Den här boken har blivit väldigt hyllad och omtyckt av många, och jag lånade hem den full av förväntan. Vi tyckte väldigt mycket om hennes bok Gropen.
Men tyvärr gick inte den här boken alls hemma hos något av mina barn. Först läste jag den för 5,5-åringen som tyckte människorna såg konstiga ut och han förstod inte alls vad den handlade om. Jag försökte diskutera den med honom, men han ville inte alls. Så då bad jag dottern, 9,5 år, läsa den. Hon är en van och stark läsare som även gillar att diskutera vad hon har läst. Men när hon hade läst den här tittade hon på mig och såg helt frågande ut. Och när jag förklarade tanken med boken såg hon fortfarande lika frågande ut. Hon varken förstod eller gillade den.
Som vuxen både förstår och gillar jag den, men jag vill ju framför allt att mina barn ska gilla böckerna vi läser. Boken handlar om hur vi människor säger att vi älskar naturen men samtidigt gör allt vi kan för att tämja den. Naturen får bara vara lagom. Det är jobbigt när vi måste kratta upp alla löv, när det är för varmt, när det är för kallt, när det är för mycket snö. Lagom är bäst. Det är en knäpp på näsan åt oss människor som kan styra så mycket, men inte naturen.
Vi är en naturälskande familj som spenderar en hel del tid i vår granne skogen. Det här borde varit en passande bok för oss, men den funkade som sagt inte alls. Så är det ju ibland med böcker – vi tycker olika.
*malins bokblogg* 