Bokbloggsjerka – om längtan

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är både lätt och svår: Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu?

Lätt för att det ju borde vara enkelt att bara namnge någon eller några böcker man längtar lite extra efter. Svårt för att min hjärna är smått överhettad och inte riktigt kan sortera information och tankar som finns där.

Men en bok längtar jag i alla fall lite extra över att få sjunka ner och läsa i helgen; Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. Förväntningarna är höga (skyhöga…) och jag längtar efter att få logga ut, gå hem och sjunka ner i soffan med den här boken.

En annan bok som jag kanske inte längtar efter men ser fram emot att läsa är Maria Nygrens Fjärde riket. Den ska jag också försöka påbörja (och avsluta?) i helgen.

Senare i höst? Ingen aning. Jag lever dag för dag just nu och orkar max planera vad jag ska göra en vecka framåt. Jag kan väl vara sådär flyktig och skriva att jag längtar efter en bokhöst med många härliga bokstunder… Luddigt och bra va?

En orolig grav av Elly Griffiths

en oroligDet här är femte delen i serien om Ruth Galloway, och vad jag vet är det den absolut senaste. Nu väntar vi ivrigt på fler böcker, för den här serien blir bara bättre och bättre för varje bok.

Ruth Galloway, arkeolog och känd benexpert – det vet vi alla vid det här laget. Kommissarie Harry Nelson, kallad Nelson av alla, är så klart även han med. Cathbad, Kate och alla andra vi har lärt känna genom serien återkommer också. I den här boken inleds handlingen med att Ruth får ett brev från sin gamla kurskamrat Dan. Han ber henne om hjälp att undersöka ett skelett han har funnit, ett skelett som man antar är en mycket betydelsefull person. Dan uttrycker rädsla i sitt brev när Ruth får brevet är han död, i en brand som man misstänker är anlagd. Ruth bestämmer sig för att åka till Blackpool och undersöka benen och hon tar med sig Kate och även Cathbad. Men onda krafter vill inte att hon ska undersöka benen och hon får hotfulla sms som hon ignorerar. Hon åker dit ändå och samtidigt befinner sig Nelson där på semester med sin familj, vilket så klart leder till att de ännu en gång blir inblandade i samma rättsfall.

Den här delen, i likhet med den förra Känslan av död, är de två bästa i serien. Jag läste dem direkt efter varandra eftersom förra boken lämnade en mersmak som jag spann vidare på. Och jag blev som sagt inte besviken. I den här boken är det dessutom ännu mer om relationerna karaktärerna emellan. Det är just karaktärerna och deras så olika personligheter som jag har kommit att tycka så mycket om. Att Cathbad har fått ta stor plats i dessa två delar bidrar definitivt till varför jag gillar dem så mycket.

Jag vill egentligen inte analysera boken särskilt mycket, eller ens avslöja handlingen. Jag vill i stället slå ett slag för hela serien. Det är deckare blandat med historia och relationer. En deckare som egentligen inte är en deckare skulle jag vilja säga. Jag som inte alls gillar deckare faller pladask för den här serien. Jag bara älskar det, så enkelt är det. Kanske är det arkeologen i mig som talar. Oavsett vilket är det här en serie som jag varmt rekommenderar alla att läsa. Och om man har fastnat i serien – se till att komma till de här två delarna. De är värda det. De är så himla, himla bra.

Läs! Hela serien – bara läs på.

Läs mer om hela serien här.

Inferno av Dan Brown

20130708-225543.jpgKanske hade jag för höga förväntningar, eller så är det här en typ av litteratur som jag helt enkelt inte gillar längre. Att jag inte tyckte den var särskilt bra kan jag avslöja redan nu.

Vi möter så klart Robert Langdon ännu en gång, fast i den här boken har han råkat ut för minnesförlust och ska med trevande minne ta sig ifrån folk som försöker mörda honom. Till sin hjälp har han läkaren som räddade honom när han vaknade upp på sjukhuset; Sienna. Tillsammans tar de sig igenom främst Florens för att hitta svaren de söker, och hack i häl finns deras förföljare. Minnesförlusten gör allt snäppet svårare då Robert Langdon inte kommer ihåg varför han är i Italien eller folk han har träffat på där under tiden. Eller för den delen – hur fick han minnesförlusten?

Det kan vara det där med minnesförlusten som bidrar till mitt ointresse för handlingen. Själva grejen med honom är just hans expertis. Jag reagerar också med en suck när jag lyckas lista ut vart de ska gå innan de själva gör det. Jag har varit i Florens en gång, för tio år sedan, och jag borde inte kunna lösa problemen innan de kan det. Där försvinner en del av spänningen i boken. Och så där fortsätter det hela boken igenom. Jag gäspar mig igenom boken när jag i stället borde sitta som naglad vid Dan Browns karakteristiska cliff hangers. Men nej. Jag tappar i stället intresset alltmer för varje sida jag läser.

Jag har tyckt om hans andra böcker och jag älskade den spänning som Da VInci-koden bjöd på. Och jag älskar det här med att mixa en fiktiv berättelse i historiska miljöer där jag själv har varit. Jag tycker om att kunna se ställena framför mig och att veta att jag själv har varit där. Det bidrar till känslan för boken. Men i den här boken funkar det inte alls. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag reagerar negativt på flera saker i boken. Den var inte alls så spännande, intressant och blandvändare som jag brukar tycka om hans böcker.

Nope, tyvärr. Den här boken kan jag inte rekommendera. Däremot tyckte min sambo om den, och han läste den före mig. Själv hade jag den liggandes på soffbordet i flera veckor innan jag slutligen tvingade mig att läsa ut den. Det är inget särskilt bra betyg för en bok.

I mitt bibliotek

I dag har jag spenderat min första dag i ”mitt eget” bibliotek, där jag alltså ska jobba det här läsåret. Jag har plastat in och välkomnat nya böcker samt lånat ut en massa böcker till lässugna elever.

Hur kul på en skala?

Jättekul!

Jag har nog fortfarande en romantiserad bild av hur det är att jobba i ett bibliotek och få umgås med böcker hela dagarna. Men vet ni vad? Den bilden ska jag hålla fast vid, för just nu älskar jag mitt jobb. Det känns bra!

Känslan av död av Elly Griffiths

känslanDet här är fjärde delen i den bland bokbloggare så populära serien om arkeologen och benexperten Ruth Galloway, och faktiskt en av de bästa i serien. Det som jag gillar med serien – arkeologin, mystiken och relationerna människor emellan, får verkligen komma till sin rätt här.

Den här gången blir Ruth inblandad mer än vanligt då det är hon som hittar den döda intendenten på Smiths museum. Hon ska medverka vid en kistöppning av en förmodad biskop, men i stället för ett mediabevakat ögonblick blir det i stället ett fall för rättsundersökning. Och där kommer givetvis kommissarie Nelson in i bilden. Efter intendentens död dör dessutom ytterligare en person och Nelson insjuknar i någon konstig åkomma. Kravbrev om att återlämna kranier från aboriginer och aktivister som kommer med direkta hot – vem är det som ligger bakom?

Som sagt, det här är en av de bästa delarna i serien. Det är spännande, underhållande och en precis rätt mängd mystik för att jag ska falla pladask. Det blir sträckläsning på den här boken, och jag hann inte mer än slå igen den förrän jag tog tag i den femte delen i serien.

Det här är deckare som t.o.m. jag gillar. Det är snällt utan att vara mesigt, mystiskt utan att bli konstigt och så lite kärlek på det. Jag gillar karaktärerna. Jag gillar Ruth som känns mänsklig och sådär alldeles lagom vanlig för att man ska tycka om henne. Nelson må vara lite bufflig, men jag gillar hans sätt att reagera på både saker och människor. Och så Cathbad – han växer med böckerna. Han är definitivt en av favoriterna för mig. Inget och ingen rubbar honom, och hans sätt att se på sin omgivning gör att jag gärna själv skulle vilja ha honom som min vän.

Återigen – läs den här serien! Första delen Flickan under jorden är bra, men så dippar serien något i andra och även tredje delen. Tänk då på att det väntar två riktiga godbitar i fjärde och femte delen. Icke att missa!

Läs mer om boken här.

Bokbloggsjerka – om klichéer

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?

Enligt Wikipedia är ”Kliché eller klyscha är ett språkligt uttryck som används för att beskriva något som har använts så mycket att det slitits ut och endast används av slentrian eller vana, att ordens innebörd helt förlorat sitt värde.

Exempel på kliché i film: Att i en situation där en person jagas eller inte har tid att stanna på plats, så startar inte personens transportfordon genast när nyckeln vrids i tändningslåset.”

Mitt svar blir väldigt enkelt – ja, det finns författare som kommer undan med det. Ibland är ju klichéer inte något negativt utan faktiskt en igenkänning som gör att man som läsare känner igen sig och kan relatera till det som händer. Och det viktigaste här är ju att det inte bara finns en massa klichéer, utan att de är en del av en mix. Jag köper beprövade koncept om det finns något annat i boken som sticker ut. Det kan vara språket, karaktärerna eller handlingen i sig. Då gör det inget om det i allt det där finns klichéer som i andra böcker kanske snarare framkallar kräkreflexer.

Det är när klichéerna blir för många, radas upp efter varandra och det inte finns något annat i boken att tycka om som de blir just förhatliga. För min del gäller det ofta i deckar-genren, men det är ju också för att det är en genre som inte funkar för mig. När jag läser romantiska böcker ser jag däremot mellan fingrarna vid klichéer eftersom jag faktiskt vill att de ska finnas där (till viss del). Samma bok som jag då hyllar kan någon annan dissa just för de där klichéerna. Toleransnivån skiljer så klart mellan oss läsare.

Att namnge författare som kommer undan med det är svårt. Jag tror snarare att jag säger att de författare som jag ser som mina favoriter kommer undan med det mesta. Det finns något i deras böcker som tilltalar mig så pass mycket att några grodor här och där snabbt blir förlåtna av mig. Jonathan Tropper är en av dem, Katerina Janouch när det gäller Cecilia Lund-serien, Jane Austen, Linda Olsson, Johanna Lindbäck, Amanda Hellberg. Listan kan göras lång.

Fyndigt

20130817-145707.jpg

Dessa två böcker fyndade jag i dag, för endast 27kr. Rätt ok, eller vad säger ni? Jönköpings Erikshjälpen höll inte samma standard, när det gäller böcker, i jämförelse med Värnamo. Det kommer jag att sakna. Men ok, det var första besöket där och det kanske blir bättre. Jag har blivit van vid att fynda böcker second hand. Det är en mycket speciell känsla det där, när man hittar en bok man velat läsa länge och ser att den kostar kanske en tia. De böcker jag har köpt har varit i nyskick dessutom, så fynd kan det verkligen kallas.

Men behöver jag nya böcker? Alltså, det där med att behöva är ju väldigt relativt. Jag hävdar bestämt att det inte finns något som heter ”för många” böcker. Min sambo håller inte riktigt med. Fast, han har insett att han inte kan vinna den kampen…

Efter all denna shopping (det blev även ett par nya skor, ännu en sak man inte kan ha ”för många” av) ska jag nu ut och powerwalka någon timme. Sen! Sen blir det läslördag för hela slanten.

Jag kommer tillbaka

Det är lite tyst här och det beror på trötthet. Jobbet har börjat igen och jag förstår inte hur jag ska orka jobba heltid igen. Jag är helt slut på kvällarna. Och på morgnarna. Och dagarna. Och helgen som gick ska vi bara inte tala om. Hur i hela friden orkar man att jobba heltid?

Tröstande är i alla fall att jag läser mycket. Väl hemma från jobbet slänger jag mig i soffan med yllefilten om mig (vad kallt det har blivit!) och så ligger jag där och läser tills det är dags att sova. Socialt? Nja, inte så värst. Men så får det vara ett tag framöver. Tills jag förhoppningsvis får lite energi tillbaka.

Så, ett litet hej från mig och en hälsning om att vi ses snart igen. Med en hel drös recensioner att dela med mig av. Till helgen kanske?

Jag kommer tillbaka.

4-timmarskroppen av Timothy Ferriss

4-timmarskroppenDen här boken beskrivs som ”en extremguide till snabb fettförbränning, ökad styrka, maximal prestationsförmåga och bättre sexliv.” Då är det kanske inte så konstigt att den toppar många försäljningslistor?

Timothy Ferriss har genom personliga experiment på sig själv och intervjuer med läkare/experter/forskare tagit reda på vad som funkar och inte funkar. Hans egentliga huvudfråga är hur lite är minsta möjliga för maximalt resultat? Vilka är de minsta förändringarna man behöver göra för att få grymma resultat?

Det är en riktigt härligt nördig bok för en träningsintresserad som jag. En del går helt emot vad man har lärt sig från andra källor, annat är bara något (=rätt mycket) mer extremt. En del saker avråder han från att testa, annat lägger han fram som ”gör så här så får du de här resultaten”. Det är väldigt intressant läsning, och jag slukade boken under semesterresan till Rhodos. Där låg jag vid poolen och läste om träning och mat och längtade hem för att få testa en del av det han skriver. Kanske inte det där med isbad i badkaret dock…

Boken är en rätt salig blandning och han skriver i inledningen att det inte är tänkt att man ska läsa den från pärm till pärm, utan snarare att man ska läsa det område man är intresserad av. Om man vill ha större fettförbränning, bättre uthållning, maximal muskeltillväxt, bättre sexliv, bättre sömn o.s.v. Men jag kunde inte låta bli att svepa hela boken på en gång, för jag blev fast. Och min sambo fick bli bollplank för alla de tankar som dök upp under läsningen. Jag har beordrat honom att läsa den så jag kan ha någon att diskutera den med sedan. För den väcker många tankar och funderingar om kroppen, vad man kan göra med den och hur man ska kunna göra det.

En bok att rekommendera om man är intresserad av någon av de saker som han skriver om. Det är mycket fakta, men om man inte gillar det kan man lätt hoppa över vissa partier. Han skriver väldigt underhållande och personligt, vilket gör att det aldrig känns som att läsa en faktabok. Han ber t.o.m. sin mamma om ursäkt i förordet, för alla experiment han utsatt sig för. Det säger en del om den här boken och en del av innehållet. Läsvärt och rekommenderas! Finns att låna som e-bok också (klick, klick!), vilket jag gjorde. Men så här i efterhand känner jag att det nog är en bok jag vill äga och kunna återkomma till.

Lär mer om den svenska boken här och kolla in hans hemsida där allt finns sammanställt här. Han hänvisar mycket till hemsidan i boken, för vidare info.

Mitt perfekta liv av Magdalena Graaf

mitt perfektaDet här med att låna e-böcker gör att jag ibland klickar hem böcker på måfå. Böcker som jag kanske aldrig hade lånat annars. Smidigheten och snabbheten med dessa enkla klick gör boklånadet så otroligt enkelt. Jag blir mer och mer förtjust i e-bokens värld.

Den här boken klickade jag hem, trots att jag inte läst hennes debut Det ska bli ett sant nöje att döda dig. För mig har Magdalena Graaf länge varit tjejen som tryckte sina nakna bröst mot sin systers på en plansch i en gammal pojkväns pojkrum. Rätt osmakligt, tyckte jag då, och satte därmed en stämpel på både henne och systern. Men. Folk ändrar sig, växer upp och blir (förhoppningsvis) klokare. Och hur mycket jag än påstår att biografier och memoarer inte lockar mig, gillar jag ju faktiskt att läsa om människors liv. Det där resonemanget går helt enkelt inte ihop sig.

Jag läser alldeles för många livsstilsbloggar där bloggaren är framgångsrik, smal, snygg, lycklig och har mycket pengar. Perfektionismen är total. Och det var nog det som lockade med den här boken – att få läsa att det där perfekta kanske faktiskt bara är en yta. Att alla, även den till synes så perfekta, har sin monster och problem i vardagen.

Jag gillar den här boken. Magdalena Graaf visar på humor och bjuder på sig själv och sitt liv. Hon är väldigt öppenhjärtig och jag får en helt annan bild av henne mot vad jag hade där på 90-talet. Och det känns både befriande och roligt att läsa om henne och hennes vardag. Jag tycker att hon har en skön inställning till livet, att allt inte behöver vara så allvarligt och seriöst och perfekt. Inte för att jag gillar att läsa om människors olycka och problem – snarare så att få inblick i andras liv och vardagspussel. En sida vi kanske aldrig visar upp offentligt, men som finns där bakom fasaden. Och det är det som hon vill visa med den här boken.

En underhållande och samtidigt tankeväckande bok, särskilt när hon skriver om sin hjärnblödning. Det var ett avsnitt som verkligen berörde. Jag blir faktiskt sugen på att läsa även hennes andra (första) bok, och om om den finns att låna som e-bok ska jag klicka hem den till paddan på en gång.

Läs mer om boken här.

Tillbaka från solen

Nu är vi hemma igen från vår underbara resa till Rhodos, och vill ni veta mer om den får ni kika in på min andra blogg under de kommande dagarna.

Förutom att bada, sola och äta gott har jag hunnit läsa 3 böcker, samt påbörjat 2. Och jag märkte att det där med e-böcker var smidigast under resan. Så himla skönt att ha ett litet bibliotek att välja bland från paddan. Vilket så klart gjorde att de där hyllvärmarna jag släpade med kom hem olästa… Fast, den ena är faktiskt påbörjad i alla fall. Vi får se när eller om den blir utläst. Jag har just nu rätt många påbörjade böcker här hemma, böcker som bara är sådär men som jag vill läsa ut. Då brukar det bli slalomläsning för att inte tappa läslusten.

Jaha, då var sambons ynka 2 semesterveckor slut medan jag fortfarande har 1,5 vecka kvar. Känns som evighetslång semester det här och jag börjar ärligt talat bli lite rastlös. Särskilt som väderutsikterna är lite sådär för framöver. Det är å andra sidan perfekt skriva-recension-väder. För nu har jag en hel hög oskrivna sådana som jag borde ta itu med omedelbums.

Så, nu är jag tillbaka igen!

Ljuvliga sommar och semester!

20130717-200724.jpg

Vet ni, jag hade ambitionen att skriva varje dag på bloggen under det här året. Men, jag tror jag befriar mig fån det löftet. Mannen är på väg hem efter att ha varit iväg flera dagar och vi har nu 11 dagar gemensam semester att njuta av.

11 dagar är inte mycket…

Jag hade egentligen tänkt vara duktig och skriva alla de recensioner som jag ligger efter med. Men äsch, de kan faktiskt vänta.

Så nu tar jag lite bloggpaus. Minst de där 11 dagarna, kanske något längre. Ha en fin semester hörrni! Och ni läser väl? För det ska jag göra – så mycket jag bara orkar och hinner.

Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald

benjamin_buttonNoveller verkar ha kommit starkt den senaste tiden, och det kan jag mycket väl förstå. Det är så himla skönt att läsa noveller, särskilt när man är mittemellan böcker och vill läsa något kort men ändå givande. När jag upptäckte att man kan låna Novellix noveller som e-bok var det alltså klick, klick som gällde.

Den här novellen har filmatiserats (2008)  med Brad Pitt och den fantastiska Cate Blanchett i huvudrollerna. När jag  såg filmen tyckte jag väldigt mycket om den, mycket tack vare den speciella historia den bjuder på. Då hade jag ingen aning om att den var baserad på en novell. Ganska nyligen såg jag novellen bli recenserad lite här och där och blev då nyfiken på att läsa den själv.

Benjamin Button är huvudperson i den här ganska märkliga historien. Han föds nämligen som en gammal man, och hans far får minst sagt en chock när han får se sin nyfödda son första gången. Mitt bland alla bebisar sitter han där som en 70-årig man, med långt skägg, och pratar med sin far. Det är inte vad han har förväntat sig, och Benjamins liv blir mycket annorlunda. Han går nämligen omvänd väg då han föds som gammal och sedan blir allt yngre, för att sedan sluta livet som en bebis. Det är inget enkelt liv för honom eftersom alla andra i hans omgivning följer åldrandets väg på ”rätt” håll och han får slåss mot många fördomar.

Det är en berättelse som visar på hur vi alltid tar för vana att placera saker och ting (och människor) i särskilda fack. Allt som inte passar in är konstigt och lite skrämmande. Benjamin lyckas bara passa in under korta perioder, då han är i ”rätt” ålder med de han umgås med. Sedan måste han ta sig vidare, vilket för hans del innebär att umgås med allt yngre personer.

Eftersom det är en novell blir det rätt stora skillnader mellan den och filmen, men jag tycker faktiskt att filmen berikar. Särskilt kärlekshistorien blir speciell då de först möts i helt fel ålder för att sedan mötas på vägen så att säga. I novellen är det inte samma kärlekshistoria, och jag saknar faktiskt den eftersom det är den jag bär med mig starkast ifrån filmen.

Det är en mycket intressant och bra novell som visar på att även en kort historia kan vara nog så stark. Det var första gången jag läste något ur Novellix utgivning och det kommer definitivt att bli fler.

Läs mer om Novellix här och om den här novellen här.