Åh, den här boken. 🥰 Eller snarare – den här serien! För som jag har älskat att få hänga i Forshyttan med alla invånare. Dessa böcker är dessutom fabulöst inlästa av Isabelle Kyed som läser böckerna på dialekt. Imponerande hur hon ibland kan växla till en annan dialekt för att senare även läsa finska meningar. Jag har mestadels lyssnat på böckerna för att få njuta av hennes inläsning.

I denna del två är Håsa (Håkan Samuelsson) och Caroline huvudpersoner. Lite oväntat köper Håsa den avdankade travhästen Bläsbruden, som annars skulle avlivas. Han som inte alls kan något om hästar egentligen. Inom honom finns en stark längtan att hitta sin försvunna dotter, som dåvarande sambon gav sig av med. Hans granne Caroline kämpar med det nya livet som ensamstående mamma. Som gammal hästtjej börjar hon hjälpa Håsa i stallet och en oväntad vänskap växer fram. Samtidigt letar hon efter kärleken via dejtingappar.

Den här boken har en hel del svärta och det är många människoöden med stora bagage. Livet i Forshyttan innebär att alla känner alla och därmed även tror sig veta allt om alla. Inte alltid så roligt. Det lilla samhället blir som en egen karaktär i boken, och jag älskar att läsa svensk feelgood som utspelar sig i ett mindre samhälle. Det är hög igenkänning, och en fin blandning mellan det skaviga och det härliga. Det är vänskap, relationer, drömmar och en längtan efter något mer.

Det är mycket humor i boken och jag kom på mig själv med att gå omkring och le medan jag lyssnade. Jag tyckte så mycket om alla i boken, och jag blev glad över den fina gemenskapen, att så många ville ställa upp för varandra och var öppna inför nya vänskaper.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler delar för jag är inte redo att släppa taget om invånarna i Forshyttan.