50 Shades of Grey av E.L. James

När jag lånade den här boken visste jag egentligen inte så mycket av vad den handlade om, mer än att den skulle vara ”het”. En riktig snackis som jag lånade för att jag blev nyfiken.

Men så började jag läsa och höll på att banka boken i soffbordet i ren frustrationen över huvudpersonen Anas eviga rodnande, sida upp och sida ner. Jag hade i stort sett bestämt mig för att helt enkelt ge upp, när jag under en jobblunch hamnade mitt i en lyrisk diskussion om just den här boken. Hem och fortsatta läsa igen för att ge den en ny chans – bara för att hamna i samma frustration igen. Jag bestämde mig för att ge den ännu en (sista) chans under helgen då jag ännu en gång hamnade i en lyrisk diskussion med en kollega som sa till mig att hålla ut, inte ge upp. Belöningen skulle komma.

För er som eventuellt har missat handlar boken i stort sett om två personer. Den otroligt snygga och oerhört rika affärsmannen Christian Grey och den blyga och oerfarna studenten Anastasia Steele, eller Ana som hon kallas. De träffas när hon ska intervjua honom för en tidningsartikel. Hon gör det som en tjänst åt sin vän som fått förhinder. Någon slags kemi dem emellan gör att Christian söker upp henne efteråt och ganska snart inleder de ett slags förhållande. Ana är den oerfarna oskulden och han den erfarna läraren. Han vill att de två ska inleda ett dominans-förhållande där han är den dominerande och hon undersåten som ska lyda.

Och det är väl i stora drag vad det handlar om.

Jag funderade under hela läsningen vad det är som gör att boken har blivit så omåttligt populär. Varför så många läser den och lovordar den så otroligt. Varför den har sålts i sådana mängder. För jag ska ärligt säga att jag inte förstår grejen med den. Den är t.o.m. obehaglig att läsa ibland. Våldet, makten över henne, hennes rädsla och hennes vilja att han ska vilja ha henne som flickvän och inte bara som en undersåte. Hans dubbla personligheter. Jag skummar igenom vissa partier för att undvika det allra värsta.

Återigen – vad är det som alla lockas så av i den här boken? När jag har frågat kan ingen riktigt förklara, bara att de vill läsa de andra delarna så fort som möjligt. Någon jämförde med Heathcliff från Wuthering Heights. Någon påpekade att man funderade över hur man själv skulle ha gjort om man hamnade i Anas situation. Eller så vill ingen riktigt erkänna att de helt enkelt fastnade för de detaljerade sexbeskrivningarna. För det är väldigt detaljerat och ingående. Inget lämnat åt fantasin där inte.

Jag vet faktiskt knappt vad jag ska skriva om boken, men om man vill läsa mer om hypen och bakgrunden till boken och vad andra diskuterar kring den, kan jag rekommendera att läsa vidare här.

Jag är väldigt kluven till den här boken. Jag tyckte att den var grymt irriterande ibland, och direkt obehaglig ibland, men samtidigt ville jag läsa vidare och se hur det gick. Om det blev kärlek eller inte. Om Ana skulle kunna förstå att hon inte kan förändra honom med sin kärlek. Och det kanske är där svaret på min fråga finns. Varför så många läser och lovordar boken. För min del vill jag i alla fall inte läsa de andra delarna. Det räcker med del ett för min skull. Även om slutet med all tydlighet visar att det kommer mer.

Men säga vad man vill om boken – den har skapat debatt och väckt intresse. Om inte annat tycker jag att man kan läsa boken för att ta del av debatten. Och det är bara att konstatera att jag har aldrig sett en bok nämnas så ofta på Facebook. Alla läser den, alla kommenterar den och de flesta verkar gilla den och då särskilt Christian Grey. Det sistnämnda är jag helt frågande inför.

Röriga tankar om en väldigt annorlunda bok. Nu har jag i alla fall läst den och stillat min nyfikenhet.

Hemliga pappan av Andreas Ekström

Vissa böcker hittar till en, som om det liksom är meningen att man ska läsa dem. Just då, just där. Så var det med den här boken.

Jag skulle åka till bibblan för att lämna böcker och eftersom jag kunde åka utan dottern tänkte jag passa på att ta en sådan där ska-bara-kolla-vad-som-finns bland alla hyllorna. I en av hyllorna var det något som fångade min blick och när jag stannade för att titta på böckerna bara stod den där. Jag vet att jag har hört talas om Hemliga pappan tidigare, men det var innan jag fick barn själv och då lockande det inte att läsa om barn och födande. Men nu, med en ett och ett halvtåring här hemma började jag nyfiket bläddra i den och när jag redan efter första sidan kände tårarna välla upp var det bara att stänga igen den, låna den och ta med den hem.

Jag känner igen så mycket av det han skriver. Allt det där med den stora rädslan över att något ska hända – en själv, eller barnet. Den där enorma kärleken som fyller hela hjärtat på ett sätt man inte trodde var möjligt. Hur man ser på omgivningen med andra ögon – kopplingen mellan släktleden. Man får helt enkelt helt nya glasögon när man har ett barn att ta hand om. Ett barn som är en del av en själv och hela ens släkt.

Det är så fint skrivet. Så mycket kärlek och vardag på en och samma gång. Träffsäkert och med hög igenkänningsfaktor. Han skriver i inledningen att man ska läsa boken lite då och då, inte klämma hela på en gång i ett enda svep. Men jag kunde inte låta bli. Jag blev  fast och läste hela boken från början till slut. Med ett leende på läpparna lika mycket som tårar i ögonen. För sådan blev jag när jag blev mamma. Jag som var lättrörd redan innan är nu ännu mer lättrörd och att läsa om andras föräldraupplevelser och känna igen sig – det sätter igång hela mitt minnessystem med allt vad det innebar när vår Mini kom till världen.

Nu är hans blogg tyvärr nedlagd sedan länge. Tyvärr säger jag, för nu hade den passat perfekt för mig att läsa. Nu förstår jag ju allt det där han skriver om.

Det här är en perfekt present till nyblivna föräldrar. Korta, kärnfulla texter om allt det där man går igenom som nybliven förälder. Rekommenderas!

Bokbloggsjerka – om veckans böcker

Veckans bokbloggsjerka har ett enkelt tema. Vi ska nämligen berätta om den här veckans böcker. Böcker som vi har fått, lånat, köpt etc. under den här veckan. Och för mig är det extremt enkelt då det bara har kommit in en enda ny bok i hemmet under veckan. Eller egentligen är det tre, men två av dem lånade jag till sambon så de blir diskvalificerade direkt.

Boken som kom hem till mig den här veckan, i dag för att vara mer exakt, är Janusstenen av Elly Griffiths. Jag som vanligtvis inte läser deckare lockades att läsa hennes första del Flickan under jorden eftersom en arkeolog har en av huvudrollerna. Då jag faktiskt är utbildad till arkeolog och osteolog blev jag så klart nyfiken. Och jag gillar’t! Så pass mycket att jag reserverade del två i serien, och det var alltså den delen som hade kommit nu.

En ovanlig bokvecka då det bara har kommit in en enda bok – men å andra sidan är det kanske bara positivt eftersom jag har en hel del stora höga olästa böcker lite här och var här hemma. Och jag tror nog att de högarna kommer att växa i och med nästa veckas Bokmässa…

För att rensa tankarna

Jodå, jag läste ut den där grå boken. Bara för att. Jag ska delge mina tankar om den senare i dag eller i morgon, men måste fundera lite till.

Nu känner jag ett stort behov av att läsa något med litet mer kvalitet så att säga. Tror att boken på bilden är ett säkert kort.

20120922-170042.jpg

Bokmässa? Jadå!

Japp. Bestämt. Jag ska till Bokmässan! Om jag åker själv eller släpar med mig en motvillig sambo återstår dock att se.

Antingen åker vi tillsammans, om han nu förstår mina argument om vilken fantastisk dag vi kommer att få tillsammans. Barnvakt fixat och helt ensamma bara han och jag. Jag har t.o.m. lovat att göra god matsäck att ta med. Vad mer kan man begära? Om han trots allt stretar emot tar jag helt enkelt Swebus från Jönköping och åker själv. För jag ska minsann åka. Förra året missade jag eftersom jag ammade och kände att jag inte orkade släpa med mig en halvåret gammal bebis och leta amningsplatser.

Lördag nästa vecka är det alltså jag som åker till Bokmässan! Och jag hoppas på att träffa fler bokbloggare på plats så klart!

När en bok är ett nja

Nja, säger jag. Jag kämpar med 50 shades of Grey just nu och det känns verkligen som en mindre kamp. Huvudpersonen rodnar tio gånger på varje sida och det blev tröttsamt redan efter tredje gången.

Men så hamnade jag i en diskussion om boken under en lunch nu i veckan. Folk omkring mig lovordade den och pratade om hur bra de tycker att den är och att de har beställt hem de två andra också. Och när jag hamnar i sådana lyriska diskussioner blir jag så klart nyfiken. Jag vill läsa vidare och se om jag också blir så där lyrisk när jag kommit längre in i boken.

Så i dag, min lediga dag, greppade jag återigen tag i boken när Mini tog sin lunchvila. Och kämpade vidare. Och fortsatte sucka över allt rodnande.

Jag förstår inte grejen. Jag vill väldigt gärna förstå grejen. Frågan är bara om jag orkar kämpa vidare så länge till.

För hur många sidor ska man ge en bok innan man ger upp? Jag tror att jag ska ge den en tidsfrist. Om den fortfarande inte fastnar innan veckan är slut så ger jag upp. Då får herr Grey charma alla andra i stället.

Bokmässa elller inte?

Åh, blir det någon Bokmässa för mig i år eller inte? Det ändrar sig för varje dag. Ena dagen ett ja och andra dagen ett nej. Kanske, kanske inte. Jag kommer nog inte att kunna ta ett beslut förrän dagarna innan. OM jag kommer iväg blir det nog på lördagen för att hinna gå och se så mycket som möjligt. OM, alltså.

Är ni där? Jag har inte hunnit kolla om det är något bloggevent på gång på lördagen, men något borde det väl finnas? Jag har aldrig vågat mig på att gå på dem under tidigare år, men i år känner jag mig (kanske) lite modigare. OM jag nu kommer iväg då alltså.

Ett nytt bokmaraton?

Ujujuj, nu har det visst blivit en ny lista här hemma igen. En lista med lästa titlar som jag ska skriva recensioner om. Jag tror att jag är uppe i 9 st nu om jag inte missat någon. Många väldigt bra sådana också ska jag tillägga. Sådana som jag gärna tipsar vidare om.

Det kanske vore dags med ett nytt bokmaraton? En vecka plus till med en ny recension varje dag?

Vad sägs? Ska vi köra? Det kanske är fler som har ett lager där hemma som ni borde ta tag i?

Kvällens filmtips

Här kommer ännu ett filmtips!

I kväll visas Dear John kl. 21.30 på Kanal 5. En film som är baserad på Nicholas Sparks bok med samma namn. Och ni som läser regelbundet vet ju att det är en författare som jag gillar väldigt mycket. Hans böcker brukar alltid innehålla en stor dos kärlek och väldigt ofta en hel del sorg. Man vet vad man får när man läser hans böcker och ibland är det just hans böcker jag kan bli sugen på att läsa.

Just Dear John är en bok, och film, som jag tyckte väldigt mycket om. Den har en alldeles speciell plats i mitt hjärta eftersom vi såg den på bio för 2 år sedan, på min födelsedag. Samma dag hade vi fått ett efterlängtat plus på en sticka och jag satt där i biosalongen med en lycka av att vara nygravid och lite extra gråtmild.

Så är ni sugna på kärlek och längtan i kväll är det här filmen ni ska se.

Det kommer

Om ni undrar varför det blivit lite tyst här de senaste dagarna – jag tappade lite inspiration till att skriva helt enkelt. Jag försöker vänta in orden och tankarna så att de tillsammans ger mig lite inspiration.

Det kommer. Men inte i dag. I dag har jag en lååång lista på annat icke-bok-relaterat som måste göras.

Filmtips till kvällen

I kväll visas Marley och jag på kanal 5, baserad på den otroligt roliga och samtidigt sorgliga boken med samma namn. Verklighetsbaserad på John Grogans eget liv med en mycket speciell hund. En film (och bok!) att både skratta och gråta i mängder till! Rekommenderas varmt! Och tycker man om filmen är boken ett måste för den innehåller så mycket mer och är en så charmig, härlig och mysig bok.