Stor i käften av Joyce Carol Oates

Den här boken blev jag rekommenderad att läsa av vår litteraturpedagog i skolan. Och det måste jag tacka för! Det är en spännande och skrämmande bok som får en att fundera över vad ryktesspridning kan skada och hur lätt människor dömer. Om rädslan att själv hamna utanför om man ställer upp för den drabbade personen.

Matt blir beskylld för att hotat spränga skolan, något som är helt ryckt ur sitt sammanhang. Polisförhör och en rektor som tar ett löst rykte på mycket stort allvar gör Matts liv till en tragedi över en dag. Trots alla människor som hörde honom i matsalen och som vet att det är taget ur sitt sammanhang är det ingen som ställer upp och vittnar till hans fördel. Ingen vågar hjälpa i rädsla för att bli indragna och tom föräldrarna råder sina barn att ställa sig utanför. Kompisarna slutar höra av sig och Matt blir lämnad ensam åt sitt öde. Men då gör Ursula det som ingen vågar. Hon ställer upp och säger sanningen. Men skadan är redan skedd och Matt blir inte av med stämpeln. Han är killen som alltid varit stor i käften och vars skämt nu ses som allvar.

Med tanke på alla skottlossningar och liknande tragedier som hänt runtom i amerikanska skolor är det kanske lättare att förstå varför det blir så uppförstorat i den här boken. Rädslan över att det kan hända i ens egen skola. Det som händer i en skola drabbar inte bara eleverna som går där. Det drabbar hela familjer och det drabbar hela samhället. Den här boken visar just det. Det är inte bara Matt som drabbas. En lång rad människor dras in i händelsen och vissa människor gör vad som helst för att skydda just sin egen familj.

Det här är en mycket läsvärd bok, för alla åldrar och för både tjejer och killar. Den är lättläst och välskriven. Jag kan verkligen rekommendera att läsa den här boken.

Bokfemman vecka 41

Jag bytte ämne för veckans Bokfemma i allra sista stunden. Det var en helt annan vinkling inplanerad, men så helt plöstligt fick jag ett annat infall som jag kände mer för. Får se vad ni tycker om det här nu…

Vi har ju hela tiden listor med de 5 bästa böckerna av ett visst tema och det är ju spännande att läsa vilka böcker andra läser. Nackdelen, eller nackdel är det väl egentligen inte, är att man får en attläsalista som bara blir längre och längre. Jag vet inte ens hur jag någonsin ska kunna beta av hela min lista. Jag har att göra under flera år framöver.

Den här veckan tänkte jag att vi skulle koncentrera oss på böcker vi inte har läst. Och då menar jag inte att vi ska plocka fram våra attläsalistor. Jag tänkte att vi skulle precisera ämnet lite mer än så. Det finns ju alltid böcker man gått omkring och tänkt länge, länge att man borde läsa. Det behöver inte vara klassiker kanske, men böcker man ändå känner att den här boken borde jag läsa. Av någon anledning har man trots allt inte gjort det. Jag har en massa sådana böcker som jag tänkt läsa i flera år, men som jag fortfarande har olästa i hyllan här hemma eller kanske har de inte ens kommit så långt. Och jag tror inte att jag är ensam om fenomenet. Eller?

Nu när jag har läst igenom min egen lista inser jag att den till stor del består av böcker man ”borde” ha läst och som jag skäms över för att jag inte har gjort. Det kan ju starta en debatt om det finns böcker man ska ha läst eller inte. Och det temat hade vi ju redan vecka 15 .

Så veckans tema kommer alltså bli olästa böcker. Böcker som vi inte har läst men ”alltid” har velat/tänkt läsa. Och så får vi ju motivera varför vi inte har läst dem än, om man nu kan motivera det.

Temat för veckans Bokfemma är olästa böcker. Nämn 5 böcker som du velat/tänkt läsa länge och motivera varför du inte har läst dem.

  • Sagan om ringen av J.R.R Tolkien. Jag har tänkt läsa hela serien i flera år nu. Jag håller i böckerna på bokreorna, men det slutar alltid med att jag lägger tillbaka dem. Filmerna är fantastiska och jag gillar fantasy så jag förstår egentligen inte varför jag inte tar tag i det och läser böckerna. Kanske känner jag att jag verkligen vill ha tid att läsa dem på raken. Kanske har jag skrämts av alla som säger att de är så svåra att komma in i. Men jag ska, ska, ska läsa dem någon gång i framtiden…

  • Hemsöborna av August Strindberg. Vågar man erkänna att man aldrig läst Strindberg och jobbar som svensklärare? Hmmm…. Jag vet inte hur jag har lyckats undvika att läsa honom. Jag har fått för mig att han är dötrist och svår att läsa. Men nu köpte jag faktiskt boken när den kom i Expressens litteratursatsning så jag ska läsa den rätt så snart. Förresten så har jag en hel uppsättning av hans böcker här hemma som jag ärvt av mamma. Så vad väntar jag på?

  • 1984 av George Orwell. Det här är en sådan bok som jag läst massor om och varje gång tänkt att den måste jag läsa. Men så har det bara stannat vid en tanke. Men nu när vår litteraturpedagog på skolan rensade ut gamla böcker i biblioteket hamnade den i händerna på mig. Den ligger här hemma i bokhyllan och bara väntar på att bli läst. Jag ska, jag ska…

  • Utvandrarna av Wilhelm Moberg. Ja, jag vet. Jag skäms nästan för att säga att jag inte läst den. Eller nä, inte nästan, jag gör det. Jag kan inte inte ens komma på någon bra bortförklaring till varför jag inte läst den. Jag är en skam för svensklärarsläktet…

  • Räddaren i nöden av J.D Salinger. Precis som 1984 är det här en bok jag har läst massor om och velat läsa. Jag har tom köpt den, men den hamnade oläst i bokhyllan. Och här kan jag inte ens bortförklara mig eller motivera varför jag inte har läst den. Det bara är så. Men jag ska. Någon gång.

Usch, vissa böcker gjorde ont i hjärtat att erkänna att jag inte har läst… Men, men – nu kanske det sporrar mig till att verkligen ta tag i det och läsa dem!

Nu är det din tur! Vilka är dina 5 olästa böcker som du vill läsa?

Filmtime

Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade vilka filmer jag sett. Det har blivit en hel del film på sista tiden, men jag har inte hunnit med att skriva om dem. Här kommer i alla fall en liten uppdatering med några av filmerna jag har sett. Jag kan knappast ta med alla filmerna…

Babel. Den här filmen tog ett tag att komma in i och förstå. Det är flera olika historier som utspelas parallellt och jag fick först inget grepp om hur dessa hörde ihop med varandra. När det väl klickade föll allting på plats samtidigt och då blev filmen ruskigt bra. Brad Pitt och Cate Blanchett spelar två av rollerna i den här mycket sevärda filmen.

Två marockanska pojkar bestämmer sig för att testa ett gevär de har fått och som säga ha en räckvidd på 3 km. Olyckligtvis får det väldigt stora konsekvenser och en radda av människor och familjer dras in i olyckan.

Linas kvällsbok. Visst, boken är alltid bättre än filmen. Det vet man ju redan innan. Men min man har inte läst boken och han blev också grymt besviken på filmen. Jag tyckte den var rätt så dålig faktiskt. Det fanns en hel del roliga scener och visst, man vred sig i soffan av skam vid vissa känna-igen-sig-scener. Men i övrigt var det inget att ha. Läs boken och skippa filmen är mitt tips.

Stranger than fiction. Tänk dig själv att du när du står och borstar tänderna plötsligt hör en berättarröst som berättar precis vad du gör och vad du tänker och hur du känner. Det är precis vad som händer huvudkaraktären Harold Crick i den här filmen. Han ropar hallå och tror att det bara är någon i närheten, men det finns ingen där. När rösten senare berättar att han ska dö får han självklart panik. Han söker upp en psykolog som genast konstaterar schizofeni, vilket han förnekar. Istället söker han hjälp av en litteraturprofessor att hjälpa honom att hitta vad han tror är en författare som håller på och skriver en bok om just honom. Han måste hitta författaren och be honom/henne att inte skriva in hans död i boken.

Låter det knäppt? Det är det också…. Will Ferrell, Dustin Hoffman, Maggie Gyllenhaal och Emma Thompson är alla med i den här ruskigt roliga filmen. Den var faktiskt riktigt kul. Jag kan verkligen rekommendera den här filmen.

Bokfemman vecka 40

Det var på vippen att det inte blev någon Bokfemma den här veckan. Jag saknade inspiration, tyckte att jag hade för ont om tid och att det bara kändes som ett påhäng. Jag började fundera på om jag skulle ha Bokfemman varannan vecka istället. På så sätt skulle jag kunde andas ut lite och kanske återfå glädjen till att skriva den igen. Så tänkte jag göra idag och så var jag helt inställd på att göra.

Men så igår när jag läste min mail hade jag fått mail från en läsare (det låter lite konstigt att kalla er läsare, men vad ska man annars skriva?). Hon skrev en massa snälla saker och om hur mycket hon uppskattade Bokfemman och att hon tom hade börjat blogga nu också. (Jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag nämner dig här L). Men jag blev verkligen så glad. Och helt plötsligt fick jag tillbaka all inspiration och började återfå känslan inför varför jag håller på med Bokfemman. Vad grundtanken med den är. Så istället för att minska ner på Bokfemmans varande och lägga den varannan vecka är jag nu mer taggad än någonsin och har energi och inspiration som aldrig tidigare.

Som ett tack till L och för att det var ett sånt bra ämne ska jag denna vecka ha ett av hennes teman på Bokfemman. Ett tema som jag först tänkte var jättelätt, men som vid närmare eftertanke visade sig vara svårare än jag trodde. Det är en genre som jag inte har så många böcker av hemma, men som finns i mitt minne väldigt starkt eftersom den är starkt förknippad med barndomen. Veckans tema är nämligen sagor. Och tyvärr läser jag i stort sett aldrig sagor längre, även om en del litteratur gränsar till genren.

Veckans tema för Bokfemman är sagor. Nämn dina 5 favoriter i genren.

Saga är en fantastisk berättelse, vanligen berättad för barn, som ofta handlar om magi, talande djur, förtrollade skatter och mytologiska väsen. Ofta handlar de om moral, och har en slående sensmoral. Prinsar och prinsessor är vanliga, men även fattiga bondpojkar och -flickor, som i sagan får en chans att bevisa sin duglighet för de kungliga. (Wikipedia)

  • Den fula ankungen av H.C. Andersen. Det här är på något sätt sagornas saga för mig. Så här önskade väl alla när man var liten att livet skulle bli. Om man inte var särskilt duktig i skolan eller på någon idrott eller vad man nu så hett eftertraktade, fanns ju alltid möjligheten att man skulle lyckas med det när man blev stor i alla fall. Det var hoppet. Och alla vill väl visa att man blivit något när man träffas på reunion med klassen i vuxen ålder. Den fula ankungen var inte ful, han var bara något annat. Och annorlunda är inte alltid ok att vara när man är barn. Tyvärr.

  • Askungen. Åh, det här är favoriten på julafton. Visst är det Disney’s version av den, men ändå. Många sagor är ju filmatiserade och man har nog blivit av med sin egen version eftersom man matats med filmernas bilder istället. Men Askungen är min idol. Hon klagar inte och hon gör inget väsen av sig men hon lyckas ändå. De elaka får sitt straff och den goda belönas. Det är ju precis så som det ska vara i sagans värld! Och jag kör ofta med uttrycket ”Ja, ja, vad är väl en bal på slottet?”

  • Jack och bönstjälken. Är det här en saga? För mig är det så i alla fall. För hur häftigt var det inte att man kunde klättra ända upp i himlen? Hur coolt som helst ju! Det var vi ju tvungna att testa på skolväggens rangliga murgröna. Gick väl sådär…

  • Flickan med svavelstickorna av H. C. Andersen. När jag var liten tyckte jag att det här med att det fanns barn som kanske inte hade familj och som var så fattiga att de var tvungna att jobba, det var svårt att ta in. Jag kunde riktigt känna kylan ute genom boken, så levde jag mig in i den. Så oerhört tragisk men ändå så vacker. Än idag kan jag gråta när jag läser den.
  • Snövit. Även här en klassiker. Dessa härliga roliga små dvärgarna och den vackra Snövit. Och allt runt omkring med den elaka drottningen, förgiftningen och sedan den vackre prinsen. Kan det bli mer sagolikt än så? Spegel, spegel på väggen där…

Som ni märker har jag valt väldigt klassiska och lite äldre sagor. Jag kan inte påstå att jag läst så mycket sagor de senaste åren. Kanske ni andra är duktigare på det här med moderna sagor? Jag har verkligen ingen koll alls på det. Det var lite spännande att söka på sagorna och dess ursprung eftersom jag inte riktigt visste vem som skrivit dem. En del av dem har rötter långt bak i tiden och det är lite kul att de lever kvar än idag.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av sagor?