Jag fortsätter att rensa ut bland mina boklådor här hemma. Och det är konstigt, men det går lättare och lättare för varje bok som rensas bort. Jag som varit en kan-inte-tänka-mig-att-skiljas-från-mina-böcker har numera inga problem att rensa ut och skänka bort dem. Nä, nu ljuger jag faktiskt lite. Jag är extremt noggrann med vilka böcker som bara måste få bo kvar här hemma och vilka som ska få nya hem. Jodå, det är knappast så att jag tar tag i en näve böcker och bara hivar iväg dem. Usch nej, hemska tanke.

I dag fick jag för mig att jag inte längre ska spara mina gamla barn- och ungdomsböcker. Efter noggrant funderande fick alla kära Pysen-böcker bo kvar, tillsammans med några väl valda gamla favoriter bland övriga hästböcker. Sambo T fick i uppdrag att ringa sin ena bror för att fråga om hans dotter ville ta emot ett lass hästböcker. Lite oroligt undrande han över vad som menades med ”ett lass”. Men jodå, det bestämdes att de ska få ett nytt hem hos dem så det känns bra. Skönt att en annan liten hästtjej kan ta över dem och läsa dem i stället för att de ska ligga i en flyttlåda hemma hos mig. Och mina absoluta favoriter finns ju fortfarande kvar om nu min Mini skulle få för sig att bli hästtjej.

Jag har fortfarande inte klurat ut hur jag kommer att känna över alla hittills bortskänkta böcker den dag jag äntligen står där med ett hus och det där gigantiska biblioteksrummet jag alltid drömt om. Och så inga böcker att fylla det med. Rättelse – färre böcker än det kunde ha varit. Fast. Då får jag väl helt enkelt ta och köpa en massa nya böcker att fylla det med!

Näe. Jag har haft sådant himlans bra läsflow fram tills nu. Och så bara dör det. Jag tror att Gerhardsens bok är en anledning, och nu hittar jag ingen bok som tar mig över den där tröskeln. Jag behöver något enkelt, lättsmält, lättläst och som ger en feel good-känsla. Jag hittar inget sådant i mina hyllor här hemma. Frustrerande till max.

Jag måste hitta något att läsa snart. Tips?

Hmm. Dilemma. Jag har börjat läsa Carin Gerhardsens Pepparkakshuset. Eller, börjat och börjat, jag är i alla fall 100 sidor in. Men där har boken blivit liggande, efter att ha åkt fram och tillbaka i läsnävarna flera gånger. Lägga ner eller fortsätta, lägga ner eller fortsätta… Så där håller jag på. Jag har sagt det miljoner gånger innan – jag gillar inte att läsa deckare. Jag gillar inte hur de får mig att må, att läsa om död och våld. Jag tycker att det sätter sig i sinnet när man läser om det.

Pepparkakshuset är rätt brutal och jag mår nästan lite illa av läsningen ibland. Och så funderar jag – ska jag ge boken en chans och läsa till slutet eller ska jag avbryta och ta något annat? Så många läsare hissar Gerhardsen vilket gjorde mig nyfiken på att testa. Trots genren. Hissa eller dissa? Det är frågan.

Få kan väl ha missat att höra talas om den här boken. Jag har varit lite nyfiken på den och efter att ha läst Enligt O:s recension blir jag ännu mer sugen på att läsa den. Plats 20 fick jag i bibblokön, så det dröjer innan jag får hem den.

I dag, under min dagliga barnvagnspromenad, slog det mig plötsligt. I höst ska jag börja arbeta igen. Det betyder pendling med tåg och buss. Och DET betyder lästid. Jag kände att jag gick igång lite inför denna tanke. Det blir ju rätt mycket lästid att utnyttja.

Sedan kom jag på mig själv. Ok. Höst. Det är januari nu. Jag kanske inte ska börja planera hösten riktigt än.

Men tänk. Så mycket lästid – så många böcker. Härligt!

I dag när jag skulle hämta in posten såg jag att Mini hade fått ett paket från Goboken. Det syntes lång väg då brevbäraren bara hade tryckt ner hela paketet i brevlådan. Storleken på paketet gjorde att locket inte gick att stänga utan var helt vidöppet. Paketet satt på tvären i brevlådan, nästintill fastkilat.

OM jag inte hade varit hemma och det dessutom hade regnat hade ju paketet blivit helt förstört. Då hade brevlådan stått där helt vidöppen halva dagen och all övrig post hade också blivit blöt.

Tur att jag som sagt var hemma och tog in posten bara en kort stund efter att den kommit, samt att det bara duggade lite lätt i dag…

Men så gör man väl inte? Innan har brevbäraren kommit och knackat på hos oss och lämnat paketet i handen. Goboken har konstiga format på sina paket tycker jag. Jag får ju massvis med böcker i brevlådan, men det är bara deras paket som inte får plats. Nu funderar jag på om jag ska avsluta abonnemanget där. Det är ju inte så kul om man skulle få förstörda paket och därmed förstörda böcker.

Mini blev i alla fall glad för sina fina böcker i dag. Hon hade säkert inte brytt sig om de var lite naggade i kanten. Det är mest hennes mamma som vill ha dem hela och fina i alla fall när de anländer.

Jag är mitt uppe i läsningen av Döden i grytan och precis som jag trodde blir jag arg av det jag läser. Hur korkat får systemet bli egentligen? Hur har det blivit så att processad och inplastad mat som är full av tillsatser är mer ok för myndigheterna än riktiga råvaror? Det är så konstigt att jag blir helt matt av läsningen. Det blir lite smått konstigt när man anser att barn på förskolor inte får vistas i köket eftersom det innebär en hälsofara. Eller att han som sålde potatismos gjort på potatis och inte pulver, måste ha en jädrans massa tillstånd och specialutrustning eftersom riktiga potatisar kräver ett väldigt speciellt hanterande. Eller att Frälsningsarmén inte fick sälja sin hembakade bullar och smörgåsar eftersom de saknade speciellt tillstånd. Listan kan göras lång.

Det är intressant läsning, även om jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt de fakta som presenteras. Systemet är så konstigt och invecklat. Det är precis som underrubriken säger: om vår rädsla för riktig mat. Hur blev riktig mat farlig medan tillsatser och look-alike-mat ofarlig?

Som sagt, jag är fortfarande mitt uppe i läsningen så jag hinner nog bli ännu argare.

Av årets nominerade böcker till Augustpriset har jag läst en enda – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Och jag tillhör dessutom de få som inte är så jätteförtjust i den. Men eftersom hyllningskörerna är så många och jag tror att det är många tonåringar som gillar den här boken, håller jag tummarna för den!