Så har jag äntligen fått läsa denna ljuvliga läsupplevelse till bok. Jag har gjort försök tidigare, men boken har vägrat släppa in mig. Jag har knackat på dörren, gläntat på den men genast blivit utslängd. Boken fick följa med mig på min resa, i hopp om att nu var den rätta tiden. Och plötsligt blev jag inte bara insläppt, jag omhuldades och fick ta plats inne i berättelsen, sida vid sida med karaktärerna. Vilken läsupplevelse denna bok bjöd på!

Jag vet inte hur mycket som behöver sägas om själva handlingen, men det jag fascineras mest av är språket. Vilket otroligt vackert språk. Jag fick flera gånger stanna upp och läsa om vissa stycken för att kunna njuta av det en gång till. Det intressanta är att det var just språket som blev min motståndare de första gångerna jag försökte läsa boken. Jag tyckte att det var stelt och pretentiöst, så det var så konstigt att jag nu i stället njöt av språket och tyckte att det var den största behållningen i boken. Ja, det är ju det där med att läsa rätt bok vid rätt tidpunkt.

Den här boken skulle göra sig bra att bokcirkla om för det finns så mycket i både story och upplägg som vore kul att diskutera. Som att William Shakespeare faktiskt aldrig nämns vid namn i boken, trots att han är en av huvudpersonerna? Väldigt intressant. 

Det är en sorglig, gripande och medryckande berättelse och jag kände så otroligt starkt med karaktärerna. Tyvärr verkar jag ha tappat min förmåga att gråta till en bok, annars älskar jag när en bok får tårarna att flöda. Inga tårar, men berättelsen tog definitivt plats i hjärtat och karaktärerna har funnits i mina tankar sedan läsningen. Nu ser jag fram emot att se filmatiseringen samt att läsa fler böcker av författaren.