Vilken underbar bok det här är. Det är precis en sådan bok som jag har längtat efter att läsa. Berörande, vacker, känslosam och intressant läsning på samma gång.

Vi möter Jack, en professor i matematik vars minne börjar svikta. Hans dotter Malin blir först irriterad när han ringer henne och frågar var han bor, men inser efter ett tag att han är sjuk. De har dålig kontakt och hon aldrig känt någon större kärlek från honom, men när han får diagnosen Alzheimers är det självklart för henne att vara vid hans sida så mycket det bara går.

Berättelsen varvar dåtid och nutid. I dåtid får vi lära känna Jack under hela hans uppväxt fram till nu. Han har levt ett oerhört innehållsrikt och intressant liv, men hans dotter vet nästan ingenting om vem han var innan han blev hennes pappa. Jag älskar att läsa om hans livsberättelse. Vilket livsöde! Så många vändningar och händelser, intressanta möten, kärlek.

I nutid handlar det om Malins kamp att försöka få sin pappas vardag att fungera, samtidigt som hon själv jonglerar sitt vardagspussel. Det är ibland så oerhört sorglig läsning när Jack inte vet var han är, att hans fru är död, att Malin är hans (vuxna) dotter. Alzheimers är en så hemsk sjukdom.

Jag vill varmt rekommendera att läsa den här boken. Jacks historia grep verkligen tag i mig och Sofia Lundberg har mejslat fram en så varm och innerlig berättelse som berörde starkt. Det finns egentligen så mycket att prata om kring denna boken, så många lager och så mycket kring hans nästan maniska användning av matematik, men jag stannar här. Den här boken måste upplevas. En riktig läspärla!