Vissa böcker syns överallt, hyllas av alla och känns som en sådan där bara-måste-läsa-bok. Den här är en sådan. Jag undvek att läsa vad den handlade om, men skummade ner till slutet på alla recensioner och möttes av idel lovord. Så jag lånade hem och började förväntansfullt läsa, bara för att stänga igen och ge upp efter bara några sidor. Jag vet inte vad det var, men jag kom inte in i läsningen, kunde inte hålla isär namnen, fattade inte vad jag läste. Den lämnades tillbaka till bibblan oläst, men i bakhuvudet har jag alltid tänkt att den ska få en ny chans, att det egentligen är en bok som jag skulle gilla om jag bara gav den ordentlig uppmärksamhet. Så när bokrean kom köpte jag den och den här gången kastade jag mig huvudstupa in i handlingen och tvingade mig igenom de där första så svåra (50 första) sidorna. Och så poff! var jag igenom och slukade enkelt resten av boken.

Boken handlar om tvillingarna Mary och Anne, som tillsammans har en förmåga att tala med andar. Andarna går in i Mary och talar genom henne till Anne som sedan för det vidare. Det är genom den här gåvan de kommer i kontakt med ett gäng medium som har blivit ihopsatta i en grupp för att finna en försvunnen femårig flicka. Hon försvann för flera månader sedan när hon var ute och lekte i sin trädgård, och trots polisens sökande har hon inte hittats. Ingen vet om hon längre är i livet, men gruppens ledare Emilia som också är den som satte ihop dem, är övertygad. Samtidigt som de jobbar ihop med gruppen har de rymt hemifrån och bor i sin pappas lägenhet under tiden han är bortrest. Det blir en annorlunda och händelserik sommar för dem, och under hela tiden går Anne omkring med en ständig oro för att Mary ska dö, något som andarna har varnat henne ska hända.

Det där första motståndet berodde till stor del på språket, som det tog tid att lära känna. Ordrikt, väldigt målande och ofta med långa meningar. När jag väl hade hittat rytmen och lärt känna utryckssättet blev det snarare något positivt, något som bidrog till läsupplevelsen. Resten av boken njöt jag av det, och tyckte att det passade väldigt väl ihop med berättelsen, att de tillsammans stärkte varandra.

Det är en annorlunda berättelse. Spännande, lite läskig ibland och med en underton av att något hemskt är på väg att hända. Och samtidigt som den har det där lite läskiga och spännande har den också en mer vardaglig sida. Om skilsmässa, att ena föräldern träffar en ny, om att vara tonåring. Det är egentligen svårt att beskriva vad den handlar om för det finns så många trådar och historier inom berättelsen. Det är det som gör den så bra.

Jag kan bara stämma in hyllningskören, för jag gillar den här boken. Jag gillar blandningen av vardag och spänning, berättelsen i sig. Om man bara tar sig förbi den inledande biten väntar en belöning i form av sträckläsning.

Läs mer om boken här.