Efter halva boken kan jag konstatera att så här mycket har jag aldrig skrattat åt en bok. Maj Gådd. Tårarna rinner till och med. Så otroligt kul är det.
Jag menar – ”you are the weakest link. Good bye”. Så underbart bra att jag inte kan sluta skratta.
Och samtidigt som jag skrattar kan jag känna igen mig i så mycket. Det är en så härlig kärleksförklaring till hans son. Så fint skrivet, så träffsäkert.
Fredrik Backmans Saker min son behöver veta om världen. Har ni läst? Om inte – gör det!
Vad gör man när man helt plötsligt får en massa timmars ostördhet? Jo, man läser. Så klart!
Dottern skolas in på ny förskola den här veckan och i dag ville de att jag skulle testa att lämna henne där hela dagen. Jag måste så klart vara tillgänglig om det inte skulle funka, men vi bor bara 5 minuter bort så jag har spenderat förmiddagen i fåtöljen med en bok. Och med dåligt samvete. Så känner jag alltid när jag får egen tid, ensam. Jag borde vara någon annanstans, göra andra saker. Inte bara sitta ned och ta det lugnt.
Nåväl, inskolning är ju som det är. De måste testa att vara själva innan man kan lämna på riktigt. Jag har i alla fall läst ut Jonathan Tropper och påbörjat Nicholas Sparks. Det gäller att njuta av ostörd läsning när tillfälle ges.
Det var han som lyckades locka in mig i läsningens värld igen. För Sju jävligt långa dagar är riktigt bra och fängslande. En sådan där bok man bara vill plöja i ett enda svep.
Har ni läst? Jag gillar starkt än så länge.
Som ett brev på posten. Efter lov kommer jobb och när jobbet väl startar upp efter en längre tids ledighet, ja då blir man (jag) helt körd. Två dagar på jobbet, samt inskolning av dottern på ny förskola har gjort mig till en zombie. I går var det knall fall i säng, tidigt, och i dag blir det nog samma sak som det känns. Och läsning? Yeah, I wish…
Och det är sådana tillfällen som jag behöver en ungdomsbok att dra fram ur gömmorna. De har ofta ett skönt driv i storyn som är fängslande och lättläst på samma gång. Men, här hemma finns inga några stora gömmor av den varan. De brukar läsas ut lika fort som de kommer in i hemmet. Och till bibblan har jag inte ork att gå alls just nu.
Dåligt planerat av mig. Jag vet ju hur det brukar vara. Samma sak efter varje jullov, fast kanske lite extra den här gången eftersom vi har varit läskigt trötta efter flytten och har tillbringat ledigheten med att sova och slappa en massa. Och jodå, dottern har faktiskt låtit oss sova ut om morgnarna.
Den här veckan kanske inte blir den mesta kreativa veckan i bloggens historia, eller den mest uppdaterade. Men i så fall vet ni nu varför. Jag ligger hemma och sover.
Den har hyllats överallt – bokbloggar, tidningar och mina kompisar statusuppdateringar på FB. Jag har läst roliga och intressanta intervjuer med författaren. Den sägs vara rolig så att man kan skrattar, tänkvärd och allmänt läsvärd. Klart man blir nyfiken på att läsa!
Och så blir det bara platt fall. För jag är ledsen att säga det, men Caitlin Morans Konsten att vara kvinna funkar inte för mig. Efter att ha tvingat mig igenom halva boken måste jag lägga den ifrån mig för gott nu. Jag tar död på min läslust om jag läser mer i den, för varje gång jag sätter mig med den tar det emot att ens påbörja och sedan läser jag kanske 10 sidor åt gången innan jag måste sluta för att jag bara inte orkar mer.
Det är för babbligt. Hon babblar och babblar och jag får skavsår i öronen ögonen. Jag orkar inte läsa om hur hon fick sitt första könshår eller sin första mens eller hur hon rakade benen eller hur hon lärde sig onanera. Det är så ointressant läsning. Och eftersom det mesta i boken bygger på hennes uppväxt och erfarenheter funkar läsningen inte alls.
Och innan någon halshugger mig – jag håller med henne till 100% när hon säger att det är en självklarhet att vara feminist. Att vi måste ta tillbaka ordet och se till att alla använder det. Att alla vågar stå upp och säga att ”jag är feminist”. För visst är det en självklarhet att kvinnor och män har lika värde, ska få samma lön för samma jobb och så vidare. Och nej, vi är inte där nu. Jag är medveten om problemen, och det är inte den biten jag kritiserar. Det är alltså babblet jag inte klarar av. HUR hon presenterar det, inte ATT hon presenterar det.
Tråkigt, men så är det. Jag ville så gärna gilla den här boken och jag ville så gärna få skratta såsom så många andra tydligen gör när de läser den. Men något är det ju som jag tydligen inte förstår. Ni som har läst får gärna säga vad det är ni gillar så mycket och vad det är jag missar. Kunde ni känna igen er i boken? Eller kommer allt det roliga i andra halvan, som jag nu missar?
Jag brukar inte tycka att det är ett misslyckande att ge upp en bok, men den här gången känner jag mig faktiskt lite nedslagen.
Ibland råkar man ut för böcker som känns svåra och ogästvänliga. Där varje sida känns som en kamp. Där läsningen känns mer som ett måste än en njutning.
När jag råkar ut för sådana böcker ger jag numera upp dem i stället för att tvinga mig att läsa vidare. Jag har inte ett speciellt antal sidor som jag tvingar mig att läsa. Jag går mer på känsla. När jag känner att tanken inför att slå mig ner med boken känns som ett enda usch och fy inombords – då har jag redan läst för långt. Ibland tappar jag läslusten helt vid sådana tillfällen. Numera vet jag dock att det funkar att läsa en ungdomsbok för att kicka igång läslusten igen.
Men så vet jag också att för vissa böcker kommer belöningen först mot slutet. Om man tragglar igenom den knepiga början flyter det på bättre längre fram. Å andra sidan – ska läsning verkligen vara ett tragglande? Är det inte ett misslyckande från författarens sida om man måste kämpa sig igenom?
Det finns för många bra böcker för att jag ska tvinga mig igenom jobbiga böcker. Däremot ska jag bli bättre på att skriva om dem här och inte bara om böcker som blir utlästa. Nu hoppas jag så klart att kategorin ej utlästa böcker ska bli väldigt kort. Men en sådan kommer redan i morgon, för det är en bekantskap jag väljer att ge upp nu.
Och så vet vi ju alla att smaken är som baken – delad och i många olika skepnader.
De är vackra, men olästa. De har stått där i hyllan i flera år nu utan att få någon uppmärksamhet från mig. I rättvisans namn har de faktiskt legat nedpackade i flyttkartonger de senaste tre åren så de har inte ens fått chansen att synas. Men nu när vi flyttade gick jag igenom kartongerna på jakt efter olästa böcker att sätta upp i vår för nuvarande enda bokhylla. Den rymmer inte mycket, och böckerna står redan i dubbla rader med påbörjad byggnation även på höjden. Så länge vi trängs i den här lilla lägenheten får det vara så. När vi hittar Huset med stort H ska det bli ändring på det. Då ska alla böcker upp, bokhyllor köpas och ordningen återställas.
De två på översta fotot hamnade på min Boktolva för 2013 eftersom det är författare jag har velat läsa något av länge. Och som sagt, jag behöver en liten push för att läsa utanför min bekvämlighetszon. Den undre boken har ett av de vackraste omslagen, tycker jag. Men ändå är den hopplöst oläst och den fick inte ens chansen att vara med på någon utmaning – eller jo, den där om att läsa hyllvärmare, men där finns redan många tävlande.
Någon som läst böckerna? Jag har börjat lite, lite smått i Kate Atkinsons Känslomässigt udda, men bara några sidor så jag har inte hunnit få någon känsla för den än. Den har så himla fint omslag tycker jag. Blicken fastnar på den.
I år har jag satt upp några läsutmaningar för mig, för att styra upp läsningen till viss del. Inte helt, för då dör läslusten omedelbums. Men en del. Jag tycker att det är roligt att vidga vyerna, öppna ögonen för nya författare, särskilt sådana som kanske aldrig skulle bli lästa om jag inte pushade mig själv inför det.
När jag var yngre lästa jag baaara hästböcker, och då menar jag verkligen baaara. Och det var ingen som hjälpte mig ut ur träsket heller, visade på andra författare och böcker som jag kanske skulle gilla. Jag önskar att det var så för jag hade behövt hjälp med att hitta nya vägar. Nu fick jag på egen hand börja gå igenom mammas bokhylla, eller försöka lyssna på vad kompisar sa att de läste.
Med den kunskapen i minne vill jag hela tiden försöka utveckla mitt läsande. Jag lär nog aldrig bli en deckarefantast, det har jag insett för länge sedan, men jag kan hitta deckare som är lite snällare som jag faktiskt kan tycka om. Och jag kan hitta författare som jag först kanske tror inte alls passar mig, men som visar sig vara alldeles perfekta för mig. Överraskningar som kommer just för att jag försöker hitta nya vägar.
Så i år ska jag därför köra fyra (!) olika utmaningar. Det kan låta mycket, men egentligen är det två + två. Två av dem ska slutföras i år och två av dem är egentligen mer evighetsprojekt som i alla fall ska finnas med i bakhuvudet.
1. Författarfemman – för att läsa mer av de där författarna som jag redan kommit att älska och vill läsa mer av.
2. Boktolvan – för att hitta nya författare och favoriter efter tips från andra.
3. I bokhyllan – för att läsa fler böcker ur min egen bokhylla, böcker som har blivit stående olästa i bokhyllan. Där finns garanterat en del missade pärlor. Och det är en omöjlighet att läsa mig igenom tre överfulla flyttlådor av olästa böcker i år, men några kan jag i alla fall bocka av från listan. Däremot skulle jag kunna slutföra projektet att skriva upp alla olästa böcker på listan, för just nu är det väldigt ofärdig.
4. Nobelpristagare – för att jag har läst pinsamt få pristagare. Men, det här är ingen utmaning jag tänker göra färdigt under året, men jag vill i alla fall läsa ett par, tre, fyra stycken under året.
Så, en tjugotal böcker blir det som jag styr upp läsningen på – resten får läslusten styra. I år ska jag i alla fall försöka bojkotta bibblan lite. Förra året lånade jag alldeles för många böcker och då blev inte så mycket i min egen bokhylla läst. Eftersom vi nyss har flyttat till ny kommun har jag ännu inget lånekort här och det är ju perfekt för att kunna hålla sig borta från bibblan. För börjar jag låna är jag fast i beroendet sen…
Förra året var ett grymt bra bokår med en stor mängd pärlor till böcker och författare. Nu hoppas jag på ett lika bra år i år!
Dessa två böcker har jag läst och bläddrat i en del sedan de kom hem till mig, men det är böcker som kräver lite eftertanke. Jag gillar sådana böcker. Böcker man tar upp och läser några sidor i för att lägga tillbaka medan man funderar på det man läst. Det tar tid att läsa ut, men vissa böcker behöver helt enkelt lite mer eftertanke. Särskilt när det inte är skönlitteratur. Jag känner att det lätt blir korvstoppning av det om man plöjer dem från pärm till pärm. Det blir liksom inte bra alls.
Vältränad av Linus Johansson och Handla rätt för en giftfri barndom av Anne Lagerqvist, Christine Ribbing och Karin Walis.
Det har varit mycket funderande hit och dit vilka som skulle vara med på årets Boktolva. En del fick hänga med från förra årets eftersom de aldrig blev lästa, andra är tips jag snappat upp från diverse ställen och en tredje kategori är helt enkelt hyllvärmare. Redan förra året hade jag som mål att läsa fler böcker ur min egen (olästa) bokhylla, och det gick väl sådär, men några betades i alla fall av och fler ska det bli under 2013. Kanske kommer jag någon gång igenom alla om jag forsätter några år så här. Många år, men ändå
Ok, här är de nominerade:
1. Alexandra Potter
2. Jonathan Tropper
3. José Saramago
4. Doris Lessing
5. Lionel Shriver
6. Audrey Niffenegger
7. Monica Ali
8. Douglas Foley
9. Barbara Voors
10. Nawal el Saadawi
11. Siri Hustvedt
12. Belinda Jones
13. Bengt Ohlsson
14. Jón Kalman Stefansson
15. Donna Tartt
16. Alice Munro
17. Josefine Sundström
18. Agneta Sjödin
19. Margaret Atwood
20. Majgull Axelsson
Nu ska vi se om jag lyckas läsa 12 av dem innan årets slut. Jag har redan påbörjat den första och letat fram de där hyllvärmarna från lådorna och ställt fram dem synligt i bokhyllan. Om jag ser dem tillräckligt ofta kanske jag till slut blir sugen på att läsa dem? Så länge de ligger i lådor lär jag inte läsa dem i alla fall.
Ok, då kör vi. Det är bara att sätta igång att läsa!
Tips på böcker som ni läst av dessa?
(Och tack Enligt O för en mycket trevlig bokutmaning)
Årets första bok blir Alexandra Potters Going La La, för att det verkar en typ av bok som är bra att börja med. Lagom lättsmält, rolig och underhållande. Passar bra så här årets första dag när man är lite trött efter gårdagens sista kväll.
Ja, och så ska jag fortsätta med Caitlin Morans Konsten att vara kvinna som är så ofantligt seg och tråkig. Jag tror att jag gör något fel eftersom alla hyllar den för att den är rolig och som man skrattar så mycket åt. Jag varken skrattar eller ler under läsningen, så det är väl något jag inte fattar i boken.
Och så fortsätter jag så klart den inspirerande Det finns inte tre enkla regler av Elisabeth Norin. Men det är läsning som blir i korta stunder eftersom jag måste smälta det jag läser. En mycket bra bok som jag gärna vill rekommendera om man gillar att skriva.
*malins bokblogg* 