I går träffades vi återigen digitalt i bokcirkeln där vi läser klassiker. Till den här gången hade vi läst ”Hemsökelsen på Hill House” eller ”The Haunting of Hill House” som den heter på engelska. Boken kom 1959 och har kallats en av 1900-talets bästa spökromaner. Shirley Jackson anses vara en av världslitteraturens mest inflytelserika författare inom skräckgenren.

”I åttio år har Hill House överblickat den lilla hålan Hillsdale. Därifrån ser det ståtligt och välbyggt ut. Men det finns något »osunt« med huset. Någonting rör sig i det, går längs med dess golv, någonting omänskligt, skändligt – ont.Dr John Montague, en vetenskapsman som vill finna bevis för det övernaturligas existens, hyr det beryktade huset. Av tolv assistenter han velat få med sig anländer bara två: Eleanor Vance, en ung, tillbakadragen kvinna som flyr vardagen med sin handikappade mor, och Theodora, en excentrisk New York-konstnär. Med dem är också husets arvinge, Luke Sanderson, och på plats möter de husets förvaltare, paret Dudley, som vägrar vistas nära Hill House nattetid. Snart blir det klart för alla varför. Den som starkast påverkas är Eleanor. Som om huset ville henne något särskilt.”

Jag har växlat mellan att läsa och lyssna vilket också betyder att jag har växlat mellan svenska och engelska.

Det här är en spökbok där det handlar mer om det man INTE ser. När jag hade läst boken kände jag att jag hade velat läsa om vissa stycken igen för att kunna reflektera över vad som verkligen hände. Man vet liksom inte riktigt vem man ska lita på i boken, eller ens om man kan lita på att man själv faktiskt hänger med. Och det var just denna mind twister som jag gillade med boken. Märkligt att jag gillar att bli förvirrad av läsningen, men jo så är det nog faktiskt. Jag gillar när en bok får mig att tänka till, att fundera över det jag har läst och om jag verkligen förstod vad som hände.

Att boken är skriven på 50-talet märks knappt. Vid några tillfällen syns det, men annars skulle boken lika gärna kunna vara skriven nu. Vi diskuterade mycket kring de olika karaktärerna och deras relation till varandra, hur mycket de hann lära känna varandra under veckan i huset. Flera av karaktärerna är märkliga i sitt agerande vilket stärker den spökliga känslan. Och huset – ja, detta besynnerliga hus som byggdes på ett så udda sätt. Varför byggdes det ens så?

Åh, jag har fortfarande så många frågor efter att ha läst och det är en väldigt bra bok att just bokcirkla om. Vi gav boken 3:or och 4:or i betyg och vi tyckte olika om den beroende på om vi gillar den här typen av bok. Det blev en 4:a från mig. Jag gillade den mycket och funderar nu på om jag vågar se serien på Netflix. Boken var inte särskilt läskig, men det ska tydligen serien vara.