Den här boken har jag läst långsamt och med stor njutning. Det är något med författarens sätt att skriva som jag gillar, en känsla och en stämning hon förmedlar. Hennes förra bok ”För kärleks skull” är en stor favorit och har man läst den kan man känna igen sig även i den här boken. Små pusselbitar som delas ut lite i taget tills hela bilden framträder.

Boken handlar om Carrie och Johan som gifter sig på en strand i Thailand, efter att ha varit ett par bara en kort tid. Men bara timmar efter bröllopet kommer ett gäng män med dragna vapen och tar med sig Johan. Tolv år senare har Carrie gift om sig och har två små barn. Hon upptäcker av en slump att Johan har tagit sig ut från Thailand och nu bor i Sverige igen. Hon kan inte låta bli att börja luska vidare och frågan hon har levt med i alla år tar nu återigen fart – vad hände egentligen den där dagen på stranden?

Det må låta som en spänningsroman men det är det inte riktigt. Möjligen en lågmäld sådan. Vi får följa berättelsen både i dåtid och nutid och vi bjuds på en långsamt växande frågeställning om vem man egentligen kan lita på. Carries värld vänds verkligen upp och ner när hon upptäcker att Johan lever och bor i Sverige och som läsare bjuds man på oväntade vändningar som ibland leder till ännu fler frågor. Och slutet! Åh, som jag älskade slutet.

Jag gillar kopplingen till Sverige och det känns passande att boken ska ges ut på svenska nästa år. Själv blir jag sugen på att läsa mer av författaren och jag har även hennes första bok här hemma, vilken jag ska läsa väldigt snart.

Jag fick den här boken av snälla @frue_s som inte var lika förtjust i den. Det känns fint att den fick flytta hem till mig och för mig är det här en bok som kommer att få bo kvar här. Jag tyckte väldigt mycket om den!

Det här är en bladvändare av rang! En blandning mellan thriller och relationsroman, fylld av hemligheter och som verkligen får en att tänka ”bara ett kapitel till”. I stället blir man sittandes med boken till sista sidan är läst, och man äntligen har fått svar på alla de miljoner frågor som huvudet fylls av under läsningen.

”Vad gör du om det visar sig att den du lever med inte är den du tror?

Den framstående marinbiologen Emma Bigelow skulle göra vad som helst för sin man Leo och deras dotter Ruby, men allt de tror sig veta om henne är en lögn. Leo jobbar med att skriva nekrologer och när Emma blir allvarligt sjuk börjar han nedteckna hennes livs­historia. Snart upptäcker han att ingenting av det som hans fru har berättat om sig själv är sant – inte ens hennes namn.

När de mörkaste delarna av Emmas förflutna kommer upp till ytan, måste hon på något sätt bevisa att hon visst är den kvinna han känner och älskar. Men för att göra det måste hon först berätta om sin andra stora kärlek.”

Det här är precis min typ av bok. Det är spännande utan att vara läskigt. Spänningen ligger i de där hemligheterna som framför allt Emma verkar bära på, men också i det oklara kring en annan kvinnas försvinnande. Hur hör allt ihop? Vem kan man som läsare lita på? Jag älskar att försöka klura ut hur allt hänger ihop med hjälp av de ledtrådar som ges, innan Leo gör det. En del lyckas jag klura ut, annat har helt gått mig förbi och det är inte förrän sista sidan är läst som jag har fått alla svar.

En psykologisk spänningsroman kanske man skulle benämna den, samtidigt som den är en kärlekshistoria. Det är intressant det där med hemligheter, vad vi väljer att berätta och vad vi väljer att bevara för oss själva. Måste man berätta allt om sig själv för den man älskar? Håller kärleken om man får veta sin kärestas innersta hemligheter? Många intressanta tankegångar.

Jag är så glad att jag läste boken för jag höll på att strunta i den pga en negativ recension som jag läste. Det gäller att komma ihåg att vi gillar olika och det är ju tur för tänk så tråkigt om alla skulle tycka exakt lika om allt. Den här boken var en fullpoängare för mig. En spännande bladvändare som verkligen fick mig på fall.