Den här boken har jag läst långsamt och med stor njutning. Det är något med författarens sätt att skriva som jag gillar, en känsla och en stämning hon förmedlar. Hennes förra bok ”För kärleks skull” är en stor favorit och har man läst den kan man känna igen sig även i den här boken. Små pusselbitar som delas ut lite i taget tills hela bilden framträder.

Boken handlar om Carrie och Johan som gifter sig på en strand i Thailand, efter att ha varit ett par bara en kort tid. Men bara timmar efter bröllopet kommer ett gäng män med dragna vapen och tar med sig Johan. Tolv år senare har Carrie gift om sig och har två små barn. Hon upptäcker av en slump att Johan har tagit sig ut från Thailand och nu bor i Sverige igen. Hon kan inte låta bli att börja luska vidare och frågan hon har levt med i alla år tar nu återigen fart – vad hände egentligen den där dagen på stranden?

Det må låta som en spänningsroman men det är det inte riktigt. Möjligen en lågmäld sådan. Vi får följa berättelsen både i dåtid och nutid och vi bjuds på en långsamt växande frågeställning om vem man egentligen kan lita på. Carries värld vänds verkligen upp och ner när hon upptäcker att Johan lever och bor i Sverige och som läsare bjuds man på oväntade vändningar som ibland leder till ännu fler frågor. Och slutet! Åh, som jag älskade slutet.

Jag gillar kopplingen till Sverige och det känns passande att boken ska ges ut på svenska nästa år. Själv blir jag sugen på att läsa mer av författaren och jag har även hennes första bok här hemma, vilken jag ska läsa väldigt snart.

Jag fick den här boken av snälla @frue_s som inte var lika förtjust i den. Det känns fint att den fick flytta hem till mig och för mig är det här en bok som kommer att få bo kvar här. Jag tyckte väldigt mycket om den!