Kategoriarkiv: Recension 2007

Lilis bok av Valérie Dayre

Publicerad den av
1

Den här boken fick jag i händerna av vår litteraturpedagog. Hon ger oss många bra böcker, vår litteraturpedagog på skolan. I tisdags kväll var jag tvungen att stanna kvar på jobbet längre eftersom min man hade utvecklingssamtal. Jag hade feberfrossa och mådde verkligen skit. Jag insåg att det inte var någon idé att sätta mig ner och rätta eller göra någon annan nytta. Det hade bara blivit paj av det. Jag bad om en tunn bok som jag kunde sitta i lugn och ro och läsa under tiden istället och då fick jag Lilis bok i handen.

Den handlar om 12-åriga Lili som blir lämnad på en rastplats av sina föräldrar. De bara åker ifrån henne för att få tillbringa lite semester på egen hand. Hennes enda sällskap är en hund som har mött samma öde som henne. Hon får en skrivbok av en snäll kvinna på rastplatsen och den använder hon flitigt och skriver dagbok i.

Ungefär i mitten av boken tar händelsen en annorlunda och mycket oväntad vändning. Jag var tvungen att bläddra tillbaka och läsa om lite för att hänga med. Hela slutet av boken är en omvälvande upplevelse och som läsare måste man vara med i svängarna. Väldigt intressant måste jag säga.

Eftersom jag inte mådde bra när jag läste den här boken hade jag först jättesvårt att orka koncentrera mig på alla vändningar och tänkte nästan ge upp. Men jag höll i och trotsade feberyrandet. Som tack för det har jag fått en bok på hjärnan. Den här boken fastnade i tankarna eftersom den är så annorlunda och att den tvingar läsaren till att fundera. Helt klart läsvärd och en riktig tankeställare. Dessutom är det en mycket bra ungdomsbok eftersom den skapar så många tankar och frågor.

Marley och jag: livet och kärleken med världens värsta hund av John Grogan

Publicerad den av
7

En bok som handlar om en hund? Så tänker nog många lite skeptiskt när de ser den här boken. Jag tänkte istället att yes!, en bok om en hund! Jag älskar ju alla djur i alla storlekar och sorter och läser mer än gärna böcker om dem. När den här boken kom som bokpaket i en av mina bokklubbar tackade jag självklart ja. Dessutom hade jag hört talas om den och tyckte att den verkade otroligt rolig.

Och vilken bok! Det är definitivt en av de bästa böcker jag läst på länge. Jag skrattade så tårade rann och jag grät så tårarna sprutade. Det fanns verkligen allt i den här boken. Och den gick inte att släppa ifrån sig. Jag läste och läste tills boken var slut och sedan lade jag ifrån mig den med en sorg och tomhet i hjärtat. Jag ville läsa mer!

Det är en sann historia om författaren själv, John Grogan och hans fru Jenny. De är båda två journalister och är bosatta i Florida. En dag bestämmer de sig för att åka och kolla på hundvalpar av rasen labrador retriever. Och alla som någon gång har åkt för att bara titta på hundvalpar vet att det är en omöjlighet… De blev självklart med hund den dagen. Och när Marley kommer in i deras liv förändras allt. Han är som en levande tornado. Han far fram som en galning, river allt och alla i sin väg och de blir tom utsparkade från hundkursen och portade från hundstranden. Han kommer att kosta dem tusentals dollar i reparationer av huset.

Trots allt elände han ställer till med och den hopplöshet och matklöshet de ofta känner visar det sig också att han lär han dem en stor sanning om livet:

Marley lärde mig att varje dag ska levas med otyglad energi och glädje, att fånga ögonblicket och följa sitt hjärta. Han lärde mig att uppskatta de enkla sakerna – en promenad i skogen, nyfallen snö, en tupplur i en strimma vintersol. Och i takt med att han blev gammal och ledbruten lärde han mig att se optimistiskt på motgångar. Framför allt lärde han mig vänskap och osjälviskhet och, inte minst, aldrig sviktande lojalitet. (utdrag ur boken)

Förutom handlingen om själva hunden Marley och hans framfart får vi också följa familjen Grogan som nyförälskade och nygifta och deras väg in i vuxenvärlden med barn och flytt till större hus. Och Marley finns där hela tiden. Grogan har ett härligt språk och skriver med stor inlevelse och hjärta om sitt och sin familjs liv tillsammans med den här underbart tokiga hunden.

Boken har blivit omåttligt populär och låg 50 veckor på den amerikanska försäljningslistans förstaplats. Efter att han publicerat en krönika om sin hund strömmade mailen in från människor som ville dela med sig av sina egna historier om galna eller helt enkelt bara tillgivna hundar. Efter att boken kom ut har han också publicerat en förenklad version för yngre läsare samt en bildbok för ännu yngre barn. Det finns också en hel hemsida Marleyandme samt en blogg där han skriver om allt möjligt. Gå gärna in och kika! Där finns också en länk till ett utdrag av boken som man antingen kan läsa eller lyssna på.

Om man gillar boken om man inte är hundvän? Jag vet faktiskt inte. Jag hade stor behållning av igenkänningsfaktorn eftersom min familj haft en hel drös hundar genom åren. Man kanske åtminstone måste vara djurvän för att tycka att det här är rolig läsning. Om man är djurvän måste man helt enkelt läsa den här boken! Jag lovar enormt rolig läsning med många skratt och många tårar.

Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom

Publicerad den av
13

Mitch Alboms förra bok Tisdagarna med Morrie tyckte jag väldigt mycket om. Den var sådär lagom läsning samtidigt som den faktiskt också hade ett budskap. Fem personer du möter i himlen har jag dragit mig lite för att läsa. Jag fick för mig att den inte skulle vara lika bra som den förra och den hade inget ämne som direkt lockade. Men så köpte jag den ändå på bokmässan eftersom den bara kostade 25 kr.

Nu i efterhand kan jag säga att jag tyckte att den var sådär. Vad som händer efter döden har väl alla undrat någon gång och har man folk i sin närhet som dött vill man ännu mer veta. Det är en intressant tanke att det väntar fem personer på en i himlen när man dör. Personer som man på något sätt har påverkats av eller som man själv har påverkat. Även om tanken i sig är intressant tycker jag att den här boken är relativt tråkig. Trots att det är ett så djupt ämne blir det ändå ytligt. Boken fångar mig inte och jag bryr mig inte så mycket om den gamle mannens liv eller de personer som möter honom i himlen. Det känns bara ointressant helt enkelt.
För min del rekommenderar jag mycket hellre Tisdagarna med Morrie som jag tyckte hade mycket känsla och medmänsklighet. Fem personer du möter i himlen var inte min typ av bok. Men det kanske är någon av er som läst den och tyckt om den?

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors

Publicerad den av
6

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken. Om jag tyckte att den var eller inte. Den var intressant och välskriven, men på något sätt också rätt tråkig. Jag fick nästan allergiska utslag av huvudpersonens all egoism. Hon kunde utläsa hur mycket som helst av en enda blick och ett enda ord, men hon kunde inte se verkligheten. Jag har svårt att ta till mig att en person kan vara så klarsynt och trångsynt på samma gång. Men det kanske finns sådana personer?

Det är ett oerhört aktuellt och intressant ämne. Tyvärr förstördes ämnet till viss del av huvudpersonen. Jag blev så trött på att bara läsa om den här enda personen hela tiden. Jag ville se de övrigas vinkel också. Det hade varit intressant att få veta vad de tyckte och tänkte. Slippa Karins tråkiga malande för en stund.

Som sagt, boken är oerhört välskriven och jag kan till viss del hålla med all ros den här boken har fått och som fanns upplistat på flera sidor längst bak i baken. Men jag kan ändå inte komma ifrån att den var rätt tråkig också…

Stor i käften av Joyce Carol Oates

Publicerad den av
5

Den här boken blev jag rekommenderad att läsa av vår litteraturpedagog i skolan. Och det måste jag tacka för! Det är en spännande och skrämmande bok som får en att fundera över vad ryktesspridning kan skada och hur lätt människor dömer. Om rädslan att själv hamna utanför om man ställer upp för den drabbade personen.

Matt blir beskylld för att hotat spränga skolan, något som är helt ryckt ur sitt sammanhang. Polisförhör och en rektor som tar ett löst rykte på mycket stort allvar gör Matts liv till en tragedi över en dag. Trots alla människor som hörde honom i matsalen och som vet att det är taget ur sitt sammanhang är det ingen som ställer upp och vittnar till hans fördel. Ingen vågar hjälpa i rädsla för att bli indragna och tom föräldrarna råder sina barn att ställa sig utanför. Kompisarna slutar höra av sig och Matt blir lämnad ensam åt sitt öde. Men då gör Ursula det som ingen vågar. Hon ställer upp och säger sanningen. Men skadan är redan skedd och Matt blir inte av med stämpeln. Han är killen som alltid varit stor i käften och vars skämt nu ses som allvar.

Med tanke på alla skottlossningar och liknande tragedier som hänt runtom i amerikanska skolor är det kanske lättare att förstå varför det blir så uppförstorat i den här boken. Rädslan över att det kan hända i ens egen skola. Det som händer i en skola drabbar inte bara eleverna som går där. Det drabbar hela familjer och det drabbar hela samhället. Den här boken visar just det. Det är inte bara Matt som drabbas. En lång rad människor dras in i händelsen och vissa människor gör vad som helst för att skydda just sin egen familj.

Det här är en mycket läsvärd bok, för alla åldrar och för både tjejer och killar. Den är lättläst och välskriven. Jag kan verkligen rekommendera att läsa den här boken.

Vi som ser på av Johan Unenge

Publicerad den av
6

Fyra tonårskillar har ett jazzband ihop som de kallar Four Brothers. När Andreas hoppar av eftersom han skaffat flickvän blir de andra tre kvar med flera frågor i tankarna. Finns det kanske annat i livet än musik? Hur får man tillgång till den coola världen? Och hur gör man ens för att få en flickvän?

Boken behandlar tonårslivet främst ur killars synvinkel, om att stå utanför och se på den värld man vill tillhöra. Killarna börjar ifrågasätta sin livsstil och sin totala hängivelse till musiken. De får för första gången frågan om spelningar och trots att de borde bli glada blir de inte riktigt det eftersom det fattas en bandmedlem.

Språkligt är boken bra men innehållsmässigt fångar den mig inte riktigt. Jag kommer på mig själv med att flera gånger få läsa om meningar eftersom jag har tankarna på annat håll. Det är ju en väldigt vardaglig bok och det är inte direkt någon spännande läsning. Jag vet inte vem boken skulle passa för. Jag kan inte riktigt sätta den i händerna på någon av mina elever. I så fall skulle det vara en elev som vill ha en lättläst bok och som inte har så mycket läsvana. Eftersom det är ett rätt enkelt innehåll är den lätt att plöja igenom. Men vill man verkligen rekommendera en bok som man bara kan plöja igenom utan att väcka tankar? Eller väcker den tankar om man tillhör rätt målgrupp? Det kanske bara är jag som inte kan relatera till boken eftersom jag inte tillhör målgruppen.

The Return of Hjärtans Fröjd av Per Nilsson

Publicerad den av
4

Eftersom jag var på föreläsning för Per Nilsson i tisdags kunde jag nästan höra hans röst under hela boken. Och det gav en helt annan klang till texten med hans härliga skånska i bakhuvudet än min egen småländska.

Per Nilsson är en ny bekantskap för mig. Jag läste Hjärtans Fröjd först i somras. Under min egen ungdomstid läste jag nästan uteslutande hästböcker så det finns en hel värld av ungdomsförfattare för mig att upptäcka där ute. Lite spännande faktiskt.

The Return of Hjärtans Fröjd inger stora förhoppningar, efter att ha läst del 1 samt lyssnat på författaren själv och hans tankar både inför första boken och den här. Det är spännande att få veta vad som hände med karaktärerna efter den där himlastormande första kärleken. Och Nilssons språk är sig likt, så där lite kryptiskt och med ett helt eget liv. Det är nog inte helt enkelt för en tonåring att följa och jag är inte säker på att de förstår alla ”knorrar” som levereras. Men jag gillar det i alla fall.

Men jag kan inte riktigt säga vad jag tycker om själva handlingen. Det är inte riktigt som jag väntat, men alldeles självklart ändå när man ger sig tid att tänka efter. Men nja… Reaktionerna av karaktärerna i boken känns lite konstiga. Det känns inte så verklighetstroget och jag blir lite trött på deras vuxna rekationer. De är ju trots allt inte så gamla och jag känner inte så många som skulle hantera situtationen som de gör.

Det är en helt ok bok, men jag får inte samma lovekänsla som inför första boken.

Tron på ett mirakel av Nicholas Sparks

Publicerad den av
6

Jag brukar gilla Nicholas Sparks böcker. Särskilt Kärleksbrev är en stor favorit, även som film är den kanon. Det är ingen högklassig litteratur, men han skriver bra och det är lättläst och sådär härligt skönt och avkopplande att läsa. Man vet vad man får.

Men den här boken var nog en av de sämsta jag läst av honom. Den handlar om New Yorkbon Jeremy som är journalist. Hans jobb går ut på att undersöka sk övernaturliga fenomen och förklara vetenskapligt vad de beror på, eller att avslöja siare och likande som bluffar. När han får höra talas om en liten stad där det syns ljus på kyrkogården, som sägs komma från en förbannelse som vilar över platsen, beger han sig dit för att undersöka fenomenet. Där stöter han på Lexie som arbetar som bibliotekarie i stan. Uppdraget blir inte lika självklart enkelt som han först trott.

Om man redan gillar Sparks böcker kan man ge sig på den här, annars ska man det inte för han kan mycket bättre än så här. Själv hittade jag boken på rea för 39 kr och det var ett riktigt fynd. Jag hade blivit besviken om jag betalat mer för den.

P.S Jag älskar dig av Cecelia Ahern

Publicerad den av
7

Holly blir änka innan hon fyllt 30 och livet rasar. Efter makens död får hon ett paket från honom som innehåller brev med olika månader skrivet på. Varje månad ska Holly öppna ett kuvert och följa anvisningarna som står där. I ett av breven ska hon tex sjunga karaoke, vilket inte är något som Holly uppskattar.

Boken tillhör förmodligen genren chick-lit, men med en djupare innebörd. Det handlar om att återgå till livet och börja leva igen efter sin käras bortgång. Holly tar sig sakta tillbaka till livet igen, delvis tack vare de brev Gerry har lämnat efter sig till henne. Från början är de hennes enda lina kvar till Gerry men så smånigom inser hon att det är istället handlar om att ge upp Gerry bit för bit för att kunna börja leva igen.

Det är en lättläst bok och trots det tunga ämnet är den också oerhört rolig. Cecilia Ahern är väldigt duktig på att skildra dialoger och särskilt när det gäller diskussionerna tjejkompisarna emellan. Man kommer på sig själv med att skratta högt flera gånger. Boken är inte heller sötsliskig, som den kanske låter som när man läser vad den handlar om. Den är helt enkelt mänsklig och läsvärd. Alla förlorar vi någon gång någon vi djupt älskar och den här boken skildrar väldigt väl många människors svårhet att hantera döden. Man undviker många gånger folk som förlorat en närstående, man vill helst inte prata om det och det får den ”drabbade” att känna sig skyldig. Förlåt att jag är änka och förstör partystämingen, liksom.

Det är en bok jag kan rekommendera att läsa och jag kommer att läsa fler böcker av Ahern. Intressant att hon blott 21 år gammal kan skriva med sådan klokhet, för det är något som jag tycker genomsyrar den här boken.

Krönika om ett förebådat dödsfall av Gabriel García Márquez

Publicerad den av
7

Det här är ytterligare en sån där bok som jag tänkt läsa i evigheter, men som av någon anledning bara inte har blivit av. Det är tur att man har några veckors sommarlov varje år så man hinner göra allt det där man annars inte hinner.

Jag vet att man förmodligen inte får använda ett ord som cool i ett sånt här sammanhang, men det är faktiskt det ord som jag tycker passar in bäst på den här boken. Den är verkligen så cool.
Från första början får man veta att Santiago Nasar ska mördas och vi får också veta av vilka. Krönikan är gjord långt efter själva mordet och vi får följa berättaren genom hela händelseförloppet, fram till själva mordet. Det är som en deckare, kombinerat med poesi och humor. Trots att mördarna går och berättar öppet för alla i byn att de ska mörda Santiago är det inte många som tar dem på allvar, och de som gör det hinner inte i tid för att varna. Varför de ska mörda honom tänker jag inte avslöja här.
Den är rolig att läsa, och det är ett härligt språk, härliga karaktärer och en händelserik berättelse. Jag ska definitivt läsa fler böcker av Gabriel García Márquez och faktiskt har jag fler här hemma som stått och samlat damm i bokhyllan. Hur har jag kunnat låta de här skatterna bara stå där? Det får jag åtgärda nu i höst. Och jag har också lovat mig själv att jag ska läsa Krönika om ett förebådat dödsfall på spanska (Crónica de una muerte anunciada), för den har jag också ståendes i bokhyllan. Fegt att först läsa den på svenska kanske… 🙂

Häxa – bortom tiden av Celia Rees

Publicerad den av
4

Detta är fortsättningen till boken Häxa. Precis som Ika skrev i kommentaren till mitt inlägg om del 1 Häxa, förlorar del 2 lite av charmen eftersom man vet att det är fiktivt. I ettan påstods det ju att vi fick ta del av äkta dagbokspapper av häxan Mary (The Marypapers) som levde under 1600-talets USA.

I Häxa – bortom tiden, eller the Sorceress som den heter på engelska, får vi veta vad som hände sedan. Vad som hände Mary senare i livet och om hennes ättlingar. Boken inleds med att Agnes, en ung tjej med indianskt påbrå, läser boken Häxa och känner igen en del av det som står där. Hon är säker på att hon är en ättling till Mary och skriver ett mail till Alison Ellman, vars e-mailadress står i slutet av boken.

Tyvärr förstörs som sagt intrycket av boken av att första delen utges för att vara sann. Egentligen är Häxa – bortom tiden bra. Den är intressant eftersom man får veta mycket hur det var när nybyggarna kom till Amerika och tryckte undan indianerna, som Mary lever ihop med. Gillar man historiska romaner så gillar man den här. Och det är en väldigt bra ungdomsbok. Men som sagt, en del av charmen är förlorad i del 2. Del 1 kan jag rekommendera att läsa, men del 2 kan man både ha och mista.

Linas kvällsbok 1&2 av Emma Hamberg

Publicerad den av
2

Det här är en sån bok som jag tänkt läsa hur länge som helst, men som bara inte har blivit av. Förräns nu. Och den var precis så bra som jag trodde den skulle vara. Eller rättare sagt, dem var precis så bra som jag trott. För båda två var faktiskt lika bra.

I ettan får vi följa Lina 15 år och hennes stapplande steg in i vuxenvärlden, den första kyssen, kärleken – ja, allt ”första”. I tvåan har hon mognat och har flyttat hemifrån för att studera på ett naturbruksgymnasium långt hemifrån. Det är mycket tankar om livet och kärleken och sex. Och livet är inte alltid så enkelt när man är tonåring.

Man känner så väl igen sig i hennes tankar och liv. Och man kan dra en lättnadens suck att livet numera inte är så där jobbigt invecklat som det var när man var tonåring. Att den tiden är över. Alla kan läsa den här boken, oavsett ålder och kön. Det finns något som alla kan känna igen. Bra att läsa för de som helt lyckats förtränga sin egen tonårstid, eller för oss som kan skratta igenkännande åt alla roliga kommentarer och händelser. Man kan skratta både med Lina och åt Lina.

Det här är böcker som jag varmt rekommenderar både vuxna och tonåringar att läsa. Och nu när jag äntligen har läst dem kan jag gå och hyra även filmen. Man vill ju inte se filmen innan man läst boken.

Avslutar med att bjuda på ett av mina favoritcitat ur boken:


När jag gick i nian och låg hemma och var okysst brukade jag läsa Harlequinböcker. De var så romantiska att bladen krullade sig, och där det var riktigt krulligt brukade det stå saker som ”han åt upp henne med sina ögon” eller ”när han tittade på henne kände hon sig naken” eller ”han tog av henne plagg för plagg – med blicken”. Alltså, nu har jag förstått. Harlequinromaner är inte påhittat romantiskt bjäbbelibjäbb, de är dokumentära skildringar av livet.

 

 

 

Allt för min syster av Jodi Picoult

Publicerad den av
14

Boken handlar om 13-åriga Anna som är en sk designerbaby. Hon föddes för att genetiskt matcha sin äldre storayster Kate, som lider av leukemi. Redan vid födseln tar de hennes navelsträng för att donera blod till Kate och under årens lopp blir det åtskilliga vändor till sjukhuset för diverse donationer till sin syster.

När Anna är 13 år uppsöker hon advokat för att få medicinsk bestämmanderätt över sin egen kropp. Hennes syster är då i stort behov av en ny njure, något som Anna förutsätts donera till henne.

Boken är uppdelad i olika kapitel där varje person i boken berättar sin historia och man får på så sätt se de olika sidorna. Anna, mamman, pappan, brodern Jesse och advokaten har alla sin del i processen. Även Julia, som utses till god man, ger sin syn på saken. Den enda som man inte får följa är faktiskt Kate, som ändå är huvudpersonen som allting snurrar runt.

Det här är en helt otroligt bra bok. Det är en av de bästa böckerna jag läst faktiskt. Det gick inte att släppa den ifrån sig. Man var tvungen att läsa och få veta hur det skulle gå. Jag trodde först att det kanske skulle bli lite sötsliskigt och gråtmilt men det lyser verkligen med sin frånvaro. Alla karaktärer får visa sin del och man inser att det inte är så svartvitt som man först tycker. Allting har flera olika sidor. Dessutom är det välskrivet och med många bra citat att plocka. Den är intressant, givande och verkligen en bok som jag kan rekommendera. Den fastnade totalt på hjärnan efteråt och skapade väldigt många tankar. Det var svårt att släppa den ur tankarna. Dessutom är det ett ämne som verkligen är aktuellt idag, vilket gör boken ännu mer intressant att läsa.

Läs, läs, läs, säger jag bara!

Häxa av Celia Rees

Publicerad den av
1

Den här boken handlar om en ung flicka vid namn Mary som levde i England under 1600-talet. Hennes mormor blir beskylld för att vara häxa och hängs mitt framför ögonen på Mary. Med lite hjälp lyckas hon fly till Amerika där ett helt nytt liv börjar. Hon skriver ner allt som händer i sitt liv i en dagbok och för att förhindra att någon hittar den syr hon in dagboksbladen i ett lapptäcke. Detta lapptäcke hittas flera hundra år senare och kallas The Mary Papers. Det är dessa som senare publiceras i boken Witch Child av Celia Rees.

Boken ger som sagt sken av att vara sann, men är egentligen påhittad. Däremot är bakgrunden till boken med alla häxjakter och flytten till Amerika där indianerna pressas undan verklighetsbaserade. Det är en ungdomsbok och en mycket bra sådan. Jag sökte lite på nätet om boken som jag brukar göra eftersom man alltid hittar så många intressanta fakta och kommentarer då. Många ungdomar som läst boken var mycket upprörda när de fick veta att den inte var sann. För dem var det ett stort svek att författaren låtsats att det var en sann historia. Längst bak i boken finns en slutkommentar med en emailadress där man uppmanar läsare att höra av sig om de har någon information om Mary eller någon annan person i boken. Och det är just denna adress som blir starten till uppföljaren Sorceress som jag håller på och läser nu. Någon har känt igen Marys berättelse, någon som är Marys sentida släkting, och hon mailar till adressen för att berätta vad som hände sedan.

Jag gillar den här boken starkt. Det är en bra ungdomsbok eftersom den förutom att vara spännande också faktiskt ger en hel del fakta om hur det var att leva på den tiden. Att den är skriven i dagboksform och sägs vara sann lockar nog många ungdomar att läsa den. Det ska bli spännande att läsa del 2 nu och se vad som händer. Det är perfekt läsning nu när regnet bara öser ner. Fast det har det ju gjort nästan varje dag den här sommaren…

Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson

Publicerad den av
5

Efter att ha blivit tipsad från flera håll om Jeanette Winterson rusade jag iväg till biblioteket och lånade två böcker av henne: Det finns annan frukt än apelsiner och Skrivet på kroppen.

Det finns annan frukt än apelsiner handlar om en superreligiös familj vars dotter visar sig vara lesbisk. Jag vet inte hur jag ska beskriva den här boken, för jag blir nipprig på all religiositet i boken och deras predikan och påtvingande av religionen på andra. Självklart blir dottern utstött av familjen och församlingen eftersom hon anses vara besatt av onda demoner. Hon får klara sig själv och försörjer sig bl.a. med att sminka lik. Det är en delvis självbiografisk bok som av många beskrivs som späckad med humor trots sitt tragiska innehåll. Och den här boken benämns som en flatklassiker på nätet. Jag kan inte hitta någon humor i boken alls och det sistnämna kan jag inte uttala mig om. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om författaren innan.

Det enda positiva med boken är språket och det är enda anledningen till att jag läste ut den. Winterson har ett enormt vackert språk och man fängslas och tvingas läsa vidare. Innehållsmässigt är den däremot grymt tråkig och jag finner ingen som helst mening med den. Tyvärr måste jag säga, för jag hade väntat mig mer. Efter att ha läst på nätet nu efteråt om den har jag sett att många blev besvikna på just den här boken. Många anser att hennes andra böcker är mycket bättre, så kanske ska jag faktiskt ta och ge henne en ny chans med den andra boken jag lånade. Alla förtjänar ju en andra chans. Och nu blev det nästan komiskt med sista meningen eftersom jag just skrivit en recension på en bok som hette just ”en andra chans”. Fyndigt va? 🙂