Det här får bli ett kort omdöme, för jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Jag tyckte att författarens förra bok var alldeles för lång och var inte lika förtjust i den som så många andra var. Den här boken är betydligt tunnare, men trots att den handlar om sorg och borde passa mig, var jag märkligt oberörd under hela läsningen. Kanske är det helt enkelt så att den här författarens sätt att skriva inte riktigt passar mig?

I boken följer vi Amande under ett år av sorg. Hon förlorar två av sina närmaste under ett dygn och drar sig tillbaka från världen för att sörja och läka.

Jag förlorade både min mamma och min bror i unga år och jag har gått igenom sorg och vet hur man påverkas då nära anhöriga dör. Jag brukar känna igenkänning när jag läser böcker om sorg, men den här gången kände jag ingenting. Så himla tråkigt då jag trodde att detta skulle vara en bok helt i min smak.

Jag tror dock att många kommer att gilla den här boken. Det är så många som har kommit in i Akademibokhandeln och velat köpa författarens förra bok eftersom de fått den rekommenderad och det är så många kunder som pratar lyriskt om den. Det kommer säkert vara samma med denna, så om du blir nyfiken ska du definitivt läsa. Det är nog bara jag och Mélissa da Costa som inte klickar av någon anledning.