De förblindade av Katarina Wilk

Den här boken beskrivs som en psykologisk relationsthriller och jag var lite tveksam till att läsa den samtidigt som jag var nyfiken på den. Det är lite utanför min comfort zone, men jag valde att ändå ge den en chans. Det var något i beskrivningen som lockade.

”Clara von Essen, psykolog med egen mottagning, möter galleristen Maximilian Malmström. En man med lågmäld personlighet men en magnetisk karisma.

En bit in i relationen inser Clara att hon delar en mörk hemlighet med en av sina patienter. Upptäckten leder henne ner i en djup labyrint och tvingar henne att ställa frågan till sig själv: Vem är egentligen frisk och vem är galen?”

Psykisk misshandel och manipulation är två teman i boken och den skildrar hur svårt det är att ens förstå att man är utsatt för det. När man faller för en person är det alltför lätt att slå ifrån sig eventuella misstankar om att något inte står rätt till. Det är så lätt att säga ”det skulle aldrig kunna hända mig” men den här boken visar att det kan hända vem som helst. När man väl förstår vad som pågår är man redan djupt fast i träsket.

Det är rätt obehaglig läsning som kryper in under skinnet, och det är just den biten jag har svårt för. Det blir helt enkelt lite för mörkt för mig. Det är ett viktigt ämne och det är viktigt att ha kunskap om. Även om man själv aldrig skulle drabbas kan andra i ens närhet göra det och hur ska man då agera?

Det här är första delen i en blivande trilogi, men det här var som sagt inte riktigt min kopp te. Gillar man det där mörka och skaviga som kännetecknar en psykologisk relationsthriller ska man definitivt spana in den här boken. Jag tror att jag helt enkelt var fel läsare för den här sortens bok och inte riktigt kan göra den rättvisa.

Den fjärde doktrinen och Femte kollusionen av Denise Rudberg

Den här serien är så otroligt bra! Lärorik, intressant och underhållande på samma gång. Det må utspela sig under andra världskriget men det är vardagslivet som är det centrala, och som Denise Rudberg skriver i efterordet, det var viktigt att fortsätta leva sitt liv under den här tiden. Att hitta glädjen i vardagliga bestyr och inte låta kriget få ta över allt.

Jag läste fjärde och femte delen nu och det är svårt att separera delarna. Det är helheten i den här serien som jag gillar. Att få följa alla karaktärer genom serien, deras vardagsliv men också i arbetet som signalspanare på Karlaplan 4. Jag älskar alla tidstypiska detaljer och beskrivningen av mat och kläder. Eller vad sägs om ”en vinröd rörrock med pälskrage”? Underbart!

Har du inte läst den här serien än väntar fem riktigt fina läsupplevelser, och fler delar kommer framöver. Ser fram emot att fortsätta följa Signe, Iris, Elisabeth och alla andra även i kommande delar.

Ett fall på Capri av Anders & Anette de la Motte

Tack vare den här boken fick jag resa till Italien en stund, närmare bestämt till vackra Capri. Jag har njutit av italienska vyer, god mat och vin, sol och trevligt umgänge. Tråkigt bara att någon dog på resan.

”Historieläraren Hugo Lind reser på en mat- och kulturresa till Capri tillsammans med en grupp andra nordbor. Arrangör är Belmonte Travels med den kluriga Lara i spetsen. Stämningen är hög och gruppen njuter av allt som paradiset har att erbjuda. Men en skugga faller över idyllen då en kropp hittas i vattnet nedanför den beryktade Salto Tiberio-klippan. Vem är den döde, och varför har personen en Belmonte Travels-broschyr i fickan? Har en orm smugit sig in i paradiset och är det rentav någon bland resenärerna som inte är på ön enbart för att uppleva livets goda?”

Detta är en riktig pusseldeckare och mot slutet får jag vibbar av serierna om Miss Marple och Poirot som jag såg som yngre. Det klassiska upplägget där alla misstänkta samlas för att den skyldiga ska pekas ut och avslöjas. Under berättelsens gång har alla karaktärer någon gång gjort misstänkta saker och fått en att tro att just den personen är den skyldige.

Det jag gillade mest med den här boken var att den italienska kulturen verkligen fick ta stor plats. Anette har tydligen italienskt påbrå och det märks i allt ifrån språket, maten, gesterna och miljöbeskrivningarna. Jag kunde känna dofterna och smakerna genom sidorna. Det var otroligt länge sedan jag var i Italien och den här boken gjorde mig så sugen på att åka tillbaka.

Jag gillade den här boken. Miljöbeskrivningarna och alla kulturella referenser var det som fick mig på fall, men jag gillade också alla karaktärer och deras historia. Att få fundera på om den eller den egentligen bar på en fasad, om det fanns något dolt som pågick. Lite klurigt.

Det här är första delen i serien ”Mord under solen” och jag vill definitivt läsa även kommande delar.

Sista rollen av Lisa Christensen

Det här är tredje och avslutande delen i den här helt makalöst bra serien. Spännande, välskrivet och som får hjärncellerna att jobba på högvarv. Missa inte den här serien! Jag hoppade in i serien i andra boken men nu känner jag att jag vill läsa första delen också.

”Nikolaj Kalnins har ett mörkt förflutet i Sovjetunionen och lever sedan flera år tillbaka på Seychellerna när en storm närmar sig ön Mahé. Han bär på en hemlighet som är värd att riskera livet för.
Psykologen Audrey Miller befinner sig på Gotland för att läka efter ett turbulent år. En dag tar en amerikan vid namn Harold Montgomery in på samma Bed & Breakfast och vill bekänna sitt livs synder för henne. Men kan hon hjälpa honom? Eller har han kommit till henne av en annan anledning? När han börjar tala om en man vid namn Nikolaj Kalnins blir hon misstänksam då hon upptäcker likheter med en fiktiv karaktär i en av böckerna som står i bokhyllan på Gotland. Harold berättar att Nikolaj Kalnins har dött i en storm, men är det verkligen så eller har Harold något med hans död att göra?”

De här böckerna är så himla snyggt skrivna. Det går inte att ströläsa, man måste verkligen vara med så att man inte missar några hintar eller detaljer. Ibland hajar man till inför någon detalj och måste fundera en stund, bläddra tillbaka, fundera lite till. Jag älskar det! Eftersom det var likadant i förra boken var jag beredd på det inför den här boken och läste den lite långsammare, mer på spänn. Och ändå fick jag flera gången den där aha-känslan kombinerat med nä, nu fattar jag inte. Men så småningom knöts alla trådar ihop och jag fick samma wow-känsla som efter förra boken.

Det är jättesvårt att skriva om de här böckerna och göra dem rättvisa. Man måste läsa för att förstå grejen med dem. Det lockade egentligen inte alls när det stod ”spionroman” och ”kalla kriget” på baksidan, men eftersom jag hade läst förra boken visste jag vad som väntade och jag blev inte besviken.

Jag tycker så himla mycket om omslagen på alla tre böckerna. Det är nästan så att de borde få stå med framsidan utåt i bokhyllan.

Som sagt, missa inte den här serien. Otroligt spännande och välskrivna böcker. Nu måste jag få tag på första delen och läsa även den.

The happy ever after playlist av Abby Jimenez

Efter att ha läst ljuvliga ”Del av din värld” av Abby Jimenez ville jag läsa mer av samma författare. Det kommer en ny bok av henne på svenska redan i höst så jag valde att gå tillbaka i hennes utgivning och läsa en av hennes allra första. Och åh! Vilken härlig läsning den här boken bjöd på.

”TWO YEARS AFTER LOSING HER FIANCÉ, Sloan Monroe still can’t seem to get her life back on track. But one trouble-making pup with a ”take me home” look in his eyes is about to change everything. With her new pet by her side, Sloan finally starts to feel more like herself. Then, after weeks of unanswered texts, Tucker’s owner reaches out. He’s a musician on tour in Australia. And bottom line: He wants Tucker back.

Well, Sloan’s not about to give up her dog without a fight. But what if this Jason guy really loves Tucker? As their flirty texts turn into long calls, Sloan can’t deny a connection. Jason is hot and nice and funny. There’s no telling what could happen when they meet in person. The question is: With his music career on the rise, how long will Jason really stick around? And is it possible for Sloan to survive another heartbreak?”

Jag ska erkänna att jag valde den här boken eftersom det är en hund med och att den är en viktig del av själva berättelsen. Här kan man verkligen tala om ”hundtricket” även om det egentligen inte var planerat, men hunden är orsaken till att Sloane och Jason får kontakt och att denna romance får sin början.

Den här boken fick mig att skratta högt flera gånger, så pass att min familj undrade vad jag skrattade åt. Så många roliga konversationer och moment i den här boken och Sloanes bästa vän låg bakom flera av dessa. Hon är helt underbar, även om jag förstår att Sloane vill sätta munkavle på henne ibland.

Precis som i förra boken är detta romantiskt utan alltför heta scener, det är både roligt och sorgligt, underbara karaktärer och riktig njutläsning. Jag har fått en ny favoritförfattare och nu vill jag läsa alla hennes böcker. I väntan på höstens boksläpp ska jag fortsätta läsa hennes tidigare släppta böcker.

Att inte hennes böcker har blivit film? Det här är romantisk komedi när det är som bäst.

Bestjärnade bekännelser av Viveka Enander

Kanske en dos poesi i havet bland deckare? För visst är det alldeles för sällsynt med poesi här på bookstagram? Här kommer ett tips.

Ett tag läste jag mycket poesi, men av någon anledning har det blivit väldigt lite av den genren. Poesi kräver ju en del av sin läsare, att man är öppen för tolkningar och sinnesstämningar och att man ger sig hän åt texten på ett helt annat sätt än för skönlitteratur.

I den här boken är temat mäns våld mot kvinnor, men om man inte vet det går det att läsa in även annat i dikterna. Terminologi kring rymden och universum i stort används för att ge målande beskrivningar. Även om temat i sig är mörkt finns det också ljusglimtar. Jag tyckte mycket om just närvaron av astronomi och den speciella bild det målade upp.

Som alltid när jag läser poesi börjar jag med att läsa igenom allt för att hitta någon dikt som sticker ut och tilltalar mig lite extra. Sedan bläddrar jag planlöst, hittar nya favoriter, tänker annorlunda kring någon, tolkar och funderar. Ofta lyser ens egen ryggsäck igenom ens tolkning. Jag tolkar utifrån mina egna ögon. En del förstår jag inte alls, annat talar direkt till mig.

Varje gång jag tar mig tid att läsa poesi känner jag att jag vill läsa mer. Jag älskar ju genren. Ordlekarna, känslorna, rytmen.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

I dag bokcirklade vi om den här boken, och vi var väldigt eniga i vad vi tyckte om den. Det är definitivt en bok som är bra att just bokcirkla om för det är en mycket intressant och tankeväckande bok. Vi sa alla tre att det här inte är en bok som man bara bedömer utifrån om man gillade eller inte. Läsningen här handlar om något helt annat.

”En liten flicka har dött under märkliga omständigheter och ett hembiträde berättar sin historia inifrån en fängelsecell. Kvinnan heter Estela, och har lämnat sin mor och ett fattigt liv på landsbygden för att bli tjänsteflicka hos en välbärgad familj i Santiago. I bekännelsens form rullas en skakande berättelse upp om alienation och maktlöshet, med förgreningar in i det chilenska klassamhällets mörkaste vrår.”

Det bästa med boken är språket, även om jag personligen har svårt för att som läsare bli tilltalad i boken. Det gör att jag tappar magin, känner som om jag står utanför och bara betraktar. Men jag älskar hennes berättarstil med ibland utsvävningar om till synes oväsentliga detaljer som sedan får mening. Även miljöbeskrivningarna, återblickarna till barndomen och alla kulturella hänvisningar till livet i Chile fick mig på fall.

Det är både intressant och ångestfyllt att följa hennes beskrivning av livet som hembiträde i familjen. Hennes utanförskap och känsla av osynlighet. Att leva i en familj men inte höra till. Att vara så nära och veta precis allt men samtidigt stå utanför och bara betrakta.

Det var som sagt både intressant och tankeväckande läsning och vi var överens om att det här är en bok man minns. Det var däremot ingen bok man längtade efter att läsa när man påbörjat den eftersom den osar ångest och svärta. Det var ofta riktigt tuff läsning och vi diskuterade en del scener som kändes märkliga och andra där vi inte ens riktigt förstod. Den här boken kräver sin läsare.

Det är helt klart en väldigt speciell bok med ett inte helt lätt innehåll. Det är en rätt tunn bok men med ett stort innehåll som det så ofta är med just tunna böcker. Jag är glad att jag har läst men jag var också väldigt glad över att äntligen få slå igen boken och lämna alla märkliga karaktärer och händelser bakom mig.

The seven husbands of Evelyn Hugo av Taylor Jenkins Reid

Den här boken har stått på min att läsa-lista orimligt länge med tanke på hur sugen jag har varit att läsa den. Den ena hyllningen efter den andra gjorde dessutom förväntningarna höga. Och nu har jag läst!

”Monique är inte direkt på topp. Hennes man har lämnat henne och hennes karriär som reporter har gått i stå. Så när den glamorösa Hollywoodstjärnan Evelyn Hugo kontaktar henne och vill att Monique ska skriva hennes livs historia så kunde ingen bli mer förvånad än Monique själv.

Varför har Evelyn Hugo valt just henne? Fast besluten att rädda sin karriär träffar hon skandaldrottningen och hör Evelyn Hugo berätta om livet i Los Angeles på 1950-talet och tiden fram tills hon valde att lämna rampljuset i slutet av åttiotalet. Samtidigt som Evelyn berättar om skoningslös ambition, oväntad vänskap och en stor förbjuden kärlek, så börjar Monique känna ett djupt band till skådespelerskan. Men när deras vänskap djupnar inser Monique att det faktiskt finns en anledning till varför Evelyn valde just henne. Något som kan komma att krossa henne.”

Jag har läst två andra böcker av Taylor Jenkins Reid tidigare och blev glatt överraskad när en karaktär från en av de böckerna dök upp i denna! I efterhand har jag förstått att författaren brukar använda det knepet. Sådant gillar jag. Det gör karaktärerna mer levande, som att de faktiskt visst lever ett liv även utanför böckerna.

Så vad tyckte jag då? Jag sögs verkligen in i boken och älskade att få följa med bakom kulisserna i Hollywood under flera årtionden. Maktspelet, intrigerna, romanserna, drömmarna. Jag tyckte tidningsklippen var oerhört effektfulla. En kort text som sa allt man behövde och som drev handlingen smidigt vidare.

Jag gillade både den nutida och den dåtida berättelsen, mystiken kring Evelyn Hugo och den stora hemligheten som avslöjades. Jag blev både berörd och förfärad över hennes livsöde, vad hon tvingats gå igenom och hålla hemligt. Tårarna brände bakom ögonlocken flera gånger under läsningen.

Nu vill jag läsa ännu mer av Taylor Jenkins Reid. Hon har ett sätt att bygga upp en värld som både känns äkta och som fängslar en som läsare.

Käraste Lena av Ninni Schulman

Förra veckan läste jag första delen i den här serien och imponerades av hur välskriven den var. Jag läste några andra böcker emellan innan jag tog mig an den här andra delen.

”Hösten 1983 hittas 31-åriga Lena död i sitt hem på släktgården på Sollerön utanför Mora, hängd i en lampkrok. Av allt att döma rör det sig om ett självmord. Lenas föräldrar vägrar tro att deras dotter valt att ta sitt eget liv, och för att få reda på sanningen kopplas den före detta polisen Ingrid Wolt in.

Ingrid har egentligen lagt ner sin nystartade spaningsbyrå och lever isolerad i skogen av rädsla för sin före detta man. Men Lenas föräldrar är så enträgna att hon slutligen övertalas att ta sig an fallet. Det visar sig snart att Lena bar på djupa hemligheter och att det var många i hennes närhet som ville se henne död.”

Egentligen skulle jag kunna skriva precis samma som jag gjorde för del ett. Det är spännande, välskrivet, intressanta karaktärer och jag älskar att nostalgiskt få befinna mig i 80-talet med freestyle, lp-skivor och permanentat hår. Det är så kul med alla dessa tidsmarkörer man känner igen från barndomen.

Och precis som med förra boken är detta en relativt ”snäll” deckare utan frosseri i onödigt våld. Spänningen ligger snarare i det där okända, eventuella personer som skulle kunna dyka upp, hemligheter som ska nystas fram och en dåtida historia som berättas bit för bit. Jag är ju inte särskilt intresserad av polisarbete och det slipper jag också här eftersom det främst är Ingrid som är den som försöker lösa fallet.

Om jag måste välja tyckte jag nog att ettan var snäppet bättre och när jag funderade på varför är det nog helt enkelt så att jag är lite mätt på genren nu efter två deckare så tätt inpå varandra. Det här med deckare är ju egentligen inte alls min grej. Jag kan förstå nomineringen till Årets bok och jag kommer att läsa även nästa del när den kommer. Kan varmt rekommendera båda böckerna om man är sugen på en lite snällare form av deckare med mycket spänning och härlig 80-talsnostalgi.

Sista kapitlet av Kim Andrea Brofeldt

Den här boken bjöd verkligen på en så himla fin läsupplevelse. Jag har läst så många positiva recensioner av boken som lockade mig att läsa den och jag är väldigt glad att jag gjorde det. Det är en riktig känslostorm till bok.

”Varför leva sitt eget liv när det är så mycket enklare att fullborda det som någon annan lämnat oavslutat?
För Sarah är det enda sättet att må bra: att göra klart handarbetsprojektet som blev kvar när den gamla damen på äldreboendet avled, att läsa de avslutande kapitlen i boken som tillhörde en av de andra nyligen bortgångna, eller att dricka upp den sista skvätten kaffe i koppen.
Men något håller på att förändras för henne. Det kan väl knappast vara femtioårsdagen som väcker känslor? Och inte heller den lilla grannpojken som hon måste rycka in och ta hand om? Och absolut inte blomsterhandlaren med de varma, bruna ögonen, vars butik hon alltid gör sig en omväg till.
Men när känslorna en gång har vaknat, så gör också de mörka minnena från barndomen det. Och det är just detta som Sarah försökt undvika under hela sitt vuxna liv.”

Jag har sett boken jämföras med ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” och efter att ha läst kan jag verkligen förstå det. Huvudpersonen Sarah påminner, åtminstone till en början, om Eleanor. Sarah arbetar på ett äldreboende och när någon av de äldre dör ser hon det som sin uppgift att avsluta det de inte hann. Det kan vara att läsa ut en bok, göra klart ett broderi, dricka upp kaffet eller lägga ett pussel. Att avsluta dessa saker skänker henne ett lugn och att hon har utfört en viktig uppgift.

Parallellt med den nutida berättelsen får vi också följa Sarah i nedslag i hennes liv från att hon var 5 år. Hennes liv har bestått av många uppbrott, mycket otrygghet och en ständig känsla av att aldrig vara tillräcklig. Det är ofta väldigt ledsam läsning och jag satt vid flera tillfällen med tårar i ögonen. Vilket livsöde! Så mycket mörker, så mycket sorg, så mycket utanförskap.

Den här boken bjöd på berörande och känslosam läsning och man kastades mellan sorg och skratt. Åh vad jag hejade på henne och önskade att det så småningom skulle gå väl för henne. Trots allt mörker och sorg finns det också en stark hoppfullhet som genomsyrar hela boken. Så många fina karaktärer som med sin medmänsklighet och omtanke visar att man kan vända sitt livsöde och att det aldrig är för sent att våga börja leva.

Jag hade kunnat stanna kvar i den här bokens värld mycket längre för jag ville inte lämna. Det här var precis en sådan bok jag längtat efter att läsa, där känslorna får ta över ordentligt och gripa tag. Väl värd sin nominering till Årets bok.

Som vi lekte av Ninni Schulman

När den här boken kom ut förra året blev jag nyfiken, men tvekade eftersom det handlade om ett försvunnet barn. Jag klarar inte av att läsa om barn som far illa och jag var orolig att det här skulle bli för tuff läsning. Men nu tog jag modet till mig och det visade sig bli sträckläsning de luxe för boken gick inte att lägga ner när jag väl börjat läsa.

”Året är 1982. 12-årige Mattias försvinner spårlöst från sitt hem i den lilla byn Våmhus. Ett år senare är han fortfarande borta och hans mamma håller på att gå sönder av sorg och ovisshet.

Den f. d. polisen Ingrid Wolt är på flykt undan sitt förflutna. Hon har just släppts ur fängelset Hinseberg och börjar sakta bygga upp sitt liv igen. I desperat behov av ett arbete startar hon Siljans Spaningsbyrå och hennes första uppdrag blir att hitta Mattias. När hon börjar nysta i fallet inser hon att den skenbara idyllen döljer mörka hemligheter.”

Och även om storyn är spännande är det språket jag faller handlöst för. Det är helt sömlöst, som ett rinnande vatten från början till slut. Jag som brukar tycka att dialoger ofta låter konstlade blir nu i stället imponerad. Allt ifrån dialoger, beskrivningar och övergångar är så otroligt snyggt skrivna. Språkläraren i mig spinner nöjt som en katt hela boken igenom.

Men storyn då? Ja, tack och lov är det ändå en ”snäll” berättelse trots att det handlar om ett försvunnet barn. Det är inget gottande i brutalitet. Här är det snarare fokus på det mänskliga, relationer och det lågmälda sökandet av den försvunna Mattias. Jag gillar att det utspelar sig på en mindre ort där alla känner alla och tror sig veta allt om varandra. Och jag tycker om att vi långsamt får veta även Ingrids historia, att vi som läser först bara anar vad det kan röra sig om för att sedan först mot slutet få alla svar. Att det utspelar sig på 80-talet är ännu en fullträff. Jag menar – blandband, Shake och päron med after eight. Vilka barndomsminnen som dyker upp under läsningen!

Jag hade anat att den här boken skulle vara bra, på alla positiva recensioner jag har läst, men den var faktiskt bättre än mina förväntningar. Spännande, välskriven och en hejdundrande bladvändare. Nu är ju frågan om jag ska kasta mig över tvåan direkt eller låta denna sjunka in lite till först?