Det här är verkligen den perfekta bokcirkelboken. Ojojoj, så mycket det finns att diskutera kring denna. En tunn bok med ett mäktigt innehåll som väcker många tankar och känslor kring familjekonstellationer, förväntningar och barndom. Den roll vi får i barndomen – kan vi någonsin släppa den?

Ida har passerat 40 och vill frysa ner ägg för säkerhets skull. När hon åker ut till hennes och systern Marthes gemensamma sommarstuga hamnar hon återigen i besvikelse och fasta roller. Marthe, hennes sambo och hans 6-åriga dotter är redan där och snart kommer även mamman och hennes sambo. Ida är avundsjuk på Marthes roll i familjen. Hon får alltid slippa undan, all medömkan och förståelse medan Ida är den duktiga, skötsamma som alltid ställer upp och aldrig sätter emot. Men nu har hon fått nog.

Boken är skriven så att texten flödar fram i långa meningar när vi följer Idas tankegångar. Allt ses genom hennes ögon och hon är ingen människa man direkt tycker om. Å andra sidan visar återblickar att hon fått stå ut med en hel del. Hon har ofta fått stå tillbaka pga Marthes magproblem och mammans konstanta oro och omsorg för henne. Det hade varit intressant att se Marthes sida av uppväxten – att få veta hur hon har känt sig bredvid sin snygga, duktiga storasyster.

Det handlar verkligen om familjekonstellationer i den här boken. I den här familjen är de fast i sina gamla roller och de pratar aldrig ut. De bara fortsätter som de alltid har gjort. Men det handlar också om viljan att starta en egen familj, att kunna få en relation och barn. Att bli vuxen.

Det är en väldigt intressant, tankeväckande och läsvärd bok. Jag är imponerad över hur författaren på så få sidor får fram ett porträtt av en hel familj under flera års tid. Det är väldigt skickligt porträtterat. Det är inte direkt en bok man njuter av att läsa. Jag får lite lätt ont i hjärtat över Idas beteende och hur de spelar ut varandra. Men som sagt, det är ju det som är själva poängen med den här boken. Det är en bok som stannar kvar i tankarna efter läsningen.