Kategoriarkiv: Recension 2011

Konsten att skriva en bästsäljare av Katarina Lagerwall och Lina Wennersten

Publicerad den av
Svara

Den här boken har jag suttit och sträckläst i dag, ute på trappan i gassande solsken. För det här var riktigt intressant läsning!

Man behöver absolut inte själv vilja skriva en bästsäljare för att finna intresse av den här boken. Här finns nämligen en massa läsvärt om bokbranschen i sig, och det är många författare som har bidragit med stories från sina egna författarkarriärer. Jan Guillou, Mari Jungstedt och Henning Mankell är några av dem som delar med sig.

Och för den som faktiskt skulle vilja få tummen ur och skriva den där boken man har gått och drömt om så länge – i den här boken finns en massa tips och inspiration från alla håll inom bokbranschen. Från att forma en idé till att strukturera till att så småningom hitta en förläggare som vill ge ut boken.Ja, allt man behöver veta egentligen. Sedan är det bara att sätta igång och skriva! För hur det än är måste man ju i vilket fall som helst sätta sig ner och skriva. Där finns inga genvägar.

Mums för de minsta av Linda Hallberg

Publicerad den av
Svara

Den här boken inriktar sig på barnmat för barn i åldern 0-3 år, och inleds därför med lite fakta om amning. Den är väldigt grundläggande och innehåller egentligen allt man behöver veta om mat för barn. Det finns t.ex. näringslära – om att äta hälsosamt och få i sig rätt typ av energi, vitaminer och mineraler. Det finns också en magskola och en del om olika slags matallergier. Kort sagt, det mest basic man behöver kunna om mat för små barn (och till viss del även för vuxna).

I slutet av boken finns en massa recept, som jag inte hunnit testa än men som jag definitivt ska prova på. Det finns en hel del lockade här! I den här boken har man valt att dela in recepten efter ålder. Allra först kommer alltså rena puréer för de allra minsta, sedan byggs det på för att i sista delen passa barn från 2 år och uppåt, d.v.s. mer ”hela” rätter som passar även den vuxna.

Jag gillar bokens upplägg, att det är mycket fakta blandat med många recept – och att recepten också lockar till att testas. Däremot kan jag tycka att den ibland blir lite ”livsmedelsverksaktig”. Det känns som om det är råd direkt från Livsmedelsverket, och deras matråd ifrågasätts ju alltmer numera. Oavsett vad man tycker om livsmedelsverket ger den här boken en bra grund att börja med, och därifrån kan man sedan själv ta ställning till vilken mat man vill ge och inte vill ge sina barn.

Den här boken intar en andraplats efter Josses barnmat, så den är väl värd att spana in tycker jag!

Bok från ICA bokförlag.

Mat & näring av Viveka Ljungström och Catharina Hansson

Publicerad den av
Svara

Den här boken är ett samarbete med tidningen Vi Föräldrar, i en serie handböcker om barn.

Boken är från 2000, men jag ska ärligt säga att det känns som om den är bra mycket äldre än så. Både layout och text känns lite gammalt och torrt. Det är en hel del fakta, om allt från amning till hur man börjar med smakportioner till hur man får en bra familjemåltid. Det finns även recept i slutet, indelade efter barnets ålder, ”från puré till pytt”.

Nja, det finns mer intressanta böcker i ämnet än den här. Den funkar bra att skumma igenom för att få en snabb bild av det viktiga, men det är ingen bok jag vill återkomma till för att få inspiration till matlagning. Det finns en hel del nyttig info, men som sagt, det är tråkigt utformat. Den är ok, men inte mer.

Josses barnmat av Josefine Haamer von Hofsten

Publicerad den av
Svara

Det här är helt klart den bästa av de böcker om barnmat jag har läst! Den har bläddrats i flitigt här hemma, och använts!

Boken innehåller en hel massa bra recept, och det påpekas att det inte anges någon ålder just för att man ska våga testa. För precis som hon säger är alla barn olika – det någon gillar tycker en annan inte alls om och tvärtom. Recepten är dessutom tänkta att göras för både vuxna och barn. En stor gryta till de vuxna där man kan salta och så en liten gryta brevid med i stort sett samma ingredienser (utom salt) och så är det bara att mixa maten till den konsistens som passar just ditt barn bäst.

Förutom recept är det en massa bra info som t.ex. konsistensskolan, kryddguide, om matvägrare, om att skapa matro m.m. Allt man kan tänkas vilja veta om att servera den allra första barnmaten.

Jag har som sagt redan testat en del recept och Mini har ätit med stor aptit, särskilt kycklingen med basilika – den är en stor favorit (jag tycker också att den är supergod). Vi har också testat dinkelpannkakorna med kokos (mums för bara oss vuxna då Mini inte kan äta pannkakor riktigt än), dillkyckling, äpple/hallonmos – ja, allt har varit kanongott. Det är också bra att recepten är indelade i t.ex. kyckling, vegetariskt, mellanmål, efterrätt o.s.v. Det gör det enkelt att överblicka.

Själv tycker jag att boken har en snygg layout med lockande bilder, den känns modern och fräsch. T däremot, tycker att den är plottrig och rörig och svår att orka läsa då layoten och färgerna ändras hela tiden. Där ser man vad olika man kan tycka!

Den här boken vill jag varmt rekommendera till alla, oavsett vilken ålder era barn har. Den funkar lika bra för minsta bebisen till tonåringen, och för oss vuxna också. Kolla gärna in sidan Jossesbarnmat för att få veta lite mer.

Enda minus jag kan komma på är att jag har lånat boken på bibblan och någon elak människa (grrr…) har reserverat boken och tvingar mig att lämna tillbaka den så tidigt. Den här boken vill jag ju ha här hemma alltid…

Smakstart – om småbarn, föräldrar och mat av Lena Jordebro och Karin Alfredsson

Publicerad den av
4

Den här boken har både sin bra och dåliga delar. Det är definitivt en bok som är bra att börja med, just för att den ger rätt så bra tankeställningar inför hela begreppet mat.

I boken finns flera kapitel med intervjuer av föräldrar från andra länder, som nu bor i Sverige. Det är superintressant att få läsa hur olika tänket är vad gäller barns mat i olika länder. Det som vi i Sverige säger är ett måste eller ett no no, kan vara precis tvärtom i ett annat land. Vad som är rätt eller fel kan nog ingen säga egentligen. Bara att vi gör olika.

Det är också intressant att läsa om det här med sötsaker, och det är ett intressant reportage från en förskola som har jobbat med att inte servera sådant. Jag har läst många diskussionstrådar på diverse forum där föräldrar på fullt allvar tycker att det är barnmisshandel om inte förskolorna får servera glass när barnen fyller år. Därför är det oerhört skönt och befriande att läsa hur förskolan som nämns i boken jobbar. Det behöver inte vara pekpinnar eller tråkigt med bra mat, snarare tvärtom. Och det är härligt att läsa hur de serverar maten och hur den presenteras för banen. Om att lära sig goda matvanor redan från början.

Det enda som är minus med den här boken är att det inte finns så många recept. Det finns så klart några recept, men de känns rätt få och det är inte många som lockar mig att testa. Och det är ju lite synd, när resten av boken andas så mycket bra matglädje.

Så sammanfattningsvis – mycket intressant läsning och en hel del tankeställare, men få recept som man vill testa på själv.

Överenskommelser av Simona Ahrnstedt

Publicerad den av
5

På den här bokens omslag står det en hel massa översvallande positiva kommentarer om boken. När jag läste dessa tänkte jag att ok, men sååå bra kan den väl inte vara? Men jo! Den är så bra. Jag fullkomligt slukade den!

Boken utspelar sig i Sverige i slutet på 1800-talet och i fokus är kärleksparet Seth och Beatrice. Hon är föräldralös och bor hos sin fabror och hans fru samt deras två barn Edvard och Sofia. Beatrice får följa med familjen på diverse tillställningar, som t.ex. opera och bal. Och det är just på operan som hon första gången möter Seth, den omåttligt snygga kvinnokarlen som är känd för att just sina kvinnor. Beatrice är inte rädd för att säga vad hon tycker och vill definitivt inte enbart vara till för att behaga en man eller ställas under hans intelligens. Hennes sätt fascinerar Seth och ganska snart är de båda lika förälskade. Men, ett förhållande mellan dem är en omöjlighet. Det finns andra planer för Beatrice, och det finns många krafter som gör allt de kan för att hålla de båda älskande ifrån varandra.

Ja, det här är romantik så det bara ångar om det! Det är så oerhört snyggt skildrat och så uppslukande läsning att jag satt fast med boken tills den blev utläst. Det här är en sådan där bok där man som läsare vet allt som händer, medan de stackars huvudpersonerna går omkring ovetandes och undrandes. Flera gånger hade jag lust att hoppa in i boken och ställa saker och ting tillrätta, räta ut alla missförstånd och hjälpa Beatrice och Seth. För ibland är det så frustrerande att de liksom aldrig lyckas få till det. Det är så många som vill sabba för dem, förhindra och förstöra.

Läs den, är mitt tips. Det här är perfekt höstläsning, utan tvekan. En soffa, en varm filt, en kopp varm choklad, några tända ljus och så lite (läs mycket) romantik på det. Och sedan kan det höststorma utanför fönstret bäst det vill!

Välkommen hem av Johanna Lindbäck

Publicerad den av
Svara

Jag har läst alla hennes tidigare böcker – En liten chock, Tänk om det där är jag, Min typ brorsa och Saker som aldrig händer. Alla har varit tokbra, men vete sjutton om inte Välkommen hem faktiskt är bäst hittills!

Sara har tillbringat första året på gymnasiet i London. När hon återvänder hem till Luleå är bland det första hon tänker på sin ex-pojkvän Mattias. Mattias som är hennes granne, som hon har känt i hela sitt liv innan de till slut blev ett par, som är tvillingbror med Bella som hon också är vän med, som tog bort henne på Facebook och som hon inte har hört ett enda ord från under nästan hela året. Väl hemma hoppas Sara på en nystart, att de ska kunna bli vänner igen, men han är kall och svår mot henne. Det är mycket som inte riktigt blir som hon tänkt sig när hon kommer hem. När skolan börjar lär hon känna nya vänner och börjar t.o.m. på ju jutsu, ett plötsligt infall. Där går också Adrian, grannkillen som hon nyss lärt känna. Han som är så retsam mot henne och lite svår att tyda, men som visar sig vara riktigt mysig.

Det är mycket fokus på kärlek i den här boken. Att släppa det gamla och våga satsa på det nya. Man vet vad man har men inte vad man får. Jag hejar på Adrian från första stund, för hallå, hur kan man inte göra det?

Det jag gillar mest med den här boken, förutom den fantastiska språkhanteringen och dialogerna, är detaljerna. Det är så många olika tillfällen i boken som jag blir smått imponerad över träffsäkerheten. Bara en sådan liten enkel sak som när Sara ska ta med Martina till ett café och det visar sig att det inte alls var så där charmigt som hon mindes det från barndomen. Och så bakas det in i dialogen. Det är så snyggt gjort verkligen. Och så finns det två ställen där jag inte kan låta bli att fnissa – ena gången vid den roliga chokladbollslappsdialogen mellan Sara och hennes pappa, den andra gången vid cykellysrazzian som hon på fullaste allvar diskuterar med Adrians pappa. Små detaljer som är så klockrena. Det är flera gånger under läsningen som jag reagerar med ett åh, men så där var det ju verkligen i den åldern, eller så där brukade jag ju också tänka.

Det här är riktigt, riktigt bra. Jag kan inte annat än att rekommendera den här boken vidare. Läs och njut!

Bok från Rabén och Sjögren.

En dag av David Nicholls

Publicerad den av
8

Det här är en sådan där superhypad bok, som jag egentligen inte brytt mig om att försöka få tag på och läsa. Att jag lånade den var mer en stundens ingivelse, ett slags ok då, borde väl. Vilken tur att jag gjorde det! Ååååååh vilken otroligt bra bok det är! Och som tur var hittade jag en recension hos Pocketlover som varnade för att det är lite traggligt i början. För det var faktiskt lite kämpig läsning i början – tråkig handling och lite tafflig språkhantering. Som tur var fortsatte jag ändå att läsa och det dröjde inte länge förrän det i stället blev till en helt underbar läsupplevelse.

Storyn låter enkel. Vi får under 20 års tid följa Emma och Dexter. De tar examen 15 juli 1988 och tillbringar natten tillsammans. Det som de från början trodde bara var en enda natt blir inledningen till en bestående och djup vänskap. Det finns hela tiden mer där under ytan, men de lyckas aldrig få till något annat än just vänskap. De är som gjorda för varandra, men livet för dem på olika banor och vid vissa tillfällen blir även vänskapen svår att behålla.

Vi får följa dem just den 15 juli under varje år, ett spännande berättargrepp som gör att man som läsare får veta vad som hänt under det senaste året i deras liv. När ett kapitel är slut kastas man framåt ett år i tiden, och det är ofta man nästan liksom håller andan inför vad som komma skall. Kanske har de…? Man VILL ju så himla gärna att det ska bli de två, att deras liv till slut ska föra dem samman.

Det är en kärlekshistoria utan dess like, mycket tack vare att vi bara möter dem en gång varje år, på samma datum. Det är också intressant att det utspelar sig under så lång tid eftersom det hinner hända så mycket i deras liv, samt att man kan följa även samhällets utveckling. Det är ju trots allt tjugo år som spelas upp.

Förutom storyn blir jag helt kär i språket. Det som i början känns traggligt blir senare så elegant träffsäkert, snygga formuleringar och sköna dialoger. Jag kommer på mig själv med att flera gånger stanna upp och läsa om en rad bara för att njuta en gång till. Nördigt? Javisst! Men likväl härligt.

Läs den. Jag kan inte nog rekommendera den. Ta dig igenom den första segare biten och sätt dig sedan och sträckläs. Det är en riktig feel good-bok. En av årets bästa läsupplevelser, utan tvekan. Jag lade ifrån mig den med en riktig vill-ha-mer-känsla i kroppen. Och nu har den också blivit film! Se trailer här. Premiär 14 oktober  – det är nästan att jag skulle fundera på att ha barnvakt en kväll så att jag kan dra med mig T ut på en biokväll. För den här filmen vill jag se! Men läs boken först!

Välkommen hem till Maria Montazami

Publicerad den av
5

Jag ska börja med att erkänna att jag tillhör Maria Montazamis stora skara av fans. Jag tycker att hon är så otroligt härlig när man ser Svenska Hollywoodfruar. Hon är rolig, bjuder både på sig själv och sin vardag. Därför har jag också längtat efter den här boken – riktigt mycket faktiskt.

Hon kallar den för en livsstilsbok, och det är nog en bra beskrivning. Boken innehåller massor av fotografier på Maria, familjen, huset, maten och vännerna. Fantastiska fotografier tagna av Roland Persson, som har lyckats fånga en sådan härlig känsla och stämning. Det är en ren fröjd att bara bläddra i boken och se dessa bilder, särskilt om man, precis som jag, är fotointresserad. Dessutom är det lite roligt att se vissa bilder i boken (som den blå skålen!) som man såg i avsnittet av Svenska Hollywoodfruar hur de fotade dem.

Förordet är skrivet av Maria själv, men resten av texterna står Ulf Elfving för. Det är dels lite bakgrund till hur hon hamnade i USA, lite anekdoter, tips angående mat, inredning, dukning o.s.v. Det finns tips och recept för hur man arrangerar brunch, familjemiddag, barbeque, cocktailparty, tjejmiddag m.m. 

Om man inte gillar Maria Montazami – gillar man då den här boken? Jag vet inte, kanske att man ändå kan inspireras av bilderna och recepten? Själv gillar jag boken, men så är jag också ett fan. Jodå, den här boken kommer jag att bläddra mycket i och drömma mig bort till ett soligt Kalifornien, med en massa roliga grillfester, drinkar, poolbad och glada människor. Och så klart – det blir till att testa recepten. Särskilt ostbollarna rullade i krossade ostbågar – hur smarrigt låter inte det?

Bok från ICA Bokförlag. Om du klickar på länken kan du också se ett videoklipp där Maria berättar om boken.

Fröken duktig – en självbiografi av Annika Sjöö

Publicerad den av
Svara

När jag först såg den här boken tänkte jag direkt att ”oj, den handlar ju om mig!”. När jag visade boken för T gav han mig en menande blick. Ja, jag är också en fröken duktig. Tyvärr, ska tilläggas.

Innan jag läste den här boken visste jag egentligen bara att Annika Sjöö hade varit med (och vunnit) Let’s Dance, att hon jobbade som instruktör och har varit presentatör på stora träningskonvent samt att hon hälsobloggar hos Amelia. Jag såg henne som den där käcka, söta tjejen med ett ständigt leende på  läpparna, som dansade som en gud och som verkade så sund och hälsosam.

Efter att ha läst boken har jag även fått se hennes inre demoner, demoner som nog många tjejer lider av. Hon beskriver i boken att hon alltid haft ett behov av bekräftelse och uppmuntran. Att få höra hur duktig hon är blev nästan som en drog. Och det började i tidig ålder. I skolan ville hon ha alla rätt på proven och pluggade alltid flitigt och var alltid väl förberedd för att kunna få högsta betyg. Hon var van vid att alltid vara bäst i klassen och gillade inte situationer där hon mötte likasinnade, som var lika duktiga som hon.

Till slut blev allt för mycket. Det funkade inte att vara bäst på allt, i alla situationer. Hon ville vara den perfekta vännen, den perfekta flickvännen, smal, snygg och duktig. Det ledde så småningom till att hon fick ångest och var tvungen att söka hjälp. Och det var först då det vände och hon kunde släppa lite av sin prestationssångest.

Hon berättar väldigt öppet i boken om sin duktighetsångest, om sina höga krav på sig själv och att aldrig tillåta sig att misslyckas. Vi får följa henne genom uppväxten och fram till medverkan i Let’s Dance och vad som hände under den tiden och sedan därefter. Jag kan känna igen mig i så mycket av det hon skriver, även om våra duktighetssymptom inte varit helt lika rakt igenom. Hon resonerar också om varför det är så många tjejer som lider av just detta.

Jag måste säga att jag inte är särskilt van vid att läsa självbiografier. Det här är en av få jag har läst. Det är intressant läsning. Man har ju ofta en bild av hur en människa är, oavsett om de är kändisar eller inte. När man får tillfälle att verkligen lära känna en person, att kunna få gå under skalets yta och få förklarat de innersta tankarna och varför människan är som den är – det tycker jag är så lärorikt. Alla har vi våra inre demoner, stora eller små, men det är få som delar med sig och berättar och därför vet vi egentligen inte så mycket om hur andra är och varför. Hon skriver just om det i boken – hur hon ofta får höra att ”du som alltid är så käck och glad kan väl inte ha några problem?”. En kommentar som hon har tagit illa vid sig av, och det kan jag förstå. Vi ser ytan, men reflekterar kanske inte så mycket över vad som finns där under.

Det här var både intressant och lärorik läsning som gav mig många funderingar. Läs den du också! Antingen om du själv tillhör kategorin fröken duktig eller känner någon som är det. Som lärare kan man också få en hel del insikter.

Här kan du se Annika Sjöö prata om boken i Nyhetsmorgon.

Bok från Ica Bokförlag.

Vad mina döttrar bör veta av Elizabeth Noble

Publicerad den av
Svara

Jag har tidigare läst Bokcirkelns bekännelser av Elizabet Noble, en bok som jag tyckte var helt ok. En ”spa-upplevelse light”, kallade jag den t.o.m. Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg så mycket av den nu i efterhand, men jag kände i alla fall igen författarens namn när jag såg den här boken.

När Barbara får cancer bestämmer hon sig för att skriva dagbok för att berätta för döttrarna sådant som hon tycker att de bör veta. Hon skriver både om sig själv och om döttrarna. Hon skriver om allt som hon tycker är viktigt att bevara, men betonar att hon inte vill skriva om sjukdomen. Hon har fyra döttrar, tre som är utflugna och så en tonåring – Lisa, Jennifer, Amanda och Hannah. Hon skriver också ett personligt brev till var och en av döttrarna och hon lämnar allt till sin man Mark, som efter hennes död bor kvar i huset tillsammans med deras gemensamma dotter Hannah. Huset blir som någon slags samlingspunkt för alla efter hennes död, och systrarna söker både tröst och stöd hos varandra när de allihop kämpar för att komma tillbaka till en vardag där de ska lära sig att leva utan sin mamma, en mamma som var högt älskad av alla och nästintill helgonförklarad av dem.

Boken växlar berättare mellan de olika döttrarna och vi får följa dem i deras liv väldigt ingående. Ibland lite för ingående kan jag tycka. Över huvud taget är den här boken väldigt babblig. Det är mycket text, många personer och mycket ältande. Det blir aldrig särskilt djupt eller ens särskilt berörande. Jag kommer aldrig under ytan på någon av karaktärerna och bryr mig inte särskilt mycket om vad som händer dem. Det är för många personer, för rörigt och för ytligt. Jag hade velat skala bort en massa text och göra handligen mer fokuserad i stället. Nu ligger fokus mest på döttrarna och deras liv och det där med mammans dagbok kommer i skymundan. Det är faktiskt väldigt lite om just den, och det var väl den som skulle vara bokens kärna egentligen?

Jag hade högre förväntningar på den här boken – den lät defintivt bättre i beskrivningen på baksidan. Men, i slutet knyts allt ihop bättre och jag blir berörd och gråter faktiskt en liten skvätt. Men då har jag tragglat mig igenom nästan 400 sidor för att nå dit. Så nja, det är ingen spa-upplevelse det här. Det är ok läsning, inte mer.

Om jag stannar av Gayle Forman

Publicerad den av
2

Det här är verkligen ett tydligt exempel på att en bok inte behöver innehålla så många sidor för att rymma ett stort innehåll.

Mia är 17 år när hela hennes familj drabbas av en svår bilolycka. Alla dör utom Mia. Hon upptäcker att hon hamnat i något slags mellanläge där hon kan se och höra allt som händer, samtidigt som hon kan se sig själv ligga i koma. Släktingar och vänner samlas på sjukhuset efter nyheten och vi får följa den kritiska tiden under ett dygn. Mia inser att hon är i valet mellan liv och död. Ska hon stanna – och vad finns att stanna för? Eller ska hon släppa taget och dö som resten av familjen?

Som läsare får vi dels följa alla händelser på sjukhuset, genom Mias ögon, och dels tillbakablickar av hennes liv före olyckan. Vi lär känna Mia som person, hennes tankar och funderingar. Vi lär känna hennes familj, får veta att hon är en exceptionellt duktig cellist och att hon har mött en stor kärlek i pojkvännen Adam. Lager för lager skalas bort tills den stora frågan kvarstår – vad finns kvar för henne här i livet? Vad är värt att stanna för? 

Det är stora tankar som avhandlas och det är tidvis lite jobbig läsning. För mig blir det väldigt nära det här, eftersom jag har varit i samma situation som hennes vakande släktingar och vänner. Man sitter vid personens sida utan att veta om de hör eller inte,  och man ber dem att kämpa för sitt liv – att stanna kvar. Och när hennes farfar säger till henne att det är ok att släppa taget, att han förstår henne om hon vill göra det, men att han väldigt gärna vill att hon stannar hos dem – då kommer tårarna.

Det är en bra bok det här. Tänkvärd. Det är inte den bästa bok jag läst i ämnet, men den lämnar ändå ett avtryck.

 

 

Min bästa väns dotter av Dorothy Koomson

Publicerad den av
Svara

Vad skulle du göra för den vän som krossade ditt hjärta? Den frågan står på omslaget till den här boken.

För det är vad det handlar om. Adele och Kamryn har varit bästa vänner sedan de lärde känna varandra under universitetstiden. När Adele blir gravid finns Kamryn där och stöttar henne, när Adele vägrar avlöja pappan eller ens att berätta för honom om barnet. Hon väljer att uppfostra sin dotter Tegan på egen hand och gör Kamryn till gudförälder. Bara några veckor innan Kamryn ska gifta sig med Nate råkar Adele av misstag avslöja att hon har haft sex med Nate. Och till råga på allt – han är far till Tegan, vilket han är helt ovetandes om. Kamryn lämnar dem båda och vägrar envist all kontakt. Två år senare får hon ett kort från Adele där det står att hon är döende. Hon har bara kort tid kvar att leva och hon vill att Kamryn ska adoptera Tegan.

Ämnet påminner om något som Jodi Picoult skulle ha kunnat skriva om. Det låter onekligen intressant, men jag tycker att ämnet går förlorat. Frågan kommer egentligen aldrig ens upp. Kamryn tar hand om Tegan och det skrapas bara lite på ytan på de svåra frågorna. Adele dör nästan i början av boken så där blir inga direkta uppgörelser. Tegan är ett riktigt underbarn som aldrig ställer till några problem, och det blir egentligen aldrig sådär svårt för Kamryn att ta hand om henne. De intressanta frågor som skulle ha kunnat behandlats blir liksom bortglömda. Det är synd, för det hade gått att få en riktigt intressant bok utifrån alla dessa frågor.

Det blir ett nja från mig, men boken ger ändå en trevlig lässtund. Det är lättläst och underhållande. Jag har sett flera recensioner som har hyllat den här boken som tänkvärd och intressant, så kanske är det jag som är för kräsen helt enkelt.

Bröllopsfixaren av Marita Conlon McKenna

Publicerad den av
2

Det här ska vara en feel good-bok, men för mig blev det verkligen ingen feel good-läsning. Jag ska ärligt erkänna att jag skummade igenom de sista 80 sidorna bara för att få färdigt boken. Nu i efterhand kan jag undra varför jag inte slutade läsa boken när jag redan från början upplevde att jag bara tragglade, men det är ju lätt att vara efterklok.

Huvudpersonen Maggie är änka med tre vuxna döttrar. Tre döttrar som till hennes stora fasa är ogifta. Maggie är känd för att gärna fixa ihop folk och givetvis gör hon sitt bästa för att även hennes döttrar ska hitta någon att gifta sig med.

Kort sammanfattning av innehållet, men det handlar inte om så mycket mer. Hon hittar så klart tänkbara män till sina ”offer”, och ofta kräver det endast en enda blick för att de ska bli handlöst kära. Eller så är de väldigt anti varandra, men ändrar inställning och blir kära. Två av döttrarna har framgångsrika karriärer, något som oroar Maggie. För henne är det viktiga att de hittar en man. Och det är så klart viktigt att en kvinna alltid ser så bra ut som möjligt. Särskilt i närheten av män. Vid ett tillfälle jobbar Maggie i trädgården när hennes hyresgäst kommer förbi. Eftersom hennes händer är leriga och skitiga tvingas hon gömma händerna för honom. Och ve och fasa – hennes dotter (som hon försöker tussa ihop honom med) kommer förbi och är klädd i helt vanliga vardagskläder och har håret uppsatt i en slarvig hästsvans. Så där är det i hela boken. Det är ett jäkla tjat om att kvinnan måste se bra ut, vilket betyder finkläder och välvårdat hår i en stilig frisyr. Flera gånger under läsningen suckar jag åt kvinnosynen och utseendefixeringen.

Boken består av korta kapitel där berättarrösten varierar. Maggie och hennes döttrar är självklart berättarröster, men helt plötsligt kommer även den polska hemhjälpen in i ett kapitel, och en av grannarna dyker också upp helt oväntat. Det blir lite rörigt med alla dessa berättare, särskilt när det dyker upp nya som bara är där för att Maggie ska kunna fixa ihop även dem med den rätte.

Nä, det här är ingen bok för mig. Språket är stolpigt, dialogerna känns oäkta och jag retar ihjäl mig på alla mesiga karaktärer. Inte nog med att jag ödslade tid på att läsa boken – nu har jag ödslat ännu mer tid på att dessutom skriva om den.

Mitt perfekta liv av Sarah Dessen

Publicerad den av
2

Dessen, åh Dessen! Den här boken har jag läst långsamt för att försöka få den att räcka så länge som möjligt. Efter att ha läst och tokälskat hennes Mycket mer än så hade jag så klart höga förväntningar på den här. Inga problem – den höll för förväntningarna.

Vi träffar Macy vars pappa har dött hastigt och oväntat, i alldeles för unga år. Macy hanterar sin sorg genom att kontrollera den och hålla den inombords. Hennes mamma hanterar den genom att jobba i stort sett dygnet runt, och tillsammans lever de i någon slags symbios där ingen av dem nämner pappan eller visar någon sorg. Deras liv är noga inrutat och Macy försöker göra allt i sitt liv perfekt. Men så inträffar två saker som ruckar lite på hennes inrutade vardag och som gör att allt plötsligt ändras. Först får hon ett mail från sin pojkvän Jason där han tycker att de borde göra ett uppehåll i sitt förhållande, och i samband med det möter hon cateringfirman Wish under en av hennes mammas jobbträffar hemma. Bland cateringpersonalen möter hon Wes, som har förlorat sin mamma, och när Macy oväntat bestämmer sig för att börja jobba på Wish påbörjar de en vänskap som kommer att förändra Macy. Långsamt löser han upp knutarna inom henne och får henne att våga känna och visa sin sorg.

Det här är så fint. Finstämt. Det är så träffsäkert skildrat om sorg och hur lätt det är att lägga locket på och inte tillåta att känslorna pyser ut. Och det finns så många detaljer i berättelsen som gör den så fin. Dessens språk är precis som jag känner igen det – hon är skicklig på dialoger. Karaktärerna känns äkta och man kommer dem så nära att det verkligen känns som att ta farväl av vänner när man stänger igen boken efter sista sidan. Man vill inte lämna dem.

Har du inte läst någon Sarah Dessen-bok än så är det på tiden att göra det! Själv är jag ruskigt sugen på att läsa något av henne på originalspråk, för att se hur det är i original. Det här är tydligen hennes nionde bok så det finns ju några (för mig) ännu oupptäckta godbitar att få ta del av. Härligt!

Bok från Rabén och Sjögren.