Det här är en hett efterlängtad bok. Det är en fristående uppföljare till smått magiska ”Mellan himmel och här” som jag först läste om och sedan kastade jag mig ivrigt över fortsättningen.

Det kan vara läskigt med en uppföljare till en favoritbok, men den här är minst lika bra. Cassandra har ett så träffsäkert språk och jag kommer på mig själv med att flera gånger läsa om vackra formuleringar. Hon fångar stämningen och känslorna så fint, samtidigt som hon får det att vattnas i munnen när hon beskriver maten. Jag är där på plats, sitter bredvid karaktärerna och både känner och ser allt. Framför allt lever jag mig så starkt in i deras känslor.

Det här är en så oerhört fin skildring av sorg, hur det känns att förlora en mamma. Hur man lätt tappar fotfästet och famlar i den nya tillvaron när ens stora trygghet i livet är borta. Hur man först faller innan man sakta tar sig uppåt igen och hur krokig vägen dit kan vara.

Jag har läst alla Cassandras böcker och har lärt mig att med hennes böcker kommer också en stor portion livsvisdom. Jag känner mig alltid lite mer uppfylld och klokare efter att ha läst något av henne. Hon väver in livsråd i sin berättelse, ibland i form av begrepp som jag bär med mig, som t.ex. synkronicitet och kvantintrassling. Jag älskar hur hon får mig att tänka till lite extra.

Dessa två böcker har parkerat sig i mitt hjärta. Underbara, gripande och berörande läsupplevelser som jag bär med mig och som jag säkert kommer att läsa om fler gånger. Missa inte dessa läspärlor!