Kategoriarkiv: Recension 2008

Anna, min älskade av Magnus Utvik

Publicerad den av
6

Magnus Utvik är uppvuxen i Värnamo och att lyssna på hans röst när han läser sin egen berättelse blir lite som att lyssna på en kompis som berättar en berättelse. Hans värnamo-uttal känns som hemma för mig. Jag är ingen van ljudbokslyssnare och det här är faktiskt bara andra ljudboken någonsin som jag har lyssnat på. Ljudböcker har tidigare alltid fått mig att somna, men jag har bestämt mig för att ge dem en chans det här året.

Boken är delvis självbiografisk och handlar om 29-åriga Anna som drabbas av cancer i livmodern och hennes sambo Marcus. Tillsammans slåss de mot denna vidriga sjukdom som först och främst hotar att ta livet av Anna, men som också kommer att göra att de aldrig kan få biologiska barn. En vacker sommar tillbringar de den mesta tiden till undersökningar, operation, prat och tankar kring sjukdomen.

Trots att ämnet är så oerhört tungt blir boken aldrig tung och jobbig. Magnus Utvik lyckas balansera väl mellan att berätta om denna tragedi samtidigt som han också pekar på ljuset i tunneln och hur de tillsammans lyckas ta sig igenom detta. Det är också intressant att få bådas versioner av upplevelsen. Anna, som är den som drabbas och Marcus som drabbas indirekt och försöker vara stark och göra ”rätt” saker för att hjälpa. Men vad är egentligen rätt? Det är svårt att sörja själv samtidigt som man ska vara stark inför sin partner.

För min del blir upplevelsen av boken delvis större tack vare att det är en ljudbok. Eftersom författaren själv läser känns det lite som att lyssna när det händer just nu. Det blir verkligen en stark upplevelse. Det är en bok som får en att tänka till och stanna upp en stund och som får en att inse vad som är viktigt i livet. Jag kan varmt rekommendera att läsa/lyssna på den här boken. Den ger perspektiv på livet.

Bokcirkelns bekännelser av Elisabeth Noble

Publicerad den av
Svara

Ok, efter förra boken var det chick-litt som gällde. Snälla, lättsmälta, mystrevliga böcker som inte kunde förknippas med något som helst kräkframkallande. Valet fäll på Bokcirkelns bekännelser och det visade sig vara perfekt efterläsning.

Boken handlar om fem kvinnor i olika åldrar som bildar en bokcirkel. En del känner inte varandra sen innan, men under årets gång kommer deras liv att vävas samman genom diverse omständigheter. Susan, Polly, Clare, Harriet och Nicole tillhör alla denna bokcirkel. Alla turas om att välja böcker som de ska läsa och de upptäcker att många av böckerna ofta säger något om deras egna liv. Deras träffar blir en chans att få ventilera sina tankar och få råd och stöd av de andra.

Förutom böcker och en del diskussioner av böckerna de läser får man följa alla kvinnorna i deras liv med både med- och motgångar. Den första delen av boken tyckte jag kändes lite rörig och det tog tid innan jag kunde hålla isär vem som var vem. Efter ca 100 sidor kom flytet och boken blev klart bättre. Den blev tom intressant och det hade jag faktiskt inte väntat mig. Den var faktiskt bättre än vad jag hade trott. Det var riktigt trevlig läsning och riktig feel-good-känsla. Och det var precis vad jag behövde. Det var ingen större litterär upplevelse och gillar man inte chick-litt så gillar man inte den här heller. Men ibland är det skönt att läsa sådana här böcker. Avkopplande och lite stillsamt, som en liten spaupplevelse light kanske.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

Publicerad den av
5

För några veckor sedan lånade jag hem Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Jag har tänkt läsa boken i flera år men det har inte blivit av. Efter att ha blivit påmind om boken på någon blogg lånade jag hem den för att äntligen ta tag i läsningen. Det gick dock inte så bra. Från första början slogs jag nästan omkull av äckligheten i boken. Beskrivningarna är så närgående och så äckligt vidriga att jag nästan fick kräkkänslor. Det gick inte att läsa boken i samband med måltider, varken före eller efter, vilket begränsade läsmöjligheterna. Inte heller kunde jag ha boken liggande framme med framsidan uppåt eftersom jag mådde illa bara av åsynen av den. När reservationen på Låt den rätta komma in meddelades från bibblan för någon veckan sedan valde jag att att börja läsa den i stället, vila sinnena lite.

Jag vet inte om min bild av författaren hade färgats för mycket av läsningen av Hanteringen av odöda, men samma fenomen uppstod även i den här läsningen. Det känns som om John Ajvide Lindqvist gillar att frossa i äckligheter, vidriga detaljer och slasheffekter som skulle passa in i vilken dålig skräckfilm som helst. Vissa saker påminde mig faktiskt om någon äcklig slash-skräckfilm som alla rådiggade när vi gick på gymnasiet. Namnet på filmen har jag lyckats förtränga, men en del scener är fastetsade i minnet, tyvärr.

Boken handlar om tolvårige Oskar som mobbas i skolan och som drömmer om att hämnas sina plågoandar. En dag blir han vän med sin grannflicka Eli, som bara kommer ut på kvällarna och som Oskar inte vet något om egentligen. I samma veva mördas en pojke i närheten, på ett mycket speciellt sätt. Oskars mamma varnar honom för att fortsätta gå ut på kvällarna men vänskapen med Eli drar honom ut. Men något är väldigt annorlunda med Eli. Hon är inte som andra. Hon är väldigt speciell.

Det här är alltså en vampyrbok. Ett tema som tilltalar mig egentligen, men som kanske blev lite väl mycket i den här boken. Nog för att böcker om vampyrer inte kan vara trevliga sagoberättelser, men det här var alldeles för magstarkt för min del. Storyn är bra och boken är inte dålig, men hälften hade varit nog. Jag mår fortfarande illa efter läsningen av den här boken ska jag erkänna. Och Hanteringen av odöda kommer att lämnas tillbaka halvläst. Jag fixar det inte. Jag kanske är extremt överkänslig för alla andra verkar ju älska den här boken. Men nu känner jag ett behov av att jag läsa en massa chick-litt för att skölja ur systemet lite och för att kunna äta mat utan att tänka på boken och få kräkreflexer.

Till råga på allt kommer filmatiseringen av boken ut på bio snart. Enligt förlaget kommer den nu i april och på andra ställen står det oktober. I vilket fall som helst ska jag inte se den! Usch.

ABC av Ida Jessen

Publicerad den av
4

Det här är en av de böcker som jag fick av Kabusaböcker. Boken beskrivs som en psykologisk thriller.

Boken handlar om 40-årige Joachim som lever ett väldigt välordnat ungkarlsliv. Han har ett bra jobb, en fin lägenhet med en massa designermöbler och nära vänner. Men han kan ändå inte låta bli att tänka att han saknar något, eller rättare sagt, någon. På en fest möter han den mycket speciella Susan och de inleder så småningom ett förhållande. Han hinner inte fundera så mycket på hur olika de egentligen är förrän hon blir gravid och deras förhållande blir en självklarhet. Men då kommer den verkliga Susan fram. Hon är manipulativ, krävande och omöjlig att resonera med. Joachim är den snälla, trygga mannen som gör allt för att hon ska må bra, men vad han är gör vänder hon det emot honom. Hon vänder tom barnen emot honom och bryter långsamt ner honom bit för bit tills han förlorar tron på vem han är och har varit.
Det är oerhört jobbig läsning det här. Man vill nästan hoppa in i boken och försvara Joachim och hjälpa honom ur situationen, rädda honom från Susan. Problemet är att jag inte riktigt ens förstår hur de blev ihop. När de först träffades var det hon som tog initiativet och han hade inte ens lagt märke till henne. När de träffas nästa gång är hon sur och tvär och vill inte ens prata. Var och när blir han kär? Första gången han är hemma hos henne blir han illa behandlad av hennes dotter, som hon alldeles tydligt har ett väldigt konstigt förhållande till. Varför går han inte där? Jag förstår att han stannar på grund av det kommande barnet eftersom han vill ta sitt ansvar som pappa och gläds åt barnet. Jag förstår att han också stannar efter barnets födsel för att verkligen försöka lappa ihop förhållandet. Men jag kan inte låta bli att störa mig på att jag inte förstår hur det hela ens började. Det blir inte riktigt trovärdigt.
Om man bortser från min fundering över hur allt började, är det en spännande bok. Det är svårt att sluta läsa. Man vill veta hur det går för stackars Joachim och barnen. Det är intressant att läsa en bok som skildrar mannen som den utsatta och kvinnan som den med makten.
För att sammanfatta är det en helt ok bok. Den är spännande och intressant, men det är inte en toppbok. Lite lagom så där.

Mossvikenfruar – Chansen av Emma Hamberg

Publicerad den av
8

Jag blir lite lätt illamående av boken redan de första sidorna. Det språk som är så typiskt för Emma Hamberg och som är en del av behållningen i Linas kvällsbok, blir bara jobbigt och skrikigt här och jag orkar nästan inte läsa vidare. Det passar inte in i en vuxenroman. Som tur är lägger sig detta efter ett tag och läsningen går lättare framåt.

Boken handlar om 29-åriga Anki som framkallar en filmrulle från sin mans ficka som visar sig föreställa honom i färd med att vara otrogen. Tillsammans på bilderna är även kompisen Lindas man, också han otrogen. De ställer sina män mot väggen och sedan drar Linda med sig dem båda till Stockholm. Linda verkar nästan lättad över separationen och är ute och festar och skapar sig ganska omgående ett helt nytt liv i Stockholm. Anki däremot sitter mest hemma och deppar och mår dåligt och undrar om hon har gjort rätt som bara stack. Inget blir bättre av att det dessutom visar sig att hon är gravid. Ska hon gå tillbaka till sitt gamla liv eller ska hon gå vidare?

Det här är en perfekt strandbok. Man läser den utan att behöva tänka så mycket och sedan kan man lämna kvar den på stranden när man går hem. Den lämnar inga större spår efter sig. Dessutom blir jag bara arg på slutet där man får precis allt serverat, hur det ser ut flera år framöver. Jag gillar inte det. Jag vill gärna ha någon liten olöst tråd hängandes kvar i luften så man får gissa lite själv.

Boken är ok, inte mer. Den är lättläst och lättsmält. Jag gillar inte slutet alls och innehållet i övrigt känns lite konstigt. Jag förstår inte riktigt karaktärernas val eller beteende. De ska ju ändå föreställa vuxna människor. Jag ska inte avslöja innehållet om det är någon som tänkt läsa den, men Ankis sista val och episoden i lastbilen blir lite mycket. Hur tänker människan egentligen? Det enda som är intressant i den här boken är faktiskt de stereotypa generationsskildringarna. Hur hennes föräldrar är och agerar. Det är på pricken beskrivet.
Men nä, det är ingen bok som jag vill rekommendera vidare. Jag hade förväntat mig mer och det blev en besvikelse.

När jag hör din röst av Stephenie Meyer

Publicerad den av
7

Ok, det är officiellt nu. Jag är ett Twilightfan. Det här är andra boken i Twilight-serien av Stephenie Meyer om den helt vanliga tjejen Bella och hennes vampyrpojkvän Edward. Tredje delen kommer ut på svenska i höst och fjärde delen ges ut i USA i höst. Det är också film på gång. Läs mer om Twilight-serien på bloggen med samma namn. Där finns också massor med bilder från filminspelningen.

Jag vet inte vad det är i de här böckerna som är så bra. Första boken Om jag kunde drömma kunde jag inte släppa ifrån mig. Jag var helt fast och bara läste och läste och läste. Samma sak hände med del 2 nu. Jag började läsa den i onsdags kväll och var färdig igår. Det går inte att släppa böckerna när man väl har dem i handen. Dels är de spännande rent innehållsmässigt, men det är också en väldigt speciell känsla i de här böckerna som griper tag i mig.

I del två fortsätter Bella och Edward sitt förhållande, trots hans varningar att de kan vara farliga för henne. När hon firar sin födelsedag tillsammans med hela Edwards familj skär hon sig och blodet börjar droppa. En av Edwards ”syskon” kan inte kontrollera sig och kastar sig över henne. Edward lyckas rädda henne. Men händelsen sätter djupa spår i Edward eftersom han inser att det kunde ha gått väldigt illa. Hela familjen Cullens lämnar staden och Edward bryter helt med Bella. Bella faller ner i ett djupt mörker av sorg. Den enda vägen ut ur sorgen är att umgås med sin vän Jacob, som var den som avslöjade traktens legender om vampyrer. Deras vänskap får Bella att komma på fötter igen, men snart börjar Jacob bete sig konstigt. Det är något med de där legenderna han har berättat för Bella. Mystiska saker händer i hennes hemtrakter samtidigt som hon upptäcker att det finns andra vampyrer i skogarna som vill åt henne. och Edward finns inte längre kvar för att skydda henne.

Även om Edward är borta en stor del av boken finns det mystik så det räcker och blir över. Den här boken är minst lika spännande som första delen. För min del finns det bara en sak att göra nu. Jag måste beställa del 3 på engelska och även del 4 när den kommer i höst. Här går inte att vänta på att översättningen ska bli klar. Dessutom ser jag med stor förväntan fram emot filmen som kommer. Men – är inte jag för gammal för sånt här egentligen?

Om du inte har läst första delen Om jag kunde drömma finns det bara en sak att göra – läs!

Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury

Publicerad den av
2

Om man på baksidan av en bok skriver att alla som gillade Da Vinci-koden också gillar den här, då får man också finna sig i att jag blir kritisk. Da Vinci-koden är nämligen en av de mest spännande böcker jag någonsin har läst. De cliffhangers som fanns i den boken var inte att leka med. Den siste tempelriddaren är inte i närheten av den spänning som fanns i Da Vinci-koden. För mig är det här inte alls lika spännande läsning, men så har jag också på mig de kritiska glasögonen redan från början.

Under Metropolitans öppning av en utställning med föremål från Vatikanen, kommer fyra ryttare utklädda till riddare ridande fram till ingången. Publiken tror förtjust att det rör sig om ett skådespel men när en av ryttarna halshugger en vakt inser alla faran. Ryttarna rider in i museet och stjäl en medeltida chiffermaskin, sedan försvinner de från platsen. FBI-agenten Sean Reilly kopplas in på fallet och får hjälp av arkeologen Tess Chaykin som befann sig inne i museet under attacken. Med hjälp av Tess kunskaper leder hon dem så småningom till Turkiet, där tempelriddarnas gömda skatt ska finnas. Motståndet är dock stort. Deras fynd kan omkullkasta hela den religiösa världen och Vatikanen gör allt de kan för att stoppa avslöjandet.

Den här boken skrevs innan Da Vinci-koden, fast till en början i form av ett film-/tvmanus. Raymond Khoury ombads att stryka allt som hade med religion att göra i den innan man kunde tänkas ge ut den. De ville att det skulle vara mer en form av skattjakt. Khoury vägrade göra det eftersom hela kärnan i boken då skulle försvinna och boken gavs inte ut. Efter ett tag fick en annan förläggare upp ögonen för manuset och bad honom skriva om det till en bok. När han nästan var färdig med boken gavs Da Vinci-koden ut och efterfrågan efter liknande böcker var enorm. Plötsligt var just det religiösa temat det som lockade läsarna.

Det är absolut inte en dålig bok, men jag kan inte koppla bort liknelserna med DVK. Tyvärr, för om man inte har läst den boken innan tycker man säkert mycket om den här boken. För min del blir det dock bara en blek kopia. Man läser den och har trevligt en stund, men den lämnar ingen känsla kvar efteråt. Den börjar bra med den spektakulära stölden och hade det fortsatt i samma stil hade den varit otroligt bra. Tyvärr tappar han tråden någonstans i mitten och slutet känns bara blekt och förutsägbart.

Shantaram av Gregory David Roberts

Publicerad den av
7

Att hålla 940 sidor bok i handen är en upplevelse. Och lite krångligt. Man kan inte ligga på rygg och läsa och att hålla i boken när man sitter upp kräver lite teknik. Trots att det är en riktig tegelsten till bok läser man den förvånansvärt snabbt. Det är väldigt få ställen i boken som känns överflödiga. Kanske att slutet kunde ha kortats ner lite. De sista 200 sidorna blev det en del skummande faktiskt. Det var inte lika intressant som övriga boken, men så utspelade det sig inte heller i Indien i slutet, vilket var den största behållningen med boken i övrigt.

Enligt GDR själv är detta bara en del av vad som så småningom ska bli fyra delar. Detta är då del två. Hjälp, tänker jag genast. Hur mycket finns det egentligen att berätta om hans liv om dessa 940 sidor bara är en fjärdedel? De övriga delarna lär dock dröja för han har fullt upp med filmatiseringen av boken. Johnny Depp är inblandad i filmen som ska komma någon gång senare i år. Den kan nog bli en upplevelse att se!

Boken är alltså Gregory David Roberts egen berättelse. Han kom snett i sitt liv och hamnade i fängelse efter beväpnade rån i början av 1980-talet. Han lyckades rymma trots att det var ett av Australiens mest välbevakade fängelser. Han begav sig till Indien och Bombay. Genom hela boken skildras hans liv i Indien och de människor han möter där. Och det är verkligen stor spridning på hans olika sysselsättningar. Han öppnar en sjukvårdsmottagning i slummen där han också bor ett tag. Han arbetar för maffian som pengatvättare och förfalskare av pass och slutligen åker han till Afghanistan under ledning av en maffialedare. Han hamnar också i indiskt fängelse där han får utstå både tortyr och svält. Han blir blixtförälskad i den vackra Karla. Och han finner en stark vänskap i flera människor. Dessutom lär han sig tala flera olika språk, lär sig den indiska kulturen och sederna. Kort sagt lever han ett helt liv, eller egentligen lever han mer än ett liv om man jämför med vad andra människor hinner med under sina liv.
Det är en fascinerande bok och han är verkligen en speciell man. När jag sökte på nätet och hittade bilder av honom blev jag däremot nästan rädd. Han ser oerhört hård ut och jag skulle definitivt inte vilja möta honom i en mörk gränd. Men med tanke på det liv han levt och vad han har sett och upplevt är det kanske inte så konstigt om han ser hård ut.

Låt inte bokens tjocklek avskräcka er för det är helt underbar läsning. Det är inte den bästa boken jag har läst men den är en upplevelse. Jag ska helt klart se filmen och se alla dessa människor och miljöer få liv.

En desertörs bekännelse av Joshua Key

Publicerad den av
Svara

Det här är en oerhört grym och hemsk bok som knappast lämnar någon oberörd. Den visar en sida av Irak-kriget som är okänd för de flesta. Det är många gånger skrämmande läsning och det är svårt att förstå att det verkligen kan gå till så som det beskrivs i boken.

Joshua Key väljer att gå med i amerikanska armén för att kunna försörja sin fru och deras två barn samt ett tredje på väg. Han blir lovad att inte behöva åka på utlandstjänst i krig. Trots dessa löften blir hans allra första uppdrag att åka till Irak. Där ska han bekämpa terrorister, men han upptäcker snart att de enda de krigar mot är civila. De enda terrorister de kommer i kontakt med är de själva som inte drar sig för att mörda civila, barn såväl som kvinnor. De länsar hem, våldtar och skjuter prick på skolbarn. Ingen stoppar dem och ingen pratar om att det de gör är fel.

Vid sin första permission hem till USA bestämmer han sig för att desertera. I stället för att återvända till Irak flyr han med sin familj till Kanada. Det är ett beslut som går emot hela hans person. Han är uppfostrad till att vara patriot, att alltid stå upp för och hedra sitt land. Men upplevelsen i Irak hotar att ta död på honom och för att kunna överleva väljer han att desertera.

Det går inte att uttrycka i ord känslorna man har efter att ha läst en sån här bok. Jag läste ut den för någon vecka sen men har inte ens kunnat samla ihop några tankar till en recension. Vad man än skriver känns det så futtigt och så obetydligt. Jag kan bara säga att när jag först hörde talas om boken kände jag direkt att jag ville läsa den och det ångrar jag verkligen inte. Mer än så kan jag inte uttrycka om boken.

Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer

Publicerad den av
8

Jag lånade den här boken efter tips från någon blogg därute. Eftersom jag har lagt reservationer på en hel hög böcker är det alltid lika spännande när man får veta att någon bok kommit in. Jag har ingen aning vad jag har att vänta. Dessutom har jag lyckats glömma var jag hittade tipset om just den boken och varför jag så gärna ville läsa den. Ibland känner jag knappt igen boken när jag läser baksidetexten.

Och så var det med den här boken. På baksidan kunde jag läsa att den handlade om vampyrer och jag tänkte att va, vad är det här nu då? Men jag tog tag i läsningen eftersom jag kände att jag behövde något spännande att försvinna in i. Och herrejösses. Jag har suttit fast med näsan i den här boken. Det gick knappt att släppa taget. Och nu i efterhand när jag googlade på den hittade jag Stephenie Meyers hemsida och upptäckte att det tydligen är en serie och att fortsättningen redan har kommit ut. Gissa om jag har reserverat den på bibblan. Lite roligt också att jag under läsningen flera gånger tänkte att det här borde ju filmas, och så läser jag nu att filmatiseringen redan har påbörjats och att filmen förmodligen kommer i slutet av året. Perfa helt enkelt.

Boken handlar om 17-åriga Bella som flyttar till sin pappa som bor i en liten tråkig håla, i hennes tycke. Hon är nervös inför att börja ny skola och att lära känna nya vänner. Ganska så direkt upptäcker hon Edward Cullen som är helt gudomligt vacker och hans lika vackra famlij som alla verkar umgås för sig själva. Edward och Bella dras till varandra och innan han själv berättar att han är vampyr har hon redan misstänkt det. Familjen Cullen har lyckats hålla sina identiteter som vampyrer hemliga men när Edward och Bella börjar umgås riskerar allt att raseras. Både Bella och Edwards liv är i fara, men deras kärlek är så oerhört stark och självklar för dem att ingenting kan få dem att offra den.

Även om vampyrerna är rätt snälla i den här boken fick jag ändå rysningar under läsningen. Tänk om… Att läsa en sån här bok är inget att rekommendera om man är ensam hemma eller om man som jag bor mitt i skogen. Jag läste bara när det var ljust ute, för säkerhets skull.

Jag ska definitivt läsa de andra delarna i serien också. Det finns vissa saker i boken som jag är nyfiken på i de senare delarna. Jag kan tänka mig att man kan bli enormt besviken och tom arg om vissa saker slår in. Del ett kan jag i alla fall rekommendera er att läsa och så får jag återkomma när jag läst de andra delarna.

Den trettonde historien av Diane Setterfield

Publicerad den av
5

Ibland känns det som om man fastnar i en sak eller en plats, att den dyker upp precis överallt. Så verkar det vara för mig just nu när det gäller tvillingar. Utan att ha planerat det har jag läst ytterligare en bok som handlar om tvillingar. Tvillingar verkar finnas överallt just nu och det är lite häftigt. I den här boken har tvillingarna en väldigt central roll.

Den trettonde historien handlar om Margaret Lea som arbetar i sin fars antikvariat. En dag får hon ett brev från den världsberömda bästsäljande författarinnan Vida Winter som vill att hon ska skriva hennes biografi. Margaret har aldrig läst någon bok av författaren och undrar varför hon vill att just hon ska skriva hennes biografi. Vida Winter är dessutom känd för att ständigt ljuga och hitta på historier om sitt liv. Ingen vet vad som är sant om henne. Margaret bestämmer sig i alla fall för att resa till henne och skriva hennes historia. Under tiden som hon får berättelsen berättad bor hon i hennes hus.

Berättelsen hon får höra om släkten Angelfield är en makalös historia. Det är Isabelle, hennes bror Charlie och Isabelles tvillingar, Adeline och Emmeline. Dessa tvillingar som är varandras motsatser och inte riktigt som andra barn. Familjen Angelfields historia innheåller mer händelser och mystik än många släkter råkar ut för under flera generationer. Margaret tvivlar ofta på hur sant det verkligen är och dubbelkollar alla fakta, reser till familjens numera ödelagda hus, träffar personer med koppling till familjen samt forskar i arkiven. Vida Winter är döende och vill berätta sin historia innan hon dör men hennes berättelse skapar många frågor och Margaret försöker reda upp i röran av släktband.

Flera gånger i boken nämns Jane Eyre och Svindlande höjder och det är tydliga kopplingar mellan den här boken och dem. Har man läst de böckerna innan kan man ana vad som komma skall även här. Personligen tycker jag att den här boken är smått fantastisk. De sista 100 sidorna kunde jag inte släppa blicken från boken. Jag ville ha alla svar och se trådarna nystas upp. Det var grymt spännande. Och vilket härligt språk! Jag tillhör definitivt beundrarskaran till den här boken. Den fångade mig verkligen och nu i efterhand finns de färgstarka karaktärerna fortfarande kvar i tankarna. När jag slog ihop boken tänkte jag faktiskt wow, vilken bok.

Om jag nu ska klaga på något med boken tänker jag klaga på omslaget. Jämför bokens omslag (kvinnan) med den här bokens omslag… Men det är ju i och för sig inte Diane Setterfields fel.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Publicerad den av
2

En halv gul sol är en riktig tegelsten men trots det känns den aldrig tung att läsa. Den är otroligt fängslande och svår att släppa ifrån sig. Jag säger bara en sak – läs den här boken! Det är en fantastisk upplevelse som man inte borde vara utan.

Boken utspelar sig i Nigeria och handlar främst om tvillingsystrarna Olanna och Kainene. De är extremt olika både som personer och till utseendet. Olanna är den vackra, kvinnliga systern som alla vill umgås med medan Kainene är lite mörkare i sin framtoning, svårare att komma inpå och mer inriktad på att göra affärer. Olanna flyttar, trots sin familjs motstånd, in till Odenigbo som är mycket politiskt aktiv och de får efter ett tag dottern Baby. Kainene träffar engelsmannen Richard som faller handlöst för henne och efter lite tvekande blir de ett par. Hos Odenigbo bor också Ugwu som arbetar hos dem som deras tjänare men som blir som en familjemedlem. Odenigbo anser att utbildning är viktigt och Ugwu får lära sig att läsa och skriva, något som han visar sig ha en naturlig fallenhet för. I Olannas och Odenigbos hem är det alltid aktivitet med många gäster. De diskuterar politik och landets utveckling. Olanna och Kainene kommer från ett välbärgat hem och lever båda två bra liv och saknar inget.

Men snart bryter kriget ut i Nigeria. Till en början verkar det långt borta men helt plötsligt är det över dem och de tvingas bevittna fruktansvärda händelser. De tvingas flytta från sina hem och kämpa för att hitta mat. Människor i deras närhet dödas och Ugwu tvingas, liksom alla män, gå ut i strid. Ingenting är sig längre likt.

Det är en mycket stark och uppriktig bok. Den skildrar både det lugna, sköna livet under fredstid och den hårda verklighet som ett krig innebär. Det är svårt att skriva om den här boken för allt man säger känns så futtigt i jämförelse. Orden räcker inte till. Läs den så märker ni varför.

Mintgrodornas återkomst av Karin Brunk Holmqvist

Publicerad den av
2

Det kom ett paket förra veckan, från Kabusa böcker. Lyxigt värre att få önska böcker och sedan få dem hemskickade bara så där! Tack, tack!

En av böckerna var Mintgrodornas återkomst av Karin Brunk Holmqvist. Det är en liten pocket med 36 kåserier under diverse olika teman. Och även om vi inte alls tillhör samma generation kan jag känna igen mig i många situationer och skratta högt åt en del saker.

Min absoluta favorit är hennes rädsla för åska, något som jag själv lider av. Så fort åskan kommer springer hon ut och sätter sig i bilen för att vara i säkerhet. De första åren fick hon med sig både man och barn ut men numera får hon sitta där själv medan de andra sover vidare sin nattsömn. Hennes hysteri smittar inte direkt av sig: ”Nu kommer den”, halvskriker jag åt min man, fast jag fortfarande nästan är i sovande tillstånd. ”Vem kommer?” undrar han, halvvägs uppe ur sängen. ”Åskan! Hör du inte?” ” Vilken Oskar?”

Det här är en bok som är perfekt att läsa något kapitel ur precis innan man ska sova. Då har man en sån härlig känsla när man somnar och drömmer inga mardrömmar. Det är rätt skönt att få avsluta dagen med att fnissa lite åt diverse vardagssituationer. Och framför allt är det skönt att få veta att det finns fler människor som klantar sig ibland och gör pinsamma saker…

Efter attentatet av Yasmina Khadra

Publicerad den av
2

Yasmina Khadra är en pseudonym för Mohammed Moulessehoul. Eftersom han var yrkesmilitär krävde hans arbetsgivare att en militär kommitté skulle läsa och censurera hans böcker innan de gavs ut. Han vägrade tillåta det och hans fru föreslog att han i stället skulle publicera böckerna i hennes namn. Sedan fortsatte han använda hennes namn som pseudonym.

Efter attentatet handlar om Amine som arbetar som framstående kirurg på ett sjukhus i Tel Aviv. En dag skakas sjukhuset av skalvet från en bomb som detonerar bara några kvarter därifrån. Snart väller det in skadade och de opererar på löpande band. Väl hemkommen stupar han i säng men väcks genast av telefonen där hans polisvän beordrar honom att komma tillbaka. Frågande anländer han bara för att upptäcka att de vill att han ska identifiera kvarlevorna av hans egen fru. Det är hon som var självmordsbombaren. Chockad försöker han nu ta reda på saninngen. Han vägrar tro på att hans fru utan hans vetskap har kunnat bli en självmordsbombare. De levde i hans ögon ett bra liv, hade mycket pengar och många vänner. Han kan inte förstå vad som drivit henne till detta. Men hans eftersökningar uppskattas inte av omgivningen och det är inte lätt att få fram sanningen.

Det är en otroligt dramatiskt bok att läsa och väldigt välskriven. Dessutom får man flera gånger en knäpp på näsan av de fördomar man faktiskt har. Amine blir hårt utsatt av omgivningen, av hans grannar tex, eftersom alla är övertygade att även han är inblandad i attentatet. Ingen tror att Amines fru har kunnat genomföra ett sånt attentat utan hans vetskap. När man själv läser om ett sådant attentat tänker man främst på de som fallit offer för bomben och deras familjer. Men den som utför det har också en familj som drabbas. Den här boken ger en nyans till den bilden. Och det är det som gör den så intressant.

Den här boken finns på Adlibris bokrea för 59 kr. Ett tips inför årets bokrea!

Beatriz och himlakropparna av Lucía Etxebarria

Publicerad den av
2

Det är lika bra att erkänna det med en gång – jag gillade inte alls den här boken. Jag vill knappt skriva om den här för jag vill bara lägga den bakom mig nu, glömma och gå vidare. Lucía Etxebarria får ursäkta, men jag orkade knappt ta mig igenom boken.

Boken handlar mycket om droger och det är väl största anledningen till varför jag inte gillar den. Jag tycker det är totalt ointressant och jag bryr mig inte ett skvatt om hur det går för karaktärerna. En kort summering i alla fall: Beatriz har flyttat från Madrid till Edinburgh där hon träffat Cat som hon lever med. Hon kan inte glömma Mónica och när hon bestämmer sig för att åka tillbaka till Madrid tar hon kontakt med Mónica som ligger inlagd och bara är en spillra av sitt forna jag. Sedan får vi en återblick på hur det var förr när de umgicks och sålde knark osv. Jättetråkigt verkligen. Och det funkar inte alls att dra in temat feminism i en värld full av knark. Inte för mig i alla fall.

Nä, det finns inget i den här boken som intresserar mig och det ska bli skönt att lämna tillbaka den till biblioteket. Här kan ni läsa en annan recension av den. Den är mer ingående, men jag vill faktiskt inte ens skriva mer än så här om boken.