Fångad i Marbella av Birgitta Bergin

fångad i marbellaFör ganska exakt ett år sedan läste jag Birgitta Bergins första bok Tre veckor, en bok som jag tyckte om. När den här boken landade i brevlådan lades den därför genast i läsa-snart-högen. Dessutom är boken en fristående fortsättning, och av någon anledning har huvudpersonen Ulli dykt upp i tankarna lite då och då efter förra årets läsning. Att återse henne igen kändes därför som ett trevligt återseende.

Ulli och Peter kämpar på i sitt äktenskap efter vad som hände i förra boken, och betoningen ligger på kämpar. Hon bestämmer sig för att åka iväg på semester tillsammans med väninnan Ingela, något Peter inte riktigt uppskattar. På flygplatsen möter de Ingelas gamla kompis Håkan, som även han ska till Marbella, fast i arbete. På flygplatsen finns också Per som Ulli hade en relation med i förra boken. Trots att hon valde att ta tillbaka Peter finns känslorna fortfarande kvar till Per, och när hon får veta att även han ska till Marbella blir hon lite orolig. Svartsjukan i henne hugger till när han berättar att han ska hälsa på sin flickvän som bor där.

Ulli ser fram emot en semester tillsammans med väninnan, med lata dagar vid poolen och drinkar på kvällen. När de bjuds in till först drinkar och senare middag till Håkan vill hon egentligen tacka nej. Men Ulli framhärdar och vill gå dit, och till Ullis stora förvåning verkar hon dessutom flirta med Håkan. Dagen efter blir de bjudna till honom igen och Ingela tackar återigen ja. Men något står inte rätt till och Ulli börjar oroa sig. Ingela beter sig konstigt, som om hon inte är sig själv. Och så helt plötsligt försvinner Ingela spårlöst och ingen verkar ta Ullis oro på allvar, förutom Per.

Jag läste den här boken när jag låg hemma och var sjuk och det var helt perfekt läsning. Den var spännande, underhållande och riktigt bra sträckläsning. Jag kom på mig själv med att vända sida efter sida bara för att få veta vad som hade hänt med Ingela. När svaren börjar komma rullar berättelsen fram i väldigt högt tempo. Precis som i förra boken blir det snudd på lite väl dramatiskt, men på något sätt funkar det ändå. Hellre så än att det hade varit för mesigt.

Förutom det mer spännande momentet med kidnappning, droghandel och eventuell sexhandel, finns relationerna närvarande. Ulli och Peter, vars äktenskap verkar vara över, och så relationen med Per som definitivt inte är så avslutad som den borde vara. Jag gillar att han kommer tillbaka i den här boken, att deras relation åter kommer upp till ytan.

Precis som i förra boken är språket kort och rappt. I början har jag svårt att ta till mig det, men det växer fram så småningom och passar till berättelsens höga tempo och tvära kast. Det passar dessutom väldigt väl in med Ullis personlighet. Hon brakar fram, säger högt vad hon tänker och är väldigt rakt på sak. Dessutom med en ganska kort stubin och en klar ådra för att ställa till med dramatiska scener.

Precis som förra boken är det här perfekt sommarläsning. Spännande, lättläst och underhållande.

Läs mer om boken här.

Läser just nu

20130505-144418.jpgJag påbörjade The Age of Miracles av Karen Thompson Walker, och det visade sig vara ett lyckokast. Riktigt spännande än så länge. Eller nä, spännande är inte rätt ord – intressant är mer korrekt. Helt klart intressant story som jag ser fram emot att följa.

Och jag kör ett sista race med den engelska månaden i åtanke. Jag kommer inte att kunna nå målet på 5 lästa böcker, men det gör inget. Jag utdelar inget straff till mig själv för det. Jag tror att jag snarare ska förlänga tidsfristen och se till att de 5 böckerna blir lästa, även om det blir på övertid. Min utmaning – mina regler. 🙂 Visst är det bra när man kan göra så?

Och under läsningen av denna slår det mig hur mycket lättare jag har för att läsa på amerikansk engelska än brittisk engelska. Det är något med sättet att uttrycka sig, förutom direkta ord då så klart. Det flyter bättre för mig och därmed blir det också både lättare och går snabbare. Det fanns en anledning till varför jag valde amerikansk dialekt när jag läste engelska vid universitet, det är ju tydligt nu.

 

En utmaning om tegelstenar

För ganska exakt en evighet blev jag utmanad att svara på Tegelstensutmaningen, som har gått runt på alla bokbloggar. Just då var både dottern och jag sjuka och jag orkade inte tänka på utmaningar. Nu har vi kryat på oss, och det är dags att återvända till livet igen. Tyvärr har minnet försvunnit helt av vilka det var som taggade mig, för det var mer än en, så ni får gärna hojta om ni känner er träffade. Och förlåt min glömskhet…

– hitta de fem tjockaste böckerna i din bokhylla som du har läst
– hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-pile (alltså böcker man inte har läst än)

Och jag måste genast börja med att fuska. Alla mina lästa böcker är magasinerade och jag har tyvärr inget tjusigt katalogsystem över ägda böcker. När vi hittar det där drömhuset står det på to-do-listan. Dels att få upp ALLA böcker i tjusiga hyllor, dels att organisera upp dem.

Men tillbaka till utmaningen. Jag väljer att helt enkelt svara utifrån böcker jag har läst, inte vad som finns i hyllan.

  • Harry Potter – jag vet inte vilken som är tjockast av dem, men nog tusan är flera av dem tegelstenar. Och jo, de här böckerna äger jag.
  • Shantaram av Gregory David Roberts. Med 940 sidor kvalar den lätt in här, men det är inte en bok jag äger. Det räckte bra att låna på bibblan.
  • Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones. 660 sidor och även den ett bibliotekslån.
  • Stieg Larsson. Jag klumpar ihop hans böcker eftersom jag inte vet vilken som är tjockast. Jag har alla tre, men har bara läst de två första. Jag har för mig att de är rätt tjocka, i alla fall med mina mått mätt.
  • Jane Eyre av Charlotte Brontë. Nu var det rätt många år sedan jag läste denna briljanta bok, men att den var tjock minns jag.

Och olästa tegelstensböcker i min bokhylla:

  • Rosens namn av Umberto Eco. Ett loppisköp för något år sedan. Den lär nog (tyvärr) bli stående där oläst ett tag. 531 sidor erbjuder den. 
  • In her shoes av Jennifer Weiner. Det här är en hyllvärmare med flera år på nacken. Med sina 521 engelska sidor lär den få fortsätta samla damm ett tag till.

Jag är inte så förtjust i tegelstenar. För min del är en bok helt perfekt när den är ca 300 sidor, gärna något kortare. Kommer de upp i 400 gäller det att de fångar intresset snabbt, och är de längre än så blir det direkt ett motstånd från min sida. Jag gillar nämligen att sträckläsa böcker. Jag gillar inte att ha en bok på gång alltför länge för då hinner jag tappa intresset. Det allra, allra bästa är när jag kan läsa en bok från pärm till pärm under en enda dag. Då är ca 300 sidor lagom, om jag är ledig vill säga.

Nu är det meningen att jag ska skicka utmaningen vidare, men jag tror att de allra flesta redan har gjort den. Om det är någon som har missat den så är det bara att haka på.

Bokbloggsjerka – omläsning

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är kort och gott om vi brukar läsa om böcker.

Mitt svar blir nej. Jag läser aldrig om böcker, om jag inte gör det omedvetet då vill säga. Minnet, ni vet…

Det finns så oerhört många bra, oupptäckta böcker där ute som jag hellre lägger fokus på. Jag har varken tid eller lust att läsa om böcker, hur mycket jag än tyckte om dem första gången. Dessutom är jag rädd för att förstöra mina favoriter vid en omläsning. Man ändrar sig som person, och en bok jag tyckte mycket om för några år sedan kanske inte alls håller måttet i dag. Jag misstänker att en del av mina favoritförfattare var mina favoriter i en viss tid i livet, och att jag bara skulle förstöra mina minnen om jag läste om deras böcker nu. Jag håller dem hellre kärt i minnet och undviker därmed omläsning.

Den enda gången jag skulle kunna tänka mig att läsa om böcker, är om det behövs i t.ex. jobbet. Nu ska jag återigen undervisa i svenska i höst, och då kan jag tänka mig att läsa om böcker som eleverna ska jobba med. För att ha det färskt i minnet, men även för att läsa med ett annat perspektiv.

Jag har läst om en del böcker, men då handlar det oftast om att jag har läst dem på olika språk. I något fall ville jag läsa boken även på svenska för att vara säker på att jag förstod den rätt, i något annat fall ville jag läsa på originalspråk för att se skillnaden. Men det där var några år sedan nu, och jag är inte säker på att jag skulle göra det igen. Kanske. Om jag var ruskigt nyfiken på originalspråket av någon anledning.

Jag tycker att tiden är för knapp som den är. Jag lägger den hellre på nya läsupplevelser än att återuppta gamla sådana.

Två nyheter

Jag har fått hem två nyheter den senaste veckan. Kate Mortons En välbevarad hemlighet och Sofi Oksanens När duvorna försvann. Båda författarna är nya bekantskaper för mig, trots att jag har hört många lovord om dem. När mina bokklubbar erbjöd dessa som månadsböcker kunde jag därför inte motstå. Båda känns dessutom som perfekt sommarläsning, och eftersom min semester närmar sig med stormsteg känns det mycket bra att kunna se fram emot läsning i form av dessa.

Någon som har läst och gillat?

20130524-124514.jpg

Den (sv)engelska månaden

Hmm. Engelsk månad var det ja. Eller hur?

Målet var 5 (minst) lästa böcker på engelska i maj. Jag har läst 2. Prick. Inte ens påbörjat en tredje.

Jag skyller på sjukdomar och därmed ingen lust alls att läsa på engelska. Däremot har jag läst väldigt många på svenska, men det räknas ju liksom inte.

Ok, några dagar kvar i maj. Det  borde ju kunna gå att klara utmaningen, visst? Jag får lägga på ett extra kol nu, och kanske välja de allra tunnaste engelska böckerna.

En iPad mini som läsplatta

ipadmini ipadmini1 ipadmini2 ipadmini3Jag velade i evigheter om vilken läsplatta jag skulle välja. Ingen platta hade alla funktioner jag ville ha. När jag trodde att jag hade bestämt mig för en Sony åkte jag till Elgiganten, där de så klart inte sålde läsplattor, men däremot iPad. Jag hade förkastat tanken på en iPad som läsplatta då jag tyckte att de var för tunga och klumpiga att hålla i. Men så råkade jag få syn på en iPad mini och blev lite smått kär i den. Så lätt och smidig att hålla i. När jag åkte därifrån började jag alltså vela i mitt beslut. Kanske en iPad mini vore något i stället? Så när det kom ett kanonerbjudande slog jag till, eftersom det inte skulle skilja så mycket i pris mellan en Sony och paddan. Dessutom kan man ju använda paddan till annat också. Jag har t.ex. saknat att inte kunna skriva och kolla nätet när jag har rest iväg. En iPad mini får lätt plats i handväskan och är därmed enkel att ta med överallt.

De första två veckorna hade jag dock inget fodral till den, och det var inte så smidigt. Jag fick ont i händerna när jag försökte greppa runt den. Så när jag fick erbjudande om att testa ett fodral från The Snugg tackade jag ja. Nu har jag haft det några veckor och det är stor skillnad mot utan fodral. Det allra bästa med det här fodralet är handtaget på baksidan som är supersmidigt när man ska ligga ner och läsa. Det enda jag saknar där är någon form av fästanordning, typ ett gummiband att sätta runt för att det ska sitta på plats. Det hade varit det allra bästa. I övrigt funkar det fint, och det är lite mockakänsla på vissa ställen, vilket ger ett bra grepp. Jag är också nöjd med att fodralet ger en lite ”lyxigare” känsla. Det är något speciellt med att krypa ner i soffan med min rosa padda och ligga och läsa. Det är egentligen bara ett glas champagne som saknas, för den allra mest ultimata lyxstunden.

Sammanfattningsvis är jag toknöjd med både iPad mini och fodralet till, när det gäller att använda som läsplatta. När det gäller e-böcker lånar jag alla böcker via bibliotek och det är enkelt att ladda ner och använda dem i appen Blue Fire reader. Skulle jag vilja köpa böcker är det ju också enkelt att göra på paddan. Däremot har jag inte testat att läsa utomhus, men jag tror ärligt talat inte att jag ändå skulle använda den utomhus. Jag läser fortfarande en massa pappersböcker, och som strandläsning väljer jag hellre en pocket – för känslans skull.

Populäraste boken

kettlebellsDen här boken är den mest populära på den här bloggen, om man ska se till statistiken i alla fall. Inlägget är faktiskt mitt mest lästa någonsin. Det är otroligt många som söker på boken och hamnar på min recension av den. Och det verkar aldrig ta slut, för det är sökningar nästan varje dag.

Träna med kettlebells av Linus Johansson är boken. En bok som jag faktiskt inte ens äger, men ständigt tänker att jag borde äga. En riktigt bra träningsbok för en lika rolig träningsform. Har ni fortfarande inte testat kettlebells så tycker jag att ni ska göra det. Hur kul som helst!

Önskan

Just nu är jag så himla trött på det här med att vara sjuk. Jag kan det här nu. Det räcker nu tack. I morgon ska jag gå till jobbet med bara ett fungerande öra, hosta och en obeskrivlig trötthet. Och visst, jag är väl bättre nu, men långt ifrån bra.

De där lite mer djuplodande inlägget lär nog dröja ett tag till. I stället skickar jag med er ett visdoms ord (från någon annan) och en önskan om att nästa vecka ska bli en mycket bättre (läs-)vecka.

20130519-194608.jpg

Fågelbarn av Christin Ljungqvist

fågelbarnHennes debut Kaninhjärta var en sådan där bok som jag bara ville läsa. Dels för att omslaget och titeln lockade, men också för alla positiva lovord som östes över den här och var. Men så lånade jag den och fastnade och lämnade tillbaka den oläst. Först tredje gången gillt funkade det, dock efter en lite motig början. Men då älskade jag den i gengäld. Vis av den erfarenheten tog jag tag i Fågelbarn med stor förväntan och iver.

Här möter vi Hanna, som också var en av bikaraktärerna i Kaninhjärta. Men i den här boken är hon huvudperson, och vi får följa henne och hennes familj som består av mamma och pappa och två bröder. Vi får tidigt veta att den ena brodern, Samuel, dog i tidig ålder, och att den andre brodern, Jens, är våldsam och okontrollerad. Med parallella spår från nutid och dåtid rullas den tragiska historien långsamt upp. Vi får veta hur Samuel dog, hur föräldrarna tog det och hur Jens blev alltmer våldsam och beräknande i sina handlingar. Och så Hanna mitt i allt, med sin ”gåva” som inte alltid uppskattas av omgivningen.

Jag gillar den här boken väldigt, väldigt mycket. När jag hade tagit mig igenom den första biten, där det kändes som om jag inte fattade någonting, fastnade jag för både historien och karaktärerna. Det är sträckläsning på hög nivå, när man inte vill eller kan lägga ner boken utan bara vill läsa vidare och få svar på alla frågor.

Den har beskrivits som en blandning mellan thriller, deckare och skräck och det låter kanske konstigt, men det funkar. Alla delar passar ihop och särskilt Hanna som person tar jag till mig. Jag är glad att det är just hon som fick en egen bok att berätta sig historia i, för hon väckte min nyfikenhet i Kaninhjärta. Det är spännande läsning, och ibland lite obehagligt.

Det här är min favorit av de båda böckerna, för att själva historien verkligen biter tag i mig och går in under huden. Samma sak med karaktärerna, och då särskilt Hanna, som känns så otroligt välgjorda och levande.

Ett hett tips är att läsa båda böckerna, så klart. Man behöver inte läsa dem i ordning eftersom de inte bygger på varandra mer än att Hanna råkar vara med i båda. Perfekt läsning i hängmattan när det börjar bli lite mörkt och småläskigt ute.

Läs mer om boken här.

Jag ljuger så bra

stjäla the showJag ljög visst lite i mitt förra inlägg. Jag klarade inte alls en hel dag utan en enda läst rad. I stället hann jag knappt skriva de där raderna förrän jag började fundera på om jag inte skulle ta och läsa något…

Valet föll på Emmy Abrahamsons nya Stjäla the show (som kom i brevlådan i dag), fortsättningen av Augustprisnominerade Only väg is upp som jag läste tidigare i år. Och hittills är det mycket trevligt att återigen få möta Filippa och hennes värld. Sådär fredagsmysigt som bara en viss typ av böcker kan ge.

Första dagen på länge

För första dagen på länge har jag inte läst en enda rad. Mannen är ute i skogen någonstans och dottern ligger och sover och här sitter jag med en hel kväll framför mig. Och det blir nog varken bok eller tidning i dag.

Tror minsann det får bli en kväll framför tv:n. Det var länge sedan.

Kom ihåg att jag faktiskt var på jobbet i dag för första gången på *räknar på fingrarna* 9 dagar. Sådant kan man ju bli trött av…

Smultrongården: livet och smakerna av Eva Eriksson

SmultrongardenDen här boken vann jag när jag var på Stora Bloggdagen i Stockholm. Gissa om jag blev glad för det? Redan omslaget skvallrar ju om att det här är en vacker bok att njuta och inspireras av.

För njutning är det. Boken är sprängfylld med vackra foton av Magdalena Björnsdotter, varvat med recept som är to die for. Om man inte blir sugen på att äta, baka, laga mat eller åka till Smultrongården när man har läst den här – ja, då vet jag inte vad som skulle kunna locka. För det finns en hel massa gott här. Jag blev extremt sugen på att sätta igång och baka med en gång för att få testa om det smakar lika gott som det ser ut. Det kommer garanterat att bli användning av den här bokens recept i sommar.

Boken är upplagd så att den följer årstiderna, och förutom recept finns också text om livet kring Smultrongården. Det är en bok att inspireras av, att följa under året både genom foton och recept. Det är inte bara bakrecept, utan det finns även en hel del mat. Och för min del som har fotografering som hobby, stannar blicken på de stämningsfulla fotona.

Smultrongården är ett café och inredningsbutik i hemmamiljö. Jag har aldrig hört talas om det tidigare, men blir helt klart sugen på ett besök. Om det bara hade legat lite närmare… Det är lite långt bort för min del för att bara åka och ta en fika. Kanske någon gång i framtiden om vägarna bär åt det hållet.

Den här boken skulle jag rekommendera vidare till alla som är intresserade av just att baka och laga mat, men den passar också väldigt fint som presentbok. Som inflyttningspresent, till Mors dag eller födelsedag kanske?

Läs mer om boken här. Och när jag kollade på förlagets sida såg jag att det även kommer en vintrigare variant redan i oktober. Den ska jag komma ihåg att kolla upp senare i höst.

Gissa var?

I dag är det onsdag, så gissa var jag har varit? Om än febrig, hängig och med dimmig blick. Men en liten sväng orkade jag i alla fall, och sedan direkt hem och sova.

20130515-145221.jpg