Åh, den här boken. 🥰 Eller snarare – den här serien! För som jag har älskat att få hänga i Forshyttan med alla invånare. Dessa böcker är dessutom fabulöst inlästa av Isabelle Kyed som läser böckerna på dialekt. Imponerande hur hon ibland kan växla till en annan dialekt för att senare även läsa finska meningar. Jag har mestadels lyssnat på böckerna för att få njuta av hennes inläsning.

I denna del två är Håsa (Håkan Samuelsson) och Caroline huvudpersoner. Lite oväntat köper Håsa den avdankade travhästen Bläsbruden, som annars skulle avlivas. Han som inte alls kan något om hästar egentligen. Inom honom finns en stark längtan att hitta sin försvunna dotter, som dåvarande sambon gav sig av med. Hans granne Caroline kämpar med det nya livet som ensamstående mamma. Som gammal hästtjej börjar hon hjälpa Håsa i stallet och en oväntad vänskap växer fram. Samtidigt letar hon efter kärleken via dejtingappar.

Den här boken har en hel del svärta och det är många människoöden med stora bagage. Livet i Forshyttan innebär att alla känner alla och därmed även tror sig veta allt om alla. Inte alltid så roligt. Det lilla samhället blir som en egen karaktär i boken, och jag älskar att läsa svensk feelgood som utspelar sig i ett mindre samhälle. Det är hög igenkänning, och en fin blandning mellan det skaviga och det härliga. Det är vänskap, relationer, drömmar och en längtan efter något mer.

Det är mycket humor i boken och jag kom på mig själv med att gå omkring och le medan jag lyssnade. Jag tyckte så mycket om alla i boken, och jag blev glad över den fina gemenskapen, att så många ville ställa upp för varandra och var öppna inför nya vänskaper.

Jag hoppas verkligen att det kommer fler delar för jag är inte redo att släppa taget om invånarna i Forshyttan.

Vilken otroligt härlig historia den här boken bjöd på! Jag letade efter en bra ljudbok och de översvallande betygen gjorde mig nyfiken. Och vilken FANTASTISK inläsning. 🥳 Isabelle Kyed läser på dalmål och det förhöjer upplevelsen och ger en sådan genuin, varm känsla till berättelsen. Jag njöt så av att lyssna på denna dialekt.

Efter skolan flyttade Caroline till London där hon blev kvar, men efter ett panik-sms från mamman reser hon barndomshemmet i Dalarna. Hennes bror har hastigt och lustigt övergett familjeföretaget och lämnat mamman att sköta allt. Trots att Caroline inte kan något om mjölkmaskiner blir det hon som får reda upp i härvan. Hemma i London väntar sambon Darren otåligt, men väl tillbaka i hembyn börjar Caroline fundera över sitt liv och de livsval hon har gjort. När hon möter gamla klasskompisar, och särskilt ungdomskärleken Mattias, börjar hon omvärdera sitt liv. Vad vill hon egentligen om hon lyssnar inåt?

Vi får följa både Caroline och Mattias, både i tillbakablickar till skoltiden och i nutiden. Det är stor igenkänning i att leva i ett litet samhälle men också om hur det var att växa upp. Den där ständiga pressen att passa in och vara som alla andra, att klä sig ”rätt” och all osäkerhet som kommer med tonåren. För Carolines del var det även mycket utanförskap och ensamhet.

Det är en vardagsnära berättelse om upplevelser vi bär med oss och som har format oss som personer. Om den ibland rätt tuffa skoltiden, det lilla samhällets ovana att placera alla i bestämda fack, om vänskap och familj. Så många fina karaktärer som var en fröjd att följa. De kändes som vänner efter ett tag och det var lite vemodigt att ta farväl till dem när boken var slut. Det står att detta är första delen i en serie så jag hoppas verkligen få återvända till Caroline, Mattias och alla andra.

Den här boken bjuder på både humor och sorg. Det finns en hel del sorgkantade livsöden men det finns också mycket livsglädje, kämparanda och en vilja att förlåta. Det är en bok att bli glad av och som lämnar kvar en härlig känsla av omfamnande.