Mästaren Moa Herngren har gjort det igen. Hon har ännu en gång fått mig att vrida på perspektiv och se saker från flera håll. Så otroligt intressant och tankeväckande läsning. Jag ville både inhalera boken i ett nafs samt dra ut på njutläsningen så länge det bara gick.

Den här gången handlar det om vänskap och vi möter Karolin och Saga som har varit bästa vänner i trettio år. De har alltid funnits i varandras liv och Saga är gudmor till Karolins dotter. Jag tänker inte gå in på handlingen mer än så, men har man läst tidigare böcker vet man att man först får den enas perspektiv och tror stenhårt på det, för att sedan få sina föreställningar om rätt och fel helt omkullkastade när den andres perspektiv presenteras. I det här fallet är det Karolins perspektiv som inleder boken och när det är dags att följa Saga kan jag verkligen inte förstå hur Moa Herngren ska lyckas omvända mig. Men det gör hon! Självklart gör hon det och jag sitter återigen med skämskudden över att jag litade så blint på Karolins perspektiv.

Jag fick chansen att träffa Moa Herngren i går och hon berättade att när hon skrev första boken Svärmodern var hon medveten om att hon ju bröt mot regeln att lura läsaren. Att få läsaren investerad i och tycka om en karaktär för att sedan omkullkasta detta och få oss att ompröva dessa känslor till det motsatta. Och skulle det funka att göra samma sak även i kommande böcker när vi läsare har fattat upplägget? Svaret blir så klart ett rungande ja, för även om man VET redan från början att första karaktärens perspektiv kommer att visas vara opålitligt, är man som läsare så nyfiken på hur och när man kommer att förstå hur det egentligen ligger till.

Jag älskar hela Perspektivsviten och tänker också att detta är så viktig och tänkvärd läsning, för det är ju likadant i verkligheten. Hur vi ser på saker skiljer sig åt och en enda människa har inte det enda och sanna perspektivet.

Missa inte att läsa dessa böcker! De kan läsas i vilken ordning som helst för det är olika karaktärer i alla böcker.