Jag har läst och njutit av denna julromance där mysfaktorn är hög, men där det också finns svärta och stor sorg.

Boken har två huvudpersoner som vi får följa i vartannat kapitel, ett upplägg jag är väldigt förtjust i. Julia måste åka tillbaka till sin hemort Lummeby där hon inte har varit på 12 år. Hon har medvetet hållit sig borta pga det som hände då och den sorg det innebar. När hennes pappa bryter benet ändras julplanerna och hon och systern tvingas spendera julen där.

Martins mamma har alzheimers och när hon inte längre klarar att bo kvar hemma får hon flytta till ett boende, något han känner skuld över. Nu bor han ensam i sitt stora hus där han hade hoppats skulle finnas både en fru och barn boendes vid det här laget. När han och Julia möts plötsligt väcks gamla minnen till liv. Så många obesvarade frågor och känslor som finns där. Mötet blir lika jobbigt för dem båda. Vad var det egentligen som hände?

Ju mer jag läste desto mer fastnade jag i boken. Vid en första anblick verkar det vara en ganska vanlig och mysig julbok, men så småningom djupnar den och kommer även att handla om psykisk ohälsa. Det handlar om familj och de band vi skapar till varandra, men också om förväntningar som både är positiva och negativa. Ibland tar vi på oss en skuld vi inte borde bära, en skuld som hindrar en från att leva livet fullt ut. Så är det för både Julia och Martin.

Jag blev så himla berörd av den här boken och jag tycker att det är viktiga ämnen som tas upp. Livet är inte alltid enkelt, vilket den här boken så tydligt visar.

Precis som en julbok ska innehåller den en massa juligt och jag blir mer än nöjd när det gäller juldelen. Jag tyckte väldigt mycket om den här varma och känslosamma boken och kan varmt rekommendera att läsa den.