Kategoriarkiv: Recension 2008

Esperanzas dotter av María Amparo Escandón

Publicerad den av
Svara

Den här boken är lite udda och speciell och man höjer ögonbrynen i förvåning flera gånger under läsningen. Eller vad sägs om följande handling:

Esperanzas tonåriga dotter Blanca dör i en mystisk virussjukdom. Hon ligger på sjukhus efter en lättare operation och när Esperanza kommer dit på besök meddelar de att Blanca dött hastigt utan förvarning. Eftersom det enligt läkarna rör sig om ett aggressivt virus får Esperanza inte ens se kroppen. Efter ett tag får Esperanza en uppenbarelse av ett helgon i sin flottiga ugn (!) som säger att Blanca inte är död. Esperanza får för sig att läkarna ljugit för henne och att de har sålt Blanca till någon bordell. Hon ger sig av genom Mexiko för att leta reda på sin dotter och för att hitta henne får hon själv ta jobb på bordeller.

Det låter självklart fruktansvärt, men det konstiga är att det här är en komedi, eller som en fars. Det är oerhört roligt och karaktärerna är härliga stereotyper och precis vad man förväntar sig av en person i dess ställning. Kan man lite spanska är också boken ännu roligare eftersom karaktärerna har symboliska namn som visar hur och vad de är. Esperanza betyder tex hopp, sen finns Flaca (mager) Angel (ängel), Soledad (ensamhet) osv.

Det är svårt att gå in för mycket på den här boken eftersom man lätt avslöjar för mycket. Den är i alla fall väldigt rolig och läsvärd och jag tycker att den skiljer sig från det som jag brukar läsa. Den är som en frisk fläkt och har glimten i ögat. Den har några år på nacken nu (1999) och jag kunde inte hitta det svenska bokomslaget på bild. På baksidan står det beskrivet att det är ”en magisk berättelse om kärleken mellan mor och dotter – och mellan man och kvinna”.
Det har gjorts en filmatisering av boken, Santitos, som jag inte har sett. Den skulle vara intressant att se nu när man har läst boken. Boken kan jag rekommendera vidare i alla fall. Filmen får jag återkomma om, ifall jag nu hittar den och kan se den.

Hon simmade i havet vid Guanagaspar av Shani Mootoo

Publicerad den av
2

Shani Mootoo är svår att placera ett urspung på. Hon är född på Irland, uppvuxen i Trinidad och delar numera sin tid mellan Vancouver och New York. Hennes rötter speglas i den här boken – Hon simmade i havet vid Guanagaspar som utspelar sig dels på en fiktiv karibisk ö och dels i Kanada.

Bokens huvudpersoner är Harry och Rose. Harrys mamma jobbar som tvätterska och strykerska hos Roses mamma. Barnen växer upp tillsammans och skapar starka band. Men så får Harrys mamma sparken och barnen skiljs åt och först då inser Harry att de kommer från två helt skilda världar och att han i allas ögon alltid kommer att vara sonen till en anställd. Under åren som går ses de bara vid enstaka tillfällen men Harrys hjärta kan aldrig glömma henne. I vuxen ålder flyr Harry till Kanada pga de rasmotsättningar som uppkommer på Guanagaspar. Rose gifter sig och bor kvar på ön. När hon så småningom kommer till Kanada på besök träffar hon även Harry igen och de båda inleder ett förhållande bakom ryggen på hennes man.

Det här är verkligen en helt fantastisk bok. Miljöbeskrivningarna är underbara och det känns nästan som om man befinner sig på ön tillsammans med karaktärerna. Extra häftigt är det när de sitter och dricker vin och hela smaken målas upp så perfekt att man nästan kan känna smaken i munnen när man läser. Eller vad sägs om följande vinsamtal mellan Harry och hans vän Kay:
”Guava”, säger han, ”guava på ett horisontellt plan och nästan vertikalt svävande ovanför en ton av cashewfrön. Eller snarare känner jag en lukt av cashewfrön. Om du förstår vad jag menar.”
” Ja, jag vet inte hur guava luktar, men om det här luktar guava, då måste jag hitta en flaska guavadoftande cologne. Och cashewfrön? Menar du ett enda eller en näve?”
” Mer än ett men inte riktigt en näve.”

Boken är indelad i tre delar där första och sista delen utpselas i nutid medan mittendelen berättar bakgrunden till deras förhållande och hur det var när de var små. Det är en nog en bok som skulle vara intressant att läsa på originalspråket eftersom en hel del av karaktärerna talar med det där speciella karibiska uttalet. Det blir lite fånigt med svenska då och när jag läser kommer jag på mig själv med att försöka översätta till engelska för att få en bild av hur det låtit då. Originalets titel He Drown She in the Sea säger en del om hur det skulle ha låtit.

Som sagt, det är en underbar bok både språkligt och innehållsmässigt och jag måste lägga hennes första bok Kaktusen blommar om natten på min att-läsa-lista. Jag är ruskigt nyfiken på om den är lika bra som den här.

I väntan på en ängel av Helon Habila

Publicerad den av
Svara

Helon Habila är från Nigeria och det är också där hans bok utspelar sig, under 1990-talet. Det är hans debutroman och med den vann han Caine Prize for African Writing 2001.

Bokens huvudperson är Lomba, en journalist med författardrömmar. Han vill inte bli inblandad i politiken, men som hans chefredaktör James säger när han söker anställning: ”I det här landet är till och med luften vi andas politik”. James tar också död på hans författardrömmar när han säger att det inte är någon idé att skriva en bok. Ingen kommer att ge ut den eftersom folk är för fattiga för att köpa den, inte kan läsa eller för upptagna med att hålla sig undan polisen och armén.

Senare hamnar också Lomba i fängelse, vilket skildras redan i bokens första kapitel. Där är det förbjudet att skriva, men han lyckas ändå föra dagbok i smyg. När han blir påkommen blir han tvingad att skriva kärleksdikter åt fängelsedirektören som sedan ger dem till sin älskade. Lomba skriver in små sos i sina dikter för att be om hjälp och så småningom kommer direktörens fästmö på det och ber att få träffa honom.

Boken är indelad så att olika personer ger sin skildring i egna kapitel. På baksidan av boken står det att varje sådant kapitel är som en novell i sig själv. Och det är ett problem i mitt tycke. Jag tappar tråden ibland och måste fundera på vad som händer och vem det är som nu berättar. Fokus skiftar för mycket och det känns lite rörigt. Innehållsmässigt är det starkt. Demonstrationer och brutalitet är vardag för dessa människor.

Helon Habilas avsikt med boken var ”att fånga stämningen under de åren: förtvivlan, frenesin och det envisa hoppet, men framför allt den syrelösa, fängelseliknande anda som var karekteristisk för de åren.” Och det har han lyckats med. Även om boken kändes något rörig pga upplägget tyckte jag att den var läsvärd och lärorik. Trots att det är mycket våld och brutalitet finns det också hopp, kärlek, vänskap och liv i boken.

Fånge i Teheran av Marina Nemat

Publicerad den av
3

Fånge i Teheran är en självbiografi och utspelar sig i Iran under 1970-/1980-tal. Marina Nemat, som har skrivit boken och som det handlar om, fänglas när hon bara är 16 år gammal. Hennes brott är att ha protesterat över att lektionerna i skolan har ersatts av studier i Koranen. Hon krävde rätten till sin undervisning och för detta straffas hon med livstid i fängelse. Marina är kristen och kommer från en relativt välbärgad familj. När hon sätts i Evin-fängelset är hon inte ensam. Flera av hennes vänner går samma öde till mötes. De har alla på något sätt visat sitt misstycke mot den islamiska regimen i Iran.

Hon tas till en plats där det är meningen att hon ska skjutas till döds men den ena av vakterna, Ali, lyckas stoppa det precis i tid. I gengäld vill han att Marina konverterar till islam och blir hans fru. Antingen det eller så ska ha ta ut hämnden på hennes familj. Marina har inget val.

I vuxen ålder inser Marina att hon har en historia som måste berättas. Många dog i fängelset och hon känner ett starkt behov att få världen att höra deras historier. Trots att det gör ont att minnas måste berättelsen fram. Det är en skrämmande skildring hon berättar. Och man blir helt tagen av hur en människa kan kämpa så för något man tror så starkt på. Jag kan inte låta bli att undra hur man själv skulle ha agerat? Skulle man böjt sig för makten och gjort allt de sa för att skona sitt liv eller hade man stått upp för det man trott på trots att man riskerat både sitt och sina näras liv?

Det är en mycket läsvärd bok som är viktig att läsa och fundera över. Vi tar mycket av vår frihet för given och vi behöver bli påminda om hur lyckligt lottade vi är. Rekommenderas starkt!

If You Could See Me Now av Cecelia Ahern

Publicerad den av
2

Det här är den tredje boken av Cecelia Ahern som jag läser. Hennes första böcker är P.S Jag älskar dig (som går på bio nu) och Där regnbågen slutar. Hon har även kommit ut med en fjärde bok: A Place Called Here som jag inte har läst än, men som jag ska beställa.

If You Could See Me Now handlar om 6-årige Luke och hans moster Elisabeth. Hon tar hand om honom eftersom hans mamma Saoirse inte ens kan ta hand om sig själv. En dag får Luke en ny vän; Ivan. Problemet är bara att han är osynlig. Snart får även Elisabeth en ny vän som också heter Ivan och det verkar som Lukes osynliga vän då försvinner. Han kanske bara baserade sin osynlige vän på hennes Ivan? Ivan lär henne att släppa sitt oklanderligt perfekta liv där inget får rubbas och han lär henne att leva och skratta. Men det konstiga är att hon inte vet något om honom, inte varifrån han är, var han bor eller vad han arbetar med. Och så fort hon försöker presentera Ivan för någon verkar alla tycka att hon är konstig. Det är bara Luke som förstår henne och tar Ivan på allvar. Vem är han egentligen? Och varför kan ingen mer än hon och Luke se honom?

Det här är verkligen en mysig bok. Även om den kanske låter rätt banal till handlingen finns det också mycket djup i den och man får sig många tankeställare om vad som är viktigt i livet. En perfekt feel good-bok. Cecelia Ahern är en författare som jag kommer att fortsätta följa och läsa. Den kommer dessutom på film med Hugh Jackman, men det finns inget releasedatum än.

Och en annan sak – hur kommer det sig att utländska pocket alltid har så mycket finare omslag än svenska pocket? De har ofta härliga, roliga omslag med utbuktande bokstäver. Bara själva omslaget i sig är en upplevelse. Jag älskar omslaget till den här boken. Man blir liksom glad redan där, innan man ens börjat läsa.

Bitterfittan av Maria Sveland

Publicerad den av
13

Överallt där jag har läst om den här boken har det varit positiva omdömen. Alla lovordar den och säger att den är tankeväckande. Och fast att jag hade på känn att det här inte är min typ av bok, gick jag och köpte den igår.

Jag lär mig aldrig. Jag borde veta att jag ska lita på mina instinkter. För jag hade rätt i mina första tankar. Jag gillar inte den här boken alls. Den får mig bara att bli deppig eftersom huvudpersonen är så gnällig och bitter hela boken igenom. Och eftersom det enligt den här boken inte finns lyckliga par vill jag bara tala om att här har du ett! Jag är gift och lycklig. Det känns nästan som om jag borde skämmas över att jag känner så, enligt den här boken. Och det känns som om man måste avguda den här boken om man är kvinna. Jag gör visst bara allting fel. 🙂

Den här boken får mig att vilja spendera hela dagen med min man och bästa vän. Så, bort med den här deppboken nu. Nu tänker jag tillbringa resten av dagen med ett leende på läpparna och nu ska jag skriva 2 inlägg på bloggen om roliga, glädjande saker!

Norwegian Wood av Haruki Murakami

Publicerad den av
4

Det är lika bra att jag säger det på en gång. Det tog mig bara en sida att bli kär i den här boken. Språket är så bländande vackert att jag har lust att ta fram en anteckningsbok och fylla med citat ur boken. Så gjorde jag nämligen alltid förr när jag läste. Jag fyllde sida upp och sida ner med citat från böcker jag läste och sedan kunde jag gå tillbaka och läsa dessa citat och känna känslan man hade när man läste boken. Nu kom alltså lusten att göra det igen, men vem sjutton har tid med sånt nu för tiden?

Toru Watanabe pluggar på universitet i Tokyo när han åter tar upp bekantskapen med Naoko, som var hans bästa väns flickvän. De drev isär när vännen tog sitt liv. Mellan dem växer kärleken fram men helt plöstligt försvinner hon ur hans liv igen och när hon efter en tid hör av sig igen via brev berättar hon att hon är intagen på ett vårdhem för psykiskt sjuka. Samtidigt lär Toru känna en kurskamrat, Midori, som han först blir god vän med. Efter ett tag växer dock djupare käsnlor fram mellan dem och han slits mellan de två kärlekarna i sitt liv.

Jag har redan nämnt att språket är vackert och fängslande och tom karaktärerna själva i boken kommenterar att Toru använder ett väldigt vackert och speciellt språk när han talar. Handlingen utspelas i Japan, sent sextiotal och det är intressant att följa händelserna och miljöskildringarna. Jag har aldrig varit där, eller ens i Asien, men skulle väldigt gärna vilja åka dit. Det är många saker i boken, både kultur och miljö, som lockar till ett besök.
Även om jag hade kunnat skippa vissa skildringar i boken tycker jag att det är intressant läsning. Jag vet att jag har läst mycket om den här boken på flera bokbloggar och att det är tack vare dessa tips som jag gick och lånade boken. Tyvärr kan jag inte komma ihåg vilka bokbloggar just nu. Tack ni som har tipsat om den här boken i alla fall! Det var väl spenderad tid, definitivt.

Jag önskar av Deborah Ellis

Publicerad den av
3

Det här är ingen bok man kan recensera. Jag kan bara berätta vad den handlar om och uppmana er att läsa den. Jag önskar – palestinska och israeliska barn berättar av Deborah Ellis. En bok där Ellis har intervjuat barn i olika åldrar om sin syn på livet och deras tankar och önskningar inför framtiden. Boken inleds med en lista på de 429 barn under arton år som dödades mellan 2000-2003. Och när man ser alla dessa namn uppradade efter varandra kanske man kan förstå lite mer vad det handlar om. Hur de har det.

Boken är alltså uppdelad i olika berättelser av barnen som inleds med lite kort fakta.

Mona 11 år säger så här: ”Jag vill bara gå till skolan. Jag vill inte spränga någonting. Soldaterna ser mig inte som ett barn, de ser mig som en fiende. Jag tycker inte om dem, men jag är inte deras fiende. Jag vill bara gå till skolan.”

Och senare får hon höra hur det är i Kanada och kommenterar det så här: ” En hjälparbetare som kom hit från Kanada för att undervisa oss berättade för mig att det inte finns några gränsstationer i Kanada. Människorna som bor där kan ge sig iväg vart de vill, och de kan bara gå och gå och gå, utan att bli stoppade av soldater som ställer en massa frågor och hindrar dem från att gå vart de vill. Det måste vara jättekul. Jag skulle vilja kunna göra så en dag, bara gå och gå och gå.”

Att läsa deras berättelser får en att se sitt eget liv med andra ögon. Bli lite mer tacksam över det man har och den frihet man tar för given. Som sagt, jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken.

The Breadwinner av Deborah Ellis

Publicerad den av
4

Mycket läsning just nu här hemma… Men jag är inne i ett riktigt lässtim och bara njuter av att läsa. Dessutom vet jag att om bara någon vecka drar spanskakursen igång och frågan är hur mycket jag orkar/hinner läsa då? Därför njuter jag av lugnet och läsningen nu innan.

Deborah Ellis är född i Kanada, men har tillbringat mycket tid i afghanska flyktingläger i Pakistan och Ryssland. Där har hon pratat med flickor och kvinnor i olika åldrar och sedan skrivit ner deras berättelser. I ett av flyktinglägren fick hon höra talas om en flicka som klippt av sitt hår och utgett sig för att vara pojke. Kvinnor och flickor fick inte gå ut och det enda sättet att försörja familjen var att jobba som försäljare, utklädd som pojke. Efter hand insåg hon att detta var ett vanligt fenomen som många gjorde. Alla dessa berättelser ledde till att hon började skriva om den afghanska flickan Parvana, baserat på de livshistorier hon fått berättat för sig. Det finns tre delar i serien och det här är alltså första delen.

The Breadwinner handlar om Parvana och hennes familj som gått från att vara rika och ha det bra till att ha förlorat allt pga kriget och bo tillsammans i ett enda rum. Båda föräldrarna är välutbildade och fadern har tom studerat utomlands. När Talibanerna tar över makten blir livet allt svårare. De förlorar äldste sonen och mamman och äldsta systern får inte gå utomhus. Parvana och hennes pappa står för försörjningen men när han blir fängslad är det bara hon kvar som kan försörja dem. De klipper av henne håret och hon får ge sig ut på marknaden och sälja saker för att kunna försörja mamman och de tre syskonen.

Det här är en ungdomsbok som jag köpte för några år sedan. Sedan har den tyvärr blivit stående i bokhyllan. En av mina elever fick låna den i höstas och hon var helt lyrisk så nu tog jag tag i det och läste den också. Det är en skrämmande värld som presenteras för läsaren och ännu värre är det att man vet att det är verkligt. Parvana tvingas bli vuxen och ta ett ansvar som inte är rimligt för en flicka i hennes ålder. Utan henne skulle familjen bli utan mat. Man lär sig mycket av den här boken och den ger perspektiv på tillvaron. Alla borde läsa den här boken, både vuxna och ungdomar.

Volleyboll för massajer av Javier Salinas

Publicerad den av
2

Som jag skrivit tidigare upptäckte jag att förra årets läsning blev lite snedfördelat. Majoriteten av böckerna hade författare från USA, Storbritannien och Sverige. Dessutom var det flest kvinnor. Och det är väl inget fel med det egentligen, men jag vill vidga mina vyer lite. Lära känna litteratur från andra delar av världen.

Så med detta mission i tankarna gick jag in till litteraturpedagogen i skolan. Tillsammans sökte vi på spanska författare eftersom det kändes som steg 1 för min del (eftersom jag ska plugga spanska i vår). Till vår förvåning var det mest gamla gubbar på listan och väldigt lite litteratur från senare åren. Detta var alltså på Alex databas (eller vad det heter?). Men några titlar hittade vi och en hade vi tom hemma i form av ungdomslitteratur, så jag började där.

Volleyboll för massajer handlar om Juan vars föräldrar separerat. Helt plötsligt går han från trygg stabil tillvaro till att bli tvungen att besöka psykolog. Eller är det inte så när man blir skilsmässobarn? Juans klasskompisar som är skilsmässobarn är den enda bilden han har och han är livrädd för att hamna i det facket. Till stöd har han sin storasyster, morbrodern och blidläraren som alla bidrar till att göra separationen enklare för honom. En skilsmässa behöver inte innebära att man hamnar i förlorarnas lag. Juans idrottslärare delar nämligen upp dem i lag där skilmässobarnen hamnar i ett eget lag och av någon anledning är det alltid de som förlorar, något som Juan resonerar mycket kring.

Den här boken riktar sig till ungdomar i nedre tonåren och strax under. Det är en väldigt intressant bok. Juan funderar mycket kring vilka stämplar man får som människa och varför man så lätt finner sig i dessa. Att vad andra säger och tycker om en snart blir ens egen sanning. Han har dessutom många kul tankar och kommentarer som man kan skratta åt. Det är både en rolig och klok bok som framkallar många tankar. Om man hade den här som diskussionsbok skulle man nog kunna få riktigt bra samtal med eleverna. En bok som jag kan rekommendera att läsa.

I skydd av mörkret av Stephen Booth

Publicerad den av
3

Jag ska erkänna med en gång. Jag började läsa den här boken redan i somras och avslutade den alltså inte förrän nyligen. Den kom i ett bokpaket från en av bokklubbarna, som jag självklart glömt att avbeställa. Den hade inte varit mitt eget val eftersom det är en deckare och den genren inte riktigt är min grej. Jag vet inte varför jag inte gillar deckare, men jag tror att det är själva mordfokuseringen som jag ogillar så. Jag har lite svårt för när död är det centrala i en handlig. Ändå försöker jag mig på genren lite då och då eftersom jag tänker att jag någon gång ska bli som alla andra och falla för den. Kanske någon dag så lyckas det.

I alla fall så är tydligen Stephen Booth känd brittisk deckarförfattare och BBC ska visst göra serie av hans böcker. Ni som är deckarintresserade kan alltså hålla lite utkik. Han har hittills gett ut 8 delar i serien om poliserna Ben Cooper och Diane Fry. I skydd av mörkret är del 7. Det verkar vara fristående delar, men jag har säkert missat en del bakomliggande historia mellan huvudpersonerna när jag hoppar in rätt i serien.

Handlingen spinner runt två olika händelser. En gammal dam har blivit mördad och när mordet utreds visar det sig att damen har levt helt isolerad. Ingen känner henne och hon hade aldrig besök och det finns inget i hennes bostad som ger några indikationer på att hon haft familj eller bekanta. I samma stad brinner också ett bostadshus ner och mamman och två barn dör i branden. Mannen och ena dottern fanns inte i huset för tillfället och är de enda överlevande. Ben Cooper och Diane Fry försöker alltså dels hitta ursprunget och mördaren till den gamla damen och dels orsaken till branden och den skyldige till den.

Visst, det är absolut ingen dålig bok och det är inte rättvist att jag ska bedöma boken eftersom jag är anti deckare. Förmodligen tycker man att det är en bra bok om man är deckarfantast. Den är välskriven och med en bra handling. Att det tog så lång tid för mig att läsa ut den beror inte på boken utan mer på mig själv. Jag orkar inte riktigt fokusera på utredningen kring morden och tröttnar på att läsa om de inblandade och detaljerna kring morden. Men, som sagt, boken ligger illa till hos mig redan innan jag börjar läsa. Kanske någon som gillar deckare och är van vid att läsa dem har läst den och kan ge ett mer rättvist omdöme?

Skumtimmen av Johan Theorin

Publicerad den av
3

Den här boken gick som följetong i lokaltidningen i somras. Jag var inte så sugen på att läsa den just då så jag rev ur alla delar och sparade dem till senare. Men nu kändes det helrätt att läsa boken och vilken bok sen!

Johan Theorin var tydligen själv tveksam till boken och om vem som skulle kunna tänkas läsa den. Den utspelar sig på Öland under tre olika tidsepoker. Han pendlar mellan nutid, 1970-tal och 1940-tal under andra världskriget. Läs intervju med Johan Theorin själv i SvD här. Där kan man också läsa att Skumtimmen kommer att följas av ytterligare 3 böcker med Gerlof i huvudrollen. De ska jag definitivt läsa.

Julias son Jens försvinner från morföräldrarnas hus ut på alvaret i ett obevakat ögonblick, i början av 70-talet. Trots skallgång och undersökningar hittas han aldrig. Julia ger aldrig upp hoppet om att någon dag få veta sanningen och hon kan inte heller tro att han är död. Många år senare, dvs nutid, får Julias far Gerlof en liten sandal med brev på posten. Samma sandal som Jens hade på sig när han försvann. Han tar kontakt med sin dotter som kommer tillbaka till Öland och kämpar med minnena som väller fram. Gerlof bor på ett hem nu och lider av svår värk som gör det svårt att gå, men han är envis och börjar göra egna undersökningar om vad som hände hans barnbarn. Vem var det som skickade sandalen? Kan det vara så att den mystiska Nils Kant faktiskt inte är död? Var det han som dödade Jens? Någon vet svaret på alla frågor men det gäller att fråga rätt personer.

Det här är en slags blandning av deckare och skräck, men den presenteras som skräckroman. Jag gillar ju normalt sett inte deckare, men det här är ingen typisk deckare med ett mord som ska lösas av polisen. Här är det mer personligt och man vet egentligen inget om brottet mer än att pojken försvunnit. Ingen vet om han är död eller bara försvunnen. Öland känns också som klockren miljö för händelserna. Det är lite kusligt i boken ibland och det speglas också i miljön. Man lever verkligen sig in i boken.

Det är verkligen en grymt bra bok och den är svår att släppa ifrån sig. Den är spännande, fängslande och välskriven. Jag kan rekommendera er att läsa den här om ni är sugna på en spännande och lite skrämmande bok.

Atlantis hemlighet av David Gibbins

Publicerad den av
9

David Gibbins är marinarkeolog och en väldigt respekterad sådan. I Atlantis hemlighet har han försökt använda sig av sina egna kunskaper i kombination med lite action.

Myten om Atlantis har intresserat och fascinerat människor länge. I Nineveöknen, i närheten av pyramiderna, trampar en kamel igenom taket till en gravkammare. I graven finner man att mumiens svepning består av pergament med skrift. Ur skriften får man fram ordet Atlantis. Nästan samtidigt finner man i havet utanför Kretas kust en guldskiva med tecken och budskap som man lyckas tolka. Dessa två fynd tillsammans leder arkeologerna till Atlantis hemlighet.

Jag är själv intresserad av legenden om Atlantis och skrev tom ett specialarbete på gymnasiet om det. Därför blev jag väldigt intresserad av den här boken när jag fick den i handen. Jag har väntat ända till jullovet med att läsa den eftersom jag verkligen ville sträckläsa den. Och för att verkligen kunna njuta av den i lugn och ro.

Men, men, det blev tyvärr en besvikelse. Boken är helt ok, men jag kan störa mig på att alla arkeologer hela tiden rapar upp fakta till varandra. Fakta som de alla redan känner till och kan. Det blir lite fånigt när författaren försöker maskera dessa samtal med att de inblandade blir så exalterade att de måste rabbla upp allt de vet trots att de vet att alla omkrng redan vet allt. och så är det hela boken igenom. Det blir lite tröttsamt och irriterande till slut.

Självklart är själva idén intressant och det är spännande att följa dem på resan mot Atlantis och det är klart att det de upplever är alla arkeologers dröm. Men ändå. Det blir inte bra. Det är lite för mycket action över det hela och väldigt mycket tekniska prylar som jag inte orkar ta in. Lite James Bond kan man säga och det är ingen favorit. Nja, jag hade förväntat mig mer helt enkelt.