Jag tyckte jättemycket om den här boken, men ÅH vad jag ville slänga den i väggen ibland i ren frustration över den vidrige Karl. 😅 Jag har varit så otroligt engagerad i den här berättelsen, svurit och hejat om vartannat. Den sista tredjedelen lyssnade jag på och jag både skrattade högt och började applådera när jag gick där i skogen och lyssnade.

Boken utspelar sig 1970 och vi får följa en familj bestående av föräldrarna Karl och Kerstin samt deras barn Monica, Susanne och Magnus. Kerstin är hemmafru och när yngsta barnet Magnus ska börja skolan vill hon börja jobba. Men hennes man Karl styr familjen med järnhand och säger nej. Han säger även nej till äldsta dotterns dröm om att få studera till journalist och yngsta dotterns önskan om att få bära en modern klänning på konfirmationen. De tre kvinnorna kämpar för att bli självständiga och få göra egna val om sina liv, men fadern lever kvar i gamla tiders ideal.

Titeln är verkligen ironisk, för berättelsen i kombination med författarens efterord visar tydligt att allt INTE var bättre förr. Det var nog bara svinet Karl som tyckte det. För tänk att bara kunna be någon annan tvätta sina kläder, göra all mat, hämta kaffe när man vill ha, städa huset m.m. Klart att Karl inte vill ge upp detta ljuva liv.

Det här var en intressant, engagerande och mycket läsvärd bok. Många tidstypiska detaljer och inblick i en vardag som känns väldigt långt borta från dagens moderna liv. Jag har mest läst äldre tidsskildringar om kvinnors vardag så det var givande att få läsa om det årtionde då jag själv föddes. Min mamma var hemmafru tills jag var 10 år och att läsa denna var att få en liten inblick i hennes liv. Nu var inte min pappa som Karl, men min morfar var garanterat det. Han ville inte att min mamma skulle studera för hon skulle ju ändå bara gifta sig och få barn och vara hemma. Som tur var stod hon på sig.

Vill verkligen varmt rekommendera att läsa!