Igår gjorde jag världens misstag. Som jag redan nämnt skulle jag egentligen ha befunnit mig i Göteborg på Wellnessmässa. Tyvärr blev min kompis magsjuk under natten och vi fick ställa in resan. Maken skulle ju också till Göteborg med sina bröder så han åkte och det gjorde att jag helt plöstligt blev hemma ensam hela helgen. Men, men jag gillar att vara själv ibland och passade på att läsa och bara njuta av att slappa. Men så fick jag för mig att jag också skulle se en film som vi hade här hemma: The Pursuit of Happyness (det ska faktiskt stavas så). Big mistake! Det var inte det att den var dålig. Nej, den var superbra verkligen. Men fy fanken vad deprimerande. Jag satt och lipade som en barnunge och bara led mig igenom filmen. Att folk kan ha det så otroligt svårt. Jag har jättesvårt för när folk lider och eftersom min favvoskådis Will Smith hade huvudrollen levde jag mig nog in lite extra i filmen. Jag kan säga att hade filmen slutat sorgligt (men det var ju en amerikansk film) så hade jag nog fått ringa en kompis och hitta på något kul som kunde muntra upp mig. Nu gjorde den inte det så jag kunde bli normal igen efter en stund. Men herrejösses vad jag lipade.
Och efter detta långa svammel till inledning vill ni kanske veta något om filmen också?
Den är baserad på en sann historia om Chris Gardner. Han arbetar som försäljare i San Francisco och säljer varor som inte är helt lättsålda. Hans flickvän (Thandie Newton) tröttnar snart på att ständigt jobba dubbla skift och att de aldrig har råd att betala räkningarna och lämnar därför honom och deras 5-årige son Christopher (Jaden Smith). Chris måste nu ensam ta hand om sin son. Han inser att han måste ändra riktning och får en idé att han ska jobba som börsmäklare. Han lyckas få en praktikplats på en prestigefylld börsmäklarutbildning men problemet är att det är utan lön. Dessutom finns inga som helst garantier att han sedan får jobb. Endast en av tjugo praktikanter får jobb efter utbildningen. Snart blir Chris och hans son vräkta från lägenheten och tvingas att sova på härbärgen och när det inte finns plats där, på gatan. Det finns bara en enda väg ut ur misären. Han måste bli bäst på utbildningen och han måste lyckas bli den som får jobbet. Det är hans enda hopp. Problemet är bara att han måste sluta tidigt om dagarna för att köa till härbärget för att få en sovplats där. Han måste prestera bättre än de andra fast på mindre tid.
Det är en helt fantastisk film och Will Smith är grymt bra, men det tycker jag å andra sidan att han alltid är. Det mest fantastiska med filmen är dess budskap. För hur långt nere på botten han än är ger han aldrig upp hoppet. Han är alltid trevlig mot alla folk han möter, även om de inte antar hans erbjudanden. Och han lånar ut sina allra sista 5 dollar. Han tänker verkligen att som man sår får man skörda.
Som sagt, se den här filmen. Nu ska jag sluta skriva om den här filmen innan det blir en hel uppsats. 🙂








