Månadsarkiv: april 2013

Se fåglar av Ulf Nilsson

Publicerad den av
Svara

se fåglarMin dotter älskar fåglar. Titta, pippifågel! ropar hon förtjust så fort hon ser en liten eller stor. Mini hålla, är nästa fras, för efter att ha sett filmen Rio tror hon att alla fåglar vill bli hållna och burna på.

Därför blev jag nyfiken på den här boken. Den presenterades som en familjebok för alla åldrar, en bok som hela familjen kan njuta och få glädje av. Och visst, så fort boken anlände var det en nyfiken tjej här hemma som ville bläddra och peka på alla fåglar i den.

Boken är en faktabok om fåglar, men inte en faktabok som man kanske tänker sig. Här är det i stället som en berättelse under året där vi får möta olika fåglar under olika årstider och på olika platser. Författaren presenterar sig på ett lekfullt sätt som en forskare som ska leta reda på fakta, och inbjuder läsaren att också följa med på forskningen. Och det är ofta väldigt roliga fakta som läggs fram. Jag satt flera gånger och sa till sambon visste du att…?

Min dotter är bara 2 år och lite för liten för att riktigt kunna ta del av texterna. Bilderna av Oskar Jonsson är däremot jätteroliga och vi sitter och pekar på uppslagen för att leta efter vilka fåglar vi kan hitta. Men även om hon är för liten för att kunna ta del av allt, tycker jag som förälder att det är roligt att lära mig mer och sedan kunna föra det vidare till henne när vi ser fåglar ute.

Det är en mycket underhållande och läsvärd bok och jag tyckte den var otroligt intressant. Och då är jag inte ens särskilt intresserad av fåglar till att börja med. Däremot blev jag mer intresserad efter att ha läst den här, och jag kommer säkert spana på fåglar på ett annat sätt framöver. Titta efter färger, fötter, vingar och näbbar. Och faktiskt funderar jag på att ladda ner en app för fågelläten, för att kunna lära mig urskilja åtminstone någon art bland alla fågelläten.

Jag kan rekommendera den här boken till familjer som gillar djur. En fin bok att tillsammans bläddra och läsa i.

Läs mer om boken här.

Heja, heja! av Martina Haag

Publicerad den av
5

hejahejaJag har aldrig varit en löpartyp, men jag har haft perioder då jag har försökt bli en. Under högstadiet och gymnasiet brukade jag ibland springa i elljusslingan i närheten där vi bodde, för att upprätthålla mitt betyg i idrott. Senare år har jag gjort halvhjärtade försök att börja springa som hobby, alla med samma resultat. Nja, det där är inte för mig. Det är så tråkigt.

Ändå lånade jag den här boken som enbart handlar om löpning. Någonstans inom mig finns alltså fortfarande viljan att bli en löpartyp, att komma förbi den där spärren som bara tycker det är tråkigt. För det låter ju så himla roligt när folk säger att de ska ut och springa en sväng, särskilt när de gör under semestern och får se nya vyer de kanske hade missat annars.

Som sagt, boken handlar om löpning. Martina berättar om sin egen resa att gå från att stappla sig fram några minuter till att springa maraton i Venedig. Som hon säger själv – det tog henne 45 år att hitta sin hobby. För det är vad det har blivit nu – en hobby.

Det är otroligt peppande och rolig läsning. Hon börjar springa så himla kravlöst och sedan rullar det bara på. Några trevande steg blir snart till 5 km och deltagande i flera olika lopp. Steget till milen känns först stort, men när den är tagen känns även det självklart.

Jag vet inte vad jag väntade mig av boken, men den blev en trevlig överraskning. Det var inspirerande att följa hennes resa och att hon bjuder på sig hela boken igenom. Det är roligt, och jag kan inte låta bli att själv ryckas med och tänka heja, heja! Och minsann, när jag hade läst ut boken och skulle gå till gymmet bestämde jag mig för att faktiskt springa på löpbandet (som brukar vara ett gåband för mig). Jag körde korta intervaller, och när jag hade kommit till den fjärde började lyckoruset i kroppen flöda och jag ville nästan inte sluta. Tidigare har jag haft så höga krav på mig och blivit besviken när jag inte klarar att springa så lång sträcka eller tid som jag satt upp som mål. Det är ju faktiskt bättre att följa Martinas sätt – att helt enkelt springa så mycket man kan/orkar i början och sedan utgå från det. Därifrån kan man ju bara bli bättre, eller hur?

En riktigt glad, härlig och rolig bok som inspirerar till träning. Kan jag annat än gilla?

Läs mer om boken här. Och här delar hon med sig av sina bästa börja-springa-tips.

Bokbloggsjerka – om boktitlar

Publicerad den av
16

I veckans Bokbloggsjerka är frågan: Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?

Jag älskar titlar och jag kan helt klart välja en bok enbart p.g.a. att jag gillar titeln. Jag har en förkärlek för lite poetiskt klingande titlar, och gärna rätt långa sådana. När jag har sett titeln läser jag baksidetexten, och om även den lockar läser jag boken. Tyvärr har det hänt flera gånger att titeln har lockat ögat, men att baksidetexten har känts tvärtom, och i så fall blir inte boken läst om jag inte har sett andra hylla den. Ett exempel på en sådan bok är Nu vill jag sjunga dig milda sånger som har både titel och omslag som lockar, men en baksidetext som gjorde att boken inte blev läst på flera år. 

Ofta tycker jag när det gäller översatta böcker att en del av magin försvinner i den svenska titeln. Ett exempel är Jonathan Troppers This is where I leave you som blev Sju jävligt långa dagar på svenska. När jag såg den engelska titeln ville jag omedelbart läsa boken, men det visade ju sig att jag redan hade gjort det, fast på svenska. Samma gäller för Jojo Moyes Me before you som blev Livet efter dig på svenska. Den engelska titeln lockar direkt till läsning, men den svenska lockar inte alls. 

Sedan gillar jag jättemycket när man får svaret till titeln i boken. Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna är en sådan, och Looking for Alaska av John Green har ju en väldigt speciell innebörd vilket man förstår först när man har läst boken. Den svenska titeln Var är Alaska? låter på något sätt lite tråkigare än den svenska, även om översättningen egentligen ligger väldigt nära originalet. 

Så svaret blir; ja, jag tycker att titeln är viktig. Det är den som först fångar mitt öga och får mig att plocka upp boken och läsa baksidan. Men om jag läser om boken hos någon annan bloggare eller någon annanstans och den hyllas, då spelar inte titeln någon roll. Titeln är viktigast om det är för mig en ny bok, och ännu mer om det gäller en än så länge oupptäckt författare.

Ett nytt hem!

Publicerad den av
10

Åh, det är nästan som julafton i dag. Vi åkte till Ikea och köpte en bokhylla i dag, en riktigt stor härlig bokhylla. Innan har vi bara haft en liten hylla, typ Lack med bara 4 fack. Böckerna har stått i dubbla rader och staplats hejvilt. Det har varit svårt att se vilka böcker som fanns i hyllan. Så bort med den!

Nu har mina böcker fått ett nytt hem och jag kan t.o.m plocka upp fler böcker att ha framme! Det är så fint, så fint. I morgon, eller kanske redan i kväll, ska jag rota i flyttkartongerna och se vilka fler böcker som kan få komma upp och se solljuset igen.

Förhoppningsvis kommer snart en dag då jag kan plocka upp alla mina böcker. I ett hus. Men än så länge är jag glad över min fina hylla med bara olästa böcker.

Och så kör vi nästa bok också när vi ändå håller på

Publicerad den av
4

koppel-hans-kommer-aldrig-mer-igen

Jag kunde inte låta bli. I morse klickade jag hem Hans Koppels Kommer aldrig mer igen som e-bok. När jag ändå håller på liksom. Lika bra att klämma alla hans böcker på samma gång. Det här är ju egentligen hans förra bok, eftersom jag av någon anledning läste Kom ska vi tycka om varandra först. Sedan har jag läst alla hans 5 hittills utgivna böcker. På bara två månader. Det kanske säger vad jag tycker om den här författaren?

Jag gillar hans sätt att skriva – lite avskalat, rakt på och väldigt ärligt. Böckerna passar därför väldigt bra i e-boksformat och de går ofta fort att läsa eftersom det är väldigt bra läsflyt i texten. Och de här lite mer spännande böckerna passar mig bra eftersom jag inte är så förtjust i deckare, men gärna läser just spännande böcker.

Jag ska försöka att inte börja läsa den här boken på en gång. Jag har andra böcker som egentligen har förtur, som jag borde läsa ut innan den här kommer på tur. Jag ska försöka vänta. Men jag lovar inget…

Ruskigt otäck

Publicerad den av
10

Kom ska vi tycka om varandraI går kväll läste jag färdigt Hans Koppels Kom ska vi tycka om varandra. Den har beskrivits som otäck och kuslig, men jag tyckte inte att den var så himla hemsk till en början. Men… Den blir det. Riktigt otäck och hemsk och bara så där uuusch. Jag ska skriva mer ingående om boken senare, men jag konstaterar att den där Hans Koppel levererar återigen. Fjärde boken av honom, och alla har varit riktigt bra läsning.

Det är tur att jag läste den som e-bok där jag aldrig såg omslaget, för jag hade nog aldrig vågat läsa den om jag sett den som fysisk bok.

Och som jag skrev i går – om det är någon som funderar på att vara otrogen kan man ju läsa den här boken först. Då lär man inse att nej, jag skippar det där.

Nytt från bibblan

Publicerad den av
6

I dag skulle jag till bibblan och hämta två böcker till sambon som jag hade beställt. Jodå, jag är hans bookfeeder. Så länge han har böcker att läsa kan ju även jag läsa ostört. Smart va?

hejahejaSom sagt, jag skulle hämta två böcker till honom. Inte låna något själv. Men på min lilla bibbla finns ett bord där alla nyheter/mest intressanta böcker finns uppställda, och det står precis i blickfånget när man kommer in. Jag slängde bara en snabb blick däråt och fastnade direkt för Heja, heja! av Martina Haag. En bok jag egentligen inte alls tänkt läsa (vet inte varför jag inbillat mig att jag inte vill det), men den ropade på mig så det var bara att grabba tag i den och ta med den hem.

Så nu ligger den här hemma i jättehögen av olästa böcker, och den verkar både kort och lockande så den blir nog prio när jag väl läst ut de andra jag håller på med. Jag har lite för många böcker på gång nu, och det blir alltför ryckig och ofokuserad läsning därmed. Jag längtar efter långläsning och sträckläsning. Tror den här får hinnas med emellan de där andra.

Just nu…

Publicerad den av
2

… läser jag som recensionsbok: Viljans väg genom ödets landskap av Manaf Sababi. Jag är ungefär halvvägs igenom och har redan upplevt flera ont-i-magen-scener eftersom den handlar om ett gatubarns liv.

…läser jag i telefonen: Kom ska vi tycka om varandra av Hans Koppel. Även den här är halvvägs igenom och den börjar bli alltmer obehaglig. Om någon funderar över att vara otrogen kan jag tipsa om att läsa den här boken först och sedan känna att näää…

…har jag lagt på is: Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe och Brobyggarna av Jan Guillou. Den förstnämnda blev helt plötsligt seg och tappade farten, så den får ligga och vila lite. Den sistnämnda har jag plöjt hälften av de nästan 1000 sidorna, men den får vila lite även den. Ibland är den så otroligt seg och ibland ruskigt intressant.

…längtar jag efter: Heja, heja! av Martina Haag som jag lånade hem i dag från bibblan. Jag är sugen på att läsa träningsböcker nu!

…ligger på tur: Fågelbarn av Christine Ljungqvist. Åh, den här godbiten (som jag antar att det är) är jag sugen på att ta tag i. Kanske kan det bli redan till helgen, men jag vill kunna sträckläsa den.

Nykomlingar

Publicerad den av
8

we boughtmosse-kate-labyrinth

Två nya böcker blev köpta i Spanien. Två på engelska, som jag får sikta på att läsa i maj då jag tänkte ha en engelsk månad som utmaning. Jag har en hel del engelska böcker hemma i bokhyllan, så det är knappast så att det behövdes tillskott, men det där med behöva kan ju alltid diskuteras.

Labyrinth av Kate Mosse och We bought a zoo av Benjamin Mee. Den förstnämnda har jag sett rekommenderas på flera håll, och det var dessutom en av era favoriter som nämndes i tävlingen. Den sistnämnda såg jag filmatiseringen av, med Matt Damon och Scarlett Johansson i huvudrollerna. En riktigt mysig film som är baserad på en sann historia, så när jag såg boken blev jag sugen på att få läsa hela historien. Dessutom var den märkt med ”personalens val”-etikett, så det bådar gott.

Bara ett par veckor kvar till engelska månaden börjar. Frågan är om jag ska sikta högt och bara läsa på engelska, eller bara fokusera på engelska? Tål att tänkas på.

Uppdaterat och uppdaterad

Publicerad den av
Svara

brobyggarnaOk, nu tror jag att jag har gått igenom och svarat på alla era kommentarer från de senaste dagarna. När vi var i Spanien stängde jag ner allt och struntade i både telefon och dator. Skönt så klart, men efter några dagar blev jag lite sugen på att kolla läget igen så jag fick på nåder låna sambons iPad och kolla in lite snabbt på bloggen och facebook.

Vi kom hem sent i går kväll och det var bara att gå och lägga sig direkt. Under eftermiddagen tänkte jag surfa runt och uppdatera mig om vad som har hänt när vi har varit borta. Vem vann Mästerkocken t.ex? Sådant viktigt måste ju kollas upp. Ja, och kolla in alla bloggfavoriter, läsa mail och annat internetrelaterat.

När vi var iväg hann jag faktiskt halvvägs igenom Jan Guillous Brobyggarna. Den stackars boken blev undanstädad och bortglömd i en garderob när vi bodde på gården och återfanns i samband med flytten och packningen. Eftersom den är i excess-format fick den följa med i handbagaget, för smidigare rese-format finns väl knappast. Men den är lite både och. Den är både intressant och tråkig på samma gång. Jag kan inte bestämma mig för vilket som dominerar, men jag märker att jag gillar avsnitten om Oscar mer eftersom de utspelar sig i det exotiska Afrika, medan avsnitten om Lauritz handlar om kalla, snöiga Norge. Och jag gillar ju som sagt inte snö, inte heller att läsa om det verkar det som. Nu är jag i alla fall halvvägs igenom och jag kan inte låta bli att undra var Sverre tog vägen? Får man inte veta något om hans historia?

Nu ska jag försöka hitta vem som vann Mästerkocken och sedan blir det mer bokbloggande.

Uppdatering: Åh, vad glad jag blev att se att det var Jennie som vann! Hon har varit min favorit sedan första start. 

Bokbloggsjerka – om sträckläsningböcker

Publicerad den av
6

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Kan du ge tips på en bok som man absolut inte kan lägga ifrån sig? Om du kan får du gärna ge förslag på en bok inom så många genrer som möjligt, men det är absolut inte ett krav för att vara med i jerkan. Förslag på en bok är lika välkommet som förslag på tio!

Åh, finns det något bättre än en sträckläsningsbok? När man hittar just den boken, och inte kan göra annat än att läsa, läsa, läsa…

Jag måste ju börja med att nämna två av de böcker som jag lottade ut här nyligen; Fortfarande Alice av Lisa Genova och Döden på en blek häst av Amanda Hellberg. Både är väldigt annorlunda vad gäller innehåll och genre, men båda två fick mig att sträckläsa. Den förstnämnda för att jag var tvungen att veta hur det skulle gå och den sistnämnda för att jag inte kan sluta läsa skräck mitt i. Då kan jag inte sova sedan. Jag måste få veta slutet och hoppas på att det lugnar nerverna. Puh…

En annan bok som krävde sträckläsning av Innan jag somnar av SJ Watson – det var verkligen en bok som jag inte kunde slita mig från. Så otroligt spännande.

Oftast är det nog spännande böcker som får mig att sträckläsa. När jag läser andra genrer så kan det ibland vara tvärtom att jag i stället vill läsa lite mer långsamt och njuta av storyn, i stället för att sluka den. Vissa böcker vill jag knappt ska ta slut och då dröjer jag gärna på läsningen för att få njuta av språket/karaktärerna eller vad det kan vara.

Och eftersom den här veckan var en hyllning till en bortgången mamma vill jag passa på att hylla även min mamma. Det är mycket tack vare henne som jag fann läsningens gåva, och hon satt ofta försjunken i en bok. Inte så ofta som hon kanske ville, men för henne var ledighet förknippat med läsning och hon var knappt kontaktbar när hon var försjunken i en bok. Och det var i hennes bokhylla jag hittade böckerna som hjälpte mig ta klivet över till mer vuxen litteratur, och det var i hennes hylla jag hittade de där första riktiga sträckläsningsböckerna.

Att vilja stanna

Publicerad den av
Svara

I dag är sista dagen här i Fuengirola, Spanien. Vi har haft helt underbart, både vad gäller väder och seminarum. Jag skulle vilja stanna några dagar till. Minst.

Lite läsning har jag hunnit med också, och så klart några bokköp. Två nya engelska böcker får följa med hem, och det passar ju bra med tanke på att nästa månad blir engelsk månad.

Nu hoppas jag att våren anlänt till Sverige när vi kommer hem. Hoppas på sol, ingen snö och i alla fall liiiiite värme. Ok?

Det goda inom dig av Linda Olsson

Publicerad den av
6

detgodainomdigHennes debut Nu vill jag sjunga dig milda sånger var smått fantastisk läsning. Och när jag lånade ut den till min kompis kom hon tillbaka med den helt lyrisk även hon. Klart att man vill läsa mer av samma författare då! Därför satte jag upp Linda Olsson på min Författarfemman för i år, för att läsa mer av henne.

Huvudpersonen i den här boken är Marion, som bor ensam i ett litet hus i Nya Zeeland. En av hennes besökare är Ika, en liten tystlåten pojke som inte verkar ha det så bra hemma. De knyter ett starkt vänskapsband, och den lille pojkens närvaro väcker gamla minnen vid liv. Marions tidigare historia vävs in parallellt med den nutida historien. Hennes minnen från Åland med morfar, mamman som så abrupt ryckte henne därifrån för ett liv i Stockholm med henne och en styvfar. En lillebror som föddes och blev så viktig i hennes liv, och en hemsk händelse som gjorde att de båda syskonen adopterades bort och tappade varandra. Händelsen och adoptionen då hennes bror och hon togs ifrån varandra har satt djupa spår i henne. Men ödet för dem samman igen, på ett väldigt speciellt sätt.

Jag känner igen stilen från förra boken. Lågmält, vackert och en långsamt berättande historia. Små pusselbitar som läggs fram en och en tills hela bilden slutligen kommer fram. Det är skickligt och så snyggt gjort.

Jag är så himla glad att jag tog mig för att läsa hennes förra bok, för den fick mig att få upp ögonen för henne. Jag hade lätt kunnat missa dessa pärlor till böcker annars. De låter inte särskilt lockande när man läser vad de handlar om, snarare lite småtråkiga och inte särskilt intressanta alls. Baksidetexten har fått mig att tveka flera gånger. Men efter att ha läst två av hennes böcker är jag beredd att anmäla mig till hennes fanclub. För det här gillar jag, riktigt mycket. Det blir definitivt fler böcker av henne lästa.

Rekommenderas! Missa inte!

Läs mer om boken här.

 

Janusstenen av Elly Griffiths

Publicerad den av
4

janusstenenEn bok som presenteras innehålla arkeologi och/eller osteologi hamnar direkt på min intresselista. Tankarna var ju ett tag att jobba just med arkeologi och osteologi, men i sista stund skolade jag om mig och lade det bakom mig. I stället för att jobba som arkeolog/osteolog får jag alltså nöja mig med att läsa om andra som jobbar med det. Som Ruth Galloway tex – huvudpersonen i den här boken.

Det här är andra delen i serien sm just nu består av fem delar. I första delen Flickan under jorden fick vi först stifta bekantskap med Ruth Galloway och Harry Nelson. Då kallades hon in som benexpert. Även den här gången kallas hon in som benexpert, och även den här gången korsas deras vägar eftersom det blir Harry som har hand om utredningen. Dessutom är Ruth gravid med Harrys barn, något som är komplicerat med tanke på att han är gift och har två barn med sin fru.

Förra boken tyckte jag hade ett väldigt bra driv och gav en spännande lässtund. För den här boken kan jag tyvärr inte säga samma sak. Den är inte riktigt lika fängslande, och det är inte heller lika spännande. Det blir lite ljummen läsning efter ett tag, mer så där att man läser för att man vill veta hur det går utan att man egentligen bryr sig.

Trots att boken inte var lika bra som den första delen vill jag ändå läsa mer om Ruth. Jag vill veta hur det går för henne, med barnet och Harry och jobbet och allt annat. Det blir lätt så med karaktärer – har man en gång fattat tycke för dem vill man fortsätta följa dem.

Mina förhoppningar inför nästa bok är mer spänning, gärna lite mer mystik som i första boken. Där fick jag nästan som en känsla av övernaturligt, att landskapet och storyn tillsammans bidrog till spänningen. Det påminde lite om just det jag gillar med Johan Theorin. Jag vill också gärna se mer arkeologi, och då nära sammanbundet med deckartråden i boken.

Sammanfattningsvis är det här en helt ok bok, och framför allt är det en serie med stor potential. Jag som annars aldrig läser deckare är glad över att hittat just en deckarserie som funkar för mig. En lite snällare variant som jag kan läsa och tycka om. Jag har redan beställt tredje delen på bibblan och väntar med stor iver på den.

Läs mer om boken här.