Fem frågor kräver fem svar

Jag blev utmanad av Lotten för ett tag sedan, och här kommer nu mina svar:

Vem inspirerade dig/uppmuntrade dig att börja blogga?

Jag började följa dåvarande Husmusen, numera Trendenser när hon började blogga 2005. Där någonstans började mina fingrar klia och jag började blogga själv, fast inte med böcker till en början. Först var det inredning, men där fick jag lite prestationsångest och lade ganska snart ner. Jag antar att det var i samma veva några av oss lärare började använda Lunarstorm, och där fanns en slags dagbok som jag började skriva. Det var så himlans roligt så jag bestämde mig för att i stället starta en ny blogg, så i mars 2007 startade jag den här bloggen. Den var till en början en personlig blogg om lite allt möjligt, men så började jag skriva lite om böcker och det växte så mycket att jag till slut delade upp bloggen i två delar. Böckerna fick bo kvar på den här sidan och allt det personliga, med fotograferandet, fick flytta till en annan blogg.

Hur väljer du ämnen att blogga om?

Tja, här är ju allt om böcker så… Till att börja med skrev jag mest bara recensioner, men så småningom har jag börjat skriva lite allt möjligt om just böcker. Hur jag väljer? Det gör jag inte. Jag skriver det som poppar upp i huvudet för stunden. Böckerna jag skriver om har jag nästan uteslutande fått nys om på andra bokbloggar. Jag är ruskigt dålig på att hålla koll på vilka nya böcker som är på g. Däremot har jag ju som specialintresse att läsa böcker om träning och hälsa, så när det gäller just de böckerna försöker jag själv kolla upp vad som finns och vad som kan vara intressant för mig att läsa.

Vad vet de flesta inte om dig?

Det beror på om man menar ”de flesta” som i bloggläsare eller som i folk i min närhet? Jag är inte särskilt öppen med att jag bloggar och det är först det senaste året jag har börjat ta mod till mig och faktiskt berätta för folk att jag bokbloggar. Det har varit rätt skönt att få ha det lite hemligt, slippa prestationsångest. Jag har flera gånger fått höra att jag är så himla hemlig av mig, så jag antar att en del tycker att det finns mycket de inte vet om mig. Jag är rätt blyg, även om jag tydligen inte uppfattas som det. Men jag avskyr att prata inför folk, i vissa sammanhang ska jag tillägga. Jag säger aldrig något i större grupper med kollegor t.ex. Det tycker jag är skitläskigt rent ut sagt. Jag ska tydligen ställa mig upp inför alla kollegor på måndag och prata om biblioteket och jag får ångest och ont i magen bara jag tänker på det. Usch… Jag tycker inte om att vara i centrum och få all uppmärksamhet. Däremot har jag inga problem med att sätta på mig en mikrofon och leda Body Pump inför en grupp, eller prata inför en skolklass eller så. Konstigt det där egentligen. Jag vet inte själv var gränsen går.

Vilka tre ord beskriver din stil bäst?

Stil som i bloggande eller stil som klädstil eller vad? Jag kör med klädstil för det är lättare. Jag har alltid kjol eller klänning, och jag är uppriktigt glad över att vi har dress code på jobbet. Jag gillar inte jeans, eller ens byxor. Den enda gången jag gillar byxor är när jag har träningskläder på mig. I övrigt gillar jag smycken, även om jag numera har mindre (storleksmässigt) örhängen är tidigare. Färgmässigt är turkos en stor favorit, även rosa. Fast av någon anledning har jag köpt en massa svara kläder den senaste tiden. De flesta på jobbet går omkring med kavaj, men jag föredrar lite snyggare koftor. Jag har svårt att hitta kavajer som passar mig då jag tydligen har för muskulösa axlar. Jag har spräckt en hel del kavajer, och jackor. 🙂

Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?

Nu sitter jag ju inte och bloggar flera timmar om dagen så… På fritiden vill jag umgås med min familj först och främst. Gärna hitta på utflykter tillsammans. I övrigt tränar jag, antingen på gym eller hemma, eller tar PW:s. Innan fotade jag mycket, men av någon anledning har kameran varit relativt oanvänd i år. Jag hittar ingen lust och kreativitet just nu, men det kanske kommer. Och så vet ni ju redan att jag gillar att läsa.

Jag vet inte vilka som har gjort den här, så jag skickar en allmän uppmaning till er att göra den om ni inte har gjort den. Hojta här så kommer jag och läser!

Fördelen med vab

Jag har varit hemma med sjuk dotter hela den här veckan. Jag försöker låta bli att få dåligt samvete över jobbet, att jag inte är där. Första dagen gick det rätt ok, men sedan kom rastlösheten. Det känns som om jag borde göra något, inte bara sitta här hemma och glo på barnfilm.

Så vad göra?

Jag har faktiskt jobbat, i form av att ha läst böcker. Det är ju tur att jag har den där jättehögen med böcker från bibblan liggandes här hemma. Jag har lyckats beta igenom en hel del av dem den här veckan och är nu sugen på att komma tillbaka till bibblan och få tipsa om dem. Det känns skönt att ha fått plöja i alla fall en liten del av bokhögen. På så sätt känns det som om jag har gjort lite av båda mina plikter; tagit hand om sjuk dotter och jobbat.

Och som extra bonus för er har jag äntligen tagit mig i kragen och skrivit en massa recensioner. Det kommer att komma en hel rad av dem varje dag ett tag framöver nu. Eftersom jag har läst så mycket den här veckan blev det ett tag plus minus noll, men målet är att jag ska skriva alla recensioner innan veckans slut.

Så det här med att vabba har också haft sina fördelar. Och så har det varit väldans mysigt att få vara hemma och pussas med dottern. Måhända lite snoriga pussar, men mysiga ändå.

För alltid… av Ingelin Angerborn

för alltidBoken Rum 213 är en av de mest populära böckerna på biblioteket där jag jobbar. Eleverna lånar t.o.m. om den och läser den flera gånger. Eftersom jag inte fått chansen att norpa den än tog jag i stället hem en annan bok av samma författare; För alltid… Eleverna frågar ofta efter lite läskiga böcker och jag ville kolla om den här kunde vara något att rekommendera.

Nora ska fylla 13 år det här sommarlovet. Hennes mamma ska vara borta hela sommaren och därför ska Nora bo ho hos mammas vän Vanja som bor i ett hus på landet. Hon tycker om Vanja och ser fram emot att få umgås med henne, men kommer samtidigt att sakna pojkvännen Sebastian och de andra kompisarna. När hon kommer fram skämtar Vanja om att det spökar i huset, och ganska snart inser Nora att det kanske inte alls är ett skämt. Hon vaknar av konstiga ljud, musik som spelas och hon känner sig iakttagen. Dessutom får hon mystiska sms från ett okänt nummer, från någon som säger sig sakna henne. I byn där de bor finns ett grått gammalt hus som drar till sig Noras uppmärksamhet. Utan att ens ha varit inne i huset kan hon beskriva precis hur det ser ut därinne. Hon dras mot huset och något eller någon vill hon ska gå in i det och försöker locka henne dit.

Sådana här böcker gör att nackhåren reser sig, det ska jag erkänna. Jag måste läsa ut på en gång för att få svar och kunna lägga undan alla tankar. För det är riktigt kuslig läsning ibland. Spöken och konstiga ljud och sms och allt vad det är. Jag gillar den typen av skräck, och det är precis lagom dos i den här boken. Det är definitivt en bok att tipsa om när någon frågar efter en lite läskig bok.

Det är lättläst utan att bli barnsligt, och jag gillar att den där lite övernaturliga tonen håller i sig hela boken igenom. Jag tycker inte om när det hintas om övernaturligt en hel bok igenom för att i slutet få helt realistiska förklaringar. Det får gärna fortsätta vara lite mystiskt, oförklarligt. Och jag gillar slutet, jag måste bara säga det. Jag tokgillar det. De sista raderna ger boken en liten twist.

Som sagt, en bok att tipsa om när läskigt/lite skrämmande efterfrågas. Passar dessutom bra om man är lite läsovan eftersom den är så pass kort och lättläst. Nu hoppas jag att Rum 213 snart kommer in på bibblan så att jag kan få läsa även den.

Musselstranden av Marie Hermanson

musselstrandenSom ni kanske kommer ihåg fick ni tipsa om era favoritböcker i en tävling. Jag fick en riktigt härlig lista med tips som jag ska beta av allt eftersom. Ett av tipsen kom från min f.d. kollega och det var just den här boken. Eftersom jag har fått för mig att vi har ganska lika smak blev det också just hennes tips som jag tog mig an först. Och ja, säger jag bara. Det här är verkligen en fantastisk bok!

Boken skildrar två olika berättelser som så småningom väver in i varandra. Vi får bakgrunden till det som inträffar och förstår ganska snart vart berättelsen är på väg. Huvudpersonen är 4-åriga Maja. Hon adopteras från Indien till en familj med äldre syskon. Det tar inte lång tid förrän familjen inser att Maja har svårt med relationer, att hon inte vill ha närhet och är stum. Hon lever i sin egen lilla värld. En natt får hon följa med sina äldre syskon ut och campa på en ö, men på morgonen är hon försvunnen. Sex veckor senare återfinns hon en bit därifrån, långt uppe på en svårtillgänglig klippa. Eftersom hon inte pratar får man aldrig veta vad som har hänt, var hon har varit. Många år senare återvänder Ulrika, en vän till familjen, till platsen och gör ett märkligt fynd som kanske kan förklara vad som hände Maja under de där veckorna.

Samtidigt som vi får följa Maja och hennes familj, samt Ulrika, får vi också följa Kristina. Hon bor ensam i en liten stuga inte långt därifrån och hon samlar på udda föremål som hon bygger konstverk av. Hennes historia är inte tillgänglig för många, men tack vare Ulrikas fynd kommer även hennes sanning fram.

Det är en helt fantastisk historia som byggs upp och jag kan förstå att den här boken nämns som favoritbok. Jag kan bara hålla med. Det är en riktig pärla som jag är tacksam över att ha hittat och få läsa, och jag kan varmt rekommendera den vidare. Berättelsen, karaktärerna och sättet allt skildras på bildar gemensamt det jag gillar med boken.

Visst är det härligt när man hittar äldre böcker man gillar? Det är så lätt att stirra sig blind på nykomlingarna och glömma bort alla de pärlor som har några år på nacken. De skildras ju oftast inte någonstans. Det är när man blir tipsad, när någon rekommenderar eller nämner ordet favoritbok som de uppmärksammans igen. Och det är alltid lika extra speciellt att ta sig an en bok som någon benämner favoritbok. Det är lite av ett förtroende.

Jag är nyfiken på att läsa mer av Marie Hermanson. Tyvärr tror jag att hennes Svampkungens son blev utgallrad när jag rensade böcker inför flytten. Det var mammas bok som jag ärvt, och jag fick för mig att den inte skulle passa mig. Där ser man vad fördomar kan påverka ens val i helt fel riktning. Om jag hittar boken i någon av flyttlådorna lovar jag att ge den bättre uppskattning.

Tack för tipset Johanna!

Ingen du känner av Christina Wahldén

ingenChristina Wahldén är känd för att skriva böcker som berör. Lättlästa, tankeväckande och med alltid aktuella ämnen som passar både tonåringar och vuxna.

I den här boken möter vi Fatma som precis slutat nian. Hon ska åka till Turkiet med sin familj och under tiden de är borta ska hennes bästa vän Aida passar lillasysterns kanin. Aida är rädd för att Fatma inte ska komma tillbaka, att hon ska bli bortgift precis som en del andra vänner de sett åka iväg och sedan inte kommit tillbaka. Men Fatma bara skrattar åt henne, för hennes familj är inte sådan. Det skulle inte kunna hända henne. Väl i Turkiet blir hon ganska omedelbart misstänksam och det visar sig att Aida haft rätt. Familjen återvänder till Sverige utan Fatma som blivit bortgift med en mycket äldre man och som nu befinner sig i ett hus tillsammans med honom och hans familj. Hon är ensam, rädd och arg. Till sin hjälp har hon sin medsmugglade mobiltelefon, men huset saknar el och batterierna kommer snart att dö. I Sverige får Aida veta vad som hänt och försöker hjälpa Fatma utifrån den lilla information hon har.

Det här är en klart uppskakande historia och det är svårt att inte bli berörd. Boken har fått kritik för att vara väldigt svartvit – att alla i Sverige är snälla och alla i Turkiet elaka. Eftersom boken skildras ur de båda tjejernas perspektiv tänker jag att det måste bli så. Fatma är helt utelämnad åt sitt öde och träffar inte en enda vänlig människa i Turkiet. Hon blir misshandlad och våldtagen av sin man, och ingen av de andra i huset hjälper henne. Det är svårt att få annat än en svart bild av landet och människorna när hon inte har någon ljuspunkt där. Hennes ljus finns i kompisen i Sverige som söker hjälp hos myndigheterna för att hjälpa Fatma hem. Fatmas familj berättar inte vad som har hänt. Det är endast tack vare den gömda mobilen Fatma lyckas meddela Aida vad som har hänt.Och Aida visar sig vara den bästa vän man kan ha.

Jag är tacksam över att berättelsen inte går på djupet när det gäller de våldsamma delarna. Som läsare förstår vi vad som händer men får inte bevittna det i detalj. Hade den gjort det hade jag nog inte kunnat läsa ut den. Nu går det i alla fall att värja sig mot det som händer, även om det är tillräckligt för att man ska må illa.

En klart läsvärd och mycket tankeväckande bok. Den riktar sig mot ungdomar, men som vanligt tycker jag att en vuxen också kan läsa den och ta till sig innehållet. Rekommenderas!

Läs mer om boken här.

Tipshjälp

Jag har redan märkt att det är två typer av böcker som ofta efterfrågas av eleverna; roliga och skrämmande/läskiga böcker. Rätt diffust frågat i form av ”vet du någon rolig bok?” eller ”vet du någon läskig bok?”. Läskig och rolig är ju väldigt individuellt. Menar de roligt som i haha eller roligt som i underhållande? Och ska det vara läskigt så att håret reser sig i nacken eller så att man inte vågar läsa boken när man är hemma ensam?

Jag har tipsat om några böcker som jag tror och hoppas ska passa, men jag tänkte kolla om det är någon mer som har tips? Gärna tips som passar yngre läsare, högstadiet, mer eller mindre läsvana.

En kasse böcker

Jag tillbringar helgen med att kolla på film och läsa böcker. Det är vad jag kallar en perfekt helg! Jag fick med mig en kasse böcker hem från jobbet i går, som det säkert kommer att bli mycket av framöver. Det är svårt att liksom inte få med böcker hem när man jobbar i ett bibliotek.

Det kommer att vara mycket fokus på ungdomsböcker framöver, mer än vanligt. Jag läste ut en riktigt bra sådan tidigare i dag – recension kommer.

Men nu – dags att välja en ny bok ur högen.

Bokbloggsjerka – om att bli miljonär

Veckans fråga i Bokbloggsjerka är en fråga som min sambo och jag brukar leka med tanken om ibland: Vad skulle du göra om du plötsligt blev fem miljoner kronor rikare?

Och det första jag alltid svarar är – boka en resa till New York. Det är mitt drömresemål nummer 1, men det verkar segt att komma dit. Inte omöjligt, bara segt att få in i planeringen. Att åka dit med 5 miljoner på fickan vore så klart en riktig höjdare. Bo riktigt fint, äta gott, shoppa massor. Japp, det står först på listan.

Efter det? Tja, jag ska erkänna att jag skulle shoppa en del i början. Kläder, ny bil, skor, kanske fler resor. Eller vadå kanske? Klart jag skulle resa! Jag skulle också äntligen kunna åka tillbaka till Australien och hälsa på familj och vänner som bor där.

Jag skulle väldigt gärna vilja lägga pengarna på ett hus, med tanke på vår trångboddhet just nu. Men först måste man ju hitta ett hus man vill ha, och det har vi hittills inte gjort under det här årets letande. Bygga hus? No way, säger jag. Köpa och renovera lite, lite, lite däremot.

Förutom all shopping och spenderande skulle jag också spara så klart. Det hade varit så härligt att kunna lägga undan pengar till dottern, så att hon kunde ha det om (när) hon vill studera i framtiden. Slippa jobbiga studielån – det vore fantastiskt att kunna ge henne den möjligheten.

 

 

Snögloben av Amanda Hellberg

snöglobenAmanda Hellberg är en av mina favoritförfattare. Hon har ett så otroligt träffande och vackert språk. Varje ord bär en betydelse i texten och att läsa hennes böcker är lika delar njutning som skrämmande. Skrämmande eftersom hennes böcker har en ruskig underton av skräck och spänning. Gissa om förväntningarna är höga när hon kommer ut med en ny bok?

Det här är fjärde delen i serien om Maja Grå, och jag har läst alla utom den första som jag har haft svårt att få tag på. Den står definitivt på att-läsa-listan.

I Snögloben möter vi återigen Maja Grå och hennes pojkvän Jack. Hon jobbar numera i polisens speciella insatsstyrka, och hennes uppgift är att genom sina speciella förmågor bidra till information. Gruppen kallas in efter ett grymt mord som skett på Wytham Hall, i närheten av Oxford. Det är earlen som har blivit mördad, under sin egen bröllopsnatt. Både brudparet och gästerna har tillbringat natten på Wytham Hall, och när gruppen anländer har de flesta inte ens hunnit vakna och vet därmed inte vad som har hänt. Mordet har vissa likheter med andra mord som skedde för tjugo år sedan, och när Maja upptäcker att ett av de offren är Jacks bror väljer hon att hålla tyst för att få vara kvar i gruppen. Gruppen har en svår uppgift framför sig och det blir deras roll att nysta upp allt. Dessutom har Jack och Maja problem i sin relation och hon känner sig motarbetad både hemma och på jobbet.

Det här låter som en klassisk deckare och jag skulle vilja säga att det också är det. I de tidigare delarna Döden på en blek häst och Tistelblomman har handlingen varit deckare och skräck i en bra blandning. I den här delen tycker jag att skräckdelen försvinner, och det är oerhört tråkigt. Det är det där kusliga som Amanda Hellberg gör allra bäst och jag vill att hon skrämmer mig så som bara hon kan. Tyvärr blir jag inte det den här gången. Deckaren tar över och Majas förmågor blir inte riktigt så markant framträdande som de brukar. Däremot tycker jag att det hintas om att det kan komma väldigt spännande grejer i framtiden, så jag tar för givet att det kommer fler delar. För visst gör det?

Boken är fortfarande lika välskriven som de andra, men intrycket dras ner något när skräcken och spänningen inte tar lika stor plats. Jag älskar det övernaturliga momentet i hennes böcker och jag önskar att få se mer av det i framtiden. Mer skräck, mer övernaturligt, mer hårresande beskrivningar. Mer av allt! Som sagt, jag förväntar mig en fortsättning och jag ser fram emot att få träffa Maja Grå igen.

Och har du inte läst hennes tidigare böcker så gör det!

Läs mer om boken här.

The Book of Awesome

The_Book_of_AwesomeDen här boken tipsades jag om av en elev. Och vilken härlig bok! The Book of Awesome samlar en massa awesome-moments, t.ex. pefectly toasted toast, when the socks from the dryer all match up perfectly, sleeping in new bedsheets, popping bubble wrap.

Sådant som gör dagen snäppet gladare helt enkelt. Och hur härligt är det inte med en sådan bok?

Bokens författare Neil Pasricha har också kommenterat allt, ibland kort och ibland långt. Alla texter slutar också med ett och samma uttryck – Awesome!

Min personliga favorit är den nedanför. Så har jag tillbringat många timmar i sommar. Ni som följer mig på Instagram vet vad jag menar…

20130904-144822.jpg

Farliga frestelser

20130903-205722.jpg

Jag har redan insett att det här med att jobba på bibliotek kommer att innebära vissa problem. Det är farligt med alla frestelser jag möts av varje dag. Alla dessa nya böcker som jag har köpt in och helst vill smuggla med mig hem och läsa innan eleverna tar dem.

I dag lade jag undan en bok som jag vet är poppis, men som jag inte har läst själv – Barn 312 Edit: Rum 213 (min trötta hjärna förväxlade visst titlarna…). En rätt tunn bok som jag tänkte att jag kunde läsa under mina pauser. Men så tog det bara en timme innan en av mina egna elever kom och frågade efter just den. Det var bara att ge den till henne och se glad ut. Dessutom avslöjade hon att hon redan läst den, men ville läsa igen eftersom den är så bra. Och det gjorde mig ju bara ännu mer nyfiken på den! Så fort den kommer in i igen ska jag minsann sno den och snabbläsa den.

Och apropå de nya böckerna jag har köpt in så har de bok för bok försvunnit från stället med boktips. Så i dag fick jag fylla på det där stället med mina egna personliga favoriter bland de äldre böckerna. Och jag kan inte låta bli att tycka att det är roligt när elever lånar just de böckerna.

Annat som är roligt med att jobba på bibliotek:
Att tipsa om bra böcker
Att prata böcker med elever
Att hänga på Bokus och leta efter böcker som elever frågar efter
Att prata med härliga elever om allt mellan himmel och jord

Kort sagt – det är himlans roligt att jobba på bibliotek. Och ja, jag kommer nog att tjata om det rätt mycket under det här året.

Psst… På fotot ser ni en av de böcker som har fått följa med hem från bibblan.

Alltid du av Pernilla Alm

20130901-202950.jpg

När jag slog igen den här boken mådde jag dåligt. Jag blev så påverkad av slutet, så där att man får ont i magen av obehag. För i den här boken är det en familj, eller snarare två, som far illa och sådant har jag svårt att läsa om. Jag fixar inte det. Med det inte sagt att det är en dålig bok. Det är bara inte en bok för mig.

När Caroline träffar sin gamla ungdomskärlek Adam blir hon omedelbart påverkad. De börjar träffas som vänner tillsammans med sina barn och hon försöker inbilla sig att de är bara just vänner. När Adam och hans fru erbjuder henne ett intressant jobb tackar hon ja och därmed träffar hon honom ännu mer. Det leder till slut till att de inte kan motstå varandra och inleder ett slags förhållande bakom ryggen på sina familjer.

Som sagt, jag gillar inte slutet. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men absolut inte det som händer i alla fall. Jag ska inte avslöja vad som händer, men det påverkar hela mitt omdöme om boken. Slutet berörde mig starkt och jag var uppriktigt ledsen och arg efter läsningen. Jag är löjligt känslig när det gäller att läsa om barn som far illa, och skilsmässobarnet i mig skriker högt av den här boken.Jag tycker uppriktigt illa om Caroline som jag tycker är självupptagen och utseendefixerad. Det är helt ofattbart hur hon kan leka med elden som hon gör. Berättelsen är främst skildrad ur hennes perspektiv och det är svårt att få grepp om vad Adam egentligen menar och hur han är som person. Därför blir det också henne jag dömer.

Jag vet inte vad jag tycker om boken mer än att Caroline är så osympatisk. Det är nog där problemet ligger. Det är svårt att tycka om en bok när man tycker så illa om huvudpersonen. Och allt efter det går liksom i samma riktning. Så nej, tyvärr.

Om läsning från A-ö

En rolig lista som jag hittade hos Lotten, som hittade den hos Boktycke.

Author you’ve read the most books from:
Jag antar att det är Dean Koontz. Han har skrivit en mängd böcker och jag hade dille på honom ett tag så jag har läst minst 25 av hans böcker, kanske fler.

Best Sequel Ever:
Eftersom jag är lite inne i Ruth Galloways värld (av Elly Griffiths) så vill jag nämna del 4 och 5 i den serien. Eller kanske Katerina Janouchs serie om Cecilia Lund? Där funkar vilken del som helst.

Currently Reading:
Fredrik Backmans allra senaste bok påbörjades precis.

Drink of Choice While Reading:
Vatten eller kaffe.

E-reader or Physical Book?
Jag har fått upp ögonen för e-böcker och har läst väldigt många sådana i år. De är att föredra när jag reser, för att det är enklare att ta med. Däremot föredrar jag fysisk bok när jag är trött och vill sjunka ner djupt i soffkuddarna. Får man svara båda?

Fictional Character You Probably Would Have Actually Dated In High School:
Oj vad svårt. Jag gillade rätt så vanliga, snälla killar. Jag tror att någon av killarna i Johanna Lindbäcks böcker hade passat mig ganska bra, kanske John?

Glad You Gave This Book A Chance:
Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger.

Hidden Gem Book:
Just det där med hidden gör det lite svårt, men jag vill nog svara samma som på förra.

Important Moment in your Reading Life:
Jag skulle nog vilja säga övergången till mer ”vuxna” böcker. När jag fick upp ögonen för mammas bokhylla öppnades mina läsögon och jag insåg vilka otroliga skatter det fanns att hämta i böckernas värld.

Just Finished:
Jag skäms nästan över att erkänna att jag inte minns vilken bok det var jag läste ut senast…

Kinds of Books You Won’t Read:
Alltför blodiga och våldsamma böcker går bort, t.ex. deckare/skräck,

Longest Book You’ve Read:
Hmmm… Vet inte riktigt. Någon av Harry Potter-böckerna är ju 1000 sidor, Shantaram är väl också däromkring.

Major book hangover because of:
Det där händer ofta, direkt efter fina skildringar som går in under huden. John Greens Förr eller senare exploderar jag är en sådan.

Number of Bookcases You Own:
Med tre personer i en tvåa på 68 kvm blir det inte många bokhyllor… Vi har klämt in två höga och en låg Billy, men där är bara de olästa eller allra senaste böckerna. Resten är magasinerade tills vi hittar drömhuset.

One Book You Have Read Multiple Times:
Jag är inte mycket för omläsning, men när jag var yngre plöjde jag hästböckerna om och om igen. Kanske Pysen-böckerna av Marie-Louise Rudolfsson?

Preferred Place To Read:
På sommaren utomhus. Andra årstider i soffan eller fåtöljen.

Quote that inspires you/gives you all the feels from a book you’ve read:
Förr samlade jag på quotes från böcker, men numera ids jag inte skriva ner dem.

Reading Regret:
Inget numera. Jag lägger inte tid på böcker jag inte gillar. Numera släpper jag dem i stället för att tvinga mig igenom.

Series You Started And Need To Finish (all books are out in series):
Jag tror inte att jag har någon sådan.

Three of your All-Time Favorite Books:
Hmm. Det där är alltid svårt. Jane Austens Pride and Prejudice nämner jag alltid. Dean Koontzs Väktare likaså. En tredje? Måste nog fundera lite på det.

Unapologetic Fangirl For:
Mr Darcy. Alltid Mr Darcy…

Very Excited For This Release More Than All The Others:
Ja, det måste ju bara bli den här – Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman. (som jag läser just nu)

Worst Bookish Habit:
Det ständiga inflödet av nya böcker. Jag lånar mest, som tur är. Dessa ständiga högar av olästa böcker. Eller att paddan alltid fylls med nya böcker utan att jag har hunnit läsa de som redan finns där.

X Marks The Spot: Start at the top left of your shelf and pick the 27th book:
Charlotte Perrellis Kan jag kan du.

Your latest book purchase:
Sofi Fahrmans Elsas hemlighet som jag hittade på rea för en tia. Jag har läst och gillat de två första delarna i serien och måste ju så klart läsa den här sista också.

ZZZ-snatcher book (last book that kept you up WAY late):
Jag minns att jag satt uppe, helt oförmögen att släppa texten, när jag läste John Greens Förr eller senare exploderar jag.

Ålder då du lärde dig att läsa:
Tråkigt nog vet jag inte det. Jag vet att jag kunde läsa när jag gick på lekis vid 6 års ålder, men hur långt innan dess jag kunde har jag ingen aning om. Och jag har ingen att fråga om det heller.

Äldsta boken du har läst (i originalutgivningsår):
Jag vet inte, men antar att Homeros Iliaden är en av dem i alla fall.

Överst i din olästa bokhög (d.v.s. vilken bok som du inte har läst innan kommer du att läsa härnäst):
Nästa bok blir Maria Nygrens Det fjärde riket.