Det är ju ett måste

Ja, faktiskt är det ett måste. Jag kan nämligen inte erinra mig att jag har läst något av årets Nobelpristagare Tomas Tranströmer. Jag har säkert gjort det, eftersom jag har haft mina lyrikperioder, men det skulle vara kul att kunna säga att det är ju den han har skrivit. Att kunna minnas.

Därför har jag ställt mig i bibblo-kö för hans samlade dikter. Nu är det bara att vänta alltså.

Tack för fin läsning

Häromdagen låg jag och läste en bok, en vanligt förekommande företeelse här hemma. Boken var en sådan där bok som framkallade höga fniss och tårade ögon om vartannat. Då slog det mig att jag den senaste tiden har läst extremt mycket bra litteratur. Ovanligt många fullpoängare. Härlig läsning som har lämnat ett djupt avtryck efter sig.

Och då slog det mig. Det är tack vare alla fina bokbloggar där ute som jag har fått dessa härliga läsupplevelser! Tack vare att jag har läst recensioner, tagit till mig, skrivit upp titel och författare, reserverat på bibblan och sedan tagit hem och läst. För det är så numera – mina boktips kommer till största delen från bokbloggare. Hade det inte varit för bokbloggare vete sjutton var jag hade hämtat läsinspirationen?

Så tack alla fina bokbloggare för härlig läsinspiration!

Det enda problemet är att jag får för många bra tips om bra böcker som bara måste läsas. Men det, det är å andra sidan ett riktigt härligt lyxproblem.

Kalla mig solmakaren!

Den uppmärksamme läsaren kan konstatera att efter gårdagens inlägg måste jag kallas solmakare. För precis som jag skrev, läser jag just nu Sommarhuset för att få sommaren att dröja sig kvar och för att mota bort höstvindarna. Och vad såg man i dag om inte… S O L E N! Och enligt vad de säger ska solen stanna under veckan.

Jomen. Jag har lyckats. Höstvindar – bort! Sol – kom!

Jädrans skit bara att jag måste lämna tillbaka boken till bibblan på torsdag. Annars hade jag kunnat läsa långsamt, kanske någon rad om dagen bara, för att hålla kvar sommaren här lite till.

Du som har reserverat boken efter mig kanske kan ta på dig uppdraget som solmakare? Please…

Sommarläsning för att mota bort hösten

Just nu läser jag Sommarhuset, i ett litet försök att hålla kvar sommarkänslan här hemma så länge det bara är möjligt. Att sitta under en varm filt och läsa om skärgårdsöar, sol och midsommarfirande gör att höstvindarna utanför fönstret faktiskt känns lite längre bort än tidigare. Lite. Det är bättre än inte alls.

Jo minsann. Det är faktiskt sommar här hemma.

Det skulle kunna vara så

Ja, det skulle kunna vara så att jag har tillbringat de senaste dagarna på Bokmässan, och därför inte har orkat/hunnit blogga. Det skulle ju kunna vara så. Men det är inte så. Tyvärr kommer jag inte iväg till Bokmässan i år. 😦 Det funkar helt enkelt inte bara. Det får bli nästa år i stället.

Däremot har jag fullt sjå med amningsfyllda nätter som tar musten ur mig. Jag är helt galet trött på dagarna efter alldeles för lite sömn. Och som om inte det vore nog fick jag dessutom ut och jaga förrymd häst i natt, kl. 04.00.

Jag har en hel hög böcker som ska recenseras här framöver, bra sådana dessutom! Jag ska bara hitta lite andrum att kunna samla tankarna. Inga hästjakter i natt alltså, tack!

Den stora bokutrensningen

Jag har ju pratat om att jag ska rensa ut bland mina böcker här hemma. Sortera ut en del som jag ska skänka bort. Förra veckan tog jag äntligen tag i det projektet.

Jag drog ut alla flyttkartonger med böcker och lyfte helt enkelt ut alla böcker på golvet för att få bättre överblick. Jag tog fram en flyttkartong där jag skulle lägga alla ratade böcker. Och sedan var det bara att hugga in!

Mini låg på en filt i samma rum och lekte i sitt babygym, och det här är vad hon hörde från sin mamma under tiden bokrensningen pågick:

  • Åh, men det är ju den här boken! Den måste jag behålla.
  • Åh, men den boken fick jag ju av X när jag fyllde år! Den måste jag behålla.
  • Åh, men de här böckerna älskade jag ju när jag var tonåring! De måste jag behålla.
  • Åh, den här har jag ju inte ens läst! Den måste jag behålla.
  • Åh, men det här är ju en klassiker! Den måste jag behålla.
  • Åh, den här boken tycker jag så himla mycket om! Den måste jag behålla.

Ja, ni förstår redan nu va? Det blev inte så där värst många böcker i den där att-skänka-lådan som jag ställde fram. Efter några timmars åh-ande åt alla älsklingar som dök upp från kartongerna insåg jag att jag är alldeles för blödig. Meningen var ju att jag skulle rensa ut bland böckerna, inte sitta och krama dem och överösa dem med kärleksförklaringar.

Nä, efter första dagens misslyckade rensning fick jag ta mig en funderare på vilka böcker jag verkligen skulle behålla. Sedan tog jag en ny runda bland böckerna och då gick det faktiskt mycket bättre. En helt överfull flyttkartong som ska skänkas – det är väl ett rätt ok resultat?

Men en sak slog mig under rensandet – jag har mycket lättare att göra mig av med nya böcker än gamla böcker. Jag har skänkt en hel massa nya böcker under det här året till olika personer, utan att egentligen tycka att det har varit det minsta jobbigt. Det har inte handlat om böcker som jag har tyckt varit dåliga, snarare tvärtom. Jag har velat att andra ska få chansen att läsa dem helt enkelt.

Hur som helst ska jag i alla fall nöja mig med rensandet för ett tag. Nu ska jag skänka bort den här lådan och sedan får vi se om jag kan göra en andra koll av de kvarvarande lådorna lite senare. Det är fortfarande många, många flyttkartonger med böcker kvar här hemma, så jag behöver inte oroa mig för att vara boklös. Nu lyckades jag ju dessutom organisera upp bland dem så att jag numera har en hel flyttkartong med bara olästa böcker att plocka bland. Jag är inte direkt boklös…

Hört på bibblan

Förra gången jag var på bibblan satte jag mig en stund och läste lite tidningar också. Från där jag satt gick det liksom inte att undgå att höra vad bibliotekarierna pratade om. Den ena bibliotekarien pratade om att det var ett väldigt tryck på Carin Gerhardsens böcker nu. De var ständigt reserverade och utlånade. Den andra bibliotekarien berättade då att häromdagen när en tjej kom för att hämta sitt reserverade ex fanns det inte där. Någon annan hade helt enkelt tagit boken. Om denna någon hade lånat boken eller helt enkelt snott den visste de däremot inte.

Och då började jag fundera lite. Jag reserverar en himlans massa böcker, för det verkar alltid vara så att just de böcker jag vill ha redan är utlånade.Jag vet inte hur andra bibliotek gör, men på mitt har de en hylla där de reserverade böckerna ställs och så får man själv gå och leta upp boken, efter ett löpnummer som man har fått via mail. Själv glömmer jag alltid det där förbaskade numret så jag får helt enkelt skumma igenom alla titlar för att hitta just min bok. Jag har alltid trott att en reserverad bok är just reserverad, att om jag skulle ta någon annans reserverade bok skulle utlåningsdatorn säga ifrån och inte tillåta att jag lånade den. Men så kanske det inte är?

För grejen är att varje gång jag står där vid hyllan och letar efter just mina böcker, ja då ser jag ju en massa andra intressanta böcker. Kanske t.o.m. sådana som jag står i kö för, men kanske är nummer 9 i kön eller så. Och om man är lite oärlig skulle man ju helt enkelt bara kunna ta de böcker man vill ha därifrån? Oftast är det ju just de mest populära eller nyaste böckerna som står i den hyllan.

Hur som helst skulle jag aldrig kunna med att ta någon annans reserverade bok. Och om någon skulle få för sig att ta någon av mina skulle jag bli skitsur. Fy vad dålig stil!

Och på tal om Carin Gerharssen har jag aldrig läst någon av hennes böcker, men det kanske man skulle göra?

Läshelg

Jag råkade visst få en riktig dunderförkylning. Det är ju aldrig roligt, men det gav mig å andra sidan tillfälle att helt lagligt ligga i soffan hela dagarna och bara läsa. 😀 T har skött precis allt här hemma – tagit hand om Mini, lagat all mat o.s.v. Och jag har bara sörplat varmt citronvatten och läst.

I går läste jag ut den fantastiska Överenskommelser av Simona Ahrnstedt. Recension kommer, men redan nu vill jag tipsa om den. Åh vad bra den var! I dag läser jag vidare i Katerina Janouchs Tigerkvinnan, som jag har sparat lite på men inte kunde hålla borta tassarna ifrån längre. Och så håller jag på att plöja en massa intressanta böcker om barnmat, så framöver kommer det att bli en hel del recensioner av sådana böcker.

En rätt bra helg, trots förkylning, med andra ord.

I Johanna Lindbäcks värld

Jag läser Johanna Lindbäcks nyaste bok – Välkommen hem. Jag börjar närma mig slutet, men jag vill inte läsa ut den. Inte än. Jag vill stanna lite till i bokens värld, njuta lite till av alla träffsäkra detaljer.

Det är lite tudelat det här med att ha en favoritförfattare. Man kastar sig över nya titlar så fort de kommer ut, plöjer på nolltid och så står man där och får vänta igen. På nästa. Har man tur kommer det en ny redan inom ett år, men ibland får man vänta snällt längre än så.

Jag har läst långsamt, omsorgsfullt hela dagen nu. Vill ju veta vad som händer, samtidigt som jag vill suga på karamellen så länge jag kan. Attans vilket dilemma.

Och nu då?

Hamnade i ett slags jaha, och nu då? Det blir alltid lite så när man har läst en riktigt bra bok och ska ge sig i kast med nästa. Jag har två potentiella favoritböcker i den väntande högen, men är rädd för att sabba dem om jag läser dem för nära inpå en wohoo-upplevelse. Kraven och förväntningarna kanske blir för höga.

Johanna Lindbäcks Välkommen hem eller Katerina Janouchs Tigerkvinnan? Eller kanske Cecilia Samartins Señor Peregrino? Eller Fyra dagar fyra nätter av Morgan Matson?

Måste fundera lite på nästa bokval.

Efterlängtad!

I dag väntade en trevlig överraskning i brevlådan. Där låg nämligen Johanna Lindbäcks allra nyaste bok Välkommen hem. Den har varit efterlängtad kan jag säga. Jag har gillat alla hennes tidigare böcker, riktigt mycket, så den här ska bli kul att få sätta tänderna i!

En bokälskares stora dilemma

Jag vet inte hur jag har lyckats, men av mina senaste boklån på bibblan har säkert 80 % av dem haft reservationer efter mig. Suck. Det betyder att jag bara får ha böckerna i 2 veckor innan de ska tillbaka. Vilket i sin tur betyder att jag måste börja läsa de reserverade först, och först därefter ta mig an de som inte har någon kö på sig.

Vilket dilemma. Någon annan bestämmer min läsordning. Jag säger då det.

Det är väl enda nackdelen med att låna böcker på bibblan – att man inte får ha dem hemma så länge man vill (och behöver).

Det här med att skänka böcker

Jag har jobbat hårt det här året med att lära mig att inte behålla precis alla böcker. Jag har börjat resonera lite utifrån de råd jag fick från er förra året. Vilka böcker känner jag är ”färdiglästa”? Vilka känner jag att jag inte skulle sakna i bokhyllan? När jag väl började skänka böcker märkte jag att det gick lättare och lättare för varje gång. Jag började med att skänka en del till min svärmor, och när jag märkte hur mycket hon uppskattade det och dessutom skänkte dem vidare sedan, fick jag blodad tand.

I dag åkte jag med en fullpackad flyttlåda till Erikshjälpen. På torsdag ska jag till en f.d. kollega med en liten hög böcker. Och vet ni, det känns riktigt bra! Det är jätteskönt att rensa ut bland mina böcker, och framför allt roligt att kunna glädja andra med läsning.

Senare i höst ska jag gå igenom mina 12 överfulla flyttkartonger och rensa ut även där. Puh. Det blir nog lite tuffare, men jag tänker passa på när jag ändå är inne i ett flow.

Och om jag senare saknar böckerna? Tja, OM jag någon gång i framtiden får det där drömrummet som jag kan fylla med böcker från golv till tak – då kan jag ju köpa nya helt enkelt. Jag sparar ju mina älsklingar, och så länge de finns kvar kan de ju få sällskap av en massa nya trevliga böcker!

Sommarläsning och hästoro

Det är tur att jag har bunkrat upp med en hel massa sommarlitteratur här hemma. Böcker som andas sommar, sol, salta hav och solbränna. Ja, det är tur att man kan läsa om det, för det känns som ett tag sedan den var här i verkliga livet. För min egen del spelar ju inte vädret så stor roll eftersom jag är mammaledig. Men stackars T hade väl kunnat få några fina sommardagar på sin semester?

Och när jag inte läser tar jag hand om och oroar mig för min sjuka häst. Linus blev dålig igen och var på vippen att få färdas till de evigt gröna ängarna. Puh. Många tårar och sömnlösa nätter de senaste dagarna… Men i dag fick vi ett glädjande besked och faran verkar vara över. För alltid eller bara tillfälligt – ingen vet. Men just nu kan jag andas och hoppas igen.

Jag återkommer i morgon med en recension eller två!