten och stå upp för både oss själva och relationerna omkring oss. Vi har alla ett eget ansvar i varje relation. Det handlar också om arv, det som läggs på våra axlar både medvetet och omedvetet. 

Det här är en så mysig och härlig serie som bjuder på härliga miljöbeskrivningar som gör att man nästan kan känna både dofter och smaker. Jag blir alltid så inspirerad av att läsa om människor som vågar bryta upp och ta nya vägar i livet. Även om jag kanske inte vill flytta till Sydafrika vill jag väldigt gärna besöka landet någon gång. 

Kan varmt rekommendera båda dessa böcker och jag ser fram emot att läsa mer av Marie Sammeli i framtiden.