Trots sina över 700 sidor är det här en bok man bara vill ha mer av. Karaktärerna, berättelserna, miljön, språket – allt skapar tillsammans en så intressant och givande läsupplevelse. En av årets bästa böcker, utan tvekan.

Boken utspelar sig under 1930-talet i Mississippi. Vi får följa elvaåriga Meg som hamnar på barnhem efter att hennes mamma inte kommer hem. Hon vet inte vad som har hänt mamman och ingen svarar när hon frågar. Barnhemmet är ingen lycklig plats för barnen, särskilt inte för de äldre. Det är bebisar och småbarn som hittar nya familjer. Men så en dag kommer Birdie dit. Hon åker för att hälsa på sin syster som har gift sig rikt och nu hoppas hon på att systern kan ge pengar till henne och mamman som kämpar. Systern gör volontärarbete på barnhemmet och Birdie får hjälpa till med deras redovisning. Under sitt besök lär hon känna Meg, som är utstött och får sitta i ett mörkt och mögligt rum. Samtidigt lär hon känna Charlie, som tagit sig till deras stad för att börja om. Detta blir början på en sammanflätning av dessa tre livsöden. 

Det är många olika livsöden som utspelas i den här boken, och fokus ligger främst på kvinnors historia och utsatthet. Det är många gånger både gripande och förfärande läsning.

I slutordet berättar författaren om sin research och viljan att skildra denna tid och kvinnornas öden på ett korrekt och rättvist sätt. Det här är en roman med grunden i en historisk miljö, där man som läsare får lära sig historia samtidigt som man läser en skönlitterär berättelse. Ett upplägg som jag alltid har varit väldigt förtjust i.

Vill verkligen varmt rekommendera denna storslagna bok!