Månadsarkiv: februari 2008

Hon simmade i havet vid Guanagaspar av Shani Mootoo

Publicerad den av
2

Shani Mootoo är svår att placera ett urspung på. Hon är född på Irland, uppvuxen i Trinidad och delar numera sin tid mellan Vancouver och New York. Hennes rötter speglas i den här boken – Hon simmade i havet vid Guanagaspar som utspelar sig dels på en fiktiv karibisk ö och dels i Kanada.

Bokens huvudpersoner är Harry och Rose. Harrys mamma jobbar som tvätterska och strykerska hos Roses mamma. Barnen växer upp tillsammans och skapar starka band. Men så får Harrys mamma sparken och barnen skiljs åt och först då inser Harry att de kommer från två helt skilda världar och att han i allas ögon alltid kommer att vara sonen till en anställd. Under åren som går ses de bara vid enstaka tillfällen men Harrys hjärta kan aldrig glömma henne. I vuxen ålder flyr Harry till Kanada pga de rasmotsättningar som uppkommer på Guanagaspar. Rose gifter sig och bor kvar på ön. När hon så småningom kommer till Kanada på besök träffar hon även Harry igen och de båda inleder ett förhållande bakom ryggen på hennes man.

Det här är verkligen en helt fantastisk bok. Miljöbeskrivningarna är underbara och det känns nästan som om man befinner sig på ön tillsammans med karaktärerna. Extra häftigt är det när de sitter och dricker vin och hela smaken målas upp så perfekt att man nästan kan känna smaken i munnen när man läser. Eller vad sägs om följande vinsamtal mellan Harry och hans vän Kay:
”Guava”, säger han, ”guava på ett horisontellt plan och nästan vertikalt svävande ovanför en ton av cashewfrön. Eller snarare känner jag en lukt av cashewfrön. Om du förstår vad jag menar.”
” Ja, jag vet inte hur guava luktar, men om det här luktar guava, då måste jag hitta en flaska guavadoftande cologne. Och cashewfrön? Menar du ett enda eller en näve?”
” Mer än ett men inte riktigt en näve.”

Boken är indelad i tre delar där första och sista delen utpselas i nutid medan mittendelen berättar bakgrunden till deras förhållande och hur det var när de var små. Det är en nog en bok som skulle vara intressant att läsa på originalspråket eftersom en hel del av karaktärerna talar med det där speciella karibiska uttalet. Det blir lite fånigt med svenska då och när jag läser kommer jag på mig själv med att försöka översätta till engelska för att få en bild av hur det låtit då. Originalets titel He Drown She in the Sea säger en del om hur det skulle ha låtit.

Som sagt, det är en underbar bok både språkligt och innehållsmässigt och jag måste lägga hennes första bok Kaktusen blommar om natten på min att-läsa-lista. Jag är ruskigt nyfiken på om den är lika bra som den här.

Bloggnamn

Publicerad den av
24

Många gånger blir jag lite avis när jag surfar runt på alla olika bloggar. På era namn. Många har verkligen tänkt till och har så härliga och ibland lite mystiska namn. Namn som fastnar. Själv heter jag ju bara *Malin*. Varken spännande eller mystiskt. Men när jag startade bloggen hade jag redan haft en annan, eller rättare sagt två, blogg(ar) i anonyma namn och det blev så konstigt. Jag ville inte att någon jag kände skulle läsa dem eftersom jag ville vara anonym och samtidigt blev det tråkigt att skriva privata saker eftersom det kändes som om att det inte skulle intressera någon. Så till slut valde jag att radera bloggarna och börja om på nytt och det är snart ett år sen nu. Det är mycket roligare att blogga nu, samtidigt som jag ibland får tänka till och välja att inte skriva en del saker eftersom jag har både vänner, släkt och kollegor som läser här. Det blir en balansgång. Ibland har jag ju fått kommentarer att ”ja, vi vet ju redan vad ni gjorde i helgen för det läste vi på bloggen”. Då kan det kännas som om jag (vi) bara är en blogg. Jag menar, jag skriver ju faktiskt inte om allt vi gör här i bloggen. Det mesta och det viktigaste och mest privata behåller jag för mig själv.

Men nu tappade jag visst tråden helt. Det var ju inte det som jag skulle skriva om. Det var ju det här med namnen. Jag skulle fråga er en fråga.

Varför heter du som du gör, dvs ditt bloggnamn? Hur valde du det namnet?

För min egen del blev det *Malin* med 2 stjärnor (i mina ögon är det stjärnor som är tanken) av en väldigt enkel anledning. När jag skulle kommentera på en kollegas blogg hade hon redan regelbundna kommentarer av en Malin. Jag började med att skriva Malin N, men det fick bara flashbacks från skolan eftersom vi var två Malin i klassen – Malin N och Malin W. Därför blev det att jag i stället lade till * för att visa att hallå, det är jag som skriver nu. Till slut blev det ”jag” på något sätt, eller rättare sagt, det blev blogg-Malin som skiljer sig en del från privata Malin. Det är ju inte världens mest spännande namn på en blogg, men nu skulle jag faktiskt inte ens kunna tänka mig att döpa om den. I början valde jag att skriva World of Malin som bloggnamn men det tog jag snabbt bort och nu är det bara bloggadressen som är så. *Malin* känns mer jag.

I väntan på en ängel av Helon Habila

Publicerad den av
Svara

Helon Habila är från Nigeria och det är också där hans bok utspelar sig, under 1990-talet. Det är hans debutroman och med den vann han Caine Prize for African Writing 2001.

Bokens huvudperson är Lomba, en journalist med författardrömmar. Han vill inte bli inblandad i politiken, men som hans chefredaktör James säger när han söker anställning: ”I det här landet är till och med luften vi andas politik”. James tar också död på hans författardrömmar när han säger att det inte är någon idé att skriva en bok. Ingen kommer att ge ut den eftersom folk är för fattiga för att köpa den, inte kan läsa eller för upptagna med att hålla sig undan polisen och armén.

Senare hamnar också Lomba i fängelse, vilket skildras redan i bokens första kapitel. Där är det förbjudet att skriva, men han lyckas ändå föra dagbok i smyg. När han blir påkommen blir han tvingad att skriva kärleksdikter åt fängelsedirektören som sedan ger dem till sin älskade. Lomba skriver in små sos i sina dikter för att be om hjälp och så småningom kommer direktörens fästmö på det och ber att få träffa honom.

Boken är indelad så att olika personer ger sin skildring i egna kapitel. På baksidan av boken står det att varje sådant kapitel är som en novell i sig själv. Och det är ett problem i mitt tycke. Jag tappar tråden ibland och måste fundera på vad som händer och vem det är som nu berättar. Fokus skiftar för mycket och det känns lite rörigt. Innehållsmässigt är det starkt. Demonstrationer och brutalitet är vardag för dessa människor.

Helon Habilas avsikt med boken var ”att fånga stämningen under de åren: förtvivlan, frenesin och det envisa hoppet, men framför allt den syrelösa, fängelseliknande anda som var karekteristisk för de åren.” Och det har han lyckats med. Även om boken kändes något rörig pga upplägget tyckte jag att den var läsvärd och lärorik. Trots att det är mycket våld och brutalitet finns det också hopp, kärlek, vänskap och liv i boken.

Fånge i Teheran av Marina Nemat

Publicerad den av
3

Fånge i Teheran är en självbiografi och utspelar sig i Iran under 1970-/1980-tal. Marina Nemat, som har skrivit boken och som det handlar om, fänglas när hon bara är 16 år gammal. Hennes brott är att ha protesterat över att lektionerna i skolan har ersatts av studier i Koranen. Hon krävde rätten till sin undervisning och för detta straffas hon med livstid i fängelse. Marina är kristen och kommer från en relativt välbärgad familj. När hon sätts i Evin-fängelset är hon inte ensam. Flera av hennes vänner går samma öde till mötes. De har alla på något sätt visat sitt misstycke mot den islamiska regimen i Iran.

Hon tas till en plats där det är meningen att hon ska skjutas till döds men den ena av vakterna, Ali, lyckas stoppa det precis i tid. I gengäld vill han att Marina konverterar till islam och blir hans fru. Antingen det eller så ska ha ta ut hämnden på hennes familj. Marina har inget val.

I vuxen ålder inser Marina att hon har en historia som måste berättas. Många dog i fängelset och hon känner ett starkt behov att få världen att höra deras historier. Trots att det gör ont att minnas måste berättelsen fram. Det är en skrämmande skildring hon berättar. Och man blir helt tagen av hur en människa kan kämpa så för något man tror så starkt på. Jag kan inte låta bli att undra hur man själv skulle ha agerat? Skulle man böjt sig för makten och gjort allt de sa för att skona sitt liv eller hade man stått upp för det man trott på trots att man riskerat både sitt och sina näras liv?

Det är en mycket läsvärd bok som är viktig att läsa och fundera över. Vi tar mycket av vår frihet för given och vi behöver bli påminda om hur lyckligt lottade vi är. Rekommenderas starkt!

Bokfemman vecka 6

Publicerad den av
53

Den här veckans Bokfemma är återigen inspirerad från filmens värld, eller rättare sagt tv:ns värld. Just nu följer jag nog bara en enda serie på tv och det är Brothers and Sisters på kanal 5. Alla andra serier är just nu i väntan på en ny säsong. Det fick mig att fundera över det här med bokserier. Det finns ju en hel del sådana och de påminner just om tv-serier. Man lär känna karaktärerna och miljön och de blir nästan som ens vänner. Vänner man vill träffa om och om igen. Så fort en ny bok i serien kommer ut vill man läsa den för att få veta vad som har hänt med ens vänner.

Temat för Bokfemman kommer alltså vara serier den här veckan. Som vanligt får ni tolka fritt som ni vill och känner. Själv inser jag att jag inte läser/har läst så många serier. Eller är det bara minnet som är dåligt? Jag läste fler serier när jag var yngre. Vad beror det på? Är det så att just barn-/ungdomsböcker oftare är serier eller har jag helt enkelt inte fastnat för någon serie i vuxen ålder? Jag kanske är mer kräsen nu? Men det finns en del serier som direkt kommer upp i tankarna när jag tänker på ordet bokserier.

Veckans tema för Bokfemman är serier. Nämn din topp 5 av serier.

  • Harry Potter av J.K. Rowling. Det känns så himla typiskt att så fort jag tänkte efter vilka serier jag gillat bäst, då var det en massa barn-/ungdomsböcker som dök upp. Men, men, Harry Potter hade fått vara med i vilket fall. För den är faktiskt enormt bra och så väldans saknad. Harry och hans vänner känns definitivt som mina vänner också. Efter 7 böcker känns det som om man känner dem rätt väl.

  • Gömda osv av Liza Marklund/Mia Eriksson. Det kanske egentligen inte kan klassas som en serie, men det är ju fri tolkning som gäller för Bokfemman så jag bestämmer mig helt enkelt för att ha med den här. Jag har läst alla delarna eftersom det kändes som ett måste att få veta hur det gick för Mia och hennes familj. De fastnade verkligen i tankarna hos mig och det hade varit en omöjlighet att inte läsa alla delarna.

  • Systrar i jeans av Ann Brashares. Jag älskar verkligen den här serien. Vänskapen är så stark mellan tjejerna och samtidigt är allt annat väldigt vanligt och normalt. Det är skönt med såna böcker, som kan skildra vardagen på något vis och som inte är så överdrivna som en del berättelser kan vara. Det är så här livet är liksom.

  • Pysen-böckerna av Marie-Louise Rudolfsson. Så fort jag tänker på serier så tänker jag på den här. Jag älskade Pysen och allt som hände honom (han är en häst för er som inte vet). Jag läste hela serien minst en miljon gånger och det var som att läsa för första gången ändå. Åh vad jag kan sakna den känslan och den totala inlevelsen man hade i böckerna då.

  • Skumtimmen av Johan Theorin. Ja, jag vet. Nu fuskar jag. Det här är ju del ett och de andra tre delarna har inte ens kommit ut än. Men jag vill ha med den för det var första gången på länge som jag kände att jag gärna skulle vilja följa en serie. Jag vill träffa Gerloff igen och jag vill leva mig in i Ölands miljö. Det här är en serie som jag kommer att följa och det är första gången jag läser något som liknar en deckare och vill läsa mer. Det är ett bra betyg för att komma från mig så den har en självklar plats på listan.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av bokserier?

Film A-Ö

Publicerad den av
4

Min kollega Peppe och jag fortsätter filmtåget från bokstaven A-Ö. Han valde Jerry Maguire för bokstaven J och nu är det alltså min tur igen, på bokstaven K. Och nu ni! Nu blir det nostalgi på hög nivå! Eller vad sägs om Karate Kid?

Och även om det är ett långt klipp – kolla i slutet när han gör den berömda ”tranan”! Herrejisses. Mycket bättre än så här blir det inte. 🙂 Kommer ni ihåg? Wax on – wax off…

Peppe – din tur igen nu! På bokstaven L den här gången.

Ond aning – Premonition

Publicerad den av
2

Jag har sett en massa filmer den här helgen (när vi har haft ström…) men få som jag kan rekommendera. En av dem vill jag i alla fall tipsa om. Det är verkligen min typ av film. En film där det kräver att man är med i vändningarna och där man inte riktigt säkert vet vad som är verklighet och vad som är fantasi. Den påminde lite om The Butterfly Effect med Ashton Kutcher faktiskt, som är en av mina favoritfilmer.

Linda (Sandra Bullock) är en hemmafru och lyckligt gift med 2 barn och ett typiskt amerikanskt liv. En dag kommer sheriffen och ringer på hennes dörr, bara för att meddela att hennes man (Julian McMahon) har dött i en fruktansvärd bilolycka. Lindas liv slås i spillror. Nästa morgon vaknar hon upp efter att ha gråtit sig till sömns och möts till sin stora chock av – sin man. Livs levande. Hon kan inte tro att det är sant, men det är det. Har allt bara varit en ond dröm? Men dagen efter är tragedin åter ett faktum, hon är återigen änka och olyckan var ingen dröm. Ingenting i Lindas liv är sig längre likt. Hennes dagar blandas ihop och ena dagen är hon änka och andra dagen lyckligt gift. Hon inser att det hon upplever är föraningar. Om hon lyckas få ihop pusslet, kan hon förhindra olyckan och rädda sin makes liv?

Det gäller att hänga med som tittare för dagarna blandas ihop utan kronologisk ordning och man vet inte vad som är sant och inte. Det är en spännande film som samtidigt får en att tänka till om vad som är viktigt här i livet. Vad skulle man göra om man visste att en närstående skulle dö? Vad skulle man säga till personen?

Sandra Bullock är ju en grymt bra skådis och hennes man i filmen spelas av ingen mindre än Julian McMahon som spelade den ”snälla”, omvända demonen Cole i serien Förhäxad. Jag rådiggade honom i den serien så jag var glad att få återse honom här. Även vår svenske Peter Stormare har en roll i filmen. En klart sevärd film, även om det inte är den bästa filmen jag sett.

Kolla in trailern för att se mer:

Favvoserie just nu

Publicerad den av
3
Jag tänkte att jag skulle ”göra en Nina” och få er att börja titta på en av mina absoluta favvoserier! Hon brukar ju lägga ut en massa klipp om Grey´s Anatomy som hon hävdar är den bästa serie som finns. Själv har jag inte hakat på än, men kanske, kanske…

Brothers and Sisters går på Kanal 5 varje tisdag kväll, tyvärr rätt sent nu, 22.30. Men den är värd att sitta uppe och vara trött dagen efter för! Serien handlar om familjen Walker som består av Nora (Sally Field) och hennes 5 vuxna barn och deras familjer. I första avsnittet dör familjens pappa William (Tom Skerritt), då han av en hjärtattack faller ner i poolen och dör, mitt under firandet av dottern Kittys (Calista Flockheart) födelsedagsfest. Efter hans död kommer en del intressanta upptäckter om honom fram…

Familjen är en väldigt modern variant med de problem som dagens samhälle består av. Det är en serie fylld av värme och starka känslor samtidigt som den också är oerhört rolig. Familjen Walker är inte direkt en tyst och lugn familj. De hörs och de tar plats, de bråkar och de älskar varandra. Och man gråter floder i vissa avsnitt, både de och vi som tittare. Andra kända skådespelare som medverkar är tex. Rachel Griffiths och Rob Lowe.

Om du inte har sett den bara måste du göra det! För mer info gå in på ABC och se klipp. Jag måste köpa serien och se om den för den är helt fantastisk.

Ett litet smakprov:

Så – boka in tisdag kväll nu! Eller köp/låna hem serien och se den från början.