Den här boken har jag verkligen längtat efter och den höll för mina höga förväntningar. Älskar Maja Lundes böcker. 🥰

Det här är tredje fristående delen i hennes klimatkvartett och en av karaktärerna från förra boken Blå återses här, och det gladde mig att få veta hur det hade gått för henne.

Boken berättas i tre berättelser och under tre tider: zoologen Michail från S:t Petersburg ger sig på 1880-talet av på en expedition till Mongoliet för att fånga in vildhästar till djurparken. En strapatsfylld resa där han även får lära känna sig själv. Karin befinner sig i Mongoliet på 1990-talet för att återföra sina älskade vildhästar till stäpperna. Hon har dedikerat hela sitt liv åt hästarna och även hennes egen son har fått stå tillbaka, något som blir tydligt när han kommer för att jobba med henne. Och så Eva, som 2064 bor med sin dotter Isa på en gård i Norge där de kämpar för sin överlevnad medan världen runt omkring faller sönder. Men så kommer en vandrare och stannar ett tag hos dem.

Det här är en stark och mäktig läsupplevelse med en dystopisk känsla. Det handlar om människans påverkan på djuren och naturen. I Evas framtidsdel ser vi ett samhälle som har kollapsat, klimatflyktingar, byteshandel, kamp för överlevnad. Den delen kändes tung att läsa.

Men förutom dystert klimathot finns också kärlek, minnen, försoning, vänskap och frö till en ny början. Vi får lära känna Michail, Karin, Eva och Isa och ta del av deras liv och tankar.

Det känns som om det ligger mycket research bakom boken. Den är så välkomponerad och fylld av fakta och historia, vilket också bidrar till dess sorgsenhet. Efter läsningen kände jag mig omskakad och lite ledsen. Så har jag känt efter varje bok i den här serien. Det är en viktig bokserie att läsa och ta till sig, att fundera över frågorna de väcker.

Recex från Natur & kultur