Det fladdrar till i en tyllgardin av Siri Gustafsson

Den här boken fick inleda min semester och det visade sig vara ett perfekt val. Den innehöll två ingredienser som jag tycker lite extra mycket om. Dels är det vänskap över generationsgränserna och dels är det två hästar med i storyn.

”Rose-Marie är en helt vanlig kvinna. Alldeles för vanlig, faktiskt. I sina fantasier är hon någon annan, Rosemary, en kvinna vars liv är som en feelgoodberättelse. Den fiktiva Rosemary jobbar inte alls som städerska på Saab, och hasar absolut inte omkring i gympaskor.

Men verkligheten är en annan, och när Rose-Marie en kväll råkar höra hennes pojkväns telefonsamtal bestämmer hon att det är dags för förändring. Hon hittar en annons med sommarbete för hennes älskade häst, och beger sig till den lilla byn Svalsjö i Östergötland. Men det som i hennes fantasi skulle vara ett romantiskt torp med en charmig gubbe i, visar sig vara ett grått eternithus med en högst surmulen hyresvärd.

Efter ett tag börjar dock Rose-Marie och den gamle Rune närma sig varandra, när de upptäcker att de har mer gemensamt än vad de i början trott. Och under en ridtur får hon syn på en man som ramlat ner från en stege. Han heter Sebbe, och kanske kan han skänka lite färg till Rose-Maries gråa liv …”

Jag hade först lite svårt att komma in i boken, innan jag lärde känna huvudkaraktären och fick mig en bild av henne. Hon har en hel del inre monologer i form av dagdrömmar och det störde läsningen innan jag vande mig. Men från att hon flyttat in på Runes gård blev det ren njutläsning framåt.

Och Rune! Men åh, jag vill också lära känna en Rune. Jag tyckte så himla mycket om den fina vänskapen som växte fram mellan Rose-Marie och Rune. Det ömsesidiga förtroendet, skämten, den ordlösa förståelsen och deras gemensamma kärlek till djur och natur. Så himla fin läsning om dessa två personer och deras vänskapsband. Och jag älskade att Runes dialektala uttryck fick en så plats i berättelsen. Det bidrog till den varma och genuina känslan.

Som gammal hästtjej älskar jag varje gång det dyker upp en häst i böcker och här har ju faktiskt hästarna en rätt stor roll i boken. Det är tack vare hästarna som Rose-Marie och Rune ens lär känna varandra.

Om du gillar feelgoodig läsning som utspelar sig på landsbygden med vänskap över generationsgränserna är det här ett måste att läsa. Underhållande och mysig läsning samtidigt som det vilar ett vemod över berättelsen. Ensamhet, svek och dåligt självförtroende tar också plats här. Detta är härligt nog den första delen i en serie och i december kommer en julbok att se fram emot. Jul i Svalsjö vill jag inte missa.

På samma strand av Birgitta Gunnarson

Det här är den tredje boken jag läser av Birgitta Gunnarson och jag tycker så mycket om alla hennes böcker. Allt ifrån karaktärer och miljöbeskrivningar till själva storyn och de känslor den ger.

”När Tora motvilligt går med på att flytta in hos sin moster Maud under hennes sista tid i livet tänker hon att det är sista gången hon behöver ha med släkten att göra, sedan ska hon återgå till sin lugna, ordnade tillvaro. Men när Tora kallas in till advokatkontoret och informeras om Mauds testamente får hon en smärre chock. Försöker mostern håna henne från andra sidan graven?
Mauds död får Toras tankar oundvikligen att dras till det förflutna. Till vännen som aldrig svarade på hennes brev. Till moderns beslut att aldrig låta henne träffa sin italienska far. Samtidigt har stämningen på hennes jobb försämrats och påfrestande konflikter blossar upp.
Toras omsorgsfullt konstruerade försvarsmurar börjar stegvis krackelera, och hon tvingas både konfrontera sina djupaste rädslor och ompröva sanningar hon levt med i hela sitt liv. När sommaren närmar sig är inget som det brukar. ”

Den här boken rymmer ett stort känsloregister från djupaste sorg till spirande romantik och glädje. Och precis som i hennes tidigare böcker ryms det så mycket medmänsklighet, värme och tankeställare kring livet i stort. Tora har fått några rejäla törnar av livet och har blivit minst sagt stukad, men hon får också en hel del upprättelse.

Utan att spoila för mycket innehåller den här boken några scener i Italien som är magiska och får mig att vilja åka dit för att få uppleva samma sak.

Om du inte har läst något av Birgitta Gunnarson vill jag varmt rekommendera att göra det. Alla tre böckerna är precis lika bra i mitt tycke. Riktiga läspärlor!

En orolig grav av Elly Griffiths

Så har jag kommit fram till den femte delen i min omläsning av den här serien. (Jag har tidigare läst de 13 första delarna så jag har alltså inte läst de två sista) Det är nästan lika intressant att läsa om böckerna som att läsa mina tidigare recensioner av dem.

”En man blir innebränd i sitt hus vars ytterdörr är låst utifrån. Offret, en före detta studiekamrat till arkeologen Ruth Galloway, har strax före sin död skickat ett brev i vilket han berättar att han gjort ett sensationellt fynd i närheten av Blackpool. Fyndet rör den legendariske kung Arthur och eftersom Ruth är specialist inom området gamla skelettdelar ber han om ett expertutlåtande. I samma brev framgår att han är rädd, men han hinner aldrig förklara varför.Allt medan Ruth kartlägger Dans upptäckt börjar omgivningen bete sig misstänkt. Det står klart att starka krafter inom universitetsvärlden vill undanhålla något från offentlighetens ljus.”

Det har gått 10 år sedan jag läste den här boken för första gången. Då tyckte jag att denna och den förra var serien (hittills) bästa och mest spännande delar. Den här gången tycker jag tvärtom. Jag har inte alls känt samma wow-faktor. Det gör i och för sig inget, för böckerna är fortfarande läsvärda och jag vet ju också vad de leder till. Det roligaste med omläsningen är att möta alla karaktärer igen, i ett tidigare skede i livet och på en helt annan plats relationsmässigt. När jag nu vet vad som väntar kan jag se fler ledtrådar.

Jag hade egentligen inte alls tänkt plöja den här serien, men så fort jag avslutar en del vill jag kasta mig över nästa. Jag har tvingat mig att läsa lite annat emellan men jag längtar hela tiden tillbaka till Ruth, Nelson, Cathbad, Kate och alla andra.

Känslan av död av Elly Griffiths

Så har jag läst även fjärde delen i serien om Ruth Galloway. När jag jämför min läsupplevelse den här gången med förra, för 11 år sedan, verkade jag gilla den mer då än nu. Visst har det varit spännande läsning, men förra gången utnämnde jag den till bästa delen av de fyra första och så känner jag inte nu. Däremot gillar jag väldigt mycket att den delvis hade temat Australien och att det pratades en del om den så kallade ”drömtiden” som aboriginsk kultur kallar det. Det fick mig att tänka på boken ”Regnbågsormens land” av Barbara Wood, en bok som jag läste i sena tonåren och som verkligen har fastnat i mina tankar. Jag kanske borde läsa om även den boken?

”Det är halloweenkväll i Norfolk. På Smiths museum förbereder man ett ovanligt evenemang. Inför en handfull speciellt utvalda gäster ska en medeltida kista öppnas. Den väntas innehålla kvarlevorna av en biskop som levde på 1300-talet. Arkeolog Ruth Galloway kommer i god tid för att övervaka öppnandet. Men museet verkar märkligt tomt och tyst. Efter en stund hittar hon intendenten livlös bredvid kistan, mördad, blödande från näsa och mun.

Kommissarie Nelson får hand om fallet. Det framkommer att intendenten nyligen mottagit hotbrev från en grupp aktivister som vill att museets samling med aboriginska kranier ska återlämnas. Då ytterligare en person dör och Nelson oförklarligt insjuknar förstår Ruth att det måste handla om något mer än kranierna. Nelson svävar nu mellan liv och död, och svaret på mordgåtan tycks vara det enda som kan rädda honom.”

Även om jag inte fastnade för den här delen lika mycket är jag väldigt peppad att läsa vidare i serien. Jag har tidigare läst 13 delar så jag ser fram emot att läsa vidare och sedan avsluta med de två sista delarna.

Bara en tanke av Dennis Westerberg

Det här var väldigt intressant och inspirerande läsning. En bok som fick mig att verkligen tänka till och fundera. En bok som jag kommer att återkomma till.

En del av vad den här boken förmedlar har jag jobbat aktivt med under det senaste året. När jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom fick jag börja gå i samtal, både kbt-terapi och en grupp för oss med låg självkänsla. För sanningen är att jag genom mina tankar bidrog till att göra mig sjuk. Min terapeut fick mig att förstå att tankarna jag tänker om mig själv är viktiga för hur jag mår. Att ständigt sänka sig själv i tankarna gör det omöjligt att må bra. Så med hjälp av övningar, råd och tips började jag tänka snällare tankar om mig själv. Jag jobbade mot självhatet för att i stället börja peppa och berömma mig själv. Och jag fick lära mig att en tanke inte är en sanning – en tanke är bara en tanke. Genom att uppmärksamma att ”nu tänker jag en tanke” har jag lärt mig slå hål på det som jag tidigare tog som sanning.

Den här boken tar upp så mycket kring tankar att jag nästan blev snurrig ett tag, fast på ett bra sätt! Det här med att minnen är våra tankar kring händelser, eller att omgivningen också egentligen är våra tankar kring den. Så himla intressant.

Dennis Westerberg vill med den här boken lära oss hur vi fungerar, att få en förståelse för hur vi människor fungerar psykologiskt.

Kan varmt rekommendera den här boken. Lättläst, inspirerande och som en hjälpande hand.

Huset vid havets slut av Elly Griffiths

Nu har jag kommit fram till den tredje delen i Ruth Galloway-serien. Jag gick tillbaka till min gamla recensioner av böckerna för att jämföra mina intryck då och nu. Det visade sig att förra gången jag läste var jag väldigt förtjust i första och tredje delen medan den andra inte riktigt höll måttet. Den här gången tycker jag i stället att första och andra delen är fantastisk läsning medan den här tredje är lite seg.

”Ruth Galloway har precis börjat jobba igen efter föräldraledigheten och kämpar för att få ihop vardagen med arbete och barn. Och när man i det lilla samhället Broughton Sea’s End hittar benen efter sex döda män i en grotta på stranden, kallas Ruth omedelbart till platsen.

När Ruth daterar benen till tiden för andra världskriget riskerar samtidigt en gammal välbevarad hemlighet att avslöjas. Och när en tysk journalist plötsligt mördas inser Ruth och kommissarie Nelson att det fortfarande finns människor som är villiga att döda för att sanningen inte skall komma fram. Ju fler ledtrådar polisen finner, desto mer komplicerad ter sig sanningen. Vad är Projekt Lucifer och vad vet familjen som är bosatt i det stora huset vid havets slut, om det som hände för sextio år sedan?”

Den här delen innehåller inte lika mycket arkeologi som de tidigare delarna. Här handlar det om ett mer nutida fall, och ja jag låter precis som en arkeolog när jag kallar det nutida. Jag föredrar helt klart när Ruth får jobba med mer riktig arkeologi, när det historiska ges stor plats i boken. Så är det inte den här gången och då blir mitt intresse lite svalare.

Om arkeologin sviker gör däremot inte relationerna det. Här både fördjupas och påbörjas flera relationer och det är arkeologin och relationerna jag tycker mest om med serien.

Eftersom jag har läst 13 delar av den här serien känner jag karaktärerna väl och jag skrattar när Nelson grymtar surt över något eller när han levererar någon butter replik. Jag känner honom, jag vet att han egentligen är snäll men kan uppfattas som lite tvär. Och Ruth, kära Ruth. Det är som att få hänga med en saknad bästa vän igen.

Morfar och arga barnbarnet av Carolin Zander och Johan Hesselstrand

Åh, vilken rolig bok det här är! Sonen och jag satt och skrattade tillsammans när vi läste.

”Morfar flyger fram som en racerförare i sin bil trots att han ser och hör dåligt. Och han retas och knuffas fastän att han borde vara rädd om sina gamla ben. Ju mer han ställer till med, desto argare blir arga barnbarnet. Finns det verkligen inget sätt att få stopp på honom?”

Jag hade lyxen att få denna bok högläst av min 8-åring. Perfekt bok för honom att läsa högt ur – lagom med text, bra driv och massa roliga illustrationer.

Här är det omvänt förhållande, att barnbarnet är den ansvarsfulla och vuxna medan morfadern är envis, tjurig och ”kan själv”. Och det är så roligt det här med att barnbarnet hela tiden kallas ”arga barnbarnet”. Sonen och jag skrattade åt alla tokigheter som morfar gör och hur arga barnbarnet försöker få honom att sluta köra bil.

Men i all humor finns så klart en sorglig underton. Morfar är för gammal för att köra bil, men kämpar in i det sista med att få behålla denna frihet.

Boken får högsta betyg av både sonen och mig. Den bjöd på en väldigt härlig lässtund. Den rekommenderas från ca 3 år och uppåt.

Janusstenen av Elly Griffiths

Jag fortsätter mitt projekt med att läsa om min favoritserie om Ruth Galloway och har nu kommit fram till den andra delen som jag plöjde snabbt.

”Vid en utgrävning i Norfolk hittas ett skelett, till synes begravt under en vägg. Ruth Galloway kallas till platsen som arkeologisk expert. En av hennes första teorier är: ett offer till guden Janus. Under romartiden var det nämligen under just väggar och dörrar som man begravde offren till denne gud. Inom kort kallas Ruth även till en byggarbetsplats, där man har hittat ett skelett från ett barn.

Kriminalkommissarie Harry Nelson, som mer än gärna arbetar tillsammans med Ruth Galloway, får hand om fallet. Finns det något samband? Och varför denna koppling till romersk mytologi?”

Även denna del ger stort utrymme för arkeologi och historia och det är både intressant och spännande på samma gång. Ruth och Nelson var självklara huvudkaraktärer i första boken men nu får Cathbad större utrymme, och han återkommer ju mycket i framtida delar i serien.

Det enda jag inte gillar med den här serien är Ruths konstanta tankar om sin vikt, och det minns jag att jag reagerade på redan förra gången jag läste. Hennes fokus på vikt förekommer tyvärr lite väl frekvent i flera delar, men i de nyare delarna har hon släppt det.

Jag tycker väldigt mycket om miljöbeskrivningarna i den här serien och jag kan nästan känna det som om jag är där. I den här boken fanns det också en känsla av mystik kring miljön och det gillar jag verkligen. Det påminner lite om Johan Theorins Ölandsserie.

Trots att jag alltid sagt att detta är min favoritserie blir jag ändå positivt överraskad när jag nu läser om. Jag brukar inte läsa om böcker och var nog lite orolig att jag inte skulle gilla lika mycket, men det är snarare tvärtom. Jag gillar serien ännu mer den här gången. Kanske för att jag nu vet i vilken riktning karaktärerna kommer att utvecklas under seriens gång.

Juni månads lästa böcker

Så var det dags att säga tack och hej till min favoritmånad juni. Vilken underbart härlig månad det har varit! Jag har njutit så otroligt mycket av sol och värme. Sommaren är verkligen mitt rätta element. ☀️

Det har blivit flera bra böcker lästa också.

⭐️Pendlarsällskapet av Clare Pooley
⭐️Aldrig mer trött av Pia Norup
⭐️En väv av lögner av Kristin Fägerskjöld
⭐️Här slutar allmän väg av Sofia Löfgren
⭐️Där askan blommar av Nguyễn Phan Quế Mai
⭐️Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid
⭐️Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand
⭐️Kvällskurs i italienska av Lucy Diamond
⭐️På samma strand av Birgitta Gunnarson
⭐️Flickan under jorden av Elly Griffiths
⭐️Janusstenen av Elly Griffiths

Om jag ska välja en enda favoritbok den här månaden så måste det bli fantastiska Där askan blommar av Nguyễn Phan Quế Mai. Jag hade sådan boksmälla efter den boken och hade svårt att hitta någon ny bok att läsa.

Den här månaden påbörjade jag också en omläsning av min favoritserie om arkeologen Ruth Galloway. Jag har hunnit med 2,5 bok och är helt fast i den världen. Jag som aldrig brukar läsa om böcker förstår nu äntligen varför så många gör det. Jag har inte förstått det innan.

I morgon går vi in i juli och jag ska jobba fyra dagar till innan det är dags för semester. Jag hoppas på mycket lästid under semestern och jag har gjort en lista på vilka böcker jag vill läsa. Om man tittar på den listan kan man tro att jag ska ha semester resten av året… 😅

Lugo och Lill Hemligheter överallt av Anna Lundgren och Maya Jönsson

Det här är en fantasifull och färgsprakande bok för barn ca 3 år och uppåt. Min 8-åriga son har läst och beskriver den som bra, klurig, spännande och intressant.

”Lugo och Lill är bästa vänner. Lill är liten och Lugo är stor. En av dem älskar äventyr och den andra vill helst stanna hemma i lugn och ro. En dag (när Lill är arg för att Lugo har en hemlighet i sin ficka) upptäcker hon ett hål i den täta, gröna häcken som växer runt deras trädgård. Hon vill genast krypa in för att se vad som döljer sig bland grenarna. Kanske finns där en överraskning? Lugo är inte lika övertygad, men kryper efter. På andra sidan häcken är naturen vild och annorlunda – spännande och lite skrämmande …”

Vi får följa de två vännerna på ett litet äventyr. Hålet i häcken visar sig rymma en hel värld, med nya upptäckter – både vackra och lite läskiga. I stämningsfulla och detaljerade illustrationer får vi följa vännerna. Det finns mycket att titta på i illustrationerna och texten är nästan poetisk.

Jag måste säga att det finns så många otroligt vackra bilderböcker och om man inte har barn i bilderboksålder missar man ju denna skatt. Mina barn är 8 och 12 och jag sätter ofta bilderböcker i händerna på båda, trots att de är äldre än tänkta målgruppen. Jag tror att text och bild i kombination och att ibland få vila i en lättare text är positivt för läsandet. En bilderbok är ju som en film i bokformat.

Sonen gav denna bok 💚💚💚💚 av fem i betyg. Han rekommenderar den om man gillar skog och spänning, hälsar han.

Flickan under jorden av Elly Griffiths

Jag brukar inte läsa om böcker, dels pga tidsbrist (finns så många nya böcker jag vill läsa) men dels också av rädsla för besvikelse. Tänk om favoritboken inte håller fortfarande?

Serien om Ruth Galloway har varit en stor favorit sedan jag läste första boken 2012. Ny fick jag en sån lust att läsa hela serien från början. Del nr 15, som släpptes tidigare i år, ska enligt författaren bli den sista och innan jag läser de två sista vill jag ha hela serien färsk i huvudet.

”I sumpmarken utanför King’s Lynn i Norfolk hittar polisen människoben. Man misstänker att det är kvarlevorna efter Lucy Downey, en flicka som kidnappades för tio år sedan, och kallar in arkeologen och benexperten Ruth Galloway. När Ruth undersöker benen visar det sig, till kriminalkommissarie Harry Nelsons besvikelse, att benen är mer än tusen år gamla.Ända sedan Lucy kidnappades har Nelson fått mystiska brev som innehåller referenser till rituella offer. När ännu en flicka försvinner och Nelson får ett nytt brev ber han Ruth om hjälp med att tolka breven. Samtidigt som Nelson och Ruth närmar sig varandra visar det sig att Ruth svävar i livsfara för att hon hjälper polisen. Jakten på kidnapparen blir en kamp mot klockan för både den försvunna flickan och Ruth själv.”

Det var fantastiskt att återigen möta Ruth, Nelson, Shona, Cathbad m.fl. i den allra första boken. Under läsningen märkte jag att jag har glömt hur allt började och det är intressant att lära känna alla på nytt, särskilt som jag vet vad som kommer att hända i framtiden.

I den här första delen är det mycket arkeologi och det är ju en av orsakerna till att jag ens påbörjade serien en gång i tiden. Det här är inte en klassisk deckare. Det handlar mycket mer om relationer och historia och jag känner att jag lär mig något under tiden jag läser. Jag älskar det ofta dramatiska landskapet och miljöbeskrivningarna, särskilt de storslagna saltängarna där Ruth bor.

Jag har verkligen dragit mig för att läsa de två sista delarna i serien eftersom jag inte vill ta farväl av serien. Nu känner jag mig mer redo genom det här projektet med omläsningen. Jag hade faktiskt äran att träffa (och krama!) Elly Griffiths på förra årets bokmässa och det var definitivt en höjdpunkt. Då fick jag chans att berätta för henne hur mycket jag älskar den här serien. ❤️

Syd av Katarina Ekstedt och Anna Winberg Sääf

Det här är den spännande uppföljaren till Nord. Den här var faktiskt snäppet bättre än Nord – mer krypande spänning och med den där ständiga obehagskänslan av att kanske vara iakttagen.

”Efter den mardrömslika upplevelsen som kockassistent på den världsberömda stjärnkrogen NORD i de jämtländska fjällen har Alex och Sofi äntligen lyckats starta ett nytt liv. Med restaurangägaren Alice Duwals hot bakom sig fokuserar de nu på att starta upp en bistro på Öland. Trots Ölands fantastiska läge med bra tillgång till lokalproducerade råvaror visar det sig snart att det är hårt arbete att driva egen restaurang. Inte minst då det uppdagas hemligheter som riskerar att ödelägga allt.

Samtidigt kan inte Alex släppa oron över att Alice ska komma ut ur mediaskuggan och återvända inbillar han sig eller finns det skäl att oroa sig?”

Precis som i förra boken får man följa med i kulisserna bakom ett restaurangkök och hur det fungerar. Det är alltifrån beställningar och bokningar till sammansättning av smaker och menyer och jag tycker det är väldigt intressant att få följa, trots att jag inte egentligen har matlagning som intresse.

Den här boken är ju en uppföljare och jag tycker man bör läsa Nord först eftersom det ger en större förståelse för varför karaktärerna är så rädda för Alice och vad hon är kapabel till. Hon är definitivt en obehaglig karaktär. Under hela boken finns en rädsla hos Alex och Sofi för att bli hittade och som läsare känner man verkligen med dem. Det där ”släckte inte jag i köket?” och ”la jag verkligen klockan där?” får mig som läsare att få rysningar.

Jag har fått förhandsläsa den här boken och jag sträckläste verkligen för att få veta hur det skulle gå. Det här var spännande och bladvändande läsning och jag hoppas det kommer fler delar i serien.

Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid

Jag verkligen kastade mig över den här boken när jag fick hem den. Så nyfiken på att läsa efter alla hyllningar jag hade läst.

”Fyra framgångsrika syskon ska hålla århundradets fest, men inom loppet av ett dygn kommer deras liv att ha förändrats för alltid.

Malibu, augusti 1983. Nina är fotomodell, Jay känd surfare och Hud framgånsgrik fotograf, medan lillasyster Kit mest bara är kaxig och vacker. Kändissyskonen Rivas sommarfest är årets händelse och förväntningarna är skyhöga när Nina öppnar dörrarna till sitt hem.

Men Nina som just blivit övergiven av sin tennisstjärna till make ser inte fram emot festen. Jay däremot räknar minuterna tills att en viss kvinlig gäst ska komma och Kit, som sitter på idel hemligheter har bjudit in någon som de andra inte hade väntat sig.”

Boken började lite rörigt och jag hade först svårt att komma in i den. Boken är uppdelad i två delar. I den nutida delen ska fyra numera vuxna syskon hålla i en årlig jättefest i ena systerns hus i Malibu. I dåtid får vi först följa syskonens föräldrar, hur de träffas och blir kära och så småningom får barn och hur deras uppväxt blir. Vi får möta en minst sagt dysfunktionell familj där svek och stora drömmar är ledord.

Efter den något röriga inledningen är jag helt fast i boken och blir så berörd av syskonens historia. Så många svek, så mycket kämpande under deras uppväxt. Jag blir helt uppslukad av deras berättelse. Det är väldigt stark läsning.

Mot slutet har vi kommit fram till nutiden, syskonen är vuxna och fokus är den stora festen i Malibu. Där blir läsningen återigen rörig och jag har svårt att hålla intresset uppe. Det kommer in en massa nya bikaraktärer och jag hänger inte med vem som är vem eller vad deras syfte är. Jag tycker att berättelsen tappar tråden helt.

Sammanfattningsvis tyckte jag mest om den dåtida historian som verkligen berörde mig. Jag hade velat få stanna kvar längre i syskonens uppväxt, få veta mer och följa dem ännu mer. Den nutida historian förstod jag mig inte riktigt på.

Jag är som sagt lite tudelad till den här boken, men jag vill definitivt läsa mer av författaren och då främst hennes Evelyn Hugos sju äkta män.

Kvällskurs i italienska av Lucy Diamond

Den här boken tyckte jag om. Det är det första jag läser av Lucy Diamond, och jag inser att jag måste läsa mer av henne.

”Anna är på jakt efter sina rötter – främst efter sin okände pappa, som själv var italienare. Catherine känner sig vilsen efter att hennes man lämnat henne för en annan, och hon behöver en nystart. Sophie är kursens lärare, men hennes hjärta längtar bort från England – hon vill till Sorrento.

Medan kvinnorna lär sig italienska lär de även känna varandra, och på kursen uppstår både vänskap och kärlek. Hemligheter avslöjas, och stora beslut ska fattas …”

Det jag gillade mest med boken är att den innehöll så mycket humor. Det var en positiv överraskning. Jag tycker det är alldeles för få böcker som innehåller just humor, eller är det jag som läser fel sorts böcker. Hur som helst, det var skönt att få skratta och glädjas tillsammans med dessa kvinnor en stund.

Men även om boken innehåller en hel del humor bjuder den också på både svärta och sorg. Det är livsomvälvande händelser, nystarter, hemligheter som avslöjas och nyfunnen vänskap. Allt kryddat med italienska ord och uttryck samt italiensk mat. Det är mycket underhållande och mysig läsning och precis vad jag ville läsa nu. Och jag inser att det var alldeles för länge sen jag var i Italien. Det är snudd på omöjligt att läsa denna utan att bli sugen på en resa dit.

Perfekt sommarläsning i hängmattan.

Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand

Åh, att läsa en bok av Caroline Säfstrand. Ren njutning. Hon levererar alltid på topp.

”Ulrica bestämmer sig för att tillbringa två sommarveckor på den idylliska ön Ven, platsen som alltid rört upp så starka känslor hos hennes mor. Med sig har hon ett gammalt vykort som hon vet kopplar ihop henne med en mörk historia på ön, nu vill hon förstå hur. Mitt emot Ulricas stuga bor Bea, vars liv helt har stannat upp. När hon på radion hör en forskare prata om att alla människor bär på tretton hemligheter, fem så hemliga att vi aldrig berättar dem för någon, undrar hon över turisten på andra sidan vägen. Är hon verkligen här för naturens skull? För båda kvinnorna har livet nyligen skakats om, men en röst från det förflutna kanske kan leda dem in på nya vägar.”

I den här boken återvänder hon till Ven som skådeplats, en ö som bjuder på både dramatiska vyer och lockande dofter. Här får ön dessutom ytterligare en dimension då den har varit förbjudet område för huvudpersonen i hela hennes liv. Nyfikenhet och en längtan efter svar för henne dit, trots förbudet från mamman.

Det är så mycket jag gillar med den här boken. Miljöbeskrivningarna är som alltid fantastiska. Det känns som om jag är där på Ven, cyklar bredvid Ulrica, sitter i köket hos Bea, fikar under trädet på Lucys café. Karaktärerna känns så verkliga att jag är övertygad om att jag skulle möta dem om jag tog båten över. Jag gillar också att det handlar om att söka sin släkt eftersom jag själv började släktforska nu i våras. Det är så intressant det där med ens rötter, varifrån man kom och hur livet var då.

Jag läste den här boken så långsamt jag bara kunde och det är en bok som lämpar sig väl för just den sortens läsning. Det är en ganska sorglig och känslosam berättelse där det förflutna långsamt visar sig. Flera av karaktärerna är dessutom fast i det förflutna och behöver en liten knuff för att ta sig vidare.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och jag känner att jag måste besöka Ven någon gång. På fotot ser man Ven där borta i horisonten och jag kände mig lite som Ulrica i boken – ön låg där och hägrade men jag kunde inte ta mig dit. Men någon gång! Och eftersom det här är första delen i en blivande serie tänker jag att kanske nästa bok tar mig dit.

Läs! Och missa inte Caroline Säfstrands idigare böcker.