
Tillbaka till Vitön, tillbaka till Bea Uusmas trollbindande text om polarexpeditionen som hon har jobbat med så länge. En av årets mest efterlängtade böcker för min del för jag älskade första boken med hela mitt hjärta. Vad ÄR det egentligen som lockar så mycket med en polarexpedition från slutet av 1800-talet, där tre män dessutom misslyckades totalt med sitt mål.
Hennes text är personlig, medryckande och informativ på samma gång. Vi är där med henne, när hon skär ut små prov att skicka iväg, när hon tillbringar timmar med att försöka luska ut vad som står i den mögliga dagboken. Vi får följa med i varenda vrå, och i text och bild förmedlar hon sina tankar och känslor samtidigt som hon redogör för vad hon faktiskt kommer fram till. Det är så otroligt intressant och hela boken är så himla snygg. Lotta Kühlhorn har haft ett finger med i utformningen och deras gemensamma verk är en match made in heaven.
Det här är minst lika spännande som värsta deckaren. I slutet får vi följa med på hennes svindyra resa till Vitön, med handplockade forskare och arkeologer, och loggboken från resan var så spännande att jag fick tvinga mig själv att inte bläddra till slutet av den för att se hur det gick. Gah! Nervkittlande läsning.
Jag ska inte avslöja slutet men när jag slog igen boken satt jag med tårar i ögonen och önskade att jag hade haft någon där som kunnat dela min läsupplevelse och prata om den. ❤️
Jag läste ju första boken häromdagen, för tredje gången, och jag tycker att man bör ha läst den först för att verkligen kunna ta till sig denna. Om du har chans att lyssna på Bea Uusma när hon berättar om sitt arbete kan jag rekommendera att göra det för hon är lika bra muntligt som skriftligt. Älskar hennes fascination och dedikation till denna polarexpedition.













