Kategoriarkiv: Böcker

Bokbloggsjerka – om Goodreads och Boktipset

Publicerad den av
27

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Har du ett konto på Boktipset, Goodreads eller båda? Vilken av dem är bäst och varför?

Jag har inget konto på Boktipset, och jag har dessutom dålig koll på vad ett konto där skulle innebära. Det enda jag vet är att sidan brukar komma upp när jag googlar efter böcker och att jag då ibland går in och läser vad andra har skrivit om boken jag undrar över.

Däremot har jag faktiskt ett konto på Goodreads. Men – jag har inte varit inne där på säkert 1 år. Jag får nyhetsbrev därifrån och de brukar jag läsa eftersom de ger bra lästips och andra intressanta boknyheter. I samma nyhetsbrev står det att jag just nu läser Catching Fire och har gjort så i några hundra dagar sådär. Jag behöver kanske uppdatera min information där? 😉

Jag känner väl lite att båda säkert är bra, men att jag inte orkar ha koll på en massa olika sidor som ska uppdateras, för att inte tala om att minnas användarnamn och lösenord. Jag lägger hellre min energi och tid på att hinna (och orka) kolla runt och kommentera på andra bokbloggar. Det blir för många konton och sidor att hålla koll på annars.

Läsning pågår

Publicerad den av
4

pandemoniumOjojoj, nu är jag inne i ett riktigt härligt läsflow. Ett sådant där kan-inte-sluta-läsa. Jag lånade hem Lauren Olivers Delirium i fredags och satt och sträckläste den, bara för att inse att den slutade med en cliff hanger utan dess like. Nu är det alltså andra delen som gäller, Pandemonium, och enligt rykten slutar den också med en cliff hanger.

Om någon vill mig något är jag upptagen med att läsa. Sträckläsning pågår.

En sekund i taget av Sofia Nordin

Publicerad den av
1

en sekundDet här är första delen i en serie, om jag har förstått det rätt? Andra delen Spring så fort du kan kom i alla fall precis ut, och den vill jag läsa så snart det går.

Hedvig har nyss börjat högstadiet när människor i Sverige insjuknar i en mystisk feber och dör som flugor. Hon vårdar sin lillebror och föräldrarna, och när de sedan dör bestämmer hon sig för att ge sig av. När hon går ut möts hon av en kuslig tystnad och på många ställen ligger döda människor. Hon beger sig till skolan där hon plockar ihop ett överlevnadskit med tält och mat och annat hon kan tänkas behöva. När hon funderar över vart hon kan ta vägen minns hon en undervisningsgård där det finns djur, och hon tar sig dit. Där lär hon sig hur man mjölkar kor och annat som behövs för att överleva. Men är hon den enda som har överlevt? Hur ser framtiden ut?

Den här boken sträckläste jag i ett enda svep. Den är spännande och lite läskig, på så sätt att den kommer så nära inpå. Det är faktiskt lite obehagligt att läsa en sådan här berättelse som utspelas i Sverige, och det är obehagligt när hon tar sig tillbaka in till stan och går på ett helt öde ICA.

Det är en rätt tunn bok som tyvärr har gått obemärkt förbi på mitt bibliotek. Så fort jag berättar om den blir den utlånad, men när den står i bokstället är det ingen som riktigt lägger märke till den. Det är synd, för det är en riktigt bra bok. Den är perfekt som ungdomsbok, men den passar även en vuxen läsare med tanke på ämnet. Jag tycker att boken blir extra läskig just för att det är en ensam tonåring som har överlevt, att hon ensam tvingas lyckas leva vidare utan någon egentlig kunskap eller hjälp. Att hon har fått vårda sin egen familj in i det sista.

Själva handlingen skiljer sig åt från andra böcker i genren. Här finns ingen kamp mellan onda och goda, eller en stat som har kollapsat. Här verkar det ”bara” vara en sjukdom som har slagit ut samhället och dess invånare och för Hedvigs del handlar det om att överleva utan att veta om hon är den enda. Hon lever väldigt mycket här och nu, en sekund i taget som titeln säger. Hon försöker också att inte tänka så mycket på sin familj, för att inte falla ner i sorgen. Det är mest fokus på överlevnad, utan att veta om det egentligen finns någon mening med det.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken vidare. Den slutar med en riktig cliff hanger, så jag är glad att andra delen redan finns ute. Jag hoppas på att få veta lite mer om vad som egentligen har hänt, hur resten av samhället ser ut. Det får bli att köpa hem del två på en gång och förhoppningsvis få svar på en del frågor.

Läs mer om boken här.

Sparkle av Kaya McLaren

Publicerad den av
6

sparkleDen här boken andas vinter och feel good, åtminstone om man ser omslaget och läser baksidetexten. Det var dock inte lika mycket feel good som jag hade hoppats på, tyvärr.

Boken inleds med Jill som kommer hem från sjukhuset efter att ha drabbats av ett sent missfall, bara för att hitta sin man i säng med någon annan. Hon bestämmer sig för att åka tillbaka till Sparkle, där hennes morbror och bästa vän Lisa fortfarande bor kvar. Väl där lär hon även känna 10-åriga Cassie, vars mamma dog i cancer nyligen. Jill börjar jobba som hennes barnflicka eftersom pappan Mike behöver hjälp med att få vardagen gå ihop sig efter hustruns död.

Vi får som läsare följa flera olika personer i boken och det är där någonstans som jag får problem. Det blir för många personer, för många berättelser, för många livsöden och brustna hjärtan och drömmar. Jag hittar inget riktigt fokus i boken. För min del hade berättelsen funkat mycket bättre om fokus hade legat kvar på Jill och hennes berättelse. Det kunde åtminstone ha hållit sig till historien om Jill, Cassie och Mike.

Eftersom det är så många personer i boken fastnar jag inte heller för någon. Jag hade gärna sett mer av Cassie, fast på ett mycket djupare plan. Och jag hade gärna sett mer av även morbrodern Howard, som verkar vara den enda någorlunda vettiga personen i berättelsen. Den enda med lite mer djup.

Den här boken känns väldigt rörig, och det där med feel good blev det tyvärr inte så mycket av. Jag blev under läsningen irriterad på stereotypa karaktärer, dålig dialog och den så ofokuserade berättelsen. Jag var faktiskt tvungen att börja skumma mot slutet, för jag klarade inte att hålla intresset uppe inför vem som låg med vem eller inte låg med vem eller som egentligen var kära o.s.v. Och Jills sätt att prata med Cassie… Jag tog inte ställning för Jill där, snarare för 10-åriga Cassie.

Jag har sett många som verkligen har tyckt om den här boken, som tyckte att det var feel good när det är som bäst. För mig var det ingen läsupplevelse som funkade, men eftersom det är många som har läst och gillat tycker jag att man ska ge boken en chans om man tycker att den låter lockande. Det är ju faktiskt så att smaken är som baken, som de vise säger.

Läs mer om boken här.

 

En ny biblioteksvana

Publicerad den av
2

hastfestenI går testade min dotter och jag på ett för oss helt nytt sätt att besöka ett bibliotek, nämligen bokbussen. Vårt samhälle kommer att bli av med sitt bibliotek framöver och då blir det bokbussen som gäller. Just den här gången hade jag dessutom testat att reservera böcker till just bokbussen, och eftersom de precis hade kommit blev det till att besöka bokbussen för första gången.

Dottern tyckte att det här med en buss var spännande, men lite besviken blev hon för att den bara stod stilla. Hon ville åka buss, hävdade hon bestämt. (Hon är snart 3 år) Men spännande var det ändå. Hon började direkt gräva bland alla böcker och hittade Hästfesten som hon genast ville låna. När vi kom hem satt hon och pappa och läste den ihop, fast pappa försökte hävda att han egentligen inte gillar hästar. ”Mamma gillar hästar och Mini gillar hästar, men pappa gillar inte hästar” bestämde hon då. Så sant, så sant. Jag kanske ska tillägga att dotterns högsta önskan just nu är att få en rosa häst. Pappa har lovat henne att så fort vi hittar en rosa häst ska hon få en…

Själv fick jag med mig 3 böcker hem, allihop inom området hälsa och träning. Det är ett område som av någon anledning blev alldeles för dåligt representerat bland mina böcker förra året. I år vill jag därför läsa mer om det. Och just de 3 böckerna jag lånade hem i går är jag ruskigt nyfiken på.

Så det här med bokbuss alltså. Det blir ett gilla för det. Att slippa ta sig in till city för att hämta reserverade böcker tycker jag är kanon. Det är mycket smidigare att hämta dem från bokbussen. Det får bli en ny biblioteksvana för min del.

Har ni lånat från bokbuss? Brukar ni göra det?

Kom i form på 30 dagar av Laila Bagge

Publicerad den av
3

kom-i-formDen här boken har undertiteln maten, motionen och motivationen.

Laila Bagge känner väl alla till, mer eller mindre, och de flesta vet väl också att hon har fått barn med Niclas Wahlgren. Han är utbildad kock i grunden, och det är han som har gjort alla recept till boken. Hon inleder boken med att berätta bakgrunden till varför boken kom till; att hon ville komma i form efter graviditeten. Niclas hjälpte till genom att laga bra mat och hon tog hjälp av en personlig tränare för att få ett träningsprogram att följa. Eftersom hon kom i så bra form testade hon även programmet på sin syster, som också behövde komma i form efter en graviditet. Även hon fick bra resultat, och därmed bestämde hon sig för att ge ut en bok i ämnet.

Det finns vissa saker jag gillar med boken och det finns vissa saker jag inte alls tycker om. Hon skriver att hon tycker den gamla hederliga tallriksmodellen är den bästa, och att hon unnar sig syndardagar. Det här med syndardagar (eller ätardagar) är ju ett gammalt koncept och jag gillar inte alls ord som att ”unna” sig eller att ”synda”. Det blir för negativt laddat när det gäller mat. Trots att det verkar som om hon dissar de olika dieter det pratas om numera, står det sedan i recepten alternativ för dem som inte går på diet. Det känns inte som om det handlar om att få en sund livsstil, snarare att man kortsiktigt ska ändra sin mat för att gå ner i vikt. Det blir lite dubbla budskap där.

Det som är bra med boken är att det finns både recept och träningsövningar. Träningen är dessutom uppdelad så man kan välja om man vill träna hemma eller på gym. I slutet finns också en del man kan anteckna i och på så sätt följa programmet tydligt i 30 dagar. Förhoppningsvis har man sedan fått in vanan att träna och äta bra mat så att det snarare blir del av en sund livsstil än en kort diet.

För mig ger inte den här boken något alls. Träningsprogrammet är väldigt basic och passar bra för nybörjare, men inte för någon som har tränat ett tag och vill få lite ny inspiration. Hennes texter ger inte heller någon pepp. Det enda jag faktiskt gillade med boken var recepten. Jag har inte hunnit testa något recept än, men det fanns flera som jag vill testa. Kanske gillade jag dem för att det fanns en hel del om lax, något som jag äter rätt ofta.

Jag har sett att den här boken har hyllats av många andra, men själv ångrar jag att jag köpte den. Jag kommer att använda receptdelen, men inget av det andra. Om man är helt nybörjare kanske jag kan rekommendera boken, som något att starta med, men för andra finns det andra böcker som är mycket bättre, t.ex. den här, den här, den här eller den här.

Syskonmakaren av Lisa Jewell

Publicerad den av
1

20140103-105005.jpgPå förrförra årets Bokmässa köpte jag The Making of Us, som sedan har fått stå oläst i bokhyllan. Tydligen var det något som lockade med boken för på förra årets Bokmässa köpte jag boken igen, den här gången på svenska. Det var inte planerat, och det var inte förrän jag hade läst boken och ville läsa mer av Jewell som jag insåg att jag visst hade köpt samma bok två gånger. Den engelska versionen skänkte jag därför bort, för att förhoppningsvis någon annan ska få chansen att läsa och tycka om boken.

Boken handlar om flera olika personer, men den första personen vi möter är Lydia. Lydia har i vuxen ålder blivit oerhört framgångsrik i sitt jobb, men hon hade en rätt jobbig uppväxt och hennes mamma dog redan när hon var liten. Hennes mamma trillade från balkongen när hon bara var några år gammal, och hennes pappa blev aldrig sig lik efter det. När hon en dag får ett anonymt brev om att hennes pappa egentligen inte var hennes pappa blir hon nästan lättad. Hennes mamma hade använt en spermadonator och nu får hon information om att det finns fler syskon och att hon kan få reda på vilka de är om de alla anmäler sig till registret. Kanske kan det leda till att hon även får svar på vad som egentligen hände där på balkongen.

Boken berättas ur flera olika personers perspektiv, och man inser omgående att det är de olika syskonen man får följa. De lever alla väldigt olika liv, och har väldigt olika uppväxter, men de har också flera saker gemensamt. Det är en av de saker jag gillar med boken, att man får följa olika trådar som vävs ihop ju längre in i historien man kommer.

Det finns en ton i den här boken som jag gillar. Jag gillar berättelsen i sig och jag gillar också själva karaktärerna. Berättelsen är en blandning av allvarlig underton och vanlig vardag. Jag läste en intervju av Lisa Jewell där det stod att hon ofta sätts in i facket chick lit, när det egentligen inte alls stämmer in på det hon skriver. Den här boken faller snarare under feel good, eftersom det är en bok att läsa och må bra av. Det är en bok som efterlämnar en glad känsla, och det är med saknad man stänger igen den efter läsningen. Jag tyckte om att följa de olika syskonens väg mot varandra, även om det inte alltid var en enkel väg.

Jag har tidigare läst A Friend of the Family av samma författare, som kanske inte var lika bra som denna men som ändå lockade mig att läsa mer. Och jag är fortfarande sugen på att läsa mer av henne, så det kommer definitivt bli fler i framtiden. Men nästa gång kan jag ju satsa på att köpa en ny bok av henne. Det är lite onödigt att slösa pengar på att köpa samma bok om och om igen.

Läs mer om boken här.

Hopplöst efter

Publicerad den av
2

deliriumdivergent

Att jobba i ett bibliotek är superroligt, men samtidigt stressande. Jag ligger alltid efter med läsningen. Elever tipsar om böcker som jag bara måste läsa och jag vill också hinna läsa annat för att kunna tipsa dem om nya böcker. Jag kommer aldrig ikapp med läsningen.

Just nu har jag 2 stora måste-böcker: Divergent och Delirium. Dessa böcker står högt på att-läsa-listan. Jag är nog mest sugen på den sistnämnda, just nu i alla fall.

en-sekund-i-tagetDäremot har jag faktiskt hunnit läsa en bok att tipsa om: En sekund i taget av Sofia Nordin. Recension kommer lite senare, men än så länge: läs! En svensk, spännande dystopi och andra delen Spring så fort du kan har precis kommit ut. Den står också på att-läsa-listan…

Att ha haft Book Club

Publicerad den av
6

Det här blir nog trevligt. Jag fick inleda min vecka med att ha Book Club för ett gäng lässugna sjuor. Kan det bli bättre än så?

Jag tipsade lite om böcker, pratade om Bokjuryn och sedan så läste vi. Ja, sådant får jag göra på mitt jobb alltså. Läsa böcker. Med andra läsintresserade.

Vilken bra start på veckan! Och tänk, så här blir det nu varje måndag, varje vecka, hela vårterminen.

Hjälp! Efterlysning av bok

Publicerad den av
2

20140112-161557.jpg

Om det är någon som kan hjälpa mig att hitta en bok så skulle jag bli överlycklig, eller rättare sagt en av mina elever skulle bli det. Jag köpte in en serie av Mårten Sandén till biblioteket, men när jag skulle beställa sista delen fanns den inte längre att få tag på. Och en av mina elever har läst och verkligen älskat de två första delarna. Att få tag på tredje och avslutande delen vore så himla roligt. Så, är det någon som har och vill sälja De dödas imperium till mig (till biblioteket vill säga)?

Bokbloggsjerkan – om utmaningar

Publicerad den av
26

I veckans Bokbloggsjerka är frågan: Tänker du delta i några utmaningar i år och i så fall vilka? (Jerkan räknas inte)

Jag har redan skrivit en del om den här frågan här. I år blir det färre utmaningar för min del eftersom vi ska flytta till hus om ett par veckor och det kommer att innebära renovering av både in- och utsida. Jag misstänker att det kommer att bli färre lästa böcker i år, vilket är helt ok för hus är något vi har längtat efter. Men förmodligen kommer lästiden att minska något och då känner jag att jag inte vågar hoppa för många utmaningar som kanske bara kommer att kännas stressande.

Den enda utmaningen jag kommer att köra är min egen Författarfemman, och det är för att jag vill hitta tillbaka till gamla favoriter. Det blir väldigt mycket nytt hela tiden, och jag saknar mina gamla favoriter och vill därför lyfta dem. Dessutom vill jag gärna försöka minska hyllvärmarna i bokhyllan. Ett ständigt projekt som alltid misslyckas eftersom jag fyller på med fler än jag hinner beta av. Men i alla fall, ett försök är på sin plats.

Jag är väldigt sugen på den där kaosutmaningen som ”alla” verkar hoppa på i år, men jag borde verkligen inte hoppa på den. Kanske att jag kollar i efterhand hur många böcker jag har lyckats pricka in, men att jag inte riktar vad jag läser utefter den.

Så – färre utmaningar och kanske färre böcker men förhoppningsvis ett härligt läsligt år ändå!

Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld

Publicerad den av
4

jag är ju såJag har tidigare läst och tyckt om Jenny Jägerfelds debut Här ligger jag och blöder, så när den här boken kom ut satte jag genast upp den på att-läsa-listan. Att den ges ut av Gilla böcker brukar ju också vara en garanti för kvalitet.

Joanna har adhd, och det är hon väldigt medveten om. Bara när hon tar sin medicin känner hon att hon har någorlunda kontroll på tillvaron, och när hennes mamma säger att de inte längre har råd med medicinen får Joanna panik. Mamman bidrar inte till familjens ekonomi utan sitter hemma och skriver böcker som refuseras på löpande band. Samtidigt har pappan drabbats av depression och tillbringar sina dagar framför tv:n. Familjen har det svårt ekonomiskt och när de inte har råd att köpa medicin bestämmer sig Joanna för att ta saken i egna händer. Genom att lura till sig en stor mängd droger hoppas hon kunna sälja dem och tjäna stora pengar. Det visar sig inte vara ett jättesmart drag eftersom hon blir påkommen. Samtidigt har hon blivit kär i Audrey, hopplöst och fullkomligt kär. Det är delvis för hennes skull hon vill ha sin medicin, för att inte riskera att förlora henne.

Den här boken tog lite tid för mig att läsa, och ärligt talat tog det ibland emot att plocka upp och läsa vidare. Inte för att den var dålig, utan för att den var så himla intensiv. Det kändes som att befinna sig inuti Joannas hjärna och det sprudlade och blixtrade och hände grejer precis hela tiden. Jag blev helt matt av läsningen, som om jag sprungit maraton. Den här boken ger en väldigt bra bild av hur det är att leva med adhd, och Joanna själv är så himla medveten om sig själv och hur hon är och varför.

Det är en väldigt intressant bok, träffsäker och välskriven. Den kräver nog sin läsare just för att den är så intensiv, men också för att ha en förståelse för Joanna och det hon går igenom. Det är en bok som jag gärna rekommenderar vidare.

Läs mer om boken här.

E-böckerna går framåt

Publicerad den av
7

ipadmini3Jag läser alltfler e-böcker, för att det är så himla smidigt och snabbt. När jag blir sugen på en bok vill jag läsa den nu, och då är det så himla enkelt att klicka hem den till paddan och börja läsa bara ett par minuter efter att jag först hörde talas om boken. Jag lånar än så länge alla e-böcker, eftersom jag tycker att priserna är lite för dyra för att bara ha som en fil i paddan. Kanske kommer jag att köpa e-böcker i framtiden, men än så länge tycker jag att det är smidigt att låna och sedan bli av med dem från paddan när de är färdiglästa.

Förra året var 25% av böckerna jag läste just e-böcker. Jag vet inte hur mycket ökning det från tidigare år eftersom jag inte fört statistik tidigare, men jag vet att det har ökat kraftigt. Från början läste jag e-böcker i mobilen, via appen Blue Fire Reader. Jag gillade att alltid ha en bok tillgänglig, utan att behöva släpa på tunga böcker i väskan. Men att läsa på mobilen är smått och ibland ansträngande för ögonen. När jag märkte att jag läste alltfler e-böcker köpte jag därför en iPad, och även där läser jag via Blue Fire Reader.

Jag har funderat på att köpa en riktig läsplatta, men det är än så länge bara en tanke. Kanske är det lättare/snällare för ögonen med en läsplatta? Det jag har fastnat på är i så fall vilken jag ska välja? Det är alltid där jag fastnar. Jag vill att det ska vara enkelt att låna böcker och det är väl där jag har tvekat. Det verkar lite knepigt att låna e-böcker via läsplatta, eller är det bara mina fördomar?

Hur som helst är e-böckerna här för att stanna i mitt läsliv. Och de kommer ganska garanterat att öka. Jag gillar e-böcker. Jag gillar det smidiga och enkla och det snabba de medför.

Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg

Publicerad den av
1

DagboksanteckningarDet var några veckor sedan jag läste den här boken nu, och ärligt talat har mycket av den försvunnit ur minnet. Det kan bero på att jag inte alls förstod mig på den här boken, något jag verkar vara rätt ensam om. Alla recensioner jag har läst om den är så översvallande positiva om hur träffsäker och bra den är, hur mycket man kan känna igen från sin egen tonårstid o.s.v. Själv känner jag mig som ett stort frågetecken. Den här dagboken är väldigt långt ifrån min egen från när jag var 16 år. Visst finns det småsaker som jag kan känna igen mig i, men på det stora hela – nej. Det känns inte alls som en dagbok från en 16-årig tjej.

Boken ska alltså föreställa en dagbok skriven av 16-åriga Linnea. Texter varvas med serier, eftersom det är något hon brinner för att göra. Det finns också en del foton. Eftersom det är en dagbok får vi följa Linnea och hennes vänner i vardagen, med allt vad gäller skola, vänskap, ensamhet och allt annat som hör tonåren till.

Nja, det här var inte alls min grej. Jag ska sätta den i händerna på mina elever för att se vad de tycker om den. Jag köpte in den till biblioteket strax innan jul så det är ingen som har fått chans att läsa den än. Kanske kommer de att tycka bättre om den. Jag hoppas det, för av mig får den knappt ett godkänt. Jag gillade inte innehållet och jag gillade absolut inte språket med en massa påhittade ord som bara störde läsningen. Tyvärr, det här var inget för mig.

Läs mer om boken här.

Mellan vinter och himmel av Elin Bengtsson

Publicerad den av
Svara

mellan vinter och himmelDet här är en bok som handlar om det svåraste som finns: döden. Och för att göra det ännu svårare och tyngre; en ung människas död.

Den här boken har främst tre olika berättarperspektiv. Det är Andreas som är 15 år och ska dö. Alla vet det, och han har bara några få månader kvar innan det är dags. Det är hans storebror Martin som lever för musiken, och som helst av allt vill skrika till sin bror att göra något viktigt av den sista tiden. Och så är det Sara, Martins flickvän. Sara som brottas med komplex och som inte riktigt klarar av situationen hemma hos Martin. Det är ofta en något krystad stämning hemma hos bröderna. Många tänker mycket, men de säger inte högt vad de egentligen vill säga. Alla tassar på tå kring sådant ingen säger. Och så mitt i alltihop tickar tiden nedåt, mot döden som alla vet kommer att komma.

Till att börja med har jag lite svårt att komma in i boken, att skilja bröderna åt. Men ju mer jag läser desto mer fastnar jag och berörs. Det är ofta rätt jobbig läsning, särskilt när allt det som inte säga bara tänks hela tiden. Jag vill hoppa in i boken och ruska om alla och få dem att ta tillvara på den sista tiden. Säga allt det där de egentligen vill. För tiden är så skör, och de har så lite tid kvar. Och samtidigt är det ju så det är. Martin är arg på sin bror för att han inte tar tillvara på den sista tiden, och han känner en massa ilska mot honom och mot hela situationen. Mot familjen. Och så skuldkänslorna. För han älskar ju honom, samtidigt som han är arg på honom. Det är så himla fint skildrat, och det gör ont att läsa.

Det är så himla bra när Andreas till slut sätter sig ner och skriver en lista på saker han ska göra innan han dör: 1. Säga till Martin vilken jävla idiot han är. 2. Säga till Martin att jag älskar honom!! 3. Göra något som finns kvar när jag är borta. Dessa tre punkter säger rätt mycket om hur brödernas relation är, och hur tankarna går.

Den här boken påminner lite om Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna (en av mina absoluta favoritböcker). Just det där med ungdomars sörjande, att vrede och sorg ligger väldigt nära varandra på känsloskalan. Att livet fortsätter med allt det innebär att vara tonåring, samtidigt som någon man älskar håller på att dö. Ilska, maktlöshet, sorg, kärlek och fester. Alla bitar finns med.

Det är definitivt en bok som jag vill rekommendera vidare. Den är rätt tunn, men det är ett starkt innehåll och den kräver ändå en någorlunda läsvan läsare. Det är en bok som berör, utan att vara en snyftare. Den är snarare stark och rak i sin framtoning. Och även om den riktas mot unga vuxna funkar den precis lika bra att läsa för oss inte så unga vuxna.

Läs mer om boken här.