Kategoriarkiv: Böcker

Hipp hipp hurra av Malin Stehn

Publicerad den av
1

Det här är den tredje delen i Malin Stehns fristående serie ”Brott och människor” och den är precis lika bra som tidigare delar. Det här var verkligen måste-läsning för min del. Precis den sortens spänning som jag gillar att läsa.

”Dagen efter sin fyrtioårsfest hittas Sandra Wallin mördad i familjens villa. Misstankarna riktas snart mot hennes make, den tidigare bästsäljande författaren Jack Wallin. Grannar och vänner är i chock. Jack är en sann konstnärssjäl, han skulle aldrig kunna skada någon. Och Sandra var en helt vanlig mamma, hon hade inga fiender. Eller hade hon det?”

Jag gillar upplägget av boken. Den inleds direkt med festen och hennes död, sedan spolas berättelsen tillbaka och vi får följa tiden innan och vad som ledde fram till händelsen. Det är ibland oerhört frustrerande läsning – massa personer som tar det ena dåliga beslutet efter det andra och som trasslar in sig, ljuger, har noll förmåga att kommunicera. Som ett tåg som accelererar i fart och slutligen kraschar. Det går inte att stoppa när det väl har tagit fart.

Det är spännande, underhållande och dramatiskt. Jag är tacksam för den här sortens spänningsroman där relationer och händelser får stå i centrum och där beskrivningar av våld är minimal. Det handlar om helt vanliga människor – familjer och vänner som hamnar i denna tragedi. Som läsare vet vi ju att Sandra blir dödad dagen efter sin 40-årsdag och det gör ont att följa henne och få lära känna henne i berättelsen och samtidigt veta att hon bara är dagar från sin död.

Bokens karaktärer har många funderingar kring pengar, vad man visar upp utåt och vad man inte vill visa upp. Pengar, social status och en snygg fasad är oerhört viktigt för karaktärerna och leder till att man som läsare snart misstänker varenda en av dem som mördare.

Det här är en väldigt fängslande och snyggt skriven psykologisk spänningsroman som verkligen bjöd på sträckläsning. Intressant perspektiv också med en författare som huvudperson och beskrivningar kring hans syn på författarskap och vad som är god litteratur. Kan verkligen varmt rekommendera att läsa! Ännu en fullträff av Malin Stehn.

Mellan himmel och här av Cassandra Brunstedt

Publicerad den av
Svara

Vilken fantastisk läsupplevelse den här boken bjöd på. Jag har njutit, berörts av och älskat varenda sida. Jag hade på känn att det här skulle vara en bok i min smak, men jag blev ändå totalt knockad av den här gripande berättelsen och de alldeles underbara karaktärerna.

”Om åtta månader är Majlis äntligen död …

Äntligen är kanske ett opassande ordval, för egentligen vill hon inte alls dö. Särskilt inte nu när dottern Ronja väntar barn och Majlis ska bli mormor för första gången. Nej, det var inte såhär hon hade föreställt sig att livet skulle sluta – eller pensionen börja, för den delen. Men trots allt är det precis så det måste bli.

När Ronja nyförlöst ringer och säger att hon slängt ut sin otrogna man ställs allt på sin spets. Efter ett helt liv i Höga kustens täta skogar är Majlis på väg söderut för att flytta in hos Ronja på Södermalm. Men hur ska hon få dottern att acceptera hennes beslut och vad händer när slutet inte alls blir som Majlis tänkt sig?”

Efter att ha läst Cassandra Brunstedts tidigare böcker visste jag att jag skulle bjudas på en insiktsfull berättelse där stora livsfrågor får ta plats. Hon har en förmåga att väva in tankar och funderingar och få mig som läsare att fundera över livet i både stort och smått. Här handlar det verkligen om liv och död, men också om att leva i nuet och att det är de små vardagliga sakerna som kan skänka den största glädjen. Att kunna säga jag älskar dig till någon, att njuta av solen en kall vårdag, att blicka ut över hemtama vyer, att titta på svalorna som flyger. Det är här och nu som är det stora. Jag lyssnade på första halvan av boken och inläsaren Charlotta Jonsson är perfekt för den här boken då hon ger liv till den norrländska dialekten. Det var nästan svårt att gå över till att bara läsa, men varje gång Majlis och Sivan pratade hörde jag dialekten inombords. Underbart! Jag älskar när dialekter får ta plats i böcker, via uttryck, ord och sätt att formulera sig.

Den här boken går in på djupet, och karaktärerna känns så äkta och är så otroligt fint skildrade. Den kommer att finnas med på min topplista för Årets bästa böcker, det kan jag säga redan nu. Jag tyckte så mycket om budskapet i den här boken och att få fundera över vad som är viktigt i livet, vad som händer efter döden. Jag uppskattar när böcker får mig att känna och tänka, när allvarliga ämnen blandas med lättsam underhållning. Det är en perfekt blandning i den här boken.

Vill verkligen varmt rekommendera att läsa denna underbara bok och få lära känna Majlis och de andra. Nästa vecka ska jag få prata om boken med Cassandra Brunstedt i en livesändning och det ser jag verkligen fram emot.

Tredje dagboken gillt av Jessika Devert

Publicerad den av
Svara

Så fort jag hade läst ut den här boken sa jag högt för mig själv ”hoppas det kommer fler delar!” Det måste väl vara det bästa betyg en bok kan få, att man vill läsa fler delar. Så snälla, snälla Jessika @devert säg att det kommer fler delar! Jag kan inte få nog av den här serien.

När jag blev tipsad om första delen i serien var jag däremot skeptisk först. En kvinnlig läkare som skriver dagbok och om klimakteriet – hur kul kan det vara egentligen? Mycket! skulle det visa sig. Jag lyssnade på de första delarna och inläsaren Klara Zimmergren är en match made in heaven för dessa böcker. Jag minns ett tillfälle när jag hade en av böckerna i lurarna medan jag gick på stan och det kom en så rolig scen att skrattet bara bubblade upp. Det gick inte att hejda. Men jag tänker att lite spontant skratt kan jag bjuda på.

I den här tredje delen är det mer svärta, så pass att jag satt med tårar i ögonen vid ett tillfälle för att jag blev så starkt berörd. Vi får som vanligt följa Annika både i jobbet som läkare och i privatlivet. Hon skriver om sitt förhållande, om att bli mormor, om gamla och nya vänner. Det är humor blandat med djupare funderingar om vad hon vill få ut av livet.

Jag älskar verkligen den här serien. Jag tycker så mycket om alla karaktärerna, det vardagliga och hur man som läsare bjuds in att ta del av Annikas innersta tankar och känslor. Jag drabbades lite av boksmälla efter att ha läst för jag vill fortsätta hänga i den här världen.

Januari månads läsning

Publicerad den av
Svara

I år ska jag bli bättre på att sammanfatta och utvärdera vad jag har läst. Helt och hållet för min egen skull, för att fundera över vad jag läser, hur läsglädjen har känts och om jag saknat något.

Jag kämpar fortfarande med just läsglädjen även om jag har läst många väldigt bra böcker under januari. Dessutom har jag läsrest till 15 länder! Jag var tvungen att dubbelkolla om det verkligen stämmer, men jo. I flera av böckerna har det varit flera länder.

Bäst den här månaden? Cecily Larsons hemliga liv av Ellen Baker. En så härlig bok där jag verkligen kände läsglädjen. Den spänner över flera generationer under nästan 100 år och bjuder på familjehemligheter, cirkusliv, romantik, vänskap och intressanta karaktärer. Så himla glad att jag hittade den boken.

Jag har inte läst så många feelgood i januari och det känner jag efteråt att jag har saknat. Jag behöver blanda upp spänning/historia med feelgood lite bättre framöver.

⭐️Hembiträdet av Freida McFadden
⭐️Cecily Larsons hemliga liv av Ellen Baker
⭐️A good girl’s guide to murder av Holly Jackson
⭐️Genom tysta skyar av Denise Henningsson Lindell
⭐️Långlevnadsrevolutionen av Maria Borelius
⭐️Vi var vänner av Anne Liljeroth
⭐️Silverslottet av Åsa Hallengård
⭐️Den som vaktar flocken av Johan Rundberg
⭐️Buddenbrooks av Thomas Mann
⭐️Jag: en roman om Karin Larsson av Ulrika Ewerman
⭐️Viva España av Åsa Hellberg

Viva España av Åsa Hellberg

Publicerad den av
2

Att läsa en bok av Åsa Hellberg ger garanterat hög mysfaktor och härliga karaktärer. Jag har redan träffat gänget i tidigare boken ”España por favor” och det var ett glatt återseende.

”Äntligen befinner sig de tre väninnorna från Fjällfors på varmare breddgrader!

Varje dag tackar Noora Gud, änglarna och sina vänner för att flytten till Torrevieja blev av. I butiken har hon både seanser och magiska stenar, allt känns toppen.

Lotta upptäcker däremot att jobbet som begravningskonsult har sina problem. Åldringarna verkar inte ett dugg intresserade av att planera för livet efter detta, tvärtom verkar de tro att de ska leva för evigt.

När Mias arbetsgivare dör verkar äventyret i Spanien vara över. Lika över som relationen till Pedro, som har gått vidare där hemma i Norrland. Mia ärver det stora spanska huset men livet känns ändå tomt och ensamt. Ända tills Dolores anländer. Och krukan med askan som ska stå på altanen.”

Spanien är mitt absoluta favoritland och jag brukar säga att det är mitt andra hemland. Att få befinna mig där i bokform är så himla härligt och de spanska dofterna och vyerna lever fram genom sidorna.

Åsa Hellberg har som en egen subgenre inom feelgood. Hennes böcker innehåller alltid starka, sprudlande karaktärer och fin vänskap. Även om hon också kan bjuda på en hel del svärta finns det en så stark livsglädje närvarande och jag känner mig alltid både glad och stärkt när jag har läst en bok av henne. Som ett lyckopiller i bokform.

Jag vill verkligen rekommendera båda böckerna, och att läsa dem i rätt ordning för bästa läsupplevelse. Underbar, underhållande och hjärtevärmande läsning med både klokheter och humor.

Jag: En roman om Karin Larsson av Ulrika Ewerman

Publicerad den av
Svara

Den här boken har jag hört mycket gott om så jag var väldigt nyfiken på att läsa. Samtidigt var jag tveksam, för det är ju det här med att använda verkliga personer och ge dem en fiktiv berättelse.

”När Karin kliver av tåget i Grez-sur-Loing utanför Paris vet hon inte att hennes liv är på väg att förändras för alltid. Efter flera års studier på Konstakademin är hon en stigande konstnärsstjärna och ska äntligen få möjlighet att inspireras av naturen och måla plein air. Hon ser framför sig en sommar med oljefläckiga fingrar, tidiga morgnar och stilla samtal med konstnärskollegor. Ett säkert äventyr med tydligt slutdatum.

På plats i konstnärskolonin finns en brokig skara människor, men ingen sätter lika stora spår hos Karin som Carl. Redan när hon hör en viskning om den etablerade målaren och illustratören tänds en gnista som sakta växer sig större. Snart ställs hon inför ett omöjligt val som kommer att eka genom generationer.”

Jag tyckte om första delen av boken, men någonstans i mitten började jag tappa intresset för berättelsen. Dels är jag lite trött på att läsa om kvinnor som ger upp sitt liv för en mans skull. Och ja, jag vet att det var så och det är ingen spoiler för det är allmänt känt att Karin slutade måla när hon gifte sig med Carl. Jag vet inte varför jag reagerade på det i den här boken, om jag kanske har läst för många historiska romaner på sistone?

Jag vet inte så mycket om Karin och Carl Larsson och deras kärlekshistoria, om det var så här de träffades eller inte. Men – jag känner inte riktigt deras kärlek i boken och det är nog därför jag tappar intresset för berättelsen. Han är en rätt otrevlig typ tycker jag och jag förstår inte hur de faller för varandra så fort när jag inte ser kemin dem emellan? Hon framställs som både förnuftig och självständig så jag förstår inte ens hur hon kan bli kär i Carl. När jag inte ser kemin och deras kärlek faller berättelsen för mig och därefter har jag svårt att finna intresse för slutet.

Jag har varit i Karin och Carl Larssons hus när jag var liten och jag har alltid tyckt om hans målningar. Det är oerhört synd att hon fick stå tillbaka så, att hennes känsla för färg och form inte uppmärksammades mer under hennes livstid. Efter att ha läst boken vill jag veta mer om henne – den verkliga Karin. Jag har googlat för att få se hennes konstverk.

Jag är ledsen att jag inte tyckte bättre om boken. Jag tyckte väldigt mycket om början, att följa Karin och hennes vänner i Frankrike. Det var när Carl kom in i bilden som min läsupplevelse förändrades. Det här var helt enkelt inte en bok som passade mig, men jag har läst så många som verkligen älskar boken så läs om du blir nyfiken på den.

Buddenbrooks av Thomas Mann

Publicerad den av
Svara

Jag är svag för vackra omslag, och då undrar ni ju så klart varför den här boken ens finns i min bokhylla? För fulare omslag är svårt att finna. 😅 Jo, jag har som projekt att läsa nobelpristagare i litteratur och när den här dök upp billigt på loppis fick den följa med hem. Passande nog blev den vald i vår bokcirkel där vi läser klassiker, så nu har den både blivit läst och diskuterad också.

Boken är på 660 sidor och publicerades 1901. Förläggaren tyckte att Thomas Mann borde halvera boken men han vägrade. Vi var alla överens om att förläggaren hade rätt, men å andra sidan var den här boken en bidragande orsak att Mann tilldelades Nobelpriset 1929 så vem hade egentligen rätt?

Att läsa boken är som att titta på en teaterföreställning. En scen där skådespelare, en efter en, kommer in och för långa dialoger med varandra. Miljöerna ändras inte så mycket, utan det är den där scenen (=huset i boken) där dramat tar plats. Jag tröttnade ganska snart på dessa ändlösa dialoger där mycket och samtidigt ingenting sägs. Ibland glimmar det till och blir riktigt roligt och särskilt Toni sätter sin tydliga prägel. Hon menar inte att vara rolig, men hennes handlingar och ord blir ofta komiska. För mig var hon den som bar upp boken.

Vi konstaterade att det här verkligen är en bok av sin tid där anseendet är det viktigaste man har och man måste sätta sin egen lycka åt sidan för familjens bästa. Och det är ju verkligen familjen som är i centrum här. Vi följer familjen under ca 40 år, med flera generationer, dessutom baserat på Manns egen familj. Boken var som sagt alldeles för lång och ofta seg att läsa, men samtidigt också intressant. Vi var överens om att det är kul att ha läst den och de flesta av oss gav den en trea i betyg, en gav den en tvåa.

Nu är frågan om boken ska få bo kvar hos mig eller skänkas vidare? Jag tror det blir det senare alternativet.

Genom tysta skyar av Denise Hennigsson Lindell

Publicerad den av
Svara

Den här boken släpps fick jag förhandsläsa. Det var både stark och intressant läsning.

”Tre livsöden. Ett ofött barn länkar dem samman. 

Hon hade en bror. Hans namn var Richard. Ett barn i varje generation har döden tagit till sig. Nu är Annsofi själv med barn. Rädslan för att historien ska upprepa sig tar henne till baka till Lärkeby i Småland och Dar es-Salaam i Tanzania. Och bakåt i tiden, i ett försök att förstå de liv som kommit före. 
Rut lever i sextiotalets Småland och de känslor som inte passar in blundar hon för. När det som inte får hända ändå sker tvingas saker som legat i det fördolda fram i ljuset. 
Gabriel är general i Tanzanias armé. När konflikten med Idi Amin och Uganda eskalerar under sjuttio talet får han uppdraget att bli spion. Snart blir det svårt att veta vilken Gabriel som är den äkta.”

Bokens huvudperson Annsofi är gravid, trots att hon alltid har tänkt att inte få barn. Ett barn i varje generation har dött i hennes familj och hon är rädd att historien ska upprepa sig. Men nu är hon ändå gravid och hon är glad och längtar, men känner samtidigt en oro. Hennes tankar går till de egna rötterna och familjehemligheterna som finns. Det har funnits en ovilja i familjen att berätta, men så får hon ta del av sin farmors Ruts historia via hennes dagbok.

Den första delen handlar om Rut i 60-talets Småland och det är en den delen jag tycker mest om i boken. I andra delen får vi följa Gabriel som under 70-talet är spion i Tanzania/Uganda. Att jag känner mest för Ruts historia tror jag är för att den handlar om kvinnohistoria, moderskap, kärlek och vänskap. En berättelse som ligger nära mig själv. I Gabriels värld med krig, spioner, maktspel och politik tappar jag tråden ibland men det är samtidigt intressant och lärorik läsning.

Annsofi står med fötterna i två olika kulturer, där hon anses exotisk i båda länderna och som hon själv säger är hon ”felkategoriserad i båda länderna”. Det hade jag gärna velat läsa mer om i boken.

Det här är författarens debutbok och jag vill gärna läsa mer av henne i framtiden. Det är välskriven och intressant läsning som ger mersmak.

Den som vaktar flocken av Johan Rundberg

Publicerad den av
1

Bara ett kapitel till – egentligen räcker det att sammanfatta den här boken så. För den var omöjlig att lägga ner när jag börjat läsa. Jag började läsa lördag kväll och det var verkligen ett misstag för jag behövde ju sova. Det blev till att tvinga sig att lägga ner boken för att i stället tillbringa söndagen med att läsa ut den. Och det var den helgen det! Men jag ska inte klaga för det är något alldeles särskilt när man hittar just de där böckerna man bara vill sträckläsa.

”När en film på dottern sprids på skolan tar vänner och bekanta avstånd från Sanna och Martin. Var det verkligen ett hot om ett dåd mot skolan på filmen? Vad har hänt med dottern de trodde sig känna? Familjen hamnar i ett allt mer utsatt läge och börjar slitas sönder. När hemligheter från det förgångna gör sig påminda hotas snart det sista av deras trygghet.”

Det här är en rätt mörk berättelse där det hela tiden ligger ett stråk av oro och pyr. Vad ska hända? Vem talar sanning? Hur ska de lösa det? Spänningen är olidlig för mig som läsare och jag försöker hitta ledtrådar som ska ge mig alla svar. Men jag får vackert vänta till slutet när Johan Rundberg knyter ihop allt så otroligt snyggt. Och jag vill ge en extra eloge just för slutet. Ibland kan böcker i den här genren förstöras av ett slut som blir alldeles för mycket Hollywood-drama och action då allt ska hända. Johan Rundberg håller stilen och låter den psykologiska spänningen råda från början till slut – så extra tack för det!

Det här är psykologisk spänning när det är som bäst. Spännande, intressant och med ett väldigt bra driv hela boken igenom. Läs!

Långlevnadsrevolutionen av Maria Borelius

Publicerad den av
Svara

Den här boken har jag läst så långsamt jag kan, både för att få stanna kvar i Maria Borelius text men också för att hinna begrunda det jag läst. Det handlar om långlevnad och Maria Borelius har intervjuat de främsta forskarna samt åkt till flera av de s.k. blå zonerna där ovanligt många blir över 100 år.

Hon låter oss följa med på resorna och med nyfiken blick och öppet sinne berättar hon vad hon möter på varje plats. Miljön, människorna, maten, dofterna – vad hon ser och upplever på varje plats. Med skarp blick och nyfikna frågor får hon veta hur dessa människor lever, vad de tänker på, vad de äter och hur deras vardag ser ut. Det är pigga, nyfikna och glada 100-åringar som är aktiva, rörliga och fortfarande väldigt sugna på vad livet har att erbjuda. Det är otroligt inspirerande läsning och så härligt att få följa med på dessa resor och känna det som om man är där på plats. Hon är så skicklig på att förmedla detta, att bjuda in oss att ta del av hennes upplevelser och möten.

Jag har läst alla hennes böcker samt har även läst mycket annat i ämnet så en hel del känner jag igen sedan tidigare, men en hel del är också nytt för mig. Forskningen går hela tiden framåt i ämnet. I slutet av boken sammanfattar hon väldigt pedagogiskt så att man enkelt kan välja vad som skulle funka att implementera i ens eget liv. En del av det gör jag redan medan annat är sådant jag vill lägga till. Jag har fått nya nycklar att addera.

Den här boken tog verkligen med mig på en resa över världen – bl.a. till Okinawa, Costa Rica, Sardinien och Grekland. Det är inspirerande att läsa om 100-åringar som dagligen går upp och ner för berg, rider, odlar sina egna grönsaker, jobbar i trädgården. Men det som slår mig mest är deras glädje och nyfikenhet på livet. De verkar harmoniska, tillfreds med sitt liv och med ett sinne öppet för tacksamhet och glädje. Det är något jag tar med mig.

Vill verkligen varmt rekommendera att läsa den här boken om man är nyfiken på ämnet. Och vem vill inte bli en pigg 100-åring?

Talmannens guide till poesi av Andreas Norlén

Publicerad den av
Svara

”Poesi är livet i koncentrat” – så säger talmannen Andreas Norlén som har valt ut hundra favoriter från fem sekler. Han skriver så väldigt fint om poesi i inledningen, med ett personligt tilltal och berättelse ur livet. Om betydelsen av poesi, hur man kan närma sig dess värld och hur den ofta väcker något inom oss när vi läser. Precis så som jag också tänker kring poesi – jag vill känna något när jag läser, att dikten ska tilltala mig och väcka både tankar och känslor.

Han betonar att det är ett högst personligt urval av dikter och till min glädje hittar jag flera av mina favoriter. Men jag upptäcker också under läsningen att jag har svårt att hitta nya favoriter bland de som jag inte läst tidigare. Kanske behöver jag läsa dem fler gånger för att ta dem till mig. Så är det ofta med poesi tycker jag. Jag behöver läsa och fundera några varv, alla går inte rakt in första gången.

Jag älskar poesi men har läst alldeles för lite ur genren de senaste åren. Den här boken tycker jag är en jättefin bok att ge bort i present, både till någon som är ovan vid poesi men också till den mer vana läsaren.

Varje gång jag har lånat boken på bibblan har reservationskön varit lång. Det visar ju på ett stort intresse, vilket gör mig glad.

Juleljus för vilsna själar och Julsånger för frusna hjärtan av Siri Gustafsson

Publicerad den av
Svara

Om jag får välja ett favoritupplägg när det gäller feelgood så vill jag ha landsbygd, djur, vänskap över generationsgränserna, lite romantik, vardagsrealism, gärna en bonde samt en blandning av svärta och mys. Varje gång jag har läst en bok av Siri Gustafsson har jag fått allt det, så det är en gåta varför första delen i den här serien har legat oläst här hemma. Men nu har jag läst! Kanske ändå lite tur, för nu kunde jag läsa båda böckerna i följd.

Jag har tyckt så mycket om att få följa alla boende i lilla, mysiga Tidersrum som faktiskt finns i verkligheten. Cecilia som återvänder till sin barndoms by för att köpa och flytta in i den nedlagda skolan. Den fantastiska, godhjärtade Helge. Stiliga Elon som får representera bonden i den här serien. Och alla de andra i byn där alla känner alla, håller koll på vad alla gör och som har en så fin gemenskap.

Första boken är uppbyggd som en kalenderbok så den är ett tips nu till december om du inte redan har läst. Jag tyckte också att den delen var mer julig än tvåan, men båda två bjöd på härlig vinterkänsla.

Det här är en varm, gemytlig serie med ljuvliga miljöskildringar och karaktärer som snart känns som ens vänner. Jag älskar det här vardagsnära med både humor och svärta. För min del får det gärna komma fler delar i serien så att jag får återvända till Tidersrum.

En enda sommar av Joakim Hedin

Publicerad den av
Svara

Att läsa kan verkligen vara att få drömma sig bort för en stund. Att få befinna sig mitt i den svenska, härliga sommaren i boken när det i verkligheten är mörker och kyla utanför fönstret – ja, tack! Det här var otroligt mysig läsning, med härliga miljöer, grönska och sommarljus.

”Prästen Mona-Lisa är frånskild och fast på en arbetsplats där hon inte trivs. När moster Gerd visar sig ha efterlämnat ett arv och Mona-Lisa är övertygad om att det gäller stora ägor med värdefull skog säger hon därför omedelbart upp sig – bara för att konfronteras med ett arv på några tusenlappar och en ruffig camping i Dalarna.
Väninnan Ann-Christine övertalar Mona-Lisa att försöka driva campingen över sommaren och hon beger sig till Orsa. Väl på plats möts hon av missnöjda gäster, objudna fjällkor och argsinta grannar, men hon är ändå fast besluten att göra tillvaron trivsam. Campingen har en alldeles unik charm och Mona-Lisa finner en förtrogen i August, en klok äldre herre som kände hennes moster väl.
Samtidigt växer oron inför midsommar, en storhelg som alltid rör upp mörka minnen och som hon kommit att avsky. Hur ska hon kunna leverera det traditionella midsommarfirande som campinggästerna förväntar sig?”

Jag gillar när karaktärer i en feelgood får ett oväntat arv, oftast i form av en plats. I det här fallet är det en camping i Dalarna och prästen Mona-Lisa får möjlighet till en nystart i livet. Hon är frånskild, trivs inte på jobbet och allmänt vilse i vad nästa steg i livet bör vara. Campingen kommer som ett välkommet brev på posten, fast kanske inte riktigt på det sätt som hon till en början tror och hoppas på.

Den här boken bjöd på lättsam och underhållande läsning med massa sommarkänsla. En bok om familjehemligheter, vänskap, om att hitta sig själv och med flera väldigt fina karaktärer. Jag köpte boken baserat på det så otroligt charmiga omslaget som utlovade sommar, landsbygd och en värmande historia och det visade sig stämma bra. I den andra fristående delen är det i stället höst, och den ska jag snart ta mig an.

Silverslottet av Åsa Hallengård

Publicerad den av
Svara

Jag tycker väldigt mycket om historiska romaner, att genom skönlitterära berättelser få uppleva historiens vingslag. Den här boken tog mig till 1930-talets (f.d. Tjeckoslovakien, ett land som jag faktiskt inte har upplevt så mycket i just skönlitteraturens värld. Det var väldigt intressant att läsa om.

”Cermaka är bara ett barn när hon flyr från Tjeckoslovakien under hotet från nazisterna, men drömmer alltid om att en dag återvända till Silverslottet, hemmet hon tvingades lämna. I Helsingborg blir klarinetten hennes tröst och hon spås en lysande framtid som musiker.

Sonen Franz, även han musiker, växer upp med historierna om släktens storhet. Men för hans del har arvets tyngd bara lett till problem. 1991 får de veta att slottet är tillbaka i familjens ägo. Franz övertalar sin mor att sälja, men när de kommer dit visar det sig att byborna har väntat på dem i alla år, med hopp om att återställa slottets forna glans.”

Den här boken bjöd på en så himla fin läsupplevelse och jag lyssnade faktiskt till stora delar på den då jag hade saker att göra och egentligen inte alls hade tid för läsning. Isabelle Moreau gör en otroligt fin inläsning av boken.

Boken rör sig både i dåtid och nutid, i flera länder. Det är Cermaka och hennes son Franz som främst är huvudpersonerna och vi följer dem växelvis. En familj som förlorade allt när både nazisterna och kommunisterna tog vad de ville ha och de tvingades till flykt. När slottet återlämnas är det mesta förstört, men minnena finns kvar och viljan att återvända till rötterna likaså. För Cermaka betyder slottet längtan, hopp om framtiden och familj. För Franz som har vuxit upp i Sverige är slottet mer som en skröna och ett påhäng som nu ofrivilligt blivit hans ansvar.

Det här är en sorglig men samtidigt hoppfull och hjärtevärmande berättelse som jag sträckläste. Jag ville få veta hur det skulle gå med slottet och med den försiktiga Franz som alltid har burit på en stor osäkerhet. Som läsare vill man liksom putta honom i rätt riktning, våga ta för sig. Genom hela berättelsen går också musiken som en röd tråd och det märks att det ligger författaren varmt om hjärtat. Både Cermaka och Franz är oerhört skickliga musiker.

Jag vill verkligen varmt rekommendera att läsa den här fina berättelsen. En riktig pärla!

Vi var vänner av Anne Liljeroth

Publicerad den av
Svara

Den här boken bjuder på flera ingredienser som fångar mitt intresse – kvinnlig vänskap, hemligheter, småstad, kommunikation och nostalgi. Och med kommunikation menar jag bristen av den. För vad är det egentligen som gör det så svårt ibland att kunna kommunicera? Att inte våga säga, att hålla inne, att bara säga en del eller att välja fel ord. Kommunikation kan vara så oerhört svårt, och som läsare blir man nästan som en medlare som sitter inne med mer information än vad karaktärerna har.

”Fyrtio år har gått sedan en försommarfest vid sjön förvandlades till ett inferno av poliser och nyfikna lokalbor. En tragedi som kom att påverka alla på orten, inte minst Anna.
När Annas mor går bort tvingas hon återvända till sitt föräldrahem för att städa ur det inför en försäljning. De välbekanta gatorna och närheten till sjön kastar henne tillbaka i tiden. Olustiga känslor av skuld och skam tränger upp ur det undermedvetna och hon erinrar sig varför hon kände sig tvungen att flytta därifrån.
Så stöter Anna ihop med Beatrice som en gång var hennes bästa vän. Efter ett uppslitande första möte bestämmer hon sig. Hon vill försöka förstå vad som hände den där kvällen och berätta för Beatrice vad hon burit på i alla år.”

Anne Liljeroth tar med oss på en nostalgitripp till furumöbler, fuktiga gillestugor, polaroidfoton, manchestersoffor och olåsta hus. Det är 70-tal och början på 80-tal, småstadsliv där alla känner alla och begränsat utbud både vad som finns att göra och vilka personer man kan umgås med. Anna och Beatrice var bästa vänner under uppväxten, men så kom den där dagen då allt hände och de gick skilda vägar. Att mötas igen efter 40 år framkallar förträngda minnen och bäddar för samtalen som aldrig blev av. Som läsare följer jag med stort intresse deras återseende och berättelsen kring vad som egentligen hände då för 40 år sedan.

Under läsningen pendlar mina sympatier mellan de båda vännerna som båda haft familjeförhållanden som inte direkt gav trygghet. Det är intressant läsning från början till slut och det går inte att låta bli att ta en egen nostalgitripp och tänka på egna gamla vänner och hur uppväxten har format en.

I slutet av boken finns frågor att bokcirkla kring och jag tycker att det just är en bok att prata kring. Den väcker många tankar och funderingar och jag hade fortfarande frågor kvar när jag slog igen boken.

En väldigt bra bok, med snyggt skildrade karaktärer och en intressant story. Rekommenderas varmt!