Kategoriarkiv: Recension 2011

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamson

Publicerad den av
Svara

Den här boken gillade jag riktigt, riktigt mycket.

Alicja är som vilken tonåring som helst, förutom en liten sak – hennes mamma är polsk. Och det är inte alltid helt lätt att ha en polsk mamma. Det medför t.ex. att alla ens mest privata angelägenheter dryftas med hela släkten, eller att all mat kokas tills man inte längre ser vad det är, eller att man aldrig slänger något oavsett om det handlar om trasiga saker eller möglig mat. Alicja har en lång lista på alla saker hon noterat under årens lopp. Allt hon vill och ser fram emot är ett helt normalt och skönt sommarlov, men inget blir som hon tänkt sig. För in i deras hus flyttar en storrökande släkting och hennes något udda dotter. Dessutom råkar Alicja bli ihop med bästa kompisens förälskelse. Sommaren blir mer händelsrik än vad Alicja egentligen hade velat.

Det här är verkligen en rolig ungdomsbok, något jag starkt uppskattar eftersom det finns allt för många tunga, dystra sådana. Här får man som läsare möta en riktigt rolig tonåring som hela tiden ställs inför de mest udda situationerna. Förutom alla problem och konstiga situationer hennes mamma (och släkt) utsätter henne för, fixar hon en hel del egna när hon t.ex. blir kär i bästa kompisens span.

Det är rolig och lättsam läsning som framkallar en hel del fniss. Jag blir glad av att läsa ungdomsböcker där huvudpersonerna är helt vanliga ungdomar, med helt vanliga liv. Det behövs sådana böcker. Och även om det är en rolig bok finns det en massa saker att ta upp vid ev. boksamtal, t.e.x fördomarna mot polacker. Alicja kommenterar och skrattar själv åt sina egna fördomar mot sin egen släkt. Hon är en tjej med huvudet på skaft, skinn på näsan och en stor portion humor.

Jag läste den här boken precis innan läggdags och när jag slog ihop boken hade jag ett stort leende på läpparna. Och en sådan bok bara måste man ju rekommendera vidare!

Bok från Rabén och Sjögren.

Badskumt – gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg av Katarina Johansson

Publicerad den av
3

En sådan här bok är svår att recensera. Vi har blivit så avtrubbade och har svårt att ta till oss av den information som boken innehåller. Det Katarina Johansson skriver är så viktigt och borde vara så självklart för oss alla. Men det är jobbig information och vi matas så ofta av nyheter om att ”det och det är så farligt” att vi knappt lyssnar längre. Att vår omgivning är farlig är vardag för oss numera.

Innehållet av den här boken säger sig självt bara genom titeln – boken visar vad våra kosmetik- och hudvårdsprodukter innehåller. Det är inte så trevliga ingredienser alltid. Hon nämner ingredienser som kan vara cancerframkallande, som kan påverka våra hormoner, som kan ge pojkbebisar både färre och sämre spermier, som kan döda vattenlevande organismer o.s.v. Money talks. Så kan man sammanfatta den här boken. Det är ofta skrämmande läsning och jag vet inte om jag ska gråta eller bli förbannad. Men lika förbannad får man bli på sig själv som på producenterna som lägger i alla dessa gifter i våra produkter. Om ingen köper dem är det ju heller ingen som tillverkar dem.

Vad har vi egentligen i våra badrumsskåp? Vet vi vad våra produkter innehåller och vad de gör med vår kropp eller med miljön? Jag ska erkänna att jag inte har haft en susning tidigare. Först förra året i samband med att jag blev gravid började jag kolla upp innehållet, och ju mer jag läste och lärde mig, desto räddare blev jag för de produkter som stod i badrummet. 

Men samtidigt som man blir helt mörkrädd när man läser boken får man också både inspiration och tips på vad man kan göra och hur man kan börja rensa ut bland sina produkter. För Katarina Johansson påpekar också att man inte ska drabbas av ”slängpanik” när man läser boken, och börja slänga alla produkter man har. I stället tipsar hon om att helt enkelt gå igenom de produkter man har hemma och kolla vad de egentligen innehåller. Det finns t.e.x vissa ämnen som är värre än andra. Sedan kan man kolla upp alternativa produkter och köpa dem nästa gång man handlar nytt. Man kan ju också fundera över vad som är absolut nödvändigt och vad man kanske egentligen inte behöver, när man tänker efter.

Money talks. Ja. Men också – kunskap är makt. Det är först när vi konsumenter blir aktivt medvetna om vad våra produkter innehåller som vi kan välja bort produkter som innehåller farliga kemikalier, och då måste ju producenterna tillmötesgå våra krav.

Efter att ha läst den här boken är jag ännu mer peppad att fortsätta byta ut de produkter jag har. Allt som står i duschen är numera utbytt, och jag tycker faktiskt att de ekologiska och naturliga produkterna jag har nu är bättre än mina gamla kemikaliestinna saker. Både hud och hår känns mycket fräschare nu.

Alla borde läsa den här boken. Alla. Alla. Alla.

Läs mer om boken här.
Intervju med Katarina Johansson här. Den länken är till en underbar blogg som tipsar om ekologisk och naturlig hudvård och smink. Där har jag fått massor av tips på bra alternativ.

Bok från Ordfront förlag.

Blodläge av Johan Theorin

Publicerad den av
3

Påskdeckare i helgen, var det ja. Och det här var den jag valde. Jag har läst både hans Skumtimmen och Nattfåk tidigare. Konstigt nog kom jag inte alls ihåg att jag inte var så förtjust i den senare, vilket jag upptäckte först då jag läste igenom min recension igen. Blodläge valde jag som välkomstbok när jag gick med i en bokklubb igen, eftersom jag trodde att jag hade gillat alla Theorins böcker jättemycket. Minnet är tydligen inte det bästa, men jag såg ändå fram emot att läsa den här boken.

I Blodläge möter vi återigen Gerlof och hans Öland. Den här gången har han fått en hel del nya grannar. Det är Vendela Larsson, som vuxit upp på Öland och nu byggt hus och återvänt, och det är Per Mörner, som har fått ärva en stuga där. 

Vendela och Per är huvudpersonerna i den här storyn. Vendela bor tillsammans med sin man Max och deras hund Ally. Max är känd författare och håller som bäst på att skriva en kokbok. Deras äktenskap har sina problem och de kan inte kommunicera och reda upp i dem. Vendela växte upp i närheten av deras nybyggda hus och hade en rätt tuff och ensam barndom. Under hela sin barndom fick hon höra berättelser om älvorna och trollen som fanns i deras omgivning. Älvorna fascinerade Vendela som ofta besökte en stor sten där man kan tillbe älvorna och be dem om hjälp. När hon i vuxen ålder återkommer till Öland tar hon under sina löpturer ofta svängen förbi stenen för att ta hjälp av älvorna. Precis som i hans tidigare böcker finns det alltså drag av övernaturliga fenomen i boken – nu i form av troll och älvor.

Per Mörner har hela sitt liv haft ett komplicerat förhållande till sin far Jerry Morner. Han har försökt ha så lite kontakt med honom som möjligt och har sett till att hans egna barn inte har behövt träffa sin farfar så ofta. Jerry har efter en stroke svårt att tala och att ta hand om sig själv. Men så tar Jerry kontakt med Per, och en mordbrand där Jerry håller på att stryka med gör att Per känner sig tvingad att ta med Jerry hem till Öland. Någon är ute efter Jerry p.g.a. hans tidigare verksamhet. Per ser det som sin uppgift att ta reda på vad som har hänt och startar en egen utredning för att få svar på sina frågor.

Precis som i tidigare böcker tycker jag väldigt mycket om miljöskildringarna. Speciellt intressant är det när de äldre karaktärerna i boken berättar om hur det var förr, särskilt när de berättar gamla sägner. Sådant gillar jag skarpt. Boken beskrivs som en blandning av kriminalroman och relationsdrama. Just relationer ligger i stort fokus och det är här som boken är som bäst. 

Efter läsningen funderade jag på vad som lockat mig att läsa den här boken. Jag tror att det jag mest gillar med Theorins böcker är hans karaktärer. De känns alltid väldigt verkliga och som helt vanliga människor. De är väldigt basic på något vis. Dessutom har han ett språk som flyter bra när man läser. 

Jag tror faktiskt att jag gillar den här boken mest av de tre han har gett ut. Den känns inte lika spretig och så har den helt enkelt en story jag gillar. Det här är ju den tredje fristående delen av blivande fyra, och det är klart att jag vill följa Gerlof och hans vänner även i en fjärde bok.

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg

Publicerad den av
Svara

Som jag skrev i tisdags höll jag på att missa denna pärla till bok. Under graviditeten var jag så himla känslig för allt, och när boken beskrevs som en riktig skräckis vågade jag inte ge mig på den. I brevet som följde med fick man ett doftkrus med liljekonvaljdoft, en doft som man enligt följebrevet alltid skulle komma att uppleva som skrämmande efter att ha läst boken. Brr… Inte vågade jag mig på boken med all den skrämseln! Men det var ju en himla tur att jag vågade ta tjuren vid hornen nu i stället.

Maja Grå reser till Oxford för att studera konst. Hennes mamma Birgitta försvann när hon var liten och precis i samband med flytten till Oxford hittas mamman mördad i Brighton. När Maja reser till England vill hon också veta mer om mammans död och åker därför först till Brighton. Hon träffar en polisman angående mordet samt ser mammans lägenhet och träffar hennes kompisar. Där får hon en lite bättre bild av vem hennes mamma egentligen var. Men – så fort hon kommer dit får hon en känsla av att mammans vålnad dröjer sig kvar och att det är något hon vill berätta. En hastig glimt av något/någon, en doft av hennes liljekonvaljdoftande parfym. Det kommer flera små tecken på att det är just Birgitta.

Maja är en person som alltid har sett syner eller känt på sig saker som ingen annan har kunnat. När hon kommer till Oxford får hon en känsla av att det finns en koppling mellan stället och hennes mamma. Ganska snart börjar det hända saker och hon får visioner både i drömmande och vaket tillstånd. Men det är inte bara Birgitta som vill berätta sin historia, det finns fler som vill få fram sanningen. Det går rykten om tidigare elevers död – 4 kvinnliga elever som dog under mystiska omständigheter. Även de vill berätta sin historia och få upprättelse.

Boken är en blandning av deckare och spökhistoria/skräck. Hade det varit en film hade jag hållit för ögonen flera gånger, men det är ju lite svårt att göra det när man läser… Det finns en del stycken i boken som är riktigt läskiga (speciellt en badkarsscen) och som får nackhåren att resa sig. Men det är ändå inte så läskigt att man inte vågar läsa vidare. Storyn är spännande och det finns ett driv framåt som gör att man inte kan sluta läsa. Jag gillar den här boken skarpt! Det är lagom läskigt och lagom övernaturligt. Det är mer som en krydda i boken som ger den det där lilla extra. Boken är definitivt en av de bästa böcker jag läst hittills i år. Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa den. Rekommenderas!

Bok från Forum förlag. 

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling

Publicerad den av
Svara

Jag tycker att Rabén och Sjögren alltid har så snygga omslag till sina böcker. De ser alltid så lockande ut att läsa och det är alltid lika kul när deras böcker ligger i brevlådan och väntar. Dessutom lyckas de alltid väldigt väl med att spegla innehållet. Och omslaget till den här boken är hur snyggt som helst! Sara R. Acedo har gjort omslaget och den söta bubbelgumsrosa färgen ihop med de mer allvarliga rosorna fångar verkligen både innehåll och stämning för den här boken. Hon har gjort en hel del bokomslag upptäckte jag vid en googling.

Egentligen är det svårt att beskriva bokens handling, för i den här boken är det själva språket som är det centrala. På baksidan av boken finns inte ens den traditionella baksidetexten, utan man möts av det så typiska språkbruket för den här boken. Det är språket som gör den här boken så intressant och så briljant. Hade jag hittat den här boken när jag gick på gymnasiet (innan dess hade jag inte fattat den) hade jag nog burit omkring med den som en dyrbar ägodel. Den är ett språkligt litet mästerverk.

Men för att göra någon slags sammanfattning: Mary och Lovely är huvudpersonerna i boken. De är 15 år och känner varandra bättre än någon annan. De har en förkärlek för dramatiska uttryck och Mary kallar sig t.o.m. textfascist. De drömmer om ett liv i London och använder ofta det engelska språket för att få den rätta dramatiska effekten. Deras liv präglas lika mycket av typiska tonårssaker som killar, nagellack och skola, som mer allvarliga saker som döden och panikångest. De älskar att fantisera ihop dramatiska liv åt folk de inte känner. Lika mycket lek som allvar.

Som sagt, det är språket som är det viktiga, men mellan raderna kan man läsa in en massa som aldrig sägs rakt ut. Själva slutet är lite speciellt och ger mig en aha-upplevelse. Jag vet inte om någon mer tolkar slutet som jag och det är knepigt att avslöja för mycket i en bokrecension. Det hade i alla fall varit roligt att veta om det är någon mer som har gjort samma tolkning, och jag tycker att det här är en bok som skulle passa perfekt för ett boksamtal med mer läsvana tonårselever. Det hade varit spännande att få höra deras åsikter om den här boken.

Det är ingen lättläst bok det här och det kräver en del läsvana för att hänga med. Det är mer språk än story, men det är intressant läsning. Mycket intressant. Jag gillar.

Bok från Rabén och Sjögren.

En hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon

Publicerad den av
Svara

Ruth är en hemmafru som beskrivs som något av en jätte. Hon är lång, stor, fet och tydligen väldigt ful. Att hennes man gifte sig med henne beror egentligen enbart på att hon blev gravid och att det förväntades av honom. Men han har hela tiden gjort klart för henne att han måste få ha andra vid sidan om, eftersom hon ju inte duger för honom egentligen. De lever ett liv i förorten med två barn, husdjur och söndagsmiddagar. Maken påpekar gärna alla hennes fel och brister och skyller allt som går fel på henne.

En dag meddelar han att han tänker lämna henne då han blivit kär i en Mary Fisher. Mary Fisher är liten, kvinnlig, vacker och bor i ett Fyrtorn dit han flyttar. Hon har ofta flådiga fester och försöjer sig som författare av romantiska böcker. Något inom Ruth förändras i samband med detta. Hon känner något växa inombords och vägen mot att bli en tvättäkta hondjävul börjar. Hon bränner ner huset och lämnar barnen till maken och Mary Fisher. Sedan försvinner hon och startar en riktigt maffig hämndaktion mot maken och hans älskarinna. Hon har hela tiden koll på dem och deras liv, medan de är helt ovetandes om att det är hon som orsakar så mycket problem för dem.

Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt den här boken. Det är ofta lika roligt som tragiskt att följa Ruths resa mot att bli en hondjävul. Det är lite läskigt hur hon så totalt lever för hämndbegäret och t.o.m. lämnar sina barn, men någonstans kan jag också förstå henne. Hon har blivit så totalt nedtryckt och dissad av både maken och andra i sin omgivning, ofta enbart p.g.a. hennes utseende. 

Boken är som sagt både rolig och tragisk att läsa. Den är rätt galen och udda vilket gör att läsningen blir underhållande och fängslande. Rekommenderas!

Det finns ju en filmatisering av den också och jag har säkert sett den för länge, länge sedan men eftersom jag inte kommer ihåg den kanske jag skulle ta och se om den igen.

Från Massolit förlag.

Brustna hjärtans café av Holly Winston

Publicerad den av
1

Det råkade bli två böcker i rad på samma tema. I förra boken fick man följa ett 36-årigt pars kamp mot cancer fram till slutet, i den här boken får man följa en 36-årig änkas kamp att ta sig tillbaka till livet efter makens död i cancer. Den ena tar vid där den andra slutar kan man säga.

Sophie Stanton är alltså 36 år när hon blir änka. Under hela boken får vi följa hennes väg från makens död och ett år framåt. Det är ett år som börjar med total mental kollaps då hon känner att hela livet försvinner från henne. Hon kan inte sköta sitt jobb, orkar inte ta hand om sig själv eller huset och orkar inte bry sig om något annat heller för den delen. Långsamt, långsamt tar hon små steg tillbaka mot livet igen. Hon säljer huset och flyttar till en väninnas stad för att starta ett helt nytt liv utan Ethan.

Det här visade sig bli en riktigt mysig lässtund, om man nu kan tycka det om en bok som handlar om cancer. Men boken innehåller så mycket värme och Sophie visar sig vara en rätt rolig karaktär att stifta bekantskap med. Har man själv förlorat en närstående kan man också känna igen sig i sorgens olika stadier, precis som Sophie går igenom dem. Dessutom är det ju inte själva cancern som är det centrala här, utan Sophies väg tillbaka till ett liv som känns meningsfullt igen. Hon går igenom bland det värsta man kan gå igenom, och hon kommer ut på andra sidan starkare och visare än innan.

Dessutom innehåller boken en hel del andra intressanta karaktärer, och de finns där både för att hjälpa Sophie tillbaka men också för henne att hjälpa även dem. Fokus är mänskliga relationer, att våga ställa upp och att våga bry sig om varandra.

Den här boken är helt klart läsvärd. Chick-lit med seriös betoning och som faktiskt ger en tankeställare.

En sorts kärlek av Ray Kluun

Publicerad den av
2

Jag såg att filmatiserigen av den här boken nu fanns att låna i vidoebutiken, men eftersom jag vill läsa boken innan jag ser filmen fick den stå kvar i hyllan. Jag har haft boken hemma i bokhyllan länge nu, men T förbjöd mig ett tag att läsa sorgliga böcker och jag visste ju att den här är av den sorten. Ett tag lyckades jag nämligen pricka in och bara läsa böcker som fick mig att gråta, och hur bra de än månne vara lämnar de efter sig en viss känsla i kroppen. Det blir lätt en överdos av sorg om det blir för mycket.

Och det här är en bok som kräver en big pack av näsdukar under läsningen. Sten och hans fru Carmen är båda i 35-årsåldern när hon får cancerbesked. Tillsammans lever de ett gott ställt liv med lilla dottern Luna, båda med egna företag, massor av vänner och spännande resor. När cancern kommer in i deras liv vänds allt upp och ner. Sten, som beskriver sig som monofob, var redan innan cancerns intåg notoriskt otrogen och trots att Carmen uttryckligen ber honom att hålla sig trogen under den lilla tid de har kvar, kan han inte låta bli. Till råga på allt inleder han ett förhållande med en annan kvinna och flyr till henne så ofta han kan för att komma undan allt som har med cancern att göra.

Boken är baserad på Ray Kluuns eget liv och han har fått ta emot en hel del skit för att han var otrogen mot sin cancersjuka fru. Han säger själv att de flesta som har dömt honom har varit yngre människor, medan äldre människor med mer livserfarenhet verkar ha en helt annan förståelse och förlåtande inställning. Med livserfarenhet kommer också insikten att livet sällan är svart och vitt. Alla hanterar sorg på olika sätt och alla har olika åsikter om hur man bör vara och vad man bör göra. Jag tyckte att det var svårt att döma honom och hans handlingar, trots att otrohet är bland det värsta jag vet. Men ofta är det ju så att när man får hela bakgrunden till en människas handlingar, är det svårare att döma lika hårt. Det blev lite blandade känslor under läsningen – ibland var man förbannad på honom och ibland tyckte man bara så otroligt synd om honom. Hur hemskt måste det inte vara att se den man älskar gå igenom denna hemska sjukdom och dessutom veta att hon ska dö? De får tidigt dödsdomen, men ingen av dem vet hur kort eller lång tid Carmen egentligen har kvar.

Jag sträckläste boken en förmiddag, med tårarna sprutandes ur ögonen. Att dessutom veta att den är baserad på en sann historia gör det hela bara ännu starkare att läsa. Jag bara måste se filmen också nu när jag har läst boken. Jag kan bara rekommendera er att läsa den här boken. Oavsett vad man tycker om honom och hans handlingar ger den här boken en stark uppmaning att ta vara på livet man lever och på de man älskar. Carpe diem skriver han på väggen i sitt vardagsrum strax innan Carmen dör. Ett motto som må kännas uttjatat, men vars innebörd man aldrig bör glömma.

Nyckelbarnen av Sara Kadefors

Publicerad den av
3

Siri är 11 år och har länge haft egen nyckel hem, något hon egentligen inte alls gillar. Hon är mörkrädd och gillar inte att vara ensam hemma till långt in på kvällarna då föräldrarna äntligen kommer hem från jobbet. Hon har inga direkt nära vänner, även om hon aldrig känner sig ensam heller. Men så blir hon vän med två av klasskompisarna som också bor i samma hus – Linn och Leo. Linn är den lite coola tjejen som snattar och gärna uppmuntrar till hyss. Leo är killen som aldrig kan sitta still och som går klassens lärare Maggan på nerverna. Han är hennes hackkyckling nummer ett. Så småningom tillkommer även klasskompisen Nizar i deras gäng – killen som är Maggans favoritelev eftersom han är så duktig och skötsam.

En dag uppstår ett matkrig mellan Leo och Nizar och det är Nizar som startar det. Han laddar en servett full med mat och kastar mot Leo, men i stället träffar han Maggan. Det blir Leo som får skulden och det här blir början på ett uppror inom klass 5C. Siri står inte ut med orättvisan att Leo får skulden, men när hon går till rektorn för upprättelse får hon bara höra att ”barn står alltid upp för varandra”. Trots att det finns flera vittnen till händelsen går de vuxna ihop och tror på Maggans story. Leo är ett bråkbarn som ”ska utredas”.

Tillsammans börjar vännerna starta ett uppror mot den orättvisa vuxenvärlden. De samlar namninskrifter för att få bort den orättvisa och lynniga Maggan, och de gör (vad de själva tycker är) oskyldiga bus mot rektorn och Siri börjar ifrågasätta Maggan högt inför klassen.

Hela den här boken är skildrad ur en 11-årings perspektiv och det är det som gör den så intressant. De vuxna går ihop och gör enad front mot barnen och den orättvisa de ställer sig bakom gör barnens ilska bara större. Hemma har barnen dessutom fler vuxenproblem. Siris föräldrar har båda två jobb som gör att de ofta reser utomlands, men hon kommer på dem med att luras – de är kvar i stan fast de har sagt att de är utomlands. Leos föräldrar bryr sig mer om sina hundar än honom. Linns mamma byter pojkvän titt som tätt och lämnar barnen att klara sig själva hemma flera dagar i sträck. Alla beklagar sig över de vuxna, men ingen av dem har mod nog att verkligen ställa sina föräldrar mot väggen.

Det intressanta med den här boken är just att man får se allt helt ur barnens perspektiv. Jag kan känna igen så mycket från när man själv var 11 år och tyckte att de vuxna var de mest orättvisa människorna i hela världen. I den här boken är det dock vid flera tillfällen faktiskt just så. Läraren Maggan har uppenbarligen placerat Leo i ett fack och hennes ibland rent fysiska reaktioner på honom är rätt hemska att läsa. Däremot ställer jag mig frågande till Siris föräldrar som är så mesiga att man blir galen på dem. Trots att de ser flera tecken på att Siri mår dåligt verkar de aldrig våga fråga eller ta tag i problemen. De bara mesar runt henne och tassar på tå. Det är inte förrän i slutet som de börjar göra något åt saken.

Jag har läst både ris och ros om den här boken. Själv gillar jag den och tycker att den är både läsvärd och intressant. Den tar upp frågeställningar som definitivt tål att tänkas på. Det hade varit intressant att höra vad någon ur målgruppen tycker om den här boken. Det är just det här jag kan sakna med att inte vara lärare längre. Jag kan inte längre få veta vad mina elever tycker om en viss bok – få diskutera med dem eller läsa deras bokrecensioner. Det är nästan så jag längtar till Mini blir större och jag kan diskutera böcker med henne. Eller – jag hoppas i alla fall att hon ska vilja ha boksamtal med mig… 😉

Aldrig mer! av Jennifer Crusie

Publicerad den av
Svara

Jag har läst två böcker av den här författaren innan, som jag har tyckt varit helt ok, och blev därför glad när jag hittade den här för en femma på Erikshjälpen. Klart att den fick följa med hem.

Boken är en mix av chick-lit, deckare och romantik kan man säga. Huvudpersonen Maddie bor i en liten håla där alla känner alla och också vet allt om varandra. Grannarna spanar bakom staketen och djungeltelegrafen går varm vid minsta lilla ”skandal”. Maddie är tjejen som alltid har gjort allt rätt och som månar om att hålla sig väl med allt och alla. Hon är gift med sin high school sweetheart Brent och de har tillsammans dottern Emily. Han har haft lite problem med att hålla sig otrogen men har lovat att det har slutat. Men så hittar Maddie en dag ett par spetstrosor med öppen gren när hon städar hans Cadillac och luften går helt ur henne. I samma veva ringer det på dörren och utanför står mannen som hon hade en affär med innan hon slog sig ihop med Brent på allvar – CL Sturgis. Han är egentligen där för att få tag på Brent i ett ärende, men han har aldrig släppt känslorna för Maddie.

Under några dagars tid händer det massor i Maddies liv. Hon inleder ett förhållande med CL, samtidigt som det dyker upp en massa konstigheter kring hennes man. Och när Brent till slut hittas död, skjuten i sin bil, blir hon huvudmisstänkt för mordet.

Det här är inte alls lika bra som Crusies tidigare böcker. Varken storyn eller dialogen är särskilt bra och dessutom är översättningen riktigt dålig på sina ställen. Sista delen av boken skumläser jag och att jag ens läser ut den är för att jag faktiskt vill veta vem mördaren är. Den här boken, likväl som hennes övriga, passar bra i hängmattan på semestern. Läsning för stunden och vars innehåll man glömmer lika snabbt som man slår igen boken.

Min förlorade oskuld av Emma McLaughlin och Nicola Kraus

Publicerad den av
Svara

På omslaget av den här boken står det en massa glada utrop om hur otroligt rolig och bra boken är. Så, på förra årets Bokmässa fick den följa med mig hem i förhoppningen om en lättsam och underhållande lässtund.

Är den då så himla rolig som utlovas?

Boken handlar främst om Kate. Vi får följa henne från tidiga tonår upp till vuxenlivet. I varannat kapitel presenteras hennes uppväxt och i varannat nutiden. Och allt kretsar kring en enda sak – hennes kärlek/besatthet av Jake Sharpe. Först är hon kär i honom på avstånd i flera år och sedan lyckas hon få honom som pojkvän. Lagom till att de ska ska sluta skolan får han skivkontrakt och sticker till Los Angeles, utan att säga hejdå till någon. Och det är just det här sveket som sedan präglar hela hennes vuxna liv. Hon gör i ordning en Jake-väska, där hon packar ner smink och supersnygga kläder som hon ska ha på sig den dag Jake behagar återvända till hemstaden och hon får möjlighet att åka till hans hem och konfrontera honom. Självklart ska hon då vara sitt snyggaste jag.

Så en dag ringer telefonen och hennes bästa vän, som fortfarande bor kvar i hemstaden, säger att Jake har anlänt till slut. Kate tar första bästa plan dit för att äntligen göra upp med honom. Det slutar så klart med att de blir ett par igen och hon följer med honom för att bo i hans lyxvåning där han har ungefär en miljon olika människor som jobbar för hans karriär och alla vill ju så klart presentera hans nya flickvän för pressen på bästa sätt. Kate får sin slutliga hämnd genom att dumpa honom, då hon äntligen förstår att han inte är mannen i hennes liv.

Låter det kul? Nä, det är det inte heller. Jag blir så trött på hennes besatthet av denna människa, och inte en enda gång förstår man varför hon är så kär i honom. Det är absolut ingen hejdundrande kärlek som presenteras för läsaren i alla fall. Det känns bara tragiskt att hon lägger halva sitt liv på honom och hon sabbar en massa vänskaper och dessutom sin relation till sina föräldrar, allt för denne killes skull. I slutet av boken, när hon är ihop med honom igen, skummar jag det sista för jag är så trött på både henne och Jake.

Inget att rekommendera vidare med andra ord, och nu i efterhand undrar jag varför jag ens läste ut boken?

Systerskap av Katerina Janouch

Publicerad den av
1

Det här är andra delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Första delen är Bedragen och tredje delen Hittebarnet finns också redan ute.

Om du inte har läst första delen än och inte vill veta vad som händer i den ska du inte läsa vidare eftersom innehållet kommer att avslöjas en del i den här recensionen.

Böckerna i serien kan läsas fristående även om de bygger på varandra. Men det ger ju så klart mer för läsningen att läsa dem som en serie. I första boken var Cecilias man John otrogen och i den här boken kommer arbetet efter med att bearbeta det som hänt. De har bestämt sig för att skiljas och sälja huset, och de turas om att hjälpas åt med de fyra gemensamma barnen. Cecilia är inte alls säker på att skilsmässa är vad hon egentligen vill, men hon känner pressen från alla runt omkring; sina systrar, vänner, mamma m.fl. Alla verkar tycka att skilsmässa är enda lösningen, och Cecilia själv är för trött och för arg för att orka göra motstånd.

Förutom fokus på skilsmässan får vi också följa ett gäng yngre tjejer i Cecilias närhet. Tre tjejer som har blivit illa behandlade av killar och trötta på att tjejer alltid ska vara rädda om kvällarna och känna sig otrygga. De bestämmer sig för att göra något åt saken och att hämnas på killar som på ett eller annat sätt ger sig på tjejer. De är arga och de är hämndlystna och beredda att slåss för sin sak.

Precis som i de två andra böckerna är det här en bok om relationer. Jag gillar verkligen den här serien jättemycket, mycket just för att det känns så vardagligt och enkelt. Det är lätt att ta till sig och leva sig in i den här världen och dess karaktärer. Det är härlig sträckläsning när den är som bäst, utan en massa krusiduller. Precis som många andra påpekar i sina recensioner om den här serien, gillar även jag bäst när det handlar om Cecilia själv i hennes familj och på jobbet som barnmorska. Det är där styrkan i böckerna ligger. Bihistorian som alltid finns med i böckerna är just det – en bihistoria. Just i den här boken tycker jag nog dessutom att denna bihistoria drog ner boken något. Boken hade blivit bättre av att skippa den delen helt faktiskt.

Det ska bli minst fem delar i serien, enligt Katerina Janouch själv. Jag kommer definitivt att vilja läsa även kommande delar. Fjärde delen Tigerkvinnan kommer i augusti i år och den ska jag se till att norpa åt mig och läsa så fort den kommit.

Ibland bara måste man av David Levithan

Publicerad den av
Svara

Ok, jag ska erkänna på en gång att jag sabbade min egen läsupplevelse av den här boken. Jag började läsa den i somras och som så många andra böcker under den tiden fick den hamna i läsa-senare-bokhögen. Jag kände när jag återtog läsningen av den att jag sabbat en stor del av läsupplevelsen genom att göra så. För det här är egentligen en väldigt bra bok, som förtjänar att bli läst i ett enda svep, att bli bättre behandlad. Nu när jag skulle tillbaka in i bokens värld hade jag nästan glömt vilka karaktärerna var och varför de gjorde som de gjorde. Lite synd faktiskt, för det är en bra bok.

Bokens huvudpersoner är Paul och hans umgängeskrets. Hans bästa vän Joni har dumpat honom och hela gänget för en kille – Chuck. Problemet är att ingen av dem gillar den här Chuck, men så fort de ens antyder det blir Joni sur och drar sig ännu mer bort från gänget. Och mitt i allt detta strular Paul till det med sitt ex Kyle, som han ”råkar” kyssa, vilket självklart gör Noah sur och ledsen. Noah, som han känner är sina drömmars kille men som nu inte vill se åt hans håll mer. Paul försöker göra allt i sin makt för att vinna tillbaka Noahs förtroende. Samtidigt försöker han behålla vänskapen med Kyle, vilket är svårt då Kyle så tydligt vill vara mer än bara hans vän.

Det är många sköna karaktärer i den här boken, och det är en hel massa tonårskärlek. Mysig, lättsam läsning som jag kan rekommendera vidare.

Kom i form efter förlossningen av Sally Lewis

Publicerad den av
Svara

Den här boken handlar inte bara om att träna efter förlossningen, utan också hur man kommer tillbaka till sig själv och sitt förhållande. Hur man tar hand om hela sig själv, från träning till själslig och kroppslig vård i form av diverse huskurer för hemmaspa.

Den här boken är både bra och dålig. Dålig för att den ibland känns lite ”mesig” och själva träningsövningarna bara är sådär. Det är inget som jag peppas av tyvärr. Det som är bra med den här boken kommer först i slutet. Där läggs ett 10-veckorsprogram upp och det innehåller förutom träningspass även förslag på annat som ska få en att må bra. Det kan vara att man ska lägga en ansiktsmask eller ta tid för avslappning eller att man bokar in egentid med sin man och bara fokuserar på förhållandet. Det är många rätt så mysiga små saker som tar så lite tid och energi att göra, men ger så mycket tillbaka. Det gillar jag. Det är bra också att hon påpekar att det svåra är att komma igång, men när man sedan väl är igång kan man stoltsera med att ”nu har jag ju redan kört det här i sex veckor”. Små, små steg blir snart något stort. Det händer inte massor på en gång, men fortsätter man så här i lugn takt kommer man snart att vara i form.

Den här boken finns numera inte att köpa, men jag lånade mitt ex på bibblan. Det är som sagt inte den bästa boken i ämnet, men den sista delen kan i alla fall ge lite inspiration så att man kommer igång. För träningens skull tycker jag däremot att det finns andra, bättre böcker att inspireras av.

Kan jag kan du av Charlotte Perrelli och Jesper Björck

Publicerad den av
Svara

Åh, det var nästan tortyr att läsa den här boken. Snacka om att bli träningssugen! Och så kan jag inte träna med min stora mage nu… Suck… Men! Så fort bebisen är ute och jag kan börja träna igen ska jag använda mig av övningarna från den här boken! De är verkligen kanonbra.

Charlotte Perrelli har aldrig varit en träningsmänniska men bestämde sig för att ta tag i sitt liv efter att ha fött sitt andra barn. Målet var att kunna komma i sina kläder igen. Hon insåg snart att träning är ju kul och man mår bra av det, så när hon väl fått in rutinerna var det bara att köra på. Och det är just det som är tanken med boken, vilket hörs på namnet – kan jag kan du! Och det återkommer hon till flera gånger. Övningarna kräver inte så många redskap och kan med lätthet köras hemma, vilket faktiskt är en förutsättning för många i dag för att kunna/orka få in träningsrutin. Det funkar att träna en kort stund på vardagsrummets golv varje kväll. Man behöver inte köpa ett dyrt gymkort och sedan ta sig dit. Träna hemma i stället! Charlotte lät även sina barn hänga med på en del av övningarna och till slut blev det dem som peppade henne att ”vi ska väl träna nu mamma?”.

Boken är indelad i två nivåer där nivå 1 innehåller enkla övningar för alla och nivå 2 mer avancerade när man känner att man vill gå vidare. Som sagt, det är väldigt få träningsredskap som behövs och en liten yta, sedan är det bara att köra. Det är tydliga bilder och instruktioner samt vad övningen fokuserar på. Under nivå 2 hittade jag flera olika övningar som jag aldrig har testat och som jag är grymt sugen på att köra. Jag längtar efter att kunna köra dem!

Det här en perfekt träningsbok för alla som vill komma igång eller som redan är igång och vill ha tips på fler övningar. I slutet finns även färdiga program som man kan köra efter om man inte vill välja övningar själv. Jag lånade boken på bibblan och fick stå i kö och tyvärr var någon i kö även efter mig, så jag fick lämna tillbaka den alldeles för fort. Den här boken blir det till att köpa med andra ord för den bara måste jag ha och hämta inspiration från. Det är definitivt en bok jag kommer att använda mig av i min träning framöver.