Japp, så var man i pressen då. Förra veckan blev jag intervjuad av Kommunalarbetaren om det här med bokbloggande och Bokfemman. Tidningen kommer ut nu i veckan men redan nu kan man läsa artikeln på nätet.
Vad töntigt det känns när man läser vad man själv har sagt… Ja, men sååå sa jag ju inte. Jag har blivit intervjuad förr, i helt andra sammanhang, och varje gång känns det nästan som om man står utanför och tittar in på någon annan. Det känns inte alls som en själv när man läser det i tryck. Det måste vara supersvårt att intervjua någon och få med allt som sagts helt korrekt.
Men vad tycker ni – varför bokbloggar just du? Eller varför läser du andras bokbloggar?
Och jag kan svara på frågan hon ställer i slutet: Hur hinner de läsa allt de skriver om? Svar: det är ju bara att försumma sin man! Han är rätt trött på mitt läsande och bloggande vid det här laget. Ibland får jag faktiskt skippa både blogg och läsning helt några dagar och bara umgås med min man. Det är inte lätt vara bloggänkling… eller läsänkling heller för den delen…