Jag tillbringar helgen med att kolla på film och läsa böcker. Det är vad jag kallar en perfekt helg! Jag fick med mig en kasse böcker hem från jobbet i går, som det säkert kommer att bli mycket av framöver. Det är svårt att liksom inte få med böcker hem när man jobbar i ett bibliotek.
Det kommer att vara mycket fokus på ungdomsböcker framöver, mer än vanligt. Jag läste ut en riktigt bra sådan tidigare i dag – recension kommer.
Men nu – dags att välja en ny bok ur högen.
Veckans fråga i Bokbloggsjerka är en fråga som min sambo och jag brukar leka med tanken om ibland: Vad skulle du göra om du plötsligt blev fem miljoner kronor rikare?
Och det första jag alltid svarar är – boka en resa till New York. Det är mitt drömresemål nummer 1, men det verkar segt att komma dit. Inte omöjligt, bara segt att få in i planeringen. Att åka dit med 5 miljoner på fickan vore så klart en riktig höjdare. Bo riktigt fint, äta gott, shoppa massor. Japp, det står först på listan.
Efter det? Tja, jag ska erkänna att jag skulle shoppa en del i början. Kläder, ny bil, skor, kanske fler resor. Eller vadå kanske? Klart jag skulle resa! Jag skulle också äntligen kunna åka tillbaka till Australien och hälsa på familj och vänner som bor där.
Jag skulle väldigt gärna vilja lägga pengarna på ett hus, med tanke på vår trångboddhet just nu. Men först måste man ju hitta ett hus man vill ha, och det har vi hittills inte gjort under det här årets letande. Bygga hus? No way, säger jag. Köpa och renovera lite, lite, lite däremot.
Förutom all shopping och spenderande skulle jag också spara så klart. Det hade varit så härligt att kunna lägga undan pengar till dottern, så att hon kunde ha det om (när) hon vill studera i framtiden. Slippa jobbiga studielån – det vore fantastiskt att kunna ge henne den möjligheten.
Jag blir alltid lika glad när jag hittar en ny bok i min brevlåda. Och kanske lite extra glad när författaren själv skrivit och tipsat om den. Stjärnskottet av Anna Lena Stålnacke är en bok jag ser fram emot att läsa.
Amanda Hellberg är en av mina favoritförfattare. Hon har ett så otroligt träffande och vackert språk. Varje ord bär en betydelse i texten och att läsa hennes böcker är lika delar njutning som skrämmande. Skrämmande eftersom hennes böcker har en ruskig underton av skräck och spänning. Gissa om förväntningarna är höga när hon kommer ut med en ny bok?
Det här är fjärde delen i serien om Maja Grå, och jag har läst alla utom den första som jag har haft svårt att få tag på. Den står definitivt på att-läsa-listan.
I Snögloben möter vi återigen Maja Grå och hennes pojkvän Jack. Hon jobbar numera i polisens speciella insatsstyrka, och hennes uppgift är att genom sina speciella förmågor bidra till information. Gruppen kallas in efter ett grymt mord som skett på Wytham Hall, i närheten av Oxford. Det är earlen som har blivit mördad, under sin egen bröllopsnatt. Både brudparet och gästerna har tillbringat natten på Wytham Hall, och när gruppen anländer har de flesta inte ens hunnit vakna och vet därmed inte vad som har hänt. Mordet har vissa likheter med andra mord som skedde för tjugo år sedan, och när Maja upptäcker att ett av de offren är Jacks bror väljer hon att hålla tyst för att få vara kvar i gruppen. Gruppen har en svår uppgift framför sig och det blir deras roll att nysta upp allt. Dessutom har Jack och Maja problem i sin relation och hon känner sig motarbetad både hemma och på jobbet.
Det här låter som en klassisk deckare och jag skulle vilja säga att det också är det. I de tidigare delarna Döden på en blek häst och Tistelblomman har handlingen varit deckare och skräck i en bra blandning. I den här delen tycker jag att skräckdelen försvinner, och det är oerhört tråkigt. Det är det där kusliga som Amanda Hellberg gör allra bäst och jag vill att hon skrämmer mig så som bara hon kan. Tyvärr blir jag inte det den här gången. Deckaren tar över och Majas förmågor blir inte riktigt så markant framträdande som de brukar. Däremot tycker jag att det hintas om att det kan komma väldigt spännande grejer i framtiden, så jag tar för givet att det kommer fler delar. För visst gör det?
Boken är fortfarande lika välskriven som de andra, men intrycket dras ner något när skräcken och spänningen inte tar lika stor plats. Jag älskar det övernaturliga momentet i hennes böcker och jag önskar att få se mer av det i framtiden. Mer skräck, mer övernaturligt, mer hårresande beskrivningar. Mer av allt! Som sagt, jag förväntar mig en fortsättning och jag ser fram emot att få träffa Maja Grå igen.
Och har du inte läst hennes tidigare böcker så gör det!
Läs mer om boken här.
Den här boken tipsades jag om av en elev. Och vilken härlig bok! The Book of Awesome samlar en massa awesome-moments, t.ex. pefectly toasted toast, when the socks from the dryer all match up perfectly, sleeping in new bedsheets, popping bubble wrap.
Sådant som gör dagen snäppet gladare helt enkelt. Och hur härligt är det inte med en sådan bok?
Bokens författare Neil Pasricha har också kommenterat allt, ibland kort och ibland långt. Alla texter slutar också med ett och samma uttryck – Awesome!
Min personliga favorit är den nedanför. Så har jag tillbringat många timmar i sommar. Ni som följer mig på Instagram vet vad jag menar…
Jag har redan insett att det här med att jobba på bibliotek kommer att innebära vissa problem. Det är farligt med alla frestelser jag möts av varje dag. Alla dessa nya böcker som jag har köpt in och helst vill smuggla med mig hem och läsa innan eleverna tar dem.
I dag lade jag undan en bok som jag vet är poppis, men som jag inte har läst själv – Barn 312 Edit: Rum 213 (min trötta hjärna förväxlade visst titlarna…). En rätt tunn bok som jag tänkte att jag kunde läsa under mina pauser. Men så tog det bara en timme innan en av mina egna elever kom och frågade efter just den. Det var bara att ge den till henne och se glad ut. Dessutom avslöjade hon att hon redan läst den, men ville läsa igen eftersom den är så bra. Och det gjorde mig ju bara ännu mer nyfiken på den! Så fort den kommer in i igen ska jag minsann sno den och snabbläsa den.
Och apropå de nya böckerna jag har köpt in så har de bok för bok försvunnit från stället med boktips. Så i dag fick jag fylla på det där stället med mina egna personliga favoriter bland de äldre böckerna. Och jag kan inte låta bli att tycka att det är roligt när elever lånar just de böckerna.
Annat som är roligt med att jobba på bibliotek:
Att tipsa om bra böcker
Att prata böcker med elever
Att hänga på Bokus och leta efter böcker som elever frågar efter
Att prata med härliga elever om allt mellan himmel och jord
Kort sagt – det är himlans roligt att jobba på bibliotek. Och ja, jag kommer nog att tjata om det rätt mycket under det här året.
Psst… På fotot ser ni en av de böcker som har fått följa med hem från bibblan.
När jag slog igen den här boken mådde jag dåligt. Jag blev så påverkad av slutet, så där att man får ont i magen av obehag. För i den här boken är det en familj, eller snarare två, som far illa och sådant har jag svårt att läsa om. Jag fixar inte det. Med det inte sagt att det är en dålig bok. Det är bara inte en bok för mig.
När Caroline träffar sin gamla ungdomskärlek Adam blir hon omedelbart påverkad. De börjar träffas som vänner tillsammans med sina barn och hon försöker inbilla sig att de är bara just vänner. När Adam och hans fru erbjuder henne ett intressant jobb tackar hon ja och därmed träffar hon honom ännu mer. Det leder till slut till att de inte kan motstå varandra och inleder ett slags förhållande bakom ryggen på sina familjer.
Som sagt, jag gillar inte slutet. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men absolut inte det som händer i alla fall. Jag ska inte avslöja vad som händer, men det påverkar hela mitt omdöme om boken. Slutet berörde mig starkt och jag var uppriktigt ledsen och arg efter läsningen. Jag är löjligt känslig när det gäller att läsa om barn som far illa, och skilsmässobarnet i mig skriker högt av den här boken.Jag tycker uppriktigt illa om Caroline som jag tycker är självupptagen och utseendefixerad. Det är helt ofattbart hur hon kan leka med elden som hon gör. Berättelsen är främst skildrad ur hennes perspektiv och det är svårt att få grepp om vad Adam egentligen menar och hur han är som person. Därför blir det också henne jag dömer.
Jag vet inte vad jag tycker om boken mer än att Caroline är så osympatisk. Det är nog där problemet ligger. Det är svårt att tycka om en bok när man tycker så illa om huvudpersonen. Och allt efter det går liksom i samma riktning. Så nej, tyvärr.
*malins bokblogg* 