Familjens projektledare säger upp sig av Gunilla Bergensten

familjensJag läste nyligen en intervju med Gunilla Bergensten och blev då lite nyfiken på att läsa något av henne. Snabbt klickade jag hem den här boken som e-bok och sträckläste den under kvällen. Det är en kort och rappt skriven bok som gick väldigt fort att läsa.

Man förstår kanske på titeln vad den handlar om. Vi får under ca ett halvårs tid följa henne och hennes familj i en slags dagbok där hon helt enkelt gör upp med ämnet familjelogistik. Varför är det alltid hon som ska hålla koll på födelsedagar, presenter, lappar till skolan, säsongsanpassade kläder till barnen, planering av semestern m.m? Dessutom får hon ständigt frågan av sin man ”Var har vi…?” eftersom hon är den enda som vet var alla saker finns i huset, oavsett vem det var som använde dem senast.

Jag har läst många recensioner nu i efterhand om den här boken och den verkar dela upp folk i två läger – de som känner igen sig och de som tycker att hon är en gnällig bitch som borde bli lämnad av sin man eftersom hon tjatar och gnäller så på honom. Och hon skriver just om det där med gnäll och att känna sig som en bitch, i boken. Hon vill inte behöva hålla koll på alla familjemåsten i huvudet, hon vill inte behöva ”påminna” sin man om att vintern är på väg och att barnen behöver nya kläder för att inte frysa, eller att de måste packa och göra i ordning allt som behövs för utflykten i morgon då de och de båda barnen ska åka i väg till djurparken samt bo på hotell under natten. Men hon måste. För han gör det inte. När de pratar om varför han inte gör det säger han ”att han har så mycket på jobbet”, ”att han inte kan ha allt i huvudet”, ”att han försöker” o.s.v. Men de jobbar heltid båda två, har lika mycket att göra på jobbet och borde väl då också dela på ansvaret för familjen. Ändå blir det inte så. Det är hon som är familjens projektledare. Om han någon tar på sig ansvaret för en sak och sedan glömmer det, har folk stor förståelse eftersom han är man. Om han kommer ihåg det får han beröm för att ha gjort det. När förskolans personal ska meddela saker hem vill de ta det med mamman, eftersom erfarenheter visar att det är säkrast så.

Det är ju helt galet.

I de negativa recensioner om boken jag har läst tycker många (förutom att hon är gnällig) att hon inte ger några förslag på en lösning. Många hade väntat sig en tydlig how-to-guide som de själva kan använda. Men det funkar ju inte riktigt så. Precis som hon också säger i boken handlar det mycket om att börja från början. Att uppfostra tjejer och killar till jämlikhet redan från början.

Det har skrivits, och skrivs, spaltmeter om att även om män och kvinnor jobbar lika många timmar är det kvinnan som sköter det mesta hushållsarbetet i hemmet. Och planerandet, strukturerandet. När jobbet tar slut fortsätter kvinnorna jobbet hemma i mycket större utsträckning än männen. Det säger statistiken.

Ändå blir så många sura när det skrivs i en sådan här bok. Kallar kvinnan bitch medan det är synd om mannen som tvingas stå ut med henne.

Många hyllar Caitlin Morans bok Konsten att vara kvinna, men personligen tyckte jag mycket bättre om den här. Jag både skrattade och stångade huvudet i uppgivenhet. Hade min mamma varit i livet hade jag gett den till henne och hon hade garanterat kunna känna igen sig till 100%. Episoden om kritpaketet hade hon garanterat kunna skriva under om. Men vet ni? Jag såg också henne som familjens självklara projektledare, och hon tyckte aldrig att det var konstigt att det var hennes jobb att sköta allt. För så var hon uppfostrad. Skillnaden var ju bara att hennes mamma jobbade inte också heltid. Hon var hemma hela tiden, medan mamma jobbade heltid OCH hade hand om allt hemma. Och jag såg det inte heller som konstigt förrän jag själv växte upp och blev sambo och stod där och tog allt ansvar. Jag stångades jättemycket i mitt första förhållande för jämlikhet och det var inte alls kul. Först när vi hade brutit upp kom han och sa att han fattade vad jag hade menat. Det fick bli en lärdom för båda när vi gick vidare i livet.

Ok, det här blev långt. Så blir det när man läser intressanta böcker som väcker både tankar och minnen. Är det någon annan som har läst och tycker något?

Bokpaket

Bland det bästa som finns är ju att få hämta ut ett stort härligt bokpaket inför helgen. Like på det!

Och vet ni… I paketet låg inte mindre än 4 böcker som ni har chansen att vinna i tävlingen som kommer i helgen…

20130315-142646.jpg

Till mig själv köpte jag en Sarah Dessen samt fortsättningen av Elly Griffiths som jag ser fram emot att läsa.

Tävling!

malins bokbloggFör att fira Bloggens 6-årsdag kommer det att bli tävling här framöver. Bokpaket med lite annat gott utlovas. Inte fel, eller hur?

Titta in här under helgen för att få veta mer och för att (så klart!) delta i tävlingen!

Bloggdag

StoraBloggdagenJag har anmält mig till Stora Bloggdagen som ska ta plats i Stockholm i maj. Det ska bli superintressant att få lyssna på de stora bloggarna som ska prata under dagen, att träffa andra bloggare och likasinnade. Och att helt enkelt bara komma iväg och göra något roligt. Det lär dock bli väldigt lite (=inget) läsande under dessa två dagar. Jag åker upp med en kollega, och delar även hotellrum med densamma och att sitta med en bok i näven under bilresan känns lagom asocialt… Och jag tar för givet att jag kommer att vara härligt trött på kvällen och bara vilja dunsa rakt ner i sängen och sova.

Men jag kan inte låta bli att tänka att det vore superduperroligt med en sådan här dag för BOKbloggare! Visst vore det? Att bjuda in och lyssna på författare eller andra personer kopplade till yrket, äta gott tillsammans, mingla och få chansen att träffas under en halv-/heldag. Kanske festmiddag på kvällen. Bo på hotell över natten. Goodiebags med böcker.

Det kanske har funnits/finns ett sådant event redan, som jag i så fall har missat. Nu ska jag i alla fall iväg på mitt allra första bloggevent någonsin och det ska bli otroligt kul! Jag följer alla tre bloggerskornas bloggar, så det ska bli intressant att få höra dem föreläsa. Jag antar att det inte kommer att handla om böcker alls den dagen, men hej – livet är ju faktiskt inte bara böcker(!).

Någon mer som ska dit? Annars tror jag att det fortfarande finns några platser kvar.

 

Att längta lite till hösten

EchoesJag är lite sen med att veta att Johan Theorins Skumtimmen har filmats (eller filmas just nu?) och går upp på bio i oktober. Jag såg inte det förrän i går, när Wahlström & Widstrand i samma facebook-meddelande avslöjade att fjärde boken i Ölands-kvartetten kommer i höst. Rörgast är namnet på denna efterlängtade bok.

Tyvärr funkar inte längre videoklippet som ska visa trailern till filmen. Attans också, det här är en film som jag definitivt är nyfiken på! Och ja, att fjärde boken kommer är en minst lika intressant nyhet. Ojojoj, det är ju nästan så det blir lite längta till hösten-varning på den nyheten.

Snart halvtid

Snart har halva mars gått och därmed även läsmaraton mars. Mitt mål att läsa 10 böcker under månaden borde gå att klara, med tanke på att jag redan har läst 5 av dem. Just nu slalomläser jag Jonathan Tropper och Sanna Ehdin, men det finns stor chans att jag blandar in även en tredje författare i ekvationen. Så vilken bok som blir den utlästa boken nummer 6, det vet jag inte än.

Både i går och förrgår låg läsningen däremot inte direkt på topp. Ibland är det ju så. Man orkar inte läsa, känner inte för det eller hinner helt enkelt inte. För min del var det en kombination av de två första alternativen. I går tog det evigheter att natta dottern, och då kändes inte att läsa bok som ett bra alternativ efter att ha lyssnat på en timmes tröstlös gråt. Då sätter jag mig apatiskt framför tv:n och bara glor, tills det är dags för mig själv att gå och sova. Om dottern somnar lättare i kväll blir det däremot läsning på schemat. Jag  håller tummarna…

Längtan till grönt gräs

När snön återigen yr utanför fönstret och jag ligger inbäddad i soffan under min tjocka filt, då längtar jag till det här sättet att läsa bok på:

20130313-123906.jpg

Eller vad säger ni, är det inte dags för vintern att släppa taget om oss nu?

Nyhet att se fram emot

och-bergen-svaradeI sommar (juni) kommer Khaled Hosseini ut med en ny bok – Och bergen svarade. En efterlängtad nyhet för många, kan jag tänka. Själv satte jag upp honom på förra årets Boktolva och läste äntligen Tusen strålande solar – en helt fantastisk bok. Flyga drake står än så länge oläst i bokhyllan och väntar på sin tur. Jag har sett filmatiseringen, och gillade den mycket, så även boken borde vara ett säkert kort. Men det är ju där med den berömda tummen och alla andra olästa böcker som pockar på uppmärksamhet.

Men den här boken låter verkligen som något jag skulle gilla. Den åker upp på att-läsa-listan.

En läslös dag

Inte en enda rad har jag läst i dag. Däremot har jag varit grymt kreativ på jobbet och fått saker gjorda som jag är ruskigt nöjd med. Så jag är ändå nöjd med min dag.

Och ja, så klart – måndag eftermiddag innebär alltid lek och mys och massa goa kramar med dottern. Det bästa av allt. Inte ens hon ville läsa i dag. Nope, i dag var det pussel som gällde och jag fick äran att hjälpa till.

Ibland är läslösa dagar precis det som behövs för att hålla läslusten vid liv. Nu ska jag gå och sova men i morgon kväll har Jonathan Tropper och jag bestämt date. Inte illa, eller hur?

Böcker A-Ö, ~ Ö

Veckans bokstav är Ö. Utmaningen är att nämna en bok, en författare samt en karaktär på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om det är något vi ska testa eller strunta i.

ö

Bok på Ö: Överenskommelser av Simona Ahrnstedt. En otroligt bra och välskriven bok med massa romantik, en bok som jag verkligen sträckläste. Tyvärr har jag inte läst hennes andra bok, men den borde jag definitivt också ta tag i.

Författare på Ö: Gunnhild Øyehaug. Jag läste hennes Vänta, blinka eftersom den hade blivit utsedd till årets bok i Norge. En bok som lovordas och rosas här och var gör ju så klart att man har rätt höga förväntningar. För min del blev det bara ett nja för boken, så den höll inte måttet i mina ögon. Nu i efterhand kan jag knappt komma ihåg vad den handlade om.

Karaktär på Ö: Återigen får jag lämna den här kategorin blank. Karaktär på Ö? Ingen aning…

Vill du vara med på utmaningen? Svara i din blogg och lämna en kommentar här så att vi kan hitta dina svar.

Femte och sjätte boken

boken om joePuh. Det gick. En fager mö av Joyce Carol Oates blev den femte boken i maraton mars.  Skönt att ha läst ut den nu och kunna lägga den bakom mig.

Sjätte boken har påbörjats och valet föll på Jonathan Troppers Boken om Joe. Känns som någon form av belöning efter femte bokens seghet. Nu hoppas jag bara att Tropper levererar, så som han gjorde med förra boken jag läste av honom; Sju jävligt långa dagar.

Nu har jag nått halvvägs in i maratonet – fem lästa och fem kvar. Heja, heja!

När man kämpar med en bok

Jag har kämpat med femte boken i läsutmaning mars i dag. Ett beslut att minsann läsa ut En fager mö gjorde att det blev den som jag har suttit med i dag. Och herrejösses så sakta det går. För den är så seg. Och så tråkig. Och när en bok är sådan blir också läsningen långsam, för jag kommer på mig själv att börja dagdrömma och tänka på helt andra saker. Jag sitter med samma sida uppslagen långa stunder och inser att jag inte har läst en rad på flera minuter, bara suttit och stirrat på texten och drömt mig bort.

Men jo, jag ska banne mig läsa ut den. Den är faktiskt bara på lite drygt 200 sidor och jag har redan läst mer än halva. Då borde det ju inte vara omöjligt att klämma de sista knappa 100 sidorna i ett nafs på en kväll?

Efter den här boken måste jag belöna mig med en riktigt, riktigt bra sträckläsarbok. Något av Jonathan Tropper kanske?

Och fråga mig inte varför jag sitter och tvingar mig igenom en bok på det här sättet. Jag vet inte själv. Jag vet bara att jag bestämt mig för att göra det. Och har jag bestämt mig för något så… Ja, då är det så.

Fjärde boken – check!

kaninhjaertaPlötsligt händer det, som en berömd slogan alltid tjatar om. Och ja, det stämmer ju. Jag bestämde mig för att läsa Christin Ljungqvists Kaninhjärta som fjärde bok i läsmaraton mars, och vips! Fjärde boken var utläst och klar!

Jag lånade faktiskt hem Kaninhjärta redan i somras efter alla lovord här och var, men efter några sidors kämpande lämnade jag tillbaka den oläst. Jag kom inte in i texten, fattade ärligt talat inte ens vad jag läste. Men någonstans inom mig har jag alltid närt en önskan att ge den en chans till, särskilt som alla dessa lovord fortsatte att strömma från diverse bokbloggare. Så när jag hittade den på bokrean klickade jag hem den för att en gång för alla ta tag i den.

Samma sak hände dock även den här gången. Jag tragglade mig igenom de första 50 sidorna innan det lossnade och blev till helt underbar läsning. Men de där första 50 var verkligen ett tragglande. Jag satt i fåtöljen och läste och kände rastlösheten komma krypandes, men jag tvingade mig vidare eftersom jag ju visste att belöningen skulle komma. Vad problemet var där i början kan jag inte riktigt sätta fingret på. Jag kom bara inte igenom texten, fick ingen bild av huvudpersonerna, kände inget välkomnande i texten. Men sen – sen vände det med råge. Resten av eftermiddagen har jag suttit i samma fåtölj och plöjt sida efter sida för att få veta hur slutet skulle bli. Gud vad skönt det är att vara ledig och kunna streckläsa! Så mycket bättre än att pluttläsa lite varje dag. Jag tror att många böcker vinner på just sträckläsning.

Ok, fjärde boken – check! Det går ju bra det här!

Lite här och lite där

Vilken ska bli fjärde (utlästa) boken för läsmaraton mars? Just nu har jag flera olika böcker igång, men ingen som egentligen lockar till läsning någon längre stund. Det blir lite här och lite där, men inget långvarigt.

En fager mö av Joyce Carol Oates har jag kommit halvvägs i, men den är ärligt talat lite tråkig. Det känns som om den utspelar sig på kanske 30-talet, men är nog egentligen i nutid. Det är något med den jag inte riktigt gillar, men jag ska läsa ut den i vilket fall även om det nog kommer ta lite tid. Jag orkar bara med den korta doser i taget.

Sluta kämpa – börja leva av Sanna Ehdin påbörjade jag tidigare i veckan, men den typen av böcker kan man bara läsa små doser åt gången av. Hon är vanligtvis en favoritförfattare, men den här är inte riktigt lika fängslande.

Amandas bok av Katerina Janouch lånade jag hem som e-bok i går just för att jag kände att jag saknade en streckläsningsbok. Dessutom är jag nyfiken på att läsa hennes ungdomsböcker. Men den här är bara ok, än så länge. Inget som jag direkt längtar efter att läsa.

Så, hattande hit och dit – så ser min läsning ut just nu. Det får bli ännu en genomgång av bokhyllan här hemma för att hitta Boken med stort B. Den där boken som jag längtar efter att få sjunka ner i soffan med, som jag inte kan släppa. Vilken ska bli fjärde boken för läsmaraton mars?