Vilken fantastisk bok det här är. Jag tror minsann att jag har läst en av årets bästa böcker redan nu.

”Den New York-baserade fotografen Nick Turner återvänder till sin barndoms fattiga bergstrakter i Appalacherna när hans far blir sjuk. Det är hans sista chans att försonas med sitt förflutna. Men Nicks svek visar sig inte vara glömda. För hur mycket kan en familj egentligen förlåta?

I samma trakt finns även Ellie, en äldre kvinna som förlorat sitt hem och måste kämpa för att överleva. När Nicks och Ellies vägar korsas, förändras deras liv för alltid.”

Jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken. Det var något med både titel och omslag som lockade mig och fick mig att känna att här väntar en stor läsupplevelse. Och så blev det verkligen. Jag försökte läsa boken långsamt, för att njuta både av det vackra språket och de målande miljöbeskrivningarna men mot slutet var jag tvungen att snabbläsa för att få alla svar. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken när slutet närmade sig. Jag var så oerhört berörd och innästlad i både Nicks och Ellies historia att de inte kändes fiktiva.

När jag började läsa boken visste jag inte riktigt vad boken skulle handla om, och det gjorde läsupplevelsen bara större. Att få följa Nick och Ellie utan att veta så mycket om dem innan. Baksidetexten avslöjar egentligen inte så mycket, utan ger bara en liten känsla och hint. Mycket föredömligt! Alldeles för många böcker avslöjar för mycket av handlingen genom baksidetexten.

Utan att själv avslöja för mycket är detta en bok med stort fokus på natur, det handlar om familjeband och tillhörighet, om hem och djurs läkande kraft. Jag levde mig så starkt in i berättelsen att jag nästan kände mig förvirrad när jag slog igen boken och tittade upp och upptäckte att jag var i mitt eget hem.

Missa inte denna pärla till bok! Så stark och gripande läsning.