Små stora saker av Jodi Picoult

Alltså den här boken. 👌🏻Den höll mig vaken alldeles för länge i går och sedan fortsatte jag läsa så fort jag stigit upp i dag. Vilken läsupplevelse!

Ruth har jobbat som barnmorska i över 20 år när de nyblivna föräldrarna Turk och Brit, som är vit maktanhängare, säger till att ingen afroamerikansk person får röra deras nyfödda son Davis. Ruths chef sätter en post it i journalen att ingen afroamerikansk personal får vårda Davis. Vid ett akut tillfälle lämnas Ruth ensam med honom och när Davis slutar andas sätter hon ändå igång med att försöka få liv i honom igen. Men barnet dör och Ruth anklagas för mord. Under rättegången försvaras hon av den vita advokaten Kennedy. Hon tror att hon är fördomsfri och öppen, men genom att sätta sig in i Ruths fall inser hon att hon har inte har haft en aning.

Boken berättas ur Ruths, Kennedys och Turks synvinkel, vilket gör att man får tillbakablickar från deras liv och vad som har format dem. Det är en oerhört stark berättelse som berör och ger en tankeställare. Jodi Picoult är en mästare på det där att kunna skildra en historia från flera olika perspektiv och på så vis ge större förståelse. Det här är tredje boken av henne som jag läser och jag inser att jag verkligen måste läsa mer av henne.

Det känns nästan lite futtigt att skriva ner sin egna tankar kring den här boken, särskilt efter att ha läst författarens efterord om varför hon skrev den. Det är en viktig bok som lämnar efter en massa tankar. En stark läsupplevelse som jag varmt rekommenderar vidare. Läs! Den ska tydligen bli film också och det är definitivt en film jag vill se.

Maj månads läsning

Jag vågar nästan inte redovisa mitt läsresultat för maj månad… 🙈 Det har bara blivit två ynka böcker lästa, vilket beror på att jag har tillbringat mycket tid med att bara njuta av sommarvädret. Långa promenader i skogen, myskvällar på altanen osv. Jag har inte haft läslust helt enkelt. Men för juni månad hoppas jag på ett klart bättre läsresultat. 😊👍🏻

☀️Hon som inte vet av Karen Cleveland

☀️Det värsta av allt ont av Tobbe Möller

Det värsta av allt ont av Tobbe Möller

Jag har tidigare läst en novellsamling av författaren till den här boken, och då tyckte jag att många av novellerna var träffsäkra i den vardagliga tonen med både tankar och små egenheter hos karaktärerna. Och efter att ha läst hans första roman kan jag säga att han lyckats även här med just det.

I den här boken möter vi fyra personer (två par) – Ernie och Amanda samt Leah och Henrik. Ernie och Henrik har en massa filosofiska diskussioner om liv och död och hur man kan bli geniförklarad. Dessa diskussioner leder fram till att Ernie vill fejka sin egen död, men problemet är ju att han själv vill både se och höra hur folk i hans närhet (särskilt Amanda) tar emot nyheten om hans död. Och det är ju lite svårt att göra när man ska låtsas vara död, så att säga.

Mitt i allt det här går Leah omkring och längtar efter barn och familj och med tanke på killarnas diskussioner känner jag för att säga till henne att lämna honom.

Som sagt, det är många filosofiska diskussioner, längtan efter något annat och större som är fokus i den här boken. Det känns som om alla är fast i något de inte trivs med. Precis som i novellsamlingen är det träffsäkra vardagliga iakttagelser både vad gäller handlingar och tankar och det är här jag tycker att styrkan i boken ligger. Jag tycker kanske att slutet är live väl urflippat men å andra sidan skapar det en poäng och knyter ihop tråden.

Jag gillar Tobbe Möllers sätt att skriva, tonen i språket. Och diskussionen kring geni och folkkär är faktiskt klockren och fick mig att skratta högt. Man kanske kan säga att det här är en ironiskt filosofisk vardaglig betraktelse? Klart annorlunda mot vad jag brukar läsa och det kändes faktiskt befriande.

Recex från författaren