Det här var en så fin, lågmäld och varm berättelse om sorg och vänskap. Jag växlade mellan att läsa och lyssna, och den är väldigt fint inläst av Gunilla Leining.

Boken har tre olika karaktärer som vi får följa – Sara, hennes tolvåriga dotter Majken samt deras åttioåriga granne Elsie. Tidigt förstår vi att alla tre bär på stor sorg. Sara och Majken har flyttat från hus till lägenhet efter att deras make/pappa har dött och de försöker båda navigera sig fram i livet efter denna oerhörda förlust. Elsie lever ensam, även hon har gått igenom en svår sorg. När Majken knackar på för att sälja knäckebröd till klasskassan blir det början på en oväntad vänskap. Samtidigt kämpar Sara med det dåliga samvetet hon känner när hon går vidare i livet. Får man skratta och känna lycka när man förlorat sin stora kärlek?

Det är en så fint berättad historia om dessa tre människoöden där sorg har en central roll. Jag har själv gått igenom att förlora familjemedlemmar och kan känna igen den där känslan av skuld när livet går vidare, när man känner lycka mitt i all sorg. Men det är ju precis så livet är och så som det SKA vara. Livet går vidare för oss som lever. Så måste det vara, och våra älskade skulle också vilja att vi levde vidare och kände både lycka och kärlek.

Jag kan varmt rekommendera denna både sorgliga och samtidigt hoppfulla bok. Om vänskap, kärlek, familj, oväntade relationer och om att hitta vägen framåt igen.