Ett år av kärlek som visst blev utan kärlek, men låt mig förklara varför. Jag hade egentligen inte ens tänkt läsa den här boken, eftersom tidigare läsning av författaren varit negativ. Men så läste jag så många positiva omdömen om den att jag bestämde mig för att ändå ge den en chans, så det fick bli en andra date med Joanna Bolouri.

När jag skulle kolla på bloggen varför jag inte gillade förra boken kunde jag dock inte hitta någon recension. Jag tror att det helt enkelt var så att jag dnf:ade boken och eftersom jag aldrig skriver om dnf-böcker finns det därför inget att hitta om den. Jag minns dock att jag inte riktigt gillade humorn i den boken och tyvärr blev det samma med även den här boken.

Jag känner mig som en helt humorlös människa när jag läser en bok som alla säger är rolig medan jag inte ens ler under läsningen. Den här bokens humor funkade tyvärr inte alls för mig och jag kämpade rätt mycket med läsningen i början av boken då jag varken föll för humorn eller berättelsen i sig. Berättelsen blev lite bättre en bit in men jag borde nog ha dnf:at även den här boken för den här författaren och jag klickar helt enkelt inte.

Boken har flera jättefina blurbar som skrivits av både författare och bokbloggare så det är tydligt att många andra verkligen gillar Joanna Bolouris sätt att skriva. Hon och jag får däremot gå skilda vägar här och jag kan nog köra med det klassiska ”det är inte du, det är jag”, och verkligen mena det.

Det låter kanske som om jag tyckte att boken var urdålig, men så var det inte. Jag blev nog mest besviken på att jag inte fick den där roliga läsupplevelsen jag hade hoppats på. Jag älskar att få skratta medan jag läser så jag känner mig lite snuvad på just den biten.