


Jag har alltid älskat katter och har haft flera stycken. Om man räknar med alla stallkatter också blir det en hel radda fantastiska katter och kattungar. 🐈
Den här boken var fantastiskt härlig att läsa högt. Texten är på rim och med en härligt gungande uppbyggnad som gjorde språknörden i mig alldeles förtjust. Jag tror att jag gillade boken mer än min 4-åring. 😄
Innehållet är enkelt, men vi som har haft katt känner igen oss. Barnet vill klappa katten Tiger som i stället smiter iväg och gömmer sig. Alla ropar och lockar men ingen katt i sikte. Först när natten kommer och barnet sover kommer katten smygandes hem igen.
Stor igenkänning på det! Alla vet att katter kommer när de själva vill. Min Saga brukade vi lura att komma in. När vi ropade på kvällen fanns hon icke att finna, men då tryckte vi på konservburksöppnaren och det ljudet kunde hon inte motstå för det betydde ju mat. Hon sladdade in i köket inom 1 sekund. 😄
Den här boken är nominerad till Augustpriset. En fin, rytmisk bok med härliga illustrationer som uppmuntrar barnet till att leta efter katten.
Alla tjatar om att man kan lära sig att lyssna på ljudböcker så jag tränar och förstör böcker i mina försök att lära mig. 😔 För den här boken hade jag garanterat tyckt bättre om ifall jag hade läst i stället för att lyssna. Nu fick jag i stället den där känslan jag alltid får när jag lyssnar- att jag blir så trött på den där personen som pratar hela tiden och gör det svårt att få tänka i fred. Jag har ett starkt behov av stunder av tystnad, särskilt vid mina skogspromenader. Att lyssna på bok då stör min promenad. Särskilt skönlitterära böcker är jobbiga att lyssna på tycker jag. Facklitteratur är mycket bättre och jag tror att jag ska hålla mig till det framöver. Men inte under mina promenader. 😊