Ristmärken av Johan Theorin

Årets första utlästa bok blev den här. Passande eftersom Johan Theorin är en av mina favoritförfattare. Det är något med hans berättarstil som tilltalar mig. Han är verkligen skicklig i berättandets konst, och det gäller även muntligt. Jag har haft förmånen att få lyssna på honom vid flera tillfällen och jag blir alltid lika trollbunden.

”Polisinspektör Tilda Davidsson är höggravid när hon går in för att hjälpa en knivhuggen kollega i den mörka kustgården på norra Öland. På övervåningen hittar hon ett äldre par, döda i en dubbelsäng.

Tildas gamle släkting Gerlof minns att den isolerade gården ligger intill ett av andra världskrigets mest hemliga försvarsprojekt. Gradvis förstår Gerlof att de gåtfulla dödsfall som drabbade soldaterna inte är glömda och att en mördare från det förgångna fortfarande går lös.”

Jag tycker så mycket om Ölandssviten och jublade när han efter flera års paus plötsligt gav ut en ny del. Nu har det alltså kommit ytterligare en ny del och det är med stor glädje jag återigen får möta sjökapten Gerlof Davidsson. Numera har hans barnbarn, polisen Tilda, fått ta över en stor del av berättandet, men Gerlofs närvaro i fallen är stark. Det gillar jag.

Det enda jag saknar i båda dessa nyare delar är det där nästan övernaturliga draget som fanns i de första delarna. Ölands natur och dess myter har alltid haft en stor del i serien och det är en av de saker jag uppskattar mest. De första delarnas titlar vittnar om just detta fokus på Ölands speciella natur.

Lite extra roligt var det att läsa boken efter att vi tillbringade en sommarvecka på ön förra året. Nu kan jag se vyerna han målar upp, känna dofterna och vara med där på ön tillsammans med karaktärerna. Boken bjöd som vanligt på både spännande och intressant läsning och jag hoppas verkligen på fler delar. Jag vill ha mer av både Tilda och Gerlof.

Jag vill verkligen varmt rekommendera hela serien. Välskriven, med stor berättarkonst och fantastiska miljöbeskrivningar.

Insnöade till jul av Sarah Morgan

Åh, det här är verkligen julbok när det är som allra bäst. Den innehåller precis allt jag önskar av en bra julroman. Det är snötäckta vyer, en brokig familj, humor, svärta, relationer och ett härligt julpyntat hem. Boken påminner faktiskt i vissa drag om min favoritjulfilm ”Medan du sov”. Huvudpersonen heter Lucy, hon har ingen egen familj, hon antas vara sonens flickvän och blir därmed omhändertagen av hans varma, kärleksfulla och lagom knäppa familj, precis som i filmen.

”Lucy Clark kommer göra allt hon kan för att inte bli av med jobbet lagom till jul. Även om det innebär att personligen leverera ett vackert inslaget marknadsföringspaket till Ross Millers föräldrahem i Skottland. Väl på plats är förvirringen total – hans familj tror att hon är Ross flickvän och Ross spelar av någon anledning med i missförståndet. Dessutom gör en snöstorm att Lucy inte kan ta sig tillbaka till London. Motvilligt dras hon in i gemenskapen och lockas av tanken på ett riktigt julfirande, en familj … och kärlek! Men flera i familjen bär på hemligheter som måste upp till ytan om det ska kunna bli en magisk jul.”

Jag älskar att läsa om familjer och relationerna inom den. Här är det tre vuxna syskon som åker hem till föräldrar och svärmor för att fira jul. Mamman försöker att inte lägga sig i sina vuxna barns liv alltför mycket men oroar sig konstant för dem. Barnen å sin sida tycker just att mamman frågar alldeles för mycket och de håller framför allt sina kärleksliv hemliga för henne, och har en egen syskonpakt.

Och farmodern! Åh, hon är underbar. Hennes roliga repliker och gärningar fick mig att skratta högt flera gånger. Och så skyller hon allt på att hon är gammal, för att komma undan med att både göra och säga precis vad hon vill. Hennes värme, humor och omtanke är ljuvlig läsning.

Jag har faktiskt bara läst en av Sarah Morgans julromaner innan den här men nu är jag sugen på att läsa mer. Jag har faktiskt en oläst här hemma i bokhyllan, så den ska jag läsa i mellandagarna.

Kan varmt rekommendera den här boken – underhållande, julig och mysig läsning.

En snöängel till jul av Johanna Johansson, Sara Molin och Birgitta Gunnarson

Jag har knappt läst en bok på flera veckor, men jag kickade igång ett gäng adventsböcker i förhoppning att iaf läsa lite varje dag. Men så i går när jag skulle läsa tredje kapitlet i denna hände något. Jag fick feeling och bara fortsatte läsa – till boken tog slut! Så härlig känsla att äntligen känna njutning att läsa och en berättelse som flyter på. 🥰

”Aida ser sig åtminstone inte som en. Idén om att ordna en julfest för ensamma var ju bara ett sätt att slippa ta jobbjouren över jul. Nu finner hon sig i ett virrvarr av planering, med döttrarna som enda vapendragare. När hennes exman på nytt dyker upp i hennes liv börjar hela projektet alltmer likna en fars.

Margit tycker att hon vid sjuttioåtta års ålder har rätt god självkännedom. Ändå överraskar hon sig själv med att besvara en okänd människas nödanrop på Facebook. Men vad gör man inte, när åldern får släkt och bekanta att börja räkna bort en?

Milo är ingen att räkna med. Det har han fått bevisat för sig gång efter annan. Lika bra det, om det hjälper honom att undgå föräldrarnas bråk och skolans krav. Men när han blir skickad hem till en okänd tant för att sätta upp en julgardin, tar hans liv en helt ny riktning.

Julen närmar sig och alla tre är snart involverade i festplanerna. Men när motgångarna staplas på varandra börjar de fundera på om det ändå inte är de själva som behöver julfesten mest?”

Den här boken fick mig att sitta och le för den innehåller så många fina karaktärer och så mycket medmänsklighet. Precis vad jag behövde läsa just nu.

Jag gillar när det är flera olika huvudpersoner och temat ”oväntad vänskap”. Här är det tre väldigt olika personer med vitt skild bakgrund och i åldersspannet 18 till 78 år. Alla brottas de med ensamhet och osäkerhet, fast på olika sätt. När de möts uppstår en så fin hjälpsamhet och omtanke, både om varandra och om andra. Det blir som en snöbollseffekt av snällhet.

Jag tyckte så himla mycket om den här boken och det var ren njutläsning att följa Aida, Milo och Margit och deras planering inför julfesten för ensamma. En både tankeväckande och hjärtevärmande julbok med omtanke, vänskap och hopp. Jag hade gärna läst fler böcker om dessa tre omaka vänner.

De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel av Ruth Kvarnström-Jones

Det här var verkligen en riktig läsupplevelse – en historisk roman när det är som allra bäst.

”I början av 1900-talet är Stockholm en stad i förändring. Medan rika drömmer om större bostäder med alla de nya faciliteter som pengar kan erbjuda, drömmer de fattiga om mat till familjen, en rimlig lön och färre råttor på gatorna.

Vid vattnet mitt emot slottet tronar Grand Hôtel, den omtalade juvelen i turistnäringen. Men hotellet är i ekonomisk knipa och styrelsen behöver en särskild kvinnas begåvning för att lyfta hotellet till nya höjder. Wilhelmina Skogh äger ett pärlband av hotell längs de svenska järnvägarna, och ser Grand Hôtels potential och betydelse för staden. Men hon är en lika fruktad som respekterad chef.

Samtidigt anländer den unga Ottilia till storstan från Rättvik för att påbörja sin anställning på det mytomspunna hotellet. Tillsammans med ett gäng andra kvinnor får hon kämpa mot orättvisor och hinder i en mansstyrd bransch. Kvinnor förväntas ju sköta hemmet – men vad är ett hotell om inte ett hem?”

Jag har läst och googlat, läst och googlat, för människorna i den här boken har ju funnits i verkligheten och det är kul att få ett ansikte till berättelsen. Dessutom fastnade jag i ännu mer historia kring huvudpersonen Wilhelmina Skogh och visst är det härligt när en bok bjuder på en berättelse som sedan fortsätter intressera och beröra?

I den här boken är det kvinnornas historia som kommer fram, och det älskar jag att läsa om. Vi får följa personalen på Grand Hotel och hur kvinnorna får kliva fram från skuggorna och ta mer framstående och synliga positioner. De får synas, höras och få cred för det otroliga jobb de gör. Wilhelmina styr hotellet med järnhand men hon är också rättvis och har ett stort hjärta.

Förutom hotellets historia får vi även ta del av ett Stockholm i förändring. Det byggs, förändras och moderniseras i hela staden och det gäller för Grand Hotel att följa med i den här utvecklingen.

Det här är första delen i serien Stockholms pärlor, och snälla Ruth Kvarnström-Jones skriv nu så pennan glöder så att vi snart får ta del av nästa bok. Det här är så bra! Trots nästan 500 sidor hade boken gärna fått vara ännu längre – en bladvändare av rang. En underbar skildring av starka karaktärer man tar till hjärtat.

Speak av Laurie Halse Anderson, illustrationer av Emily Carroll

Laurie Halse Anderson har länge stått på min läslista och efter att ha lyssnat på ett av hennes seminarium på bokmässan köpte jag två böcker och fick dem signerade. Speak är en av hennes första böcker och kom redan 1999, och flera år senare gavs den ut igen i form av en grafisk roman och det är den versionen jag har läst.

Det är en oerhört stark berättelse och tillsammans med de svartvita illustrationerna blir intrycket ännu starkare. Den handlar om Melinda som ska börja high school men som är en utstött. Under en fest på sommaren ringde hon polisen, vilket har fått alla att gå emot henne. Ingen bryr sig om att fråga vad som hände och själv klarar hon inte av att berätta. Hon förlorar nästan förmågan att prata helt och långsamt dalar betygen och hon blir alltmer ensam. Men inuti henne växer hemligheten och vill ut, som en inte kraft som tar över.

Laurie Halse Anderson skrev i sin signering ”keep speaking up” och det var också något hon pratade mycket om under sitt seminarium. Flera av hennes böcker har blivit förbjudna på flera skolor och bibliotek i USA, och detta med förbjudna böcker är något som har ökat markant där de senaste åren. Hon talade om vikten av att motverka detta, att tillåta unga att läsa om kroppen, sexualitet, historia och om inkludering.

Hon skrev den här boken för att bearbeta sin egen upplevelse av våldtäkt när hon var 13 år. Boken och titeln är verkligen signifikativt för hela hennes författarskap. Hon vill ge en röst åt unga, låta sina berättelser bli en förberedande del och hjälp inför livet. Ge styrka, förståelse, medlänsla och lära sig att hantera känslor. Hon uppmanade oss i publiken att se bortom den där stökiga tonåringen på bussen som pratar för högt. Det finns något där bakom stöddigheten. Den personen behöver inte ditt dömande – den behöver en kram.

”Speak out, speak loudly, speak now. Words are your power.”

Vill verkligen rekommendera den här boken, från tonåringar och uppåt. En bok att läsa och diskutera kring. Det finns så otroligt mycket att diskutera utifrån den här boken. Stark, berörande och viktig läsning.

Lyckomanualen av Cassandra Brunstedt och Therésia Franklin

Den här boken har jag läst långsamt och med stor eftertanke, för att verkligen kunna ta till mig dess innehåll. Det har varit mycket givande, intressant och härlig läsning.

I lyckomanualen möts vi av forskning, intervjuer och personliga upplevelser på hur man kan leva ett lyckligare liv. Cassandra Brunstedt och Therésia Franklin gör en djupdykning i ämnet och ger sig själva i uppdrag att testa allt de kommer över. Det gör att bokens innehåll känns äkta och levande. Det är också befriande att läsa att de inte går från klarhet till klarhet. De har, precis som alla andra, ett pågående liv med jobb och vardagspussel och att få in dessa nya lyckotester går inte alltid plättlätt. De halkar in i gamla vanor, sitter där med mobilen, och kommer på sig själva med att ha missat.

Det är dels fakta, forskning och ny kunskap men det handlar också om författarnas egen lyckoresa. Deras upplevelser efter att ha testat vad de har lärt sig. Jag tycker mycket om det personliga tilltalet och att de inte får det att låta som att allt är enkelt. De får ibland påminna både sig själva och varandra.

En hel del av de 11 stegen kände jag till innan, men hade inte läst forskningen bakom. Några saker gör jag redan, andra har jag nu testat. I en värld där känslan av meningslöshet ökar är det här en bok som är helt rätt i tiden. Den visar att lycka går att finna i de små sakerna och jag jublar lite inombords när snällhet visar sig vara en av dem.

Den här boken ska jag låta stå framme, väl synlig, som påminnelse och för att kunna återkomma till den.

Läs! Även perfekt som present/julklapp!

Lusthuset vid tjärnen av Hanna Blixt

Nämen om man skulle ta och flytta till Dalarna, närmare bestämt Leksand? För Hanna Blixts miljöbeskrivningar får detta ställe att låta smått magiskt. Rimfrostgnistrande träd, en frusen tjärn för skridskoåkning, ett lusthus med skyhög mysfaktor som man vill flytta in i och berusande chokladdofter.

”Arbetet på PR-byrån i Stockholm börjar kännas allt tyngre och till slut får Hilma nog och säger upp sig. Av en ingivelse söker hon jobb på ett kafé med chokladtillverkning, beläget i ett vackert lusthus i Leksand. Hon har aldrig längtat efter att flytta norrut, men bilden av kaféet väcker en oförklarlig längtan inom henne. Ingenting blir som hon trott, men kanske blir flytten till Dalarna början på något nytt?

Parallellt med Hilmas berättelse får vi följa en pojke som växer upp under 1960-talet i samma by. Vem är han? Och hur mycket ensamhet kan en människa hantera?”

Detta är fjärde delen i Leksands-sviten och den går att läsa som fristående. Karaktärerna från de första tre delarna återfinns som bikaraktärer här, men man behöver inte kunna deras historia för att förstå. Däremot blev jag väldigt glad just över denna lilla skymt för den avslöjade hur det hade gått för dem.

Det här är definitivt min favorit i serien! Jag älskade precis allt med boken. Karaktärerna kändes levande, miljön var mysigast möjliga och storyn bjöd på underhållande och hjärtevärmande läsning. Många av karaktärerna har gått igenom riktigt svåra prövningar i livet och deras berättelse grep tag.

Boken utspelar sig under veckorna fram till jul och sedan under själva julen. Det är vintrigt, julpyntande, dofter av pralintillverkning, granar och julbelysning. En försmak av julen kan man säga, så den här boken funkar om man inte vill ha alltför mycket jul för tidigt.

Kan varmt rekommendera den här boken.

Ett nytt liv på Cape Cod av Kristan Higgins

Åh vad härligt att få skratta till en bok. Jag har omväxlande läst och lyssnat på denna och jag måste säga att det var SÅ härligt att sitta i bilen efter jobbet och skratta högt. Det här är det första jag läser av Kristan Higgins och det gav verkligen mersmak. Måste läsa fler böcker av henne!

”Lillie Silva har levt hela sitt liv på Cape Cod, och har stora planer för sin nya, fria tillvaro med utflugna barn. Men när hennes man abrupt dumpar henne rasar allt samman. Lillie blir dock inte förkrossad – hon blir vansinnig.

Som barnmorska är hon van att ta hand om andra, men nu är det dags att hon tar hand om sig själv och prövar nya saker. Kanske är det inte helt logiskt att släppa in en skunk i sin exmans hem, eller att dyka upp på hans bröllop klädd som en dödsängel. Men vad som helst är bättre än att sitta hemma och deppa, eller hur?

Till på köpet hittar Lillie en oväntad vän i sin glamourösa syster, som hon alltid haft en ansträngd relation till. Släng in en gammal flamma och en vilsen tonåring i mixen och receptet på kaos är komplett. Det är dags för ett nytt liv …”

Den här boken bjöd på mycket mer djup och svärta än jag förväntat mig. Huvudtema är ju att Lillie blir lämnad av sin man och blir minst sagt förbannad. Hon hittar på både små och stora saker för att hämnas. Men vi får också följa både henne och makens nya kvinna Melissa tidigare i livet. Vi får lära känna båda och veta vad de har gått igenom, vad som har format dem och det har inte varit en enkel resa för någon av dem. Man vill tycka illa om Melissa, men ju mer man lär känna och förstår henne desto mer växer hon som karaktär och man tar även henne till hjärtat.

Som sagt, boken innehåller mycket humor och ofta ganska mörk sådan. Ibland satte jag skrattet i halsen när hennes hämndaktioner blev lite väl elaka. Oftast är de dock både roliga och väldigt kreativa.

I den här boken är mannen bara en bifigur och det är definitivt kvinnorna som har ordet. Stort fokus ligger på familj och vänskap, att fundera över vad som är viktigt i livet och hur man hanterar de motgångar som livet serverar.

Färgstarka karaktärer, ett par mysiga hundar, en skunk och den mest ljuvliga miljö blandat med humor och hämnd = härligt underhållande bok. Jag tror att jag kan ha en ny potentiell favoritförfattare.

Svartåsviten – Om du var min av Christina Erikson

Det räckte att läsa författarens förord för att jag skulle vara fast i den här berättelsen. Historisk roman med fokus på kvinnors historia och som har ett verkligt ursprung i Svartå herrgårds boende. Så intressant! Jag funderade först över varför författaren hade döpt huvudpersonen till samma namn som sitt eget, men när jag läste att det funnits flera Christinor på Svartå fick jag rysningar. Nästan som om det var meningen att Christina Erikson skulle berätta deras historia.

”Svartå, 1782. Sextonåriga Christina har storslagna ambitioner för herrgården som hennes far håller på att bygga utanför Örebro. Trots att hon skickas till Stockholm för att introduceras vid hovet och hitta en lämplig make, är det för hästarna och murarsonen Gustaf som hennes hjärta brinner.

I Stockholm dras Christina in i intrigerna runt kungen och hans syster, samtidigt uppdagas en fejd mellan Svartås förvaltare och Gustafs far som får förödande konsekvenser. Den enda Christina verkar kunna lita på är sin piga.”

Förutom att vara en historisk roman är det här också spännande läsning, full av intriger, maktspel, fulspel och hemligheter. Det finns en del sluga typer bland karaktärerna som ställer till med otyg, minst sagt.

Jag sveptes med av stämningsfulla miljöbeskrivningar, tidstypiska detaljer och starka karaktärer som fångade mitt intresse. Jag gillade verkligen Christina och tyckte särskilt mycket om hennes vänskap med Maja. Och jag tyckte väldigt mycket om att man fick följa både herrskap och arbetarna på gården.

Ja, jag gillar det här och ser fram emot att få följa Christina och alla andra i fler delar. Det här är en perfekt mix av historia, romantik, vardag och dramatik.

På ett ögonblick av Suzanne Redfearn

Den här boken sträckläste jag. Den är både spännande och intressant och väcker många tankar.

”Livet är över på ett ögonblick för sextonåriga Finn Miller när hon och tio andra personer störtar rakt nerför ett berg i en fruktansvärd bilolycka. I gränslandet mellan liv och död ser Finn hjälplöst på när de hon älskar kämpar för sina liv.

De överlevande måste fatta omöjliga beslut och plågas i efterhand av sorg och ånger på grund av sina val. Finn kan inte släppa taget utan vakar över dem, medan de försöker återgå till sina liv. Hennes pappa Jack vill hämnas på den enda person han kan ge skulden förutom sig själv. Mo, hennes bästa vän, söker modigt efter sanningen när berättelsen om vad som hände förvanskas. Finns syster Chloe känner av hennes närvaro och längtar efter att förenas med henne. Deras mamma Ann räddade alla men förföljs av dåligt samvete för de val hon gjorde. Finn måste ge sig av, men hur kan hon göra det när livet har slagits i spillror för hennes familj?”

Huvudpersonen i boken är 16-åriga Finn som dör i en fruktansvärd bilolycka. Efter sin död kan hon följa allt som händer. Hennes föräldrar, syskon, vän, morbror och moster och kusin samt en hund. Alla färdades de samtidigt i fordonet. Vi får följa de olika personerna och deras väg mot räddningen. Det är snöoväder, bitande kallt och de är inte i närheten av räddning. Hur agerar man i en sådan situation? Vem hjälper man först? Vem får de varmaste kläderna?

Vi får även följa karaktärerna efter olyckan, vägen tillbaka till livet och vardagen. De hanterar sorg och saknad, men också tankar av skuld. Det är intressant att få följa allt ur Finns perspektiv, att få se hur olika de tar sig tillbaka till vardagen och deras tankar kring vad som egentligen hände precis efter olyckan. Allt är verkligen inte svart eller vitt. Författaren ställer upp många intressanta tankar kring just skuld. Och läser man författarens slutord kan man gå igenom bokens handling och karaktärer ytterligare en gång, med nya ögon.

För mig blev boken också en rejäl trigger av minnen. Jag har också voltat med bil genom ett skyddsräcke, 30 meter nerför en ravin, landat upp och ner och blivit hängande i bilbältet. Och det var jag som fick skaffa hjälp eftersom min mamma satt fast svårt skadad, förlamad. Jag klättrade uppför ravinen, över snö- och istäckta stenar, i bitande kyla och mörker. Jag vet allt om hur en sån olycka känns och hur kallt kyla kan kännas i ett så utsatt läge. Alla minnen kom tillbaka under läsningen av själva olyckan.

Jag är glad att jag hittade till den här boken. Smärtsam läsning ja, men också gripande, kärleksfull och hoppfull. Det var väldigt fint att få lära känna Finn och följa hennes berättelse. Den bär jag med mig.

Två veckor till midsommar av Marie-Louise Marc

Det här är feelgood när det är som allra bäst! Jag älskade verkligen precis allt med den här boken och njöt av varje sida.

”Jennie är en inbiten storstadskvinna och arbetar som chefredaktör på tidningen Drömliv. Men hennes eget liv är inte mycket till dröm. Efter skilsmässan för fyra år sedan lägger hon all tid på tonårsdottern Tilda. Kärleken och drömmarna om ett rött torp med vita knutar har hon lagt på hyllan.

Men en reportageresa till Storsjöhöjden i Jämtland förändrar allt. Hon lär känna människorna som bor och arbetar på gården, och charmas snabbt av de eviga sommarnätterna, och även av bonden Frank. Även om det känns som om han bär på en hel del hemligheter.

När resan lider mot sitt slut visar det sig att hennes kommande sommarsemester är hotad. Kan hon återvända till Jämtland? Och hur vet man egentligen var man hör hemma?”

Miljön är svensk landsbygd och jag tycker feelgood är som bäst när skådeplatsen är just landsbygden. Här är det dessutom en getgård och miljöbeskrivningarna är så lockande att jag är beredd att genast packa väskan och flytta dit.

Karaktärerna är helt vanliga människor, som alla har serverats några riktiga käftsmällar av livet. Men de har tagit sig igenom det svåra, och något tilltufsade har de fått en annan mer ödmjuk syn på livet. De är personer jag tycker om och hejar på hela boken igenom.

Boken bjuder också på en hel del humor. Jag satt ofta med ett leende åt dråpliga kommentarer eller situationer.

Härlig miljö, äkta karaktärer och ett språk som är kryddat både med dialektala uttryck och personlighet. Jag har bara lovord att ösa över den här boken. Njutläsning från början till slut. Jag ville inte att boken skulle ta slut – jag ville fortsätta hänga där på getgården bland getter och katter. Nu måste jag bara övertala min man om att vi ska bli getbönder. Och att vi ska flytta. 😅

Husbåten vid kajens slut av Sarah Jio

Den här boken bjöd verkligen på en underbar lässtund och jag ville inte sluta läsa. Sarah Jios böcker har så fina omdömen på Storytel och hon har stått på min läslista länge, och efter att ha läst denna känner jag att jag måste läsa även hennes andra böcker. Fattar inte att jag väntat så länge med att läsa något av henne.

”Efter en tragedi flyr Ada Santorini sitt liv på östkusten och landar i Seattle. Hon får hyra en vacker husbåt i hamnen, och kanske kan hennes livslust och inspiration väckas till liv där.

Inom kort hittar hon en gammal koffert, som en gång tillhörde Penny Wentworth, en ung och nygift kvinna som bodde på husbåten för femtio år sedan. Ada blir fascinerad av Pennys liv, och hennes försvinnande, men vad hon inte vet är att deras öden snart kommer flätas samman …”

Jag gillade allt – karaktärerna, storyn och den underbara miljön. Jag vill också bo på en husbåt! Låter hur mysigt som helst.

Boken utspelar sig både i nutid och femtio år tidigare. I nutid möter vi Ada som tillfälligt hyr en husbåt för att komma bort efter en fruktansvärd tragedi. Där lär hon känna folk från de andra husbåtarna och upptäcker att husbåten hon hyr rymmer en hemlighet. För vad hände egentligen med Penny som bodde där 50 år tidigare? Vi som läsare får även följa Pennys liv på husbåten.

Vi bjuds på mysiga miljöbeskrivningar i form av husbåtsliv, ett känsloregister från djupaste sorg till spirande romantik samt ett spänningsmoment. Och ett alldeles ljuvligt grälande andpar, där fru and ständigt lämnar sin förtvivlade make. Underbart roligt att följa!

Jag älskade verkligen den här boken. En hjärtevärmande bladvändare som verkligen fick mig på fall.

Yellowface av Rebecca F. Kuang

Den här boken! Sträcklyssnade! Jag har sneglat på den ett tag och när jag hade avslutat mitt Ruth Galloway-marathon kändes den här som ett bra val. Och ja, det var det verkligen.

”Athena Liu is a literary darling and June Hayward is literally nobody. When Athena dies in a freak accident, June steals her unpublished manuscript and publishes it as her own under the ambiguous name Juniper Song. But as evidence threatens Junes stolen success, she will discover exactly how far she will go to keep what she thinks she deserves. What happens next is entirely everyone elses fault.”

Mörk humor, lögner, spänning, samhällskritik och en huvudperson som man egentligen inte kan annat än att avsky. Hon snor alltså sin döda väns manus och publicerar det i sitt eget namn och vad som händer efter det är sträcklyssning de luxe.

Ganska snart börjar någon misstänka att hon inte har skrivit det och drevet börjar gå. Det här är en tankeväckande, satirisk och mycket diskussionsvänlig bok som tar upp allt ifrån bokbranschen, rasism och kulturell appropriering till avundsjuka, sociala medier och mediadrev. Det är intressant att följa en huvudperson som inte går att lita på och som man inte ens tycker om. Jag ville bara veta hur allt ska sluta och kunde inte lägga ner boken förrän den var slut.

Jag vet inte om boken kommer hamna på min årets bästa-lista, men den erbjöd en annorlunda story och fick verkligen tankarna att börja snurra. En intressant bladvändare som var precis vad jag behövde just nu.

The Last Remains av Elly Griffiths

Åh, då var det dags att ta farväl av rättsarkeolog Ruth, kriminalkommissarie Nelson, druiden Cathbad och alla runt omkring dem. Jag fällde faktiskt några tårar efter att ha lyssnat klart. Inte pga slutet utan för att det nu är slut. Det kommer inga fler delar. Efter att ha hängt med detta fantastiska gäng i över 10 år måste jag nu ta farväl och just farväl har jag svårt för. 💔

”When builders discover a human skeleton during a renovation of a café, they call in archeologist Dr. Ruth Galloway, who is preoccupied with the threatened closure of her department and by her ever-complicated relationship with DCI Nelson. The bones turn out to be modern—the remains of Emily Pickering, a young archaeology student who went missing in 2002. Suspicion soon falls on Emily’s Cambridge tutor and also on another archeology enthusiast who was part of the group gathered the weekend before she disappeared—Ruth’s friend Cathbad.

As they investigate, Nelson and his team uncover a tangled web of relationships within the archeology group and look for a link between them and the café where Emily’s bones were found. Then, just when the team seem to be making progress, Cathbad disappears. The trail leads Ruth a to the Neolithic flint mines in Grimes Graves. The race is on, first to find Cathbad and then to exonerate him, but will Ruth and Nelson uncover the truth in time to save their friend?”

Jag tänker inte spoila något, bara reflektera över läsupplevelsen. Precis som i förra boken är pandemin närvarande. Inte lika mycket, men tillräckligt mycket för att jag skulle tycka det var jobbigt. Dessutom fortsätter inläsaren med otyget att låta telefonsamtal låta som om hon pratar i en burk. Så extremt irriterande! Svårt att höra och jobbigt för huvudet. Undrar om det är hennes eget påfund för att få det att låta mer teatraliskt?

Men själva storyn i sig är spännande. Jag har iofs tyckt för båda de sista delarna att det har varit för lite fokus på Ruths och Nelsons relation. Det är kanske bara min känsla.

För att sammanfatta hela serien – den är en blandning av spänning, arkeologi, vardagsliv och relationer. Relationerna har varit i form av kollegor, vänskap och kärlek. Allt har varit insvept i stämningsfulla miljöer och särskilt saltängarna där Ruth bor har varit flitigt förekommande. De karga, lite mystiska saltängarna har spelat en viktig roll genom hela serien. Jag har läst att de är påhittade, annars hade de stått på min lista över platser att besöka. Men Norfolk finns ju, och jag måste nog besöka det stället någon gång.

För mig har karaktärerna varit det som dragit mig till serien. Ett starkt gäng med Ruth och Nelson i spetsen, men alla har bidragit till berättelsen och den familjära känslan. Efter så många år och böcker tillsammans känns de nästan som nära vänner. Och nu måste vi alltså ta farväl. Nä, jag säger i stället på återseende för jag ska definitivt läsa om den här serien fler gånger.

En cirkel av sten av Elly Griffiths

Den här serien blir bara bättre och bättre och jag känner att jag tycker ännu mer om den nu när jag läser den för andra gången. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag gillar de nyare delarna mer, men jag tror att det har att göra med karaktärernas utveckling. Hur deras relationer har fördjupats och befästs, och det gäller inte bara kärleksrelationer utan även vänskap- och jobbrelationer.

Den här delen tyckte jag innehöll mer spänning än vanligt, samtidigt som den också var väldigt sorglig. Jag sträcklyssnade på den. Tydligen tyckte jag precis likadant förra gången jag läste den då jag beskrev den som en av de bästa delarna.

Jag känner mig pirrigt förväntansfull inför att närma mig de två sista delarna i serien som fortfarande är olästa. Jag är redan igång med tolfte delen, och sedan är det alltså bara trettonde delen kvar innan jag ska läsa del 14 och 15 för första gången. Ser fram emot det, samtidigt som det tar emot att läsa det allra sista av denna favoritserie. Vill inte ta farväl av Ruth och Nelson.

Det har blivit att jag mest har lyssnat på de senaste delarna, eftersom det har varit smidigt att kunna lyssna samtidigt som jag gör annat. Jag har sagt det förr och säger det igen – Angela Kovács läser serien otroligt bra.