Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma

munkenT tyckte att jag läste alldeles för många böcker som hade negativ klang. Böcker som man gråter till eller efter sätter ju också spår i sinnet och för många sådana på samma gång blir inte bra. Därför satte han den här boken i händerna på mig efter att han precis själv hade läst den.

Storyn i boken är irriterande töntig: en stjärnadvokat blir sjuk av för mycket arbete och stress, tar time out och åker iväg på resa för att hitta sig själv. När han kommer tillbaka söker han upp sin kollega och vän för att lära ut vad han har lärt sig nu när hela hans liv och tänkande har förändrats. Boken bygger på dessa båda mäns samtal emellan och den visdom den äldre av dem vill förmedla vidare.

Om man lyckas koppla bort den delen av boken och i stället väljer att fokusera på budskapet som den äldre mannen vill förmedla blir hela boken så mycket bättre. Många saker är självklara och det är väl inga större nyheter som förmedlas, men jag tycker ändå att det är bok som faktiskt ger något. Att tvingas tänka till om sitt eget liv och sina handlingar och tankar är nyttigt. För min egen del är det här med att leva i nuet något som jag försöker tänka på och jobba med. Ofta har jag svårt att verkligen vara i nuet. När jag är ute och går blir det lätt att jag tänker på kommande projekt eller vad som har hänt under dagen, i stället för att njuta av själva promenaden, känna lukterna och fokusera på allt det vackra som finns runt omkring mig. Jag är jättedålig på det och det  är något som jag försöker jobba med att bli bättre på.

En annan sak jag tog till mig av boken är tankens kraft. Om man tänker negativa tankar om sig själv blir de till en verklighet. Du blir vad du tänker – och du blir vad du säger till dig själv. Om jag tänker att jag är trött blir jag också det. Tankarna styr hur man mår. Jag försöker vara snällare mot mig själv i mina tankar och tänka mer positivt om mig själv. Det kan vara att hitta positiva saker man har gjort under dagen och fokusera på dem i stället för att gräma sig över det som gick fel. Det är lätt att grotta ner sig i negativa tankar.

Det finns mycket att fundera över och ta till sig i den här boken och det är en bok man kan läsa lite ur då och då för att påminna sig själv. Det är ingen bok man sträckläser utan man får läsa lite, tänka, smälta det, och sedan läsa lite till.

Det här är en bok som rekommderas om man vill tänka över ekorrhjulet som man lätt fastnar i.

Twilight av Stephenie Meyer

twilightDet här är andra gången som jag läser den här boken, fast den här gången på engelska. Efter att ha sett filmen bestämde jag mig för att läsa om serien från början, fast på engelska, innan jag läste de sista delarna. Jag är van att läsa på engelska, men den här boken innehöll faktiskt en hel del ord som jag inte kunde. Tur att jag hade T bredvid som fick bli min personliga ordbok (han har ju bott i USA ca 5 år så hans ordförråd är bättre än mitt, i alla fall vad gäller slang).

Boken var precis lika bra som förra året, men det är klart att det är bättre att läsa den på originalspråket för att verkligen kunna få en känsla för Stephenie Meyers språk. Nu håller jag på att läsa om även andra delen. Sedan väntar del tre och fyra som jag ju faktiskt inte ens läst än… Och i november kommer filmatiseringen av andra boken. Av trailern att döma kommer den att bli precis lika bra som ettan …

Den här gången tänkte jag mycket på kritiken som har riktas mot boken. Många tycker att Bella är alltför beroende av Edward och att deras förhållande inte är sunt. När jag har varit inne på amerikanska bloggar har jag läst föräldrars kommentarer om att förbjuda sina döttrar att läsa de här böckerna. Men jag kan inte låta bli att tänka på alla andra ungdomsböcker jag har läst, eller vuxenromaner för den delen. Skildras inte kärleken alltför ofta som alltför rosenröd? Sagorna som vi växer upp med består ju väldigt ofta av en passiv prinsessa (vacker så klart) som bara inväntar prinsens räddande (och han är lika vacker). I Romeo och Julia blir de ju helt galet kära bara efter ett enda möte och i slutet tar de t.o.m livet av sig för att de inte kan leva utan varandra. Litteraturens värld kryllar av fantasifulla och ibland osunda kärleksrelationer som inte skildrar en bråkdel av vad man upplever i det riktiga livet. Likadant i filmens värld. Rätt eller fel. Jag vet inte. Jag fortsätter att älska de här böckerna i alla fall.

Har du fortfarande inte läst Twilight-serien?! Läs, för sjuton gubbar!

Arbetets döttrar av Solveig Olsson-Hultgren

arbetetDet här är en lite annorlunda ungdomsbok än vad jag är van vid. Och då menar jag det på ett positivt sätt.

Boken utspelas 1903 och 15-åriga Elin är huvudpersonen. Hon jobbar på ett pappersbruk i Småland och samtidigt som hon skickar pengar till sin familj för att kunna försörja dem, drömmer hon om kärlek. Hon väljer mellan den snälla Gusten från den fina familjen hemma i byn, och den lite mer vilda Johannes som också jobbar på pappersbruket men som har större drömmar än så för sin framtid. Även Elin har andra drömmar; hon vill bli konstnär.

På bruket startas en fackförening upp och Elin bli invald i styrelsen. Hon ser att många av kvinnornas rättigheter åsidosätts och hon gör vad hon kan för att även arbetets döttrar ska få sin talan hörd.

Det är inte världens mest spännande bok, men den är ändå intressant. Elins tankar skiljer sig inte från moderna tonåringars, men hon lever i en helt annan situation. Intressant också är språket som innehåller många gamla småländska uttryck. Som läsare får man stor inblick i hur livet var på den tiden och jag slås av hur långt utvecklingen har gått bara de senaste 100 åren. Människornas drömmar och förhoppningar skiljer sig inte så mycket åt, men förutsättningarna och deras livssituation är som natt och dag.

En lättläst och läsvärd bok som jag kan rekommendera vidare. Den ger definitivt perspektiv på tillvaron. Det här är andra boken i en serie, men kan läsas fristående utan problem.

Solar plexus av Marie-Chantal Long

solarYtterligare en bok inför litteraturprojektet och ytterligare en bok där det sociala spelet mellan tonåringar skildras.

Tove är 14 år och bor med sin mamma och pappa. Hon hade tidigare en storasyster också, men hon dog och lämnade efter sig en trasig familj där mamman har blivit sjuk av sorg. Pappan är den som håller uppe och familjen och ingen tänker på att kanske även Tove har det jobbigt. Tove med sitt röda toviga hår som hela tiden jämförs med storasyster Maja som hade vackert blont hår och var så glad och omtyckt. Tove själv är mobbad av drottningarna på skolan, som stänger in henne i skolans källare. Trots alla skyltar över skolan som handlar om att alla blir sedda där, att mobbing är bannlyst osv. Inte ens lärarna ser eller gör något. Hon känner sig helt osynlig. Tills hon så en dag äntligen får en vän. En vän som ser henne och tycker om henne, trots att hon ”bara” är Tove.

Boken är supertunn och väldigt lättläst men den känns så otroligt innehållsrik. Återigen är det skolans vardag som skildras och ännu en gång blir jag helt matt när jag läser om de tafatta lärarna på skolan (eller för den delen alla vuxna i hennes närhet). Är det så här även i verkligheten? Jag vågar inte ens tänka tanken.

Det är en perfekt bok för klassläsning. Kanske att läsvana elever tycker att det känns töntig just för att den är så tunn, men det finns väldigt mycket att diskutera i boken. Boken handlar mycket om ensamhet och utsatthet. Hur vet man vem man ska vända sig till om man mår dåligt? Hur ser man på någon i ens närhet att den personen mår dåligt? Det finns mycket att hämta ur den här boken. Det är en fördel att den är tunn eftersom alla kan läsa den relativt snabbt. Många läsovana elever har problem när böckerna är för långa då det kan göra att de glömmer vad boken handlar om. För dem kan läsningen vara så ansträngande att handlingen och all symbolism inte orkas med. Här är det kort tid mellan läsning och diskussion. En sådan här bok kan man kanske t.o.m läsa i klassrummet och diskutera kapitel för kapitel för att analysera vad som har hänt och vad man tror ska komma att hända.

Det här är en av mina favoriter av de böcker jag har läst inför projektet faktiskt.

Ingen återvändo av Douglas Foley

ingenNär vi ändå är inne på litteraturprojektet kan jag fortsätta med en bok i samma anda som Kort kjol. Jag gjorde misstaget att läsa den här boken precis innan jag skulle sova. Jag hade stora sömnproblem den natten och när jag väl somnade drömde jag mardrömmar. Böcker med sådant här starkt innehåll ska definitivt inte läsas innan sänggående …

Boken utspelas i Hongkongs trakter och handlar om ett gäng tonåringar, ca 17 år, som tillsammans med ett par lärare ska ge sig ut på en kanothajk. Samma dag de ska åka visar det sig att lärarna har blivit sjuka och de meddelar att resan är inställd. Ungdomarna som sett fram emot en veckas ledighet från skolan väljer att åka iväg ändå. Men det blir inte riktigt som de tänkt sig. Nick och kompisen Andy anses som lite av töntar och när de åker på utflykten tillsammans med tre av skolans ledarkillar bäddar det för problem. Dessutom följer två tjejer med, och båda är tillsammans med två av de populära killarna. Paren ser fram emot att spendera lite tid tillsammans utan vuxnas översyn. Resan förvandlas snart till en mardröm och en av tjejerna utsätts för en brutal gängväldtäkt.

Det här är definitivt en av de grymmaste böcker jag någonsin har läst. Våldtäkter är självklart alltid vidriga, men här skildras det så äckligt att jag själv blir illamående. Här är det inget snack om vem som är skyldig, men frågor om grupptryck och gruppdynamik är utmärkta diskussionsämnen. Den är skriven ur en killes perspektiv, medan Kort kjol är ur en tjejs så att ställa de här böckerna mot varandra kan ge ett större perspektiv. Här får man däremot inte följa så mycket vad som händer efteråt. Eller rättare sagt, det är en helt annat infallsvinkel om vad som händer efteråt.

Douglas Foley berättar själv en del om boken här. Läsvärt.

Boken är lättläst och är en riktig sträckläsarbok. Det är definitivt en bok som passar att läsa i helklass. Återigen är det sociala spelet närvarande och här skildras än tydligare vad det kan ställa till med.

Rekommenderas! Men som sagt, läs den inte innan sängdags och försök läsa någon upplyftande bok direkt efteråt. Jag mådde fysiskt dåligt efter att ha läst den.

Kort kjol av Christina Wahldén

kortYtterligare en bok inför projektet.

Boken handlar om 16-åriga Myran som precis gått ut första året i gymnasiet. Hon och hennes kompis ska fira. Efter en blöt kväll blir kompisen dålig och tvungen att gå hem, men de två klasskompisarna som är med dem vill att Myran följer med dem hem för lite efterfest. Eftersom de är klasskompisar känns det tryggt och Myran följer med. Men efterfesten spårar ur och de båda killarna utsätter Myran för en fruktansvärt grym våldtäkt.

Boken skildrar övergreppet närgående  och efterspelet med polisanmälan, läkarundersökning, förhör och rättegång.  För Myrans del har hennes trygghet försvunnit. Hon tar på sig en del av skulden, hon är rädd och undrar om det syns på henne att hon har blivit våldtagen.

Det är en grym bok, men den är samtidigt hoppfull. Den är lättläst och relativt kort men ändå med mycket innehåll. Det är en bok som passar de flesta oavsett läsvana. Dessutom innehåller den ett ämne som är viktigt att diskutera och fundera över. I boken blir Myran dömd av en del skolkamrater som tycker att hon fick skylla sig själv eller att hon var med på det. En del väljer att tro på killarnas version. Killarna är dessutom förvirrade. De har fått lära sig att tjejer vill ha det brutalt så som det visas i filmerna, så varför polisanmäler Myran dem? Det finns många vinklar att se det från. Det är en bra bok att diskutera om ett ämne som tyvärr är ständigt aktuellt.

Det här är definitivt en bok jag kan rekommendera. Till alla, oavsett ålder och kön, pga ämnet och de tankar och frågor den lyfter fram.

Tusen gånger starkare av Christina Herrström

TusenDen här boken är ett förslag inför mitt litteraturprojekt i höst.

Boken handlar om 15-åriga Signe som tillhör den osynliga delen av klassen. Hon är den duktiga, tysta tjejen som ingen ser. I klassen finns också snygga Mimi som styr allt och alla, men som också fjäskar för att få killarnas uppmärksamhet. Alla vet de precis vilken grupp de tillhör och följer spelets regler. Lärarna klagar på att tjejerna inte tar för sig tillräckligt och när de får en ny elev: Saga, säger lärarna att nu äntligen kommer det en stark tjej som kanske kan få även de andra att stå upp för sig.

Saga har rest runt under hela sitt liv och känner inte till de sociala regler som präglar en tonårings liv på högstaidet. Hon umgås och pratar med alla och hon tar för sig i klassrummet som om det vore en självklarhet. Men så plötsligt ser hon alla outtalade orättvisor som finns mellan killar och tjejer. De har olika spelregler enbart pga vilket kön de tillhör och det gör Saga arg. Varför säger läraren inte till killarna när de busar? Varför tillåts de skrika svaren på frågorna rätt ut? Och varför blir det precis motsatt effekt när tjejerna gör samma sak?

När Saga kommer till klassen vänds allt upp och ner. Signe är betraktaren som redan innan har analyserat sin omgivning  i det tysta och frågat inom sig varför det är så annorlunda beroende på om man är kille eller tjej. Saga blir hennes katalysator och väckarklocka. Hon säger allt det hon inte vågat och frågar högt alla de frågor hon burit inom sig.

Boken har ett enormt bra tema och det går att plocka diskussionfrågor i det oändliga. Det sociala spelet med tillhörande roller skildras tydligt. När man läser den här boken som lärare blir man också helt matt i benen över den okunskap som lärarna visar. Är vi så orättvisa i skolans värld? Jag blir helt mörkrädd när jag läser. Där har vi ännu ett diskussionsämne att ta upp med eleverna.

Tyvärr är boken ruskigt seg i början. Det tjatas i det oändliga om den där Saga som kom och ändrade allt. När Saga kom … läser man om och om igen och innan hon ens gör entré i boken är jag skittrött på henne. När hon väl kommer börjar boken äntligen, så den första delen gäller det att bara bita ihop och plåga sig igenom. Men hur skulle det funka med läsovana elever? Jag vet faktiskt inte. Om jag måste kämpa så är jag rädd att det kanske blir dem övermäktigt. Jag funderar på att kanske i stället använda boken som en gruppbok för lite mer läsvana elever. Jag har läst fler böcker om just det sociala spelet där boken passar bättre för de mer läsovana. Om man ger dessa böcker som gruppböcker kanske man kan ta en större diskussion om själva ämnet med utgångspunkt ur flera olika böcker. På så sätt kanske man kan locka en del till att läsa även de andra böckerna. Det tål att tänkas på …

Sammanfattningsvis vill jag rekommendera den här boken, för tonårstjejer såväl som tonårsföräldrar. Det är nog lätt att glömma hur det verkligen var i den åldern. Hur jobbigt det var att alltid kämpa för att passa in. Det är en mycket tänkvärd bok.

Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson

flickan3Så har jag nu även läst ut andra delen i Stieg Larssons Millennium-trilogi. T läser böckerna direkt efter mig så jag fick snabba mig lite med den här eftersom han var och ryckte i den.

Jag tycker nog att den här är lite mer spännande än ettan. Handlingen är inte lika grov (och det är skönt …), men det är mer action och för min del är det svårt att pausa i läsningen. Jag vill veta slutet så fort det bara går. Språket är fortfarande lika bra, flytande och välformulerat. Att jag kan bli så fast i en deckare visar väl hur otroligt välskriven den är, både vad gäller innehåll och språk.

Nu har jag beställt även sista delen så jag hoppas den kommer snart, snart… Även T:s mamma och svägerska håller på och plöjer de här böckerna så hela familjen M är involverad i det här. Vi får väl ta en diskussionskväll sen allihop. För T:s och min del blir det nog även snart ett biobesök för att se filmatiseringen av ettan.

Boktjuven av Markus Zusak

boktjuvenDen här boken ligger och blänger ilsket på mig här hemma. Den har lästs då och då under hela sommaren men ändå inte blivit utläst. Jag orkar inte mer nu helt enkelt. Det blir nog inte bättre än så här. Jag kan inte ens berätta vad boken handlar om för jag hittar ingen handling. Det är bara … konstigt helt enkelt.

Jag fick boken av vår litteraturpedagog som inte riktigt visste vad hon tyckte om och därför bad mig läsa den. Först tyckte jag den var helt underbar. Så där lite skönt konstig som jag brukar gilla. Men så blev det liksom inte mer. Samma, samma hela tiden. Det är nästan 600 sidor och jag vet inte om det är värt besväret att kämpa vidare. Men så läser man att den kallas för en blivande klassiker och är ett litterärt mästerverk. Och så kommer jag inte ens igenom den.

Är det någon som har läst boken och tyckt om den?

Lipstick Jungle av Candace Bushnell

lipstickSkaparen av Sex and the City har också skrivit den här boken med samma namn som serien som just nu visas på TV3. Jag har följt serien och fallit för den och ville därför läsa boken den baseras på.

Karaktärerna är desamma här som i serien; Victory Ford som är modedesigner, Nico O’Neill som är chefredaktör för Bonfire samt Wendy Healy som är vd för filmbolaget Parador. De tre är bästa vänner och befinner sig på absoluta toppen av sina karriärer och tillhör de mäktigaste kvinnorna i landet. Men livet på toppen är inte alltid så enkelt. De får slåss för sina positioner och de stöttar varandra i den kampen. Privatlivet är inte heller alltid det lättaste.  Alla tre har mer eller mindre trouble in paradise när det gäller förhållanden.

Bokens handling skiljer sig en hel del från serien. Serien är faktiskt bättre där. Vissa saker blir helförvirrat när man har sett serien eftersom varken handling eller karaktärsdrag stämmer överens ibland. Jag föredrar serien framför boken alla gånger, precis som Sex and the City. Se serien och skippa boken är min rekommendation.

Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson

mänJapp, hundra år efter alla andra läste jag då äntligen den här boken! Jag har undvikit den så länga jag bara kunde eftersom det är en deckare, men när vi åkte och fjällvandrade släpade jag med mig den. Vad kan vara mer spännande än att ligga under en tunn tältduk och läsa om mördare? Hahaha… Det gäller att välja sina läsställen för att få den där rätta läskänslan.

Jag behöver väl knappast skriva vad den handlar om? Men faktiskt hade jag ingen koll alls på vad den handlade om förutom att jag hade hört karaktärernas namn till leda redan innan läsningen. Att språket skulle vara en höjdpunkt hade jag förstått och jag kan bara hålla med. Det är ju egentligen ingenting  speciellt som händer de hundra första sidorna, men språket gör att det flyter på och att man fastnar för boken på en gång. Det är spännande och fängslande från första stund, även när det egentligen inte är så mycket action i själva storyn.

Jag gillade boken skarpt och det är bara att köra igång läsningen med resterande böcker i serien. Och kanske se filmen sen när även T har läst boken. Men efter att ha läst boken och fått en del egna hemska bilder för mitt inre undrar jag hur det är att uppleva dem på en bioduk… Usch.

Om inte du heller har läst boken än så kan jag rekommendera att göra det. Yepp. Rekommendation att läsa deckare från mig, det ser ni nog inte så ofta. Så läs!

Ser mitt huvud tjockt ut i den här? av Randa Abdel-Fattah

ser mitt huvudDen här boken lånades inför mitt kommande litteraturprojekt. Nu är det några veckor sedan jag läste den så vi får se hur mycket jag kommer ihåg…

Boken utspelas i Australien och handlar om 16-åriga Amal som en dag bestämmer sig för att börja bära slöja på heltid. Ett beslut som medför en hel del konsekvenser för både henne själv och hennes omgivning. Hon brottas dessutom redan med de fördomar som finns om muslimer och hon får ständigt frågor om terrorism och hennes syn på det. Något hon är skittrött på. Samtidigt försöker hon leva ett helt vanligt tonårsliv med sina kompisar.

Jag brukar se mig själv som en öppen människa med få fördomar men när jag läste den här fick jag flera gånger huka mig för alla snytingar som kom haglandes över mig. Ooops… Jag hade visst fler fördomar än jag själv visste om… Det är en riktig eye opener. Man tvingas tänka till och inser att man har en massa fördomar som man inte ens visste om att man hade förrän man fick det så svart på vitt i den här boken.

Boken innehåller en stor portion humor. Särskilt i början skrattar jag högt flera gånger åt Amals roliga kommentarer. Hon har även en väldigt kul relation till sin grekiska granne. Tyvärr försvinner det roliga ett tag i mitten av boken och jag känner mig nästan lite lurad eftersom den började så roligt. Jag hade gärna velat se mer av det.  

Jag vet inte om det här är en bok som jag hade valt som gemensam läsning i en klass. Jag kan definitivt rekommendera den, men den saknade vissa bitar samt kunde vara lite seg att läsa ibland. Den fångar inte riktigt läsaren och jag tror att mina mer lässvaga elever skulle få svårt att motivera sig att läsa vidare. Tyvärr, måste jag säga för där finns en hel del intressanta ämnen att diskutera. Jag skulle mer kunna tänka mig att använda den som en gruppbok med några mer lässtarka elever att diskutera och jobba med.

Det stora temat i den här boken är som ni kanske redan förstått fördomar. Även Amal har fördomar som hon får jobba med. Och eftersom det är en ungdomssbok kommer ämnen som grupptryck, gruppformer, föräldrar och vänskap upp också. Det finns mycket att plocka om man vill jobba med den här boken. Vi har den här boken på engelska på skolan också och jag kan tänka mig att en del elever skulle klara att jobba med den på engelska.

Lite kul att läsa här att Randa Abdel-Fattahs favoritbok är Stolthet och fördom och att hon är väldigt svag för Mr Darcy. Jag förstår preciiis vad hon menar …

Vad skulle du ha valt? av Annika Thor

vad skulle duDet här är första boken i mitt letande inför litteraturprojektet i höst. Jag stod och kollade lite på den själv innan litteraturpedagogen tipsade om den.

Nu väljer jag att skriva av baksidetexten rakt av: Måste man välja mellan bästa vännen och flickvännen? Hur gör man det i så fall? Jesper vill inte svika Abbe, men helst av allt på jorden vill han ändå vara med Annie.
      Allt ställs på sin spets den där höstkvällen när löven har fallit och träden spretar med sina grenar som svarta skeletthänder, när låtsasskräcken förvandlas till verklig panik. Men hur skulle Jesper kunna veta att samtalet från Abbe som han tryckte bort var så viktigt, att det handlade om liv och död?

Oh my god, vilken bok säger jag bara! Jag fullkomligt slukade den och kunde knappt sluta läsa. Den är bara på knappt 200 sidor och rätt lättläst text så det gick fort att sluka den. Språket, stämningen och känslan hon bygger upp är outstanding. Jag har fallit handlöst för den här boken och det är definitivt en bok som jag kan tänka mig att jobba med i helklass. Där finns hur mycket som helst att plocka av och diskutera.

Teman som kan diskuteras är:

  • Grupptryck – Att våga stå emot. Våga vara sig själv och inte flyta in i massan. Flyta med och t.ex. börja festa för att ”alla andra” gör det eller våga stå emot?
  • Vän vs. pojk-/flickvän – Måste man välja?
  • Civilkurage – Våga säga ifrån när någon gör fel. Våga säga nej. Att stå upp för det som är rätt även om ”alla andra” tycker tvärtom.
  • Grupper – diskutera olika grupper både i skolan och samhället i stort. De coola och populära som alla vill vara. De som är utanför. De som är annorlunda. Klädstilar för att passa in. Vilka olika grupper finns och hur ser man att någon tillhör en grupp? Varför bildas grupper? Positivt och negativt med grupper? Osv…
  • Bagage/bakgrund – Alla har en bakgrund, ett bagage som man bär med sig och formar en som person. Hur kan en person formas av sin bakgrund? Att döma människor utan att veta varför de är som de är eller gör som de gör.

Jag har även skrivit ner flera olika citat ut boken som speglar personerna och som man kan diskutera utifrån. I boken sker också en fruktansvärd händelse där man verkligen måste ta ställning – vem gjorde fel? Varför blev det som det blev? Hur skulle man själv ha agerat? Eller som titeln på boken själv frågar – vad skulle du ha valt?

Det går att hitta massor i boken som underlag både för diskussioner och div. skrivarbeten. Här övanför är bara några korta exempel. Jag ska rota lite i mitt material på jobbet och se vad mer man kan koppla till detta för det här är en bok jag skulle vilja jobba med i skolan. Det är också en tacksam bok att välja då den är relativt kort och lättläst. Man behöver alltså inte vara så läsvan för att klara av boken men samtidigt känns den inte barnslig och för enkel för de som är just läsvana.

En bra start inför mitt läsprojekt alltså! Men än så länge har jag en hel hög till att välja bland så vi får se vilken/vilka böcker jag väljer till slut. Man skulle ju också kunna använda olika böcker i de båda klasserna, just för att få testa lite olika. Själv tycker jag också att det är så tråkigt att ha två klasser i samma klasser och bara jobba med samma, samma hela tiden… Och vi som har diskuterat på skolan att vi ev. ska jobba just så. Att bara ha en årskurs som man undervisar. Shit, jag skulle dö av tristess…

Om någon av er som läser här har läst boken får ni gärna komma med andra tips och idéer! Och har ni inte läst boken så kan jag varmt rekommendera att läsa den. Ämnet berör oss alla människor.

Kyssen av Jacqueline Wilson

kyssenFörst och främst – den här boken lånade jag innan min tanke på litteraturprojektet inför hösten så den är inte ett tips utifrån det. Långt ifrån, kan jag känna efter att ha läst den… Jag fick den i handen av litteraturpedagogen för att hon ville höra mina åsikter om den.

Boken handlar om fjortonåriga Sylvie och hennes bästa vän Carl. De har varit bästisar sedan urminnes tider och gör precis allt tillsammans. Men nu har han börjat på en annan skola och Sylvie känner att de har glidit ifrån varandra. Han vill inte träffa henne lika ofta och när de väl träffas tycker hon att han bara grubblar hela tiden, men han vill inte berätta om vad. När de går på fest tillsammans kysser Sylvies nya ”bästis” Miranda (som är mest populär av alla tjejer i skolan) Carl. Sylvie blir svartsjuk. Det är ju hon och Carl som hör ihop och som ska gifta sig i framtiden. Men när hon vill att även de ska kyssas får hon nobben av Carl. Det är något som inte stämmer. Varför vill han så ogärna kyssa henne?

För det första har boken ett så otroligt töntigt språk att jag blir galen. Dialogerna känns så oäkta och konstiga. De vuxna beter sig som tonåringar och alla föräldrar verkar vara mer bästisar än föräldrar åt sina barn. Sylvie själv måste vara en av världens barnsligaste fjortonåringar. Det tar över 100 sidor innan boken ens får en handling.

Men då händer det plötsligt lite intressanta saker. Då tar den upp ett lite känsligt ämne som är intressant att få läsa om. Synd bara att så mycket annat i boken är så dåligt. Jag vill inte ens rekommendera boken vidare, trots att det som kommer upp till ytan i slutet skulle vara nyttigt för många tonåringar att läsa om. Det finns säkert andra böcker som är bättre i ämnet. 

Nja… En ovan läsare i tonåren kanske får ut något av den här men det är ingen bok jag skulle rekommendera. Men det vore intressant att höra vad tonåringar själva tycker om den. Jag ska nog fråga runt bland mina elever och se om någon av dem har läst den.

Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo

decembergatansDet här var en av de böcker som skolans litteraturpedagog tipsade om. Och usch vilken bok det här var…

Jenny ska börja åttan till hösten och under sommarlovet gör hon upp en plan. Hon ska bli supersmal. Som det är nu är hon fet och äcklig. Hon blir alltid vald bland de sista på jympan, ingen kille vill kyssa henne eftersom hon är så fet och ful. Men det ska bli ändring på det. Hon gör upp ett superschema där hon får i sig noll procent fett om dagen för att lyckas nå sitt mål.

Problemet är bara de hungriga vargarna som ylar och skriker om nätterna. De tvingar henne upp ur sängen och ut till köket där hon trycker i sig allt hon kan komma över. Och sedan spyr hon upp allt tills inte minsta smula finns kvar i magen. När hon sedan lär känna supersnygga och supersmala Betty kommer hon på det där med förbränning. Powerwalking i flera timmar. Tillsammans tränar de, hetsäter stora festmåltider och spyr upp allt på varsin toalett. Ingen annan har fattat det bara de har fattat.

Det är vidrig läsning och de ingående beskrivningarna etsar sig fast. Hela boken är enormt välskriven, både språkligt och innehållsmässigt. Jag läser och ryser. Och känner igen mig… Nej, jag har aldrig varit i närheten av varken anorexia eller bulimi. Men tankarna känner jag igen.

Idag matas vi med en smalhysteri utan dess like. Varenda dag kan man läsa i tidningarna hur man ska bli smal till midsommar. Detox, LCHF, GI, Atkins osv. Vem känner inte igen namnen? Att leva ett sunt och hälsosamt liv kommer i skymundan. Det är bara siffrorna på vågen som räknas. Man ska bli ”strandsnygg” heter det. För gud vad äckligt om man skulle råka ha en valk på magen när man sitter ner. Hur lätt är det att bara slå ifrån sig allt det? Jag hör hur tjejerna på min skola tycker att vara smal är det viktigaste över allt annat. Man är ”duktig” om man är smal enligt dem. Min kompis sjuåriga brorsdotter som tycker att hon är fet och måste banta. Det är ju helt sjukt.

Jag har själv umgåtts i ett tjejgäng där utseendet var det absolut viktigaste. När vi skulle gå ut på lördagar var det helt hysteriskt. Jag tyckte aldrig att jag dög. Alla skulle vara toksnygga med perfekt sminkning och perfekt hår och nya, snygga kläder. I timmar förberedde man sig. Och sedan skulle man bedömas av de andra. Man var ju helt slut när man väl var färdig med allt.

T tycker inte att jag ska läsa sådana här negativa böcker. Det negativa fastnar lätt och formar ens egna tankar. Men den här boken slutade med en väldigt speciell händelse som får en att verkligen fatta. Samtidigt känner jag mig helt mentalt slut efter att ha fått i mig en sådan jätteportion negativa tankar. Jag måste läsa något livsbejakande nu. Något som inte fokuserar på utseendet.

Det här är en viktig bok, om ett viktigt ämne. Själv kan jag inte ens skriva hälften av mina tankar i det här ämnet för då lämnar jag ut alldeles för mycket av mig själv. Läs boken. Särskilt du som har tonåringar omkring dig. Det är mycket nyttig läsning.