Det här blev årets första lästa bok, eller snarare lyssnade. Den blev ett väldigt trevligt och lärorikt promenadsällskap för mig.

Det känns som om det har kommit mer info om klimakteriet de senaste åren, eller är det så att jag har uppmärksammat det mer då jag själv närmar mig den åldern? Efter att ha lyssnat på den här boken verkar det snarare som det första alternativet, att informationen länge har varit knapp.

När jag lyssnar på beskrivningen av hur man kan må under klimakteriet känns det som om jag kan bocka av varje symptom. Det kanske är därför jag har mått så dåligt senaste året? Sömnproblem de luxe, trötthet, hjärndimma osv. Däremot inga värmevallningar eller svettningar.

I den här boken berättar Monika Björn om sin egen resa och vad som har hjälpt henne, samt ger tips och råd vad man kan göra själv. Träning är en sådan sak. Det kan vara svårt att få till träning när man känner sig som tröttast, men det kan också vara det som hjälper en som mest i de stunderna.

Det mesta har jag egentligen hört tidigare, men ibland behöver man få repetition för att få in det i huvudet.

Jag tyckte att det här var en givande och lärorik bok med handfasta råd och tips. Jag har pratat med flera kompisar som har varit i klimakteriet och som har känt sig vilsna. Dessutom kan alla få väldigt olika symptom och upplevelser. Det är inte samma upplevelse för alla. Jag tror att det ibland kan vara skönt att få höra hur andra går igenom det och jag tror att vi behöver prata mer öppet om det. Det känns som om det har ansetts vara lite skämmigt att prata om det, men så känner vi inte när vi nu är inne i 2022. Eller hur?